Mark Power – fotografsamtal på Magnum

Det är lätt att känna sig bortskämd med tillgången av fotografiska begivenheter i London som exempelvis dessa samtal på Magnums kontor i staden. Den här gången var det Mark Powers tur. 

Magnumfotografen Mark Power är en engelsman från Leicester som slog igenom med boken The Shipping Forecast 1996. När den gavs ut så hade han försökt att etablera sig som en fotograf i tio år. Fotoböcker har normalt sett ingen större publik och även en lyckad utgåva kan förväntas sälja runt 1 500 till 2 000 exemplar tydligen. Marks bok blev oväntat populär, särskilt efter den uppmärksammades av dagstidningen The Guardian som utnämnde den till "månadens bok" (eller så var det "veckans bok" – minns inte!). Senare i år så kommer nyutgåva av The Shipping Forecast med en massa (100!) nya bilder. Ser verkligen fram mot den.

För den som inte vet så är The Shipping Forecast ett dagligt radioprogram på BBC motsvarande Sjörapporten från Sveriges Radio. Mark fick idén till sin bok efter att ha sett en kökshandduk med en karta över Storbritannien med de olika havsområdena utmärkta. Han tyckte att det var fascinerande att dessa områden man hört nämnas på radio fakstiskt fanns på riktigt och fick idén att fotografera på stränderna som vette mot dessa områden. Vem är den svenske fotografen som gör en motsvarande bok från ett svenskt perspektiv med Kattegat och Finska viken som fotosubjekt? Glöm inte vem som gav er idén!

Här är en karta över de olika områdena som det finns bilder ifrån i ”The Shipping Forecast”.

Samtalet täckte också det stora projekt som Good Morning America! utgör. Mark har hittills givit ut tre böcker av fem planerade. Han har helt enkelt besökt USA ett flertal gånger för att åka omkring och fotografera dagens USA. Det är han duktig på och jag tycker om alla tre böcker som publicerats och ser förstås fram emot de övriga två, varav den första kommer ut nästa år. Det hjälper också att jag är svag för Americana. Mark fotograferar med stativ och en digital storformatskamera av märket Alpa, med vilken man tar fyra bilder som sedan digitalt jämkas ihop. Det ger en enorm detaljrikedom om man gillar sånt. Jag är mest intresserad av innehållet och kompositionen.

Många här på Fotosidan (och på andra håll) talar ofta om hur viktigt det är med en berättelse i fotografier men Mark sa att det är något som han inte eftersträvar. Istället tycker han om att låta ett par bilder i ett uppslag interagera med varandra för att skapa något slags dynamik som annars inte skulle finnas där. Min fråga är förstås hur han tänker när han bara har en bild i ett uppslag? Jag tror att han sa nåt om att vissa bilder inte är så starka ensamma (underförstått att andra är starka) men att då ett par bilder kan lyfta varandra till en högre höjder. Jag tycker mig se berättelser ibland i hans bilder men jag är glad över att en så pass känd och framgångsrik fotograf som Mark Power inte fäster så stor vikt vid berättelser i fotografier. För det gör inte jag heller!

Marks samtalsstund var för övrigt mer strukturerad än Christopher Andersons dagen innan (skildrades tidigare i detta blogginlägg). Här är några bilder (alla tagna med min iPhone) som skildrar hur det såg ut när Mark höll låda med sin förläggare från bokförlaget Gost.

Marks dotter Chilli Power (jäkligt coolt namn får man väl säga, va?) från Magnum introducerar sin pappa och Gosts Stuart Smith till en förväntansfull publik.

En sån här bild ger boksamlaren i mig ångest för det är några stycken där som jag inte äger.

Här ser vi Stuart Smith från Gost Books Ltd beundrandes de böcker som fanns till salu på Magnums bokmarknad som hölls under dagen.

Andra fotoboksälskare som försöker hitta ett fynd. Själv köpte jag David Hurns "Living in Wales" som jag senare givit bort som 60-års present till en walesare.

Jag köpte inga böcker av Mark denna gången men hade med mig några som var osignerade.

Så, om ni kollar upp Mark Powers fotografi, vad tycker ni? Och vad anser ni själva om vikten av berättelse inom fotografier? Kommentera gärna!

Ha det så gott! /Fredrik

Rule Britannia (i 70 år)!

I förförra veckan fick vi som bor i Förenade Kungariket en dag extra ledigt! Och eftersom man skjutit på den ordinarie röda dagen i slutet av maj så blev det en riktigt fin långhelg, från torsdagen till söndagen. Vadan detta? Jo, såklart för att drottning Elizabeth lyckats klamra sig fast på den brittiska tronen i hela 70 år (till sonen Charles förtret?). Självklart så måste man som gatufotograf göra sin plikt och skildra firandet. Henri Cartier-Bresson tog ju några klassiska bilder i samband med kröningen av drottningens pappa 1937 och det var bland annat med hans bilder av det firande folket i sinnet som jag gav mig ut. Givetvis så hoppades jag på lite folkliga bilder à la Martin Parr också. 

Jag är rätt ambivalent till kungahus. Förstår det omoderna och odemokratiska i det hela men inser också att det nog går att argumentera för ett slags turistiskt och affärsmässigt värde. Om man nu behöver en statschef så kanske kung eller drottning är bättre än en avdankad politiker? Nåväl, nog är det klart ändå att den pompa och ståt som kungahus medför kan vara mumma för gatufotografen!

Det ska börjas i tid. Vid Piccadilly Circus. 

Dessa tre som hörde ihop rörde sig ned mot Pall Mall från Piccadilly Circus. Nog ingen riktig viking även om sådana nog "turnerade" i England när det begav sig.

Många hade gått "all in" med utstyrsel, flaggor och klädsel. Från Pall Mall där detta foto togs så stod man bra till för att njuta av den stundande överflygningen.

Precisionmässig sifferexercis med högtidligt klädd publik. Tagen med min iPhone.

Detta var nog första gången som jag såg nåt som skulle kunna karaktäriseras som en flyguppvisning. I Storbritannien är de så kallade "Red Arrows" beundrade för flygskickligheten de kan uppvisa. Äntligen fick jag se dem på riktigt. Min iPhone var att föredra när denna typ av foton skulle tas. Så smidig i trängseln.

Rojalistiska damer med den självdistans som behövs om man ska bära denna typ av hattar.

Kan rojalistiska foton göra sig i svartvitt? Ja, kanske?

Britter sägs vurma extra mycket för sina husdjur. Denne vovve slapp att gå. 

Sidostudie av ekipaget.

Denna hund såg ut att ha funnit sig bekvämt tillrätta på Trafalgar Square.

På samma torg satt dessa två par och firade. Mannen till höger kanske tar sig för huvudet då han saknar nåt med unionsflaggan på? Den andre mannen ser dock trots sin utstyrsel ej helt nöjd ut.

En jubileumglass åtnjuts vid Oxford Circus, ett av mina favoritställen för gatufoto i London.

Alla kan kalla sig för drottning om de så vill. I alla fall nuförtiden.

Vid Covent Garden firade dessa väninnor strax innan det började att skymma. 

Jag hade tänkte ha fortsatt att dokumentera firandet under fredagen och lördagen på lite andra områden än centrala London men det var inte lika givande som väntat. Det får helt enkelt vara tillräckligt med fotona i denna blogg.

Som alltid, kommentera gärna och tyck till om bilderna och blogginlägget!

/Fredrik

Måndagens skörd av gatufoton!

Påskledigheten ger även oss här i England ledighet fyra dagar på raken. Planen var att åka in till London åtminstone två dagar av dessa och så blev det. Vädret var mestadels soligt och emellanåt rätt varmt. På annandag påsk körde jag svartvitt med min Leica M Monochrom i kombination med Elmarit 28 mm f/2,8 och Summarit 35 mm f/2,4. På bägge objektiven hade jag ett gult filter för att skapa lite mer stuns och kontrast i vissa situationer, särskilt när himlar finns med.

Att fota med en svartvitt kamera tvingar en att tänka lite annorlunda – om man vill. Jag märker att jag för det mesta tuffar på som vanligt i mitt gatufotande men det jag inte gör i samma utsträckning är att reagera på och fånga färgkombinationer på ett sätt som färgfoto medger. En annan positiv sak är att med svartvita bilder så behöver man inte ödsla tid på att bestämma sig för om det ska vara färg eller svartvitt. Kan kännas rätt skönt faktiskt.

Här kommer ett gäng av de bättre bilderna från dagen. De två första är inte utpräglade gatufoton (kanske mer fågelfoton?) som jag ser det men vittnar om hur jag ofta värmer upp med en annan typ av fotografi innan jag kommer dit där antalet människor når en viss kritisk nivå så att gatufoto kan utövas i eftersökt utsträckning.

Slarvade lite med var jag satt fokus i denna bild av duvor – bägge kunde nog ha varit i fokus. Men, tycker att bilden fungerar ändå.

Jag gillar den här vyn precis utanför Waterloo Station – jag fotar den då och då. Här hade jag tur med ett gäng duvor som gav bilden lite extra.

Här hade jag kommit till Londons Chinatown. Tidig morgon så än så länge folktomt. Senare blir här packat med bland annat turister.

Leverans av matvaror till en kinesisk restaurang – mannen till höger verkar dessutom leverera frukost till sig själv och sina kollegor.

Har ingen aning om vad dessa män diskuterade men jag gillade gestikulerandet samt händerna i fickorna.

Denna unga kvinna verkade syssla med nåt seriöst – plugg eller jobbansökan?

Hälsosammare än en cigg men gör sig inte lika bra i gatufoton eller?

Lite stökig bakgrund men när ett ansikte tillåts ta upp så här stor yta kan man lättare stå ut med stöket kan jag tycka. 

Mannen höll på att ordna till sitt bord och kunde inte aktivt sälja in sitt budskap – tveksamt om det hade gjort nån skillnad för den här kvinnan?

I Chinatown igen och nu är det mer folk.

Ännu ett foto från Chinatown – hon poserade inte för mig även det ser så ut.

Missade kyssen men den här kanske blev bättre trots allt?

Man undrar ju vad hon tänker på och hoppas att hon är mer uttråkad än sorgsen.

På väg över Themsen tillbaka till Waterloo Station där tåget hem väntar.

Kommentera gärna om vilka bilder ni tycker bäst om (och vilka som är sämst kanske?).

Ha det gott!

Gatufoto i London på "Good Friday"

Långfredagen heter "Good Friday" i England. Och det blev en rätt "good" fredag sett ur gatufotoperspektiv. Jag tog mig in rätt tidigt till London och följde i stor sett min normala rutt som finns beskriven i ett tidigare blogginlägg. Vädret var överlag soligt och varmt blev det också. Skulle inte förvåna mig om kvicksilvret gick över 20 grader. 

Har sållat lite snabbt bland de 670 bilder jag tog under dagen och här är några bland de bättre. Många av dem togs vid Oxford Circus och merparten är fotade med min lilla 28 mm Summaron f5.6 på en Leica M-E Typ 240. Den tioåriga tekniken levererar fortfarande tycker jag!

Dessa två väninnor bar på en ouppfostrad hund som inte visade ansiktet för fotografen. De ser definitivt in i kameran men jag är tveksam om ansiktsuttrycket på kvinnan till vänster beror på mig – jag har för mig att de log och skrattade redan innan de stötte på undertecknad.

Precis innan jag tog fotot så lade mannen vänskapligt upp sin hand på axeln på sin vän. Det var inte självklart att männen kände varandra dessförinnan.

Varken mamman eller dottern verkar må sig så bra – i alla fall i detta ögonblicket.

Gillar hur denna glassäterska hade vett nog att färgamatcha med bussen! Det tackar man för!

Två kollegor på rast gissar jag. Jag fotade den långhårige förra veckan på samma ställe.

Jag är själv inte nikotinist och jag inser hur onyttigt det är att röka för mycket. Men, jag gillar definitivt att ha rökare med i gatufoton.

Här är en familj som är sammansvetsad med händer. Plus förstås för cigarrökaren. Lite för stökig bakgrund för min smak men ibland får man ha överseende.

Gillar hur denna familj skojar tillsammans och hur pappan och sonen håller i varandra. 

Inte så mycket att säga om denna bild förutom att jag gillar målmedveten i deras ansikten.

Dessa två välklädda herrar är nog kollegor på rast – kan de jobba på nåt fint hotel i närheten mån tro?

Vilken bild fungerar bäst för er, kära läsare av min blogg?

Nu ska det förberedas lammstek. Glad fortsättning på påsken!

Gatufoto, protester och demonstrationer

Till skillnad från en del andra gatufotografer så söker jag mig i stort sett aldrig till folksamlingar som demonstrationer och protester för att fotografera. Jag föredrar att fånga mina subjekt på gatan under mer vardagliga former. Men, ibland så protesteras det där man befinner sig och då är det lätt hänt att man försöker sig på att fotografera de som vädrar sina åsikter. Generellt sett så har man i demonstrationstågen ingen ovilja att bli fotograferad vilket gör livet lite lättare för (gatu)fotografen. Då torde det kanske bli enklare att ta bra bilder kan man tänka men så enkelt är det inte. Man måste ta hänsyn till skyltar, ansikten, flaggor och andra föremål i komponerandet av ens bilder. Precis som vanligt på gatan alltså. 

Här följer några bilder av protester och demonstrationståg som hamnat på mina minneskort de senaste åren.

Denne herre stod utanför Rysslands ambassad och demonstrerade mot kriget.

Kriget fortgår i Syrien men har nog hamnat i skymundan på grund av konflikten i Ukraina. Något som dessa demonstranter vill ändra på.

Dessa personer vurmade för djurens rätt...

... precis som denna herre gjorde...

... tillsammans med dessa meddemonstranter.

Här vill man bekämpa rasism och fascism – tydligen med alla nödvändiga medel... Tror att de inte bara förordar verbal debatt och argumentation... vilket jag beklagar.

Ytterligare personer ur samma demonstrationståg.

En kändis (ökändis?) – Piers Corbyn, bror till förre Labour-ledaren Jeremy Corbyn. Piers manade sina åhörare att bränna ned parlamentledamöters kontor i vintras – jag är förvånad att han fortfarande har rätt att röra sig i det publika.

Här fick jag en klassisk knuten hand på köpet och det var inte för mig han knöt den. Ingen posering alltså – för då är det ju inget gatufoto! ;-)

Den här snubben som protesterade mot Brexit tyckte inte att omröstningen 2016 som hade ett av de högsta valdeltagandena någonsin var tillräckligt med demokrati. Somliga blir aldrig nöjda...

Så här glad blir man när man har utövat sin demokratiska rättighet att göra sin röst hörd.

Men vissa orkar inte lyssna till slut...

Detta är mitt andra blogginlägg och jag tar gärna emot kommentarer och åsikter. Är det månne för många bilder? Är det nåt annat jag skall tänka på som bloggnybörjare?

Ha det gott!

/Fredrik

PS. Om man är nybörjare på gatufoto kan jag nog tänka mig att demonstrationståg och andra publika händelser såsom prideparader och maratonlopp kan vara bra övningstillfällen. Och då skulle jag rekommendera att man inte bara fotar paraderna och tågen utan vänder kameran också mot publiken. Man kommer nog undan med mycket mer med sin kamera än vid vanligt gatufotande vid sådana tillfällen.