Gatufoto, New York, 2025 – färg
I september förra året så skrev jag ett blogginlägg om mina bloggplaner och med facit i handen så har det dröjt litet men jag har nu som utlovat skrivit om Diane Arbus och IKONER-utställningen. Inget djuplodande om Leica M än (förutom inlägget om Leica M EV1) och inte heller om hur det gick med gatufotandet i New York förra sommaren. Nu ska det bli ändring kring det sistnämnda med detta blogginlägg!
Att idka gatufoto i New York är det många som tycker om att göra. Som jag ser det beror det på gatufotots historia – att många pionjärer och stjärnor inom genren verkade i staden. Sen så finns där en massa intressanta karaktärer som rör sig bland reflekterande ljus från glasade fasader och gula taxibilar. Jag har nu varit i New York åtta gånger med början 2010, då jag ännu inte hade blivit en inbiten gatufotograf. Så, hela sju gånger har jag besökt det Stora Äpplet med gatufoto som planerad huvudsyssla.
Det är lätt att skapa förväntningar om att man under New York-vistelser skall åstadkomma fler "keepers" än tidigare – dels för att man känner staden bättre efter varje besök men också för att man när förhoppningen om att man fortfarande håller på att utvecklas och bli bättre på gatufoto. Jag har lärt mig att hantera denna press hyfsat bra känner jag – det blir till att försöka så gott man kan och så får det bli som det blir helt enkelt.
Så, hur gick det då? Sisådär. Jag brukar ha som mål att sikta på minst 500 bilder per dag när jag gatufotar en heldag, särskilt på sommaren då dagarna är längre. Det kan låta mycket för vissa men jag vet att om jag är flitig och håller ögonen öppna för det intressanta samt befinner mig på rätt plats så är det runt 500 bilder jag brukar hamna. Denna gången nådde jag inte alls upp till denna siffra. Rätt långt ifrån, faktiskt. Det blev drygt 300 bilder per dag i runda slängar. Mycket berodde på att jag traskade i områden där det helt enkelt inte fanns så mycket att gatufotografera och att jag förflyttade mig till fots istället för att ta tunnelbanan. Jag är ändå nöjd med min insats för man kan inte fotografera bara för att nå upp till en viss siffra. Det vore korkat!
Här är i alla fall några bilder från resan som jag vågar visa utan att skämmas allt för mycket. Som vanligt uppskattas kommentarer om bilderna och innehållet i mitt blogginlägg – såväl kritiska som berömmande. Alla bilderna är tagna med en Leica M10 med antingen en 35 mm Summicron eller en 28 mm Elmarit för de som intresserar sig för sånt!
Denna bild togs på Coney Island, på kvällen den dan jag anlände. Tänkte att det bådar gott om gatufotogudarna ger mig sådana här färgmatchningar så snabbt!
Vill inte tro att de här två är turister. Hoppas att de är tvättäkta amerikanska italienare vars förfäder bott här sen Little Italy blev till.
Gissar på en turistfamilj. De är på Femte Avenyn.
Den här har jag glömt var den är tagen. Ingen märkvärdig bild men hon är stilig när hon går ut med hund sin tycker jag.
Gatufoto ombord på färjan till Staten Island som man åker på gratis
Tyckte hon satt litet intressant på stenen. Nära Union Square.
Den här mannen vinkar dig välkommen till en korsning mellan West 42 St och Sjätte Avenyn, vid Bryant Park. Detta är ett populärt tillhåll för många gatufotografer och här kan man bli rätt produktiv. Resten av bilderna i detta blogginlägg är tagna just i den korsningen (i samma hörn faktiskt).
Jag noterade att hennes hår guppade upp och ned som om det kommit i självsvängning. Tur med de gula taxibilarna som jag försökte placera rätt i förhållande till henne. Jag tycker att det är lyckad bild.
Ett gäng ungdomar som släcker törsten sin i denna stad där det kan bli rejält varmt på sommaren
Det finns en hel gatufoton från New York där folk bär på grejor med munnen – gatufotografen Jeff Mermelstein har några sådan pärlor.
Denna kvinna hade kanske ätit nåt gott till lunch som gjorde sig påmint? Ser ut att vara en Sony-fotograf?
Ovan nämnde Jeff Mermelstein har givit ut en bok med gatufoton där folk antingen springer eller håller på med håret (lirkar det runt fingret). Jag är inspirerad uppenbarligen.
Nästa blogginlägg från New York kommer att fokusera på svartvita bilder.
Fredrik
Skriver om
Innehållskategorier
- Intresse - Gatufoto
//Stephen
Tack för berömmet, Stephen. Det ska bli intressant att höra vad du kommer att tycka om de svartvita i nästa inlägg från New York.
Precis som Stephen uppskattar jag färgerna, men det ska bli kul att se nästa inlägg med svartvita bilder.
Läste precis att Leica har börjat att snickra på en egen sensor igen, de har ju använt Sonys sensorer ett tag. Din M10 har väl en sensor som Leica utvecklade tillsammans med AMS OSRAM, och det troliga är väl att man även nu utvecklar tillsammans med en etablerad tillverkare.
//Anders
Tack för det positiva omdömet, Anders. Ha ha, det är ju möjligt att hon gjorde det men jag tvivlar ändå – jag vill ju tro att jag är osynlig på gatan! 😄
Det var en nyhet för mig, det som du skrev om Leicas nytillverkning av sensorer. Kan inte avgöra om det är bra idé eller inte. Förhoppningsvis så kommer min M10 att tjäna mig väl många år framåt så när den sjungit sin sista vers så är det väl en M14 som den ersätts med. Och vad vet man om en sån?
Tack för trevlig kommentar, Anders!
Tycker du verkat ha varit rätt produktiv ändå trots dina "ynka" 300 per dag ;)
Kanske det betydde att du också han njuta lite mer av resan och vara i nuet lite också? 😁
Svårt att välja favoriter av dessa pärlor, tycker kanske lite extra om kvinnan med gula glassen, "italienarna", gruppen som dricker och kvinnan med håret med taxi som bakgrund.
Även den på båten var skönt med ljuset och frihetsgudinnan där bakom.
Men som sagt alla var trevliga.
Inväntar med spänning nästa inlägg i mono!
/deine strassefotografen freund Martin.
Hej på dig min gatufotovän! Ja, jag hann före dig med blogginlägg men du har ju å andra sidan publicerat två videor – det kan ju jag bara drömma om! (eftersom jag inte tog nån video när jag var där). 😄
Jag njuter både när jag fotar och när jag inte gör det. Bara jäkligt trevligt att röra sig i New Yorks miljöer och stadsdelar helt enkelt. Kvinnan med glassen gillar jag också och lite skämmigt är det allt när jag först idag upptäckte att hon har lite glass på nästippen. En liten extra detalj som är kul. Jag skyller på att jag inte pixelpeepar!
Tack annars för dina berömmande omdömen. Jag hoppas att mina svartvita inte kommer att göra dig besviken!
Tack, Johan. Men du vet väl att riktigt gatufoto ska vara i svartvitt? 😄😉
😁😂🤣