Mitt första riktiga blogginlägg – gatufoto i London

Jag har publicerat ett blogginlägg tidigare men det var mer som ett skämt – ett aprilskämt närmare bestämt, för några år sedan. Detta inlägg är mer seriöst. Med tanke på hur mycket det har diskuterats kring bloggar här på Fotosidan de senaste dagarna tänkte jag att jag själv skulle börja blogga. Hur ofta vet jag inte. Vi får se. 

Mitt fotografiska huvudintresse är gatufoto och efter några år som aktiv i Gatufotopoolen föll det sig så att jag fick axla ansvaret som poolvärd sedan några år. Det gör jag tillsammans med den duktige gatufotografen Anders Johansson och vi delar alltså på värdskapet. Det känns verkligen som jag har hittat rätt med gatufoto. Älskar att ta del av den genren samt kanske ännu mer att utöva den. Och jag bryr mig en hel del om gatufoto som konstform vilket gör att jag har en del starka åsikter i ämnet som jag gärna bestämt argumenterar för.

År 1999 flyttade jag till Storbritannien och bor sedan 2001 precis i utkanten av London. Denna världstad är mumma för en gatufotograf och jag känner mig mig lyckligt lottad som hamnade här (innan jag blev gatufoto-tokig!). Jag försöker att åka in till de centrala delarna minst en dag varje helg. Nu senast i lördags. Jag anländer med tåg till Waterloo och upptäckte förra året en liten gata som ligger "bakom" stationen som heter Lower Marsh. Härlig miljö men eftersom jag åker in så tidigt så är där relativt få människor, en ingrediens som jag anser är central i gatufoto. Men, visst finns fotona där ändå trots den tidiga morgonstunden. Följande två till exempel:

Efter att ha traskat omkring 30-45 minuter på Lower Marsh brukar jag ta mig över någon av broarna över Themsen mot West End. Där finns områden som Chinatown, Soho, Oxford Street med flera. Just Oxford Street är en guldgruva för gatufotografen. Man kan antingen stå en stund i korsningen mellan Oxford Street och Tottenham Court Road och fota människor som har stämt träff eller bara ser intressanta ut. Följande två foton är tagna där:

Sen kan man gå längs Oxford Street västerut mot Oxford Circus (där Oxford Street och Regent Street korsar varandra). Denna korsning med sina konkavt rundade hus har blivit en favorit på sistone. Man står helt enkelt och låter folk komma emot en och försöker hitta intressanta människor och små händelser som ska hamna någorlunda välkomponerat på sensorn. Utmaningen är att låta de subjekt man fokuserar på att stå ut tillräckligt mot den folkmassa som nästan alltid finns i bakgrunden. Följande bilder är tagna där:

Det är inte ovanligt att jag fotar intensivt i 8-9 timmar tills att mörkret infaller. Då brukar det ta slut. Att fota gatufoto nattetid är något som jag måste öva på. Jag är nöjd om jag har tagit 500-600 bilder på en dag. Det innebär att jag har sett och försökt att fånga 500-600 händelser/scener som jag trodde hade potential. För det mesta misslyckas jag. Gatufoto är ju väldigt svårt – den kände gatufotografen Alex Webb menar att 99,9% procent av de foton han tar är misslyckanden, så man är ju i gott sällskap! Men, för det mesta kommer jag hem med några foton som är värda att publicera och som funkar. 

Nä, nu får jag se hur det går med att publicera denna blogg med bilder och allt. Avslutar med en bild jag tog i lördags i Covent Garden som verkligen suger!

Ha det gott!

/Fredrik

Ny månad – ny blogg – nya regler för Gatufotopoolen!

Hej alla vänner av gatufoto!

Jag skriver detta i egenskap av delvärd i Gatufotopoolen här på Fotosidan. Nyligen har det på Fotosidan förekommit lite av en debatt kring Gatupoolen, dess regler och vad som är gatufoto i största allmänhet. Jag och huvudvärden för poolen, Anders F. Eriksson har därför arbetat fram ett förslag på nya regler och förordningar. Förhoppningsvis så kommer dessa att underlätta för alla i poolen eftersom man nu vet “vad som gäller”. Det bör också leda till bättre foton och gatufotografer. Nytt är också att vissa egenskaper/kvaliteter hos fotografier premieras (se nedan) och genererar poäng (s k “street points”) som man kan använda för att lägga in fler foton per 24 timmar (idag tillåts bara ett foto per dygn och fotograf).

Följande områden anser vi vara särskilt viktiga att börja med och de bör därför förändras enligt nedan:

Betygsättning:

Idag kan man sätta betyg 5 på en bild i poolen. Vi menar att så pass bra bilder (världklass!) inte finns i poolen (eller ens i Sverige) idag, varför vi kommer att begränsa det högsta betyget till 4 på en 4-gradig skala. Om kvalitetsnivån mot förmodan höjs så kan vi kanske se över detta.

Brännvidder:

Vi har tittat på vilka brännvidder som användes av bästa gatufotograferna – 28mm (Garry Winogrand), 50mm (Henri Cartier-Bresson), 35mm (de flesta andra). Av kvalitetsskäl vill vi nu att publicerade foton i poolen fortsättningsvis är tagna med någon av dessa brännvidder. Om du mot förmodan fotar gatufoto med zoom så behöver du alltid ställa in brännvidden enligt ovan. Kör du med APS-C så gäller 18mm, 33mm och 23mm. För micro 4/3*: 14mm, 25mm och 17.5mm.

Geografisk plats:

Det är onekligen så att vissa platser i vår värld lämpar sig speciellt väl för gatufoto. För foton som är tagna i någon av de klassiska gatufotostäderna New York, London och Paris (kategori 1) så erhålls maximalt antal “street points”. Tokyo, Stockholm, Los Angeles och Uppsala är kategori 2. Malmö, Göteborg, Berlin hör till kategori 3 osv. Observera att vi fortfarande inte har spikat kategoriseringen än varför vi gärna tar emot förslag på andra speciella orter för bra gatufoto med motivering.

Utrustning

Den klassiska gatufotokameran är ju Leicas M-serie och även idag är dessa modeller väldigt populära bland duktiga gatufotografer. Under de senaste åren så har emellertid Fujifilms modeller seglat upp som ett alternativ och kallas ibland för “fattigmans-Leica”. Vi gillar och vill stötta att man strävar efter att fota gatufoto med den lämpligaste utrustningen varför vi anser att Leica- och Fujifilm-foton ska ge fler “street points” än foton från DSLR-kameror från Nikon eller Canon. Gatufoton med en smartphone är inte seriöst och vi överväger här minuspoäng.

Film och digital

De bästa gatufotona är 9 gånger av 10 tagna med film och inte digitalt. Vi vill därför att man försöker anstränga sig att göra sina digitala foton så filmlika som möjligt i efterbehandlingen. Kodachrome för färgfoton kan vara målet (högst antal “street points”) och för svartvitt kanske Kodak Tri-x 400?

Både Anders och jag vill vara ett lyhört värdpar varför vi uppmanar till poolmedlemmar och andra gärna vädrar sina åsikter i kommenterar till denna blogg eller i Gatufotopoolen.

Med vänlig hälsning,

Fredrik - delvärd i Gatufotopoolen

* Som micro 4/3-fotograf, vänligen beskär till 3x2 eftersom formatet är “fel” jämfört med småfilm.