Mjöån vid Åbergen

I de inre delarna av östra Skåne rinner Mjöån genom en vacker dalgång, som kanske delvis kan kallas för ravin. Det är på Linderödsåsens nordsluttning utanför Huaröd. Eftersom jag gillar att fota på hösten och tiden ofta inte räcker till, så tog jag ledigt en tisdag förmiddag för att åka dit på plåta lite. Eftersom det regnat en del, så var det bra flöde i ån.

#1

#2

#3

#4

#5

#6

#7

#8

#9

Sista från Norge

Resan till Norge i september förra året var nog en av mina mest produktiva resor rent fotografiskt. Jag har nog aldrig kommit hem med så många bilder från en resa, trots att vi hade bara sex effektiva fotodagar. Om jag räknat rätt blir det här inlägget det tionde, men också det sista. Det är eftermiddag den sista dagen och min fotokompis Håkan och jag åker gamla Strynvägen. En liten krokig väg, delvis grusväg, som nu blivit ersatt av en modern rakare väg som delvis går i tunnel.

Här är också vackert! Konstigt land det här. Det är vackert överallt! Det finns så mycket mer att upptäcka förstås, och jag kommer gärna tillbaka till Norge med kameran.

#1

Vi körde gamla Strynvägen mot öster. Efter lite klättrande på serpentinväg, så öppnar sig denna vy över Videdalen bakåt i färdriktningen.

#2

Forsande å i Videdalen.

#3

Vid sjön Langevatnet.

#4

Nu har vi kommit till Mårådalen. Jag gillar kombinationen av snö och höstfärger.

#5

Levande trafiksignal? Fast vilken färg skall man följa?

#6

Solen står lågt och snart kommer vi ut på stora vägen igen. Dags att leta natthärbärge, vilket blev i Lom.

#7
Väl framme i Lom blir bergssidan belyst av en glipa mellan molnen. Det var rätt långt bort, så på med teleobjektivet!

Dalsnibba och journalistik

Vid den norska fjälltoppen och utsiktspunkten Dalsnibba fick jag säsongens första kontakt med nysnö. Det var redan den 24 september. Sedan har vintern låtit vänta på sig, både här i Skåne och på många andra platser i landet, men nu har den kommit med snö och minusgrader.

Kalluftens intågande över landet har föregåtts av minst en veckas daglig rapportering på kvällstidningarnas löpsedlar och förstasidor. Man kan tro att det är unikt att det blir minusgrader och faller snö i januari i det här landet, att det nästan aldrig hänt förut. Hur kommer det sig att det som är helt normalt får en sådan uppmärksamhet? Har vi kort minne? Är det sensationsjournalistik? Nyhetstorka? Har vi det så bra i det här landet att det är det intressantaste som hänt på länge, att det som händer varje år inträffar igen?

Slut på de funderingarna. Här kommer några bilder från Dalsnibba! Hälften i färg och hälften i svartvitt.

#1

#2

I riktning mot Geirangerfjorden.

#3

Teleobjektivet på - Geiranger och Ørneveien.

#4

Det dräller inte av raka vägar i Norge, och en del är extra krokiga.

#5

#6

Djupvasshytta

Efter lite utvikningar åt andra håll, så är jag tillbaka till höstens resa i vackra Norge. Dagens bildskörd är tagen kring trakten av Djupvasshytta söder om Geiranger. Ett kargt men vackert landskap och här kommer också de första riktiga kontakterna med nysnö. Dagen började molnigt, men efterhand sprack det tidvis upp.

#1

#2

#3

#4

Vägen från Geiranger.

#5

#6

#7

De första bilderna från dagens inlägg är tagna nere vid vägen.

#8

Vägen upp mot Dalsnibba. Bilderna därifrån kommer i ett annat inlägg. Det var bra att nysnön smält från vägen så här dags, för det var ganska brant här.

#9

Återblick ner mot huvudvägen från Geiranger söderut.

Höstmörker på Söder

Jag reser en del i jobbet och bor ibland på hotell. Vad gör man en mörk höstkväll? Jo, ut och fotograferar förstås! Vid den typen av resor har jag inte någon systemkamera med, utan det är kompaktkameran Sony RX100 II som ligger i fickan eller sitter i bältet. Mörkret gjorde att kameran verkligen fick sättas på prov med höga ISO-tal. Jag tycker den klarade det utmärkt, särskilt om man betänker att det faktiskt är en fickkompakt. Bilderna är tagna under en promenad på Södermalm, delvis längs mörka gångstigar längs Årstaviken.

#1

Längs Hornsgatan. ISO 2000.

#2

Nära Hornstull. ISO 6400.

#3

Lysande konstverk längs Årstaviken. Här behövdes bara ISO 200.

#4

Varför stod cykeln där mitt i mörkret? ISO 12800, vilket är kamerans max-ISO.

Utsnitt nedskalat till 50%, vilket torde motsvara ungefärlig storlek i en A3-utskrift på normala skärmar. Inte illa för ISO 12800 tycker jag i alla fall! Det var inte så länge sedan som man ansåg att många kompaktkameror inte var användbara från ISO 800 och uppåt. Den förhållandevis stora sensorn spelar förstås roll. Utvecklingen har verkligen gått framåt. Bilden är brusreducerad och "normalskärpt" i Camera Raw.

#5

Längs Årstaviken. ISO 6400.

#6

ISO 2500.

#7

ISO 6400.

#8
Spaljé vid Eriksdalsbadet. ISO 6400.

#9

Nära Skanstull. ISO 6400.

#10

ISO 6400.