I fotonernas värld
I backarna som traditionen bjuder
Jag fotograferar blåsippor varje vår och jag lär säkert fortsätta med det så länge jag har möjlighet. För mig är blåsipporna det ultimata vårtecknet och jag blir lika glad varje vår när de första dyker upp. Det går alltid att hitta nya vinklar och kompositioner. Den här gången gjorde jag sällskap med kompisen Håkan.
I de skånska skogarna hittar man oftast blåsippor i lövskogar. Därför färgas ofta bakgrunden rostbrun av fjolårslöv till skillnad mot där de står i mossiga granskogar.
Betäckta grenar
Tror det här blir sista snöinlägget på ett tag. Fast vädret kan ju vara nyckfullt, så jag lovar inget säkert! Ett gäng snöbilder till från februari.
Kanske är ni trötta på den...
Vintern alltså. Jag känner verkligen för vårvärme nu! Fast vinter kan vara vackert också, så jag dristar mig ändå till att dela med mig av några bilder av skånsk februarisnö.
När sikten understiger 1 km
Ja, det är den meteorologiska definitionen på dimma. För att det ska bli riktigt bra för foto, så tycker jag att sikten snarare bör närma sig 100-200 meter eller så, beroende på vilken miljö man fotograferar i förstås. Den här februaridagen tyckte jag att det var bra förhållanden. 50/50 färg och svartvitt blev det.
Intima landskap vid en vulkan
Nu tror säkert någon att jag varit ute och rest till en exotisk plats. Nej, bara drygt tre mil hemifrån. Även i Skåne finns rester av vulkaner. En heter Ulfsbjär och ligger strax norr om Höör. Där hittade jag dessa intima landskap. Det var en kall och blåsig vinterdag, så jag frös snabbt om fingrarna.





















