Klövaravinen 3:3

Sista inlägget från Klöva Hallar för den här gången. Det var en strålande dag, men solen såg jag inte mycket av. Den når inte ner i ravinens botten. Jag såg dock att den lös uppe på ravinens nordsluttning. Så småningom klättrade jag upp och gick uppe på kanten tillbaka längs Skåneleden. Då fick jag lite sol på mig till slut!

#1

Mäktiga klippor reser sig över ravinen. Rasbranten är också typisk.

#2

Lite trolskt.

#3

#4

Väl uppe på kanten lyser den sena eftermiddagssolen strax innan den går ner. Ljuset är ordentligt varmt och jag har inte "fuskat" med vitbalansen.

#5

#6

Solen har nu försvunnit även uppe på kanten. Det blev en härlig lyster i bokgrenarna i det rådande ljuset.

#7

Klövaravinen 2:3

Jag vandrar längre in i ravinen vid Klöva Hallar, längre in än jag varit förut. Det här är ett av naturfotografen Patrik Larssons främsta jaktområden, och jag förstår honom. Dalen känns lite vildare än Skäralid, som förstås också är mycket fin och intressant ut fotosynpunkt. I Klövaravinen är man dock mycket mer ensam. Det finns inga anordnade leder, som i Skäralid. Skåneleden passerar området, men den går uppe på kanten av ravinen. Nere i dalen finns några spontana stigar, men de är inte så vältrampade. Bitvis var det så brant och hala löv att jag trodde att jag skulle hamna i bäcken med kamera och allt, men det gick bra.

#1

Jag "faller" ofta för fallna träd av någon anledning. Kanhända faller jag över dem också ibland, men det är en annan sak!

#2

Intressanta svampar, som jag inte vet namnet på.

#3

#4

Jag faller ofta för stenar och klippor också.

#5

#6

Går man på fel sida bäcken blir det besvärligt här.

#7

Klövaravinen 1:3

Klöva Hallar ligger på Söderåsen i Skåne och är en sprickdal som liknar den mer kända Skäralid, men är något mindre och trängre och ligger längre västerut. Dalen mäter c:a 4 km från mynningen på åsens nordsida. I botten rinner Klövabäcken och ovanför reser sig mäktiga stup och rasbranter, c:a 60-70 m höga enligt uppgift. Endast på några ställen är det lämpligt för en vanlig vandrare att ta sig upp för branten.

Jag besökte Klöva Hallar den 4 januari. Eftersom det nog var 20 år sedan sist, och jag gick längre in i dalen än förut, så blev det många bilder. För att inte trötta ut läsarna, så delar jag det därför på tre inlägg.

#1

#2

#3

Jag tyckte det var så vacker blå färg i vattnet, säkert tack vare den klarblå himlen.

#4

Klövabäcken rinner omväxlande lite lugnare och med mer fart.

#5

Ett träd som tappat barken hade intressanta mönster på stammen.

#6

Fortfarande ingen rea

Ja, det blev lite fler bilder från den spontana frostiga skogspromenaden (istället för mellandagsrea) som förra inlägget handlade om. De kommer här.

#1

#2

#3

#4

#5

#6

Istället för mellandagsrea

När många trängs i affärerna för att "tjäna" på att handla, så går jag hellre ut i skogen en sväng. Den här förmiddagen var kall och frostig. Egentligen skulle jag bara ut och ta ett motiv som jag sett tidigare, men så blev det inte.

Många av bilderna är ganska komplexa. Frågan är om jag gått för långt och skulle gjort dem enklare? Eller är det bra att det finns mycket att upptäcka? Jag tror en komplex bild har lite svårt att hävda sig på nätet, då de flesta bara tittar snabbt på bilderna och konsumerar desto fler istället.

#1

Jag har valt att behålla den kalla tonen i bilden. Den har ändå en ganska normal färgbalans på 5550 K, så det är ljuset som är kallt.

#2

Det var det här motivet jag sett tidigare och ville föreviga. Det var speglingen av det varma solljuset mot det kalla jag ville åt, men nu hade diket delvis hunnit frysa till, så det såg inte ut som någon dag tidigare.

#3

Förgänglighet.

#4

#5

#6