I fotonernas värld
En stenälskares dröm på högkant
Kompisen Håkan och jag brukar ta en försommartripp någonstans i Sydsverige varje år. I år blev basen Stockens camping på Orust med två övernattningar i en campingstuga. Mittendagen var huvudmålet Stångehuvuds naturreservat vid Lysekil. Efter några färjeturer landade vi där vid lunchtid. Kanske inte bästa fotoljuset, men det fick bli så.
Platsen är förstås ett eldorado på grund av min "besatthet" av sten och klippor. Av någon anledning har jag bara valt stående bilder. Jag har upptäckt att jag ofta har en förkärlek till att vända bilder på det hållet.
Med velociped efter kl. 20
Dessa härliga ljusa vår- och sommarkvällar! Så skönt att ta en cykeltur, parkera den och gå en runda och fota lite i det härliga ljuset. Bilder från Nävlinge på den ås som bär ortens namn.
Lite dis
är en av fotografens bästa vänner.
Kompisträff på andra sidan gränsen
Vi är ju tre kompisar som träffas då och då för att lufta våra kameror och stativ, Håkan, Ulf och jag. Vid det här tillfället, liksom vid några tidigare, var även Ulfs fru Lisel med. Vårt långsamma tempo lockade inte henne utan hon gick lite längre vandringar.
Den här gången hamnade vi lite på andra sidan gränsen - ja gränsen mellan Skåne och Blekinge. Där behövs i alla fall inte några PCR-tester! Vi besökte två naturreservat. Först Ryssberget som ligger just på Ryssbergets sydöstra del nära Sölvesborg. Efter två mat- och fikaraster där drog vi ner till havet till Valje naturreservat. Ny skön fikarast i solen förstås vid en fin liten vik. På Ryssberget var det bokskogen som gav karaktären till platsen och i Valje en fantastisk mängd vitsippor.
Jag har valt en favoritbild från varje plats. Från Ryssberget blev det inte bokskogen utan något annat. Surprise!
Vårchock
Det här ordet 'chock' används i lite olika sammanhang. 'Sötchock' är rätt trevligt, tycker jag. Sedan har vi kvällstidningarnas 'bröstchock' och 'nakenchock' som dyker upp då och då. Jag har inte kollat hur det ser ut efter gårdagens Eurovision-tävling, men det vinnande bidraget kanske föräras med något dylikt epitet?
Kompisen Håkan och jag drog till Brösarps norra backar med Glimmebodagården som utgångpunkt förra fredagen. Det var en fantastiskt fin vårdag som nog skulle kunna betecknas som en 'vårchock'.
















