Leica M EV1 och lite gatufoto i London

Jag brukar ge mig in till London minst en av veckans helgdagar, och nu blev det lördagen som fylldes med en hel dags gatufotografi. Vid det här laget så känner jag London rätt väl utifrån vilka områden och ställen som för gatufoto lämpar sig särskilt väl. Den här gången blev West End, dvs. Londons centrum för shopping, restauranger och teatrar m m, som jag traskade runt i.

Om man rör sig västerut längs Oxford Street så kommer man till slut till Duke Street, en tvärgata där Leica har en av sina butiker (den andra är inhyst i Harrods-varuhuset). Är jag i närheten en lördag (de har sedan rätt nyligen söndagsstängt) så brukar jag ta mig dit för att snacka lite med den trevliga personalen och också låta mig inspireras av vad som för tillfället visas i galleriet som utgör en ungefär 50% av lokalens yta.

Igår ville jag för ovanlighetens skulle fingra på en kamera, den nysläppta Leica M EV1. Kameran ifråga är den första digitala Leica M som skippat den så kallade mätsökaren som fokusmekanism. Istället finns där nu en elektronisk sökare, precis som i alla spegellösa digitalkameror som blivit så populära de senaste 5-10 året så att de nära på har slagit ut försäljningen av spegelreflexkameror. 

Det skulle bli intressant för mig att känna efter hur det känns att fokusera manuellt (M-systemet saknar autofokus) när man bara genom att titta på en skärm ska avgöra var skärpan ligger. Som hjälpmedel har man satt in en hyfsat högupplöst "skärm", möjlighet att zooma in samt att använda så kallad "focus peaking" som visar det som är skarpt med röda kanter (eller en annan färg som sticker ut). På huset satt den senaste versionen av Summilux 35 mm f/1,4 ASPH. Med objektivet vidöppet så var det hyfsat lätt att sätta fokus. Däremot var det en större utmaning när man bländar ned till f/8 t ex. Att zooma in hjälper en del förstås men det handhavandet tar tid även om man säkert kan snabba upp det hela med litet övning. I alla fall för mig så kändes det mycket tryggare att använda en traditionell mätsökare för att sätta och bekräfta fokus.

En annan negativ sak med den elektroniska sökaren är den lilla fördröjning som finns innan den slår på efter man har fört kameran till sitt öga. En Leica M med traditionell mätsökare har ju ett genomsiktsfönster man tittar igenom och det är ju alltid "på". Visst, man kan ha på den elektroniska sökaren hela tiden men då dras det batteri.

Nä, en M EV1 är inte kamera för mig. Den är för långsam för min typ av gatufoto och jag gillar att titta igenom en optisk sökare. Jag är däremot positiv till att den finns som ett alternativ för de som fotograferar på ett annorlunda sätt. Allt som bidrar positivt till Leica som kameratillverkare kan bara vara bra resonerar jag. Och, jag behöver inte heller vara orolig för att att Leica slutar att tillverka M-kameror med mätsökare. De har bekräftat att den tillverkningen fortsätter och att man ska se M EV1 som den första versionen i en ny, tredje produktfamilj av Leica M – de andra två utgörs av analoga och digitala mätsökarkameror. (Jag noterar att folk som borde veta bättre här på Fotosidan (och även annorstädes) oroade sig för att mätsökar-M skulle försvinna men så är alltså inte fallet.)

Här är den uppsättning kamera och objektiv som jag fick leka lite med. Aaron från Leica i bakgrunden.

En sönderplockad Leica III Model F som tillverkades mellan 1933-1939. Det var den andra Leica-modellen som hade en inbyggd mätsökare. Fotot taget i det lilla rum i Leicas butik som visar upp utbudet av begagnade Leica-grejor.

Jag besökte även en annan fotobutik, Aperture, som har ett stort utbud av begagnade Leica-produkter. Där stötte jag på Matt Osborne, även känd som Mr. Leica. Han höll på att testa nått obskyrt objektiv som inom kort kommer att bli till ett YouTube-avsnitt. Matt är trevlig att prata med och gör för det mesta sevärda videor om man är intresserad av Leica. En trappa ned har Aperture ett litet galleri och fotografen Wei Jian Chan ställde ut en antal foton i dagarna två. Han var själv där och jag fick för mig att vi faktiskt hade setts och snackat tidigare när Leica-butiken hade en "filmdag" i samband med nysläppet av Leica M6. Det mindes han inte men påstridig som jag är (och orolig för mitt eget minne!) så kom jag fram till att jag hade rätt. Det var Wei som då hade berättat för mig att 2022 så använde Alex Webb fortfarande en Leica M 240!

Om man efter att ha köpt en Leica M EV1 saknar mätsökaren så kan man köpa den här mätsökaren (den svarta "skenan" med ringen på) som jag såg på Aperture-butiken. Om den är till salu förstås!

En innehållsrik dag blev det och jag hann att ta en massa gatufoton också. Nedan återges några av dessa.

Ett varnade pekfinger men inte för ciggrökning verkar det som. Chinatown.

En sån söt liten bebis som kikar fram genom jackan, va? En sån måste ju fångas på bild, inte sant? Oxford Street.

Barn gör ofta roliga saker! Soho.

Kommentera gärna både bilder och text!

Med vänliga hälsningar,

Fredrik

Vad som komma skall...

Ibland sägs det att om man skall åstadkomma något kan det vara bra om man berättar om sina planer. Detta för att skapa något slags press på sig själv för att inte misslyckas inför andra att leva upp till det man lovat. Och det är precis det jag gör med detta blogginlägg! Ganska exakt för fyra månader sedan publicerade jag mitt inlägg om min resa till Rom – alldeles för lång tid alltså mellan inläggen! Sedan dess har jag gjort en massa fotografiskt kul som jag vill berätta om. 

Sommarens resa till New York, som var längre än vanligt, kommer jag nog att skriva om mest men förmodligen också om mitt gatufotande i London under sommaren. Ett ämne att behandla från New York är hur det är att fotografera nationaldagen, den fjärde juli, i staden. Och hur det faktiskt gick att gatufotografera igen i New York med höga ambitioner och förväntningar. Sen kommer den omfattande utställningen med Diane Arbus verk att få ett alldeles eget blogginlägg. Ett helt inlägg blir det nog också om utställningen IKONER på Vida Konstmuseum på Öland med bilder av Larsåke “skuggan” Thuresson.

Kanske kommer jag också skriva om prylar för ovanlighetens skull? Har nämligen skaffat en Leica M10, som förmodligen blir min sista digitala M-kamera så länge den går att fotografera med. Varför tänker jag så? Känner också att det är läge att göra min röst hörd som Leica M-fotograf i största allmänhet då en del verkar nyfikna på systemet och för att jag inte alltid håller med om vad som ibland skrivs om dessa kameror och objektiv. 

Nu får vi se vad jag mäktar med av det utlovade. Man får inte vara för hård mot sig själv dock men det gäller att pusha sig själv lite också. 

Ett inlägg kan ju inte vara utan bilder så här kommer några som har med ovanstående text att göra.

Ravenswoods generatorstation sedd från Roosevelt Island i New York.

Vida Museum och Konsthall på Öland, nån mil söder om Borgholm. 

Ett gatufoto från London som jag är lite extra nöjd med. Togs tidigare i september.

Med vänliga hälsningar,

Fredrik

Gatufoto i den eviga staden...

Strax innan midnatt i tisdags kom jag hem efter en resa till Rom där jag hade hälsat på min kusin som jobbar på den svenska ambassaden. Fem nätters övernattning blev det och eftersom han arbetade på vardagarna så fick jag en hel del tid över till att utforska staden på egen hand samt därmed också utöva gatufotografi. Innan resan hade jag till mina duktiga gatufotokollegor, Niklas Lindskog och Anders Johansson, uttryckt en änglsan kring hur det skulle gå med gatufotandet i den italienska huvudstaden. Jag tänkte att eftersom den är ett enda stort museum med massor av turister så skulle bilderna bli därefter också. Mina farhågor var inte mer tydligt formulerade än så. Niklas och Anders har fotat i Rom själva och tyckte att det gick bra.

Så, hur gick det? Ja, ni får ju förstås bedöma själva utifrån bilderna nedan. Men, jag var inte lika produktiv i som hemmavid i London. Och det beror nog på att man inte har koll på var nånstans de bästa gatufotoplatserna finns i Rom. Dessutom så spenderade jag flera timmar på att besöka Colosseum, Forum Romanum samt Palatinen. Förvisso går det att gatufota på sådana platser också men ens uppmärksamhet bör väl ligga på annat när man besöker sådana sevärdheter?

Något som jag lade märke till var att ingen verkar tänka tanken att jag fotograferar dem. Sannolikt beror det på att det är så normalt med turister med traditionella kameror som fotograferar ofta och mycket. 

Utrustningen som användes var min Leica M-E Typ 240 med två objektiv – en Summicron 35 mm och min Summaron 28 mm.

Som vanligt så får ni gärna kommentera och berätta vad ni tycker om mina (hastigt bearbetade) bilder.

Dagen efter att katolikerna fått sig sin nya påve. Unga präster vid Sankt Peterskyrkan bar på vad som såg ut att vara nytryckta tidningar. Förmodligen delade de ut dem?

Denne man var inbegripen i en rätt hetsig debatt med de båda nunnorna. Jag hade ingen aning om vad det hela handlade om. En präst stod bredvid för att ingripa ifall det gick till handgemäng.

Rörelseoskärpa i denna bild på grund av en gatufotograf som inte skärpte sig vid rätt ögonblick!

Nära Sankt Peterskyrkan. För en gatufotograf är det mumma att fotografera italienare eftersom de är så frikostiga med handgester.

Här ser vi hantverkare som ser ut att fixa med fönsterluckor. Denna lilla verkstad låg i området nära Sankt Peterskyrkan vid slutet av en gata med många restauranger.

Inte så mycket att säga om denna bild men jag gillar mammans ansiktsuttryck och hur hon ser ut att vara långt borta nånstans i sina tankar.

Många av mina bilder från Rom gör sig bäst i svartvitt men inte alla.

Här den första bilden av tre som fokuserar på händer. 

Händer nummer två.

Händer nummer tre. Till en början så var jag bara ute efter händerna på ryggen – det ser alltid så trevligt ut. Men, när jag såg killen på trappan tog jag några snabba steg framåt för att få med honom också. Även hans händer är lite intressanta men framför allt så gillar jag hur han har slagit knut på sig själv. 

Det här paret hade inte synkat sitt val av t-shirts. Eller så var det precis det de hade gjort!

Mvh

Fredrik

The Boat Race 2025 – del 2...

Här kommer resten av bilderna jag vill visa upp från rodden i söndags. Nu hade tävlingarna börjat och det blev allt trängre bland publiken som gärna ville se de tävlande roddarlagen. Det gjorde att man som gatufotograf märktes litet mindre när uppmärksamheten var riktad åt floden.

Prognosen om regn på eftermiddagen såg ut att förverkligas med en tilltagande molnighet som ni kan se i bilderna. Till slut blev molnen riktigt mörka och maffiga. På så sätt gav de en för mig intressant kontrast där publiken ibland var upplyst av solen framför den mörka himlen. 

Återigen publiceras bilderna i någorlunda kronologisk ordning. Sista bilden bjuder på en måhända litet intressant berättelse för gatufotografer och för de som fotograferar med film. 

Tänk att få vara så där lång och kunna se vad som händer bortom folkhavet!

Bakgrunden på gränsen till för stökig men de fyra tydliga huvudpersonerna tycker jag kompenserar oordningen. Vad tycker ni? Och vad sysslar snubben i vita t-shirten med egentligen?

Den här bilden är nog den jag är mest nöjd med för dagen. Snubben utgör hela han en triangel och jag gillar verkligen hans händer som omfamnar maltdryckerna. Trots folkmängden har jag här lyckats med att hålla i sär de flesta av viktigaste ansiktena så att de inte skyms. Jag gillar hur de är placerade i bilden också. Dessutom så tittar ingen in i kameran (möjligtvis mannen till vänster med solglasögonen men det vet man inte), inte ens tjejen i mitten även om det är nära. Till och med den runda skylten utgör ett slags fristående huvudform.

Denna är en enkel bild – i det närmaste ett oposerat gatufotoporträtt. Inget intressant händer men den kan ändå vara värd att visa eller?

Den här bilden gillar jag men att jag lyckads nagga armen bak på ryggen grämer mig. Cirkelformen känns inte helt perfekt.

Här reagerade jag snabbt och för att få med glassen med Pimm's i tillät jag mig att luta kameran i porträttläge. Funkar sneda bilder för Garry Winogrand så får de väl funka för mig, va? Ser nu hur hennes högerhand bucklar plastmuggen för att kunna bära dem på det här sättet – hoppas att dryckerna fann sina ägare utan spill!

Här lät jag fokus ligga på kramen och jag visste att hon till höger skulle bli lite oskarp, även vid f/8. Tycker att det funkar. 

Det som fångade mitt intresse här och ledde till att jag snabbt tog bilden var hur den ena unga damen ledde sin väninna genom folkmängden. Inget annat om nu nån skulle få för sig det!

Jag tog arton bilder av det här sällskapet och just den här bilden var nummer 12. Först var det en annan tjej som satt sin pojkväns axlar – man kan se henne bakom tyvärr. Det dög väl inte så denna unga kvinna ville också hoppa upp för bättre utsikt. Pojkvännen sneglar vid det här laget på mannen med kameran som alltså har fotat en del innan. 

Jag tror att det här var en fransk familj som verkade följa rodden med intresse – kanske hade de en familjemedlem i nåt av lagen? 

När jag ser en uppburen hund så vill jag alltid fota ekipaget! Alltsom oftast väljer hunden att sabba allt genom att vända sig bort men denna vovve skötte sig. 

I förra inlägget berörde jag problemet med lyktstolpar och annat som "växer" ur personers huvuden och att jag vid gatufoto inte stör mig på det så mycket. Här har jag dock svårt att bortse från det som ser ut att hänga hur näsborrarna på mannen till höger. Vad tycker ni?

Gillar hur de tillsammans bildar litet av en båge och hur blickarna går.

Slutbilden med en liten knorr! Här var jag rätt trött (hade tagit över 600 bilder vid det här laget!) men vem kan motstå en rökare? Notera mannen uppe till vänster som litet frågande betraktar fotografen. Några meter efter att bilden tagits hade han hunnit ifatt mig och jag tänkte att nu får jag skäll och blir ifrågasatt. Men icke! Det visade sig att Alex, som han hette, bara var intresserad av varför jag använde ett gult filter på min kamera. Själv så hade han en filmkamera (en svart mätsökarkamera från Contax tror jag) på magen och hade tidigare på dagen avverkat en rulle Ilford FP4. Nu satt det färgfilm i kameran – vilken det rörde sig om uppfattade jag inte. Man hade kanske förmodat att han som delvis svartvit filmfotograf torde känna till poängen med filter? Hursomhelst, slutet gott, allting gott.

Om jag lever och har hälsan lär jag försöka fota nästa års rodd också för den utgör ett ypperligt fototillfälle för gatufotografen. 

Kommentera gärna om text och bilder. Alltid intressant att höra vad en publik tycker vare sig det är positivt eller negativt.

Med vänliga hälsningar,

Fredrik

The Boat Race 2025 – del 1...

Här kommer så inlägget om mitt gatufotograferande längs Themsen av 2025 års version av rodden mellan de två rivaliserande gamla universiteten, Oxford och Cambridge. Tillställningar som denna är mumma för gatufotografer, erfarna som oerfarna. De sistnämnda drar med fördel nytta av att folk inte bryr sig märkbart om någon fotograferar och råkar rikta kameran mot dem. De mer erfarna av oss gläds åt allt som glada människor i grupp tar för sig.

Förra året så gick jag en bra bit längs Themsen fram till startplatsen vid Fulham-bron. Detta år valde jag att bara röra mig mer begränsat mellan Hammersmith-bron och circa 600 meter västerut längs floden. Det berodde delvis på att jag försöker gå in ett par läderskor som fortfarande klämmer lite grand. Men, också för att det finns alldeles tillräckligt med folk och liv att försöka fånga längs den nämnda sträckan.

Och hur gick det då? Jo, rätt bra faktiskt om jag får säga det själv. Mer än nöjd med skörden varför jag i skrivande stund inser att det nog är bäst att jag visar upp de publiceringsvärda bilderna i två omgångar. 

Alla bilderna är tagna med en Leica M Monochrom Typ 246 med en Elmarit 28 mm f/2,8 ASPH ver 2. Bilderna i gårdagens blogginlägg togs med en Summarit 35 mm f/2,4 men eftersom jag förstod att det skulle bli trångt nära floden så hade jag nu "bytt om" till 28 mm. Rätt beslut! För övrigt satt det gula filter på objektiven för lite ökad konstrast i vissa scener.

Utan möjlighet att utnyttja färger så fokuserade jag på att fånga uttryck, gester och små mänskliga händelser. Ju närmare startsignalerna (kl. 13.21 för damernas, 14.21 för herrarnas) desto trängre blev det som ni kommer att få se. En av utmaningarna när man befinner sig nära i en ström av personer är att försöka hitta en komposition som är fungerar och där de många människornas ansikten är synliga så långt som möjligt. Det rör sig ofta om små marginaler men med erfarenhet och flyt så går det ibland att få bilden att bli som man tänkte sig den på ett ungefär. 

Bilderna är presenterade i kronologisk ordning. Som alltid välkomnas raka och ärliga kommenterar om text och bilder – positiva som negativa.

Hammersmith Bridge i bakgrunden – den är för närvarande avstängd för motortrafik eftersom den är i behov av reperationer och förstärkning. Debatt pågår om vad man ska göra – reparationskostnaderna kommer att bli höga.

Sekunden senare satt hon inte lika intressant – det gäller att inte tveka i gatufoto. Notera mannens väska – förmodligen har han verkligen varit på Strand Books i New York – känd för sitt fina utbud av fotoböcker!

Morrisdansarna var på plats i år igen – är detta årets höjdpunkt för dem?

Inte ens ett 28 mm-objektiv kunde fånga deras hopp i sin helhet i landskapsformat där jag stod – då fick man vrida på kameran!

Denna söta lilla flicka poserade glatt för mig när hon såg min kamera – då kan man inte låta bli att knäppa av. Vi ser att hon heter Roseanna och håller på Oxford som enligt henne är det bästa laget någonsin. Senare på eftermiddagen fick vi reda på att så inte var fallet tyvärr.

En sån här tillställning utan Pimm's är förmodligen helt olaglig. Vinsten från försäljningen går, får man hoppas, till roddklubben som satt upp en tillfällig bordsbar framför sin lokal. Glada frivilliga hjälper till med serveringen. Gör det nåt att det "växer" en lyktstolpe ur huvudet på han som betalar? Jag bryr mig rätt lite om sånt i gatufoto men undviker det gärna när det är möjligt.

Det går att släcka törsten med vanligt vatten också.

Här är ordningen återställd – man ser i glaset de fruktbitar som följer med ett glas Pimm's.

Jag gillar kramar och han verkar gilla henne

Där uppe har man en fin utsikt mot Hammersmith-bron när ekipagen kommer därifrån

Här var det hennes lek med håret som fick mig att knäppa av

Lämpligt nog finns det mat att tillgå också utöver drycker – hamburgare med pommes frites eller fish and chips?

Jag planerar att lägga upp resten av bilderna i ett blogginlägg imorgon.

Med vänlig hälsning,

Fredrik