En mix av mer eller mindre konstiga bilder. Fokus på landskap i första hand, arkitektur och stadsmiljöer i andra hand. Åsså lite annat.
Tillbakablick mot hösten som var
Det har varit dåligt med fotandet på sistone. Här tittar jag tillbaka till den 1 november, då jag besökte Herrevadsklosters naturreservat. Jag kände helt enkelt för lite ljus och färg.
Inlagt 2025-12-10 16:10 |
Läst 235 ggr. |
Permalink



Tack så mycket för det Morgan! Ett bra favoritval.
Hälsningar
Bjarne
Oj, vilka ord du kommer med! Jättekul att du gillar den. Bilden har växt hos mig också, mycket tack vare stämningen och trots att den är rätt komplex med mycket grenar. Tack så mycket för kommentaren Malinka!
Hälsningar Bjarne
OK, då är det inte bara jag som har fototorka :-)😊
Nummer 1 är ett klassiskt och vackert höstfoto.
Men nummer 2 är mer spännande och det behöver förstoras i den mån - svart bakgrund och korrekt format.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Hej Erik! Nej, du är inte ensam. Det har varit mindre fotande ett tag. Tack så mycket för dina kommentarer om båda bilderna!
Många vänliga hälsningar, Bjarne
Gillas mycket.
Stefan
Diset hjälper ju till att bilden känns tredimensionell. Tack så mycket för en fin kommentar Stefan!
Hälsningar Bjarne
Jo, lite så var det allt. Tack för kommentaren Peter!
Hälsningar Bjarne
Hälsningar Sven
Tack för de vänliga orden Sven! Extra kul att du tycker att bilderna fungerar bra tillsammans, fast de är ganska olika. Det var något särskilt med det gula trädet i första bilden som gjorde att jag inte kunde motstå det.
Hälsningar Bjarne
I den första ser jag fyra äldre herrar, bröder rent av, i varje fall släkt. De är ute på en stillsam promenad med ett barn eller barnbarn. Herrarna spekulerar och funderar över skjutmåttets användbarhet och historia. Deras tankar är bland skruvar, muttrar och metallstycken. Barnet är i full färd med att ta in hela världen runt omkring och häpnas och förundras över den samtidigt som hon vill berätta så mycket hon bara kan om det hon iakttar.
I den andra ser jag en familj. Modern manar på den lille att ge sig och leka lite. Sedan dyker det i min Monthy Python-skadade hjärna följande scener:
"Tänk bara på att det är ett minfält. Så se dig för!"
Och därefter det mindre trädets hågkomster av ögonblicket:
"Min far; som jag minns det, gick en ständig balansgång mellan tillåtande och ängslan i min uppfostran. Synd bara att han skulle ha så stora fötter."
Hälsningar Jörgen
Oj, det var fantastiska berättelse du kunde skapa utifrån dessa landskapsbilder med lite träd. Det råder ingen brist på fantasi där inte! Tänk att Monty Python kom med också. Stort tack för den kommentaren Jörgen!
Hälsningar Bjarne