Inlagd på (foto)akuten!
Häromdagen, i söndags, så blev det en händelserik dag. Som så många gånger förut så stod en heldag av gatufotografering i London på menyn. Skillnaden den här gången var ju att jag nyligen lärt mig av Fotosidanmedlemmen Peter Hennig och hans påhejare hur totalt omöjligt det är för en fotograf att medvetet skapa och bygga upp sina bilder om man är ute en hel dag och siktar på att komma hem med över 500 exponeringar! Som ung och dum, utan de äldre fotografernas vishet och djupa kunskaper om gatufoto, så tänkte jag testa denna nyvunna insikt.
Vilket misstag! Likt Ikaros flög jag för nära solen. Man hittade mig tydligen i fosterställning i ett hörn av Oxford Circus, mumlandes nåt om "I just... need... to reach... 500...". Fotoambulansen tog mig raskt till närmaste fotoakut där jag fick tillbringa flera timmar för att återhämta mig någotsånär. De hade inte sett ett värre fall av gatufotoutbrändhet sen Garry Winogrand besökte London 1968.
Min diagnos blev tuff och svår att ta till sig. Hade fått akut acros i mitt avtryckarfinger men amputering kunde lyckligtvis undvikas med nöd och näppe. De svåra smärtorna fick jag starka smärtstillande piller mot i form av Kodakein. Den medicinens sidoeffekter är ofta ett livslångt behov av extra intag av vitamin C-41. Inte kul.
Men, det var de psykiska besvären som var värst. Man förklarade för mig att jag måste haft en skyddsängel (HCB?) den dagen eftersom jag bara hade fotat med min Leica M Monochrom som bara tar svartvita bilder. Om det hade rört sig om färgfotografi så hade min hjärna med största sannolikhet inte klarat av de extra färgintrycken. Så, nu sitter jag här och känner mig analåg. Och knaprar Neopanil för att lugna nerverna. Jag måste fortsättningsvis bära med mig en Astia-inhalator för när det känns som värst! Om jag ändå hade lyssnat till de erfarna...!
Som ni förstår, så var ovanstående en liten saga. Jag mår alldeles utmärkt. Men, det var sant att jag var ute en heldag i London i söndags med min Leica M Monochrom. Tre brännvidder hade jag med mig: 50, 35 och 28 mm.
I mitt senaste blogginlägg så hade jag med en fiktiv men typisk beskrivning vad jag kan ha för mig en heldag gatufotandes i London. Jag lät den inspirera till söndagens rutt och nedan kan ni se ett stort urval bilder från dagen. Sammantaget gick jag drygt 23 kilometer och tog 531 bilder. Fotograferade aktivt i ca 7 timmar gissar jag. Första bilden togs kl. 09.33, sista kl. 18.04. Började dagen med 50 mm, en för mig rätt ovan brännvidd, i alla fall för gatufoto.
Viktigt att veta är att jag i stort sett aldrig tar använder mig av serietagning, utan varje bild har en bestämd tajming och intention bakom sig. Alltså, ingen kulsprutemetod. Ibland tar jag dock flera bilder av en och samma scen, om det går, ifall jag ser en ny handgest, en förflyttning av ansikten etc. Högst medvetet och ingen slump.
Med bilderna nedan vill jag helt enkelt visa att det är fullt möjligt och faktiskt ganska lätt att "gestalta" (Peters uttryck – betyder att "att fotografen medvetet skapar och bygger upp sin bild") sina bilder under en hel dag, från morgon till kväll, trots att man exponerar över 500 bilder på en dag. Utan serietagning. Vad beträffar den fotografiska och konstnärliga kvaliteten på mina bilder kan man ha olika uppfattningar men poängen här är att jag, utifrån mina förutsättningar som människa och amatörfotograf, faktiskt kunde skapa flera bilder hela dagen som blev som jag tänkt att de skulle bli. Därmed faller Peters tes.
Slutligen kanske flera av er frågar sig varför jag lägger energi och tid på denna debatt? Jo, för att jag vill vara en röst emot Peter och hans hejdukar som jag finner vara ett gäng missunnsamma, debattovilliga och självgoda tyckare som saknar färsk erfarenhet och kunskap om ett ämne (gatufotografi) som de ändå inte tvekar att uttala sig tvärsäkert om. Min uppfattning är att de målar en nidbild av många gatufotografer, baserat på lögner och intellektuell oärlighet.
Till bilderna nedan har jag skrivit text om hur jag tänkte när jag tog bilden, var bilden är tagen samt bildinfo kring vilken brännvidd som användes och vid vilket klockslag bilden togs. Bilderna ska vara i kronologisk ordning.
Waterloostationens utsida. Fascinerad av arkitekturen och tar ibland denna typen av bilder. Bildinfo: 50 mm, kl. 09.37.
Lower Marsh: Pub med namn som leker med utmärkta komediserien Pang i bygget (på engelska Faulty Towers). Bildinfo: 50 mm, kl. 09.43.
Roupell Street: Nära Waterloostationen finns ett område som verkligen tar en tillbaka i tiden. Tydligen så filmas det ofta här av den anledningen. Flera av bilarna är äldre och av det franska märket Citroën. Idag när jag fotade så började en man prata med mig. Han hade åter flyttat till området och kunde berätta för mig att det finns fem äldre Citroënbilar i området som ägs av en och samma person. Det fanns nämligen en Citroënverkstad i närheten och ägaren jobbade där. Bildinfo: 50 mm, kl. 10.00.
Roupell Street: Leker här lite med mitt min Summarit 50 mm på full öppning (f/2,4). Känner mig lite fundersam var man ska lägga skärpan när man fotograferar bilar. Jag bestämde mig för nummerplåten. Bildinfo: 50 mm, kl. 10.03.
Whittlesey Street: Ingen Citroën men väl en gammal Morris från England. Bildinfo: 50 mm, kl. 10.11.
Den här lilla figuren tittade på mig genom fönstret. Ett spöke? Tog några bilder och valde att visa upp denna. Bildinfo: 50 mm, kl. 10.14.
Theed Street: Sådana här bilder kan vara roliga att ta vilket alltså händer ibland. Bildinfo: 50 mm, kl. 10.15.
Newport Court: Dagens första gatufoto som visas upp. Fastnade för den lilla vitklädda gruppen och gladde mig åt att man i dagens samhälle kan få ta del av kafékulturen trots att man är rullstolsburen. Men, jag ville ha nåt mer för balans. Väntade in kvinnan till vänster och knäppte av. Ingen bild som kommer att vinna några tävlingar men ändå värd att tas. Bildinfo: 35 mm, kl. 11.07.
Berwick Street: Den här gillar jag. Affären han jobbar på har precis öppnat och jag såg hur hans ansikte stack fram i dörröppningen. Hans tankar såg ut att vara långt borta. Bildinfo: 35 mm, kl. 11.24.
Oxford Street: Att ta bilder på folk som tar selfies är lite av en kliché men här tänkte jag att det var så många och att de var snarlikt klädda vilket skulle passa dagens monokroma fotografi. Tog tre bilder totalt för jag behövde maximera antalet synliga ansikten. Bildinfo: 35 mm, kl. 11.28.
Oxford Street: I en tid då de flesta personer på våra gator är försjunkna i sina smartphones så är det kul att se när nån faktiskt läser en bok istället. Att han var litet speciellt klädd gjorde ju inte saken sämre. Bildinfo: 35 mm, kl. 11.29.
Inverness Street: Här gick det undan. Noterade hur hans vänstra hand såg ut vid midjan och tog bilden därför. Blev som jag hade tänkt. Bildinfo: 35 mm, kl. 12.23.
Chalk Farm Road: Får man ta bilder på gråtande eller ledsna barn? Japp. Det gjorde Vivian Maier och även Joel Meyerowitz. Känns som man är i gott sällskap. Bildinfo: 35 mm, kl. 12.38.
Anglers Lane: Här tänkte jag initialt bara ta en bild på vespan men sen såg jag möjligheten till att göra nåt mer och få med den unga kvinnan mitt i steget. Så blev det. Bildinfo: 35 mm, kl. 13.08.
Harmood Street: En riktigt trevlig boklåda som ofta har intressant fotoböcker att köpa. Inte alltid billigt och idag lät jag bli att köpa "A Maverick Eye – the Street Photography of John Deakin" för £40. Den här bilden tog jag initialt för att dokumentera hur boklådan ser ut men det blev ju ett okej gatufoto ändå med den bläddrande herren i dörröppningen. Bildinfo: 28 mm, kl. 13.22.
Camden Market: Den här bilden föreställde jag mig flera sekunder innan jag tog den. Jag såg mamman och barnet komma emot mig ungefär fem meter bort. Visste att jag ville ha nåt mer än dem i bilden och positionerade mig så att jag förhoppningsvis kunde få mannen med händerna på ryggen som en balans. Mamman och dottern gick lite annorlunda än jag tänkte mig och jag fick omfokusera lite på känn. Lyckades. Särskilt glad över att den lilla jäntan ser på mig med knuten näve! Hon kanske inte gillar gatufotografer? Bildinfo: 28 mm, kl. 13.37.
Camden Market: Det är litet av en kliché inom gatufoto att avfotografera personer som pushar eller drar vagnar av olika slag. Här var det snabb reaktion som gällde och jag är glad för hur massiv hans pirra med last är i bilden. Nöjd trots klichén. Bildinfo: 28 mm, kl. 14.13.
Oxford Circus: Funderar på vad den lilla jäntan ser och funderar på. Vilka upptäckarmaskiner barn måste vara vid den åldern! Bildinfo: 28 mm, kl. 15.28.
Oxford Circus: När folk kommer bärande på sina hundar så kliar det i avtryckarfingret. Väldigt ofta får hundarna för sig av vända sig bort men här blev det som jag hade hoppats. Gatufoto för hundvänner. Bildinfo: 28 mm, kl. 15.29.
Oxford Circus: Jag tycker att det är trevligt att fotografera par som verkar vara kära. Vinner inga tävlingar men fotot blev som tänkt. Bildinfo: 28 mm, kl. 15.46.
Oxford Circus: Två unga vänninor som hade köpt blommor. Här kanske det skulle ha varit en fördel med färg men jag tog bilden ändå. Bildinfo: 28 mm, kl. 15.59.
Oxford Circus: Vi får hoppas att hon bara ser sur ut och kanske ändå har en okej dag. Såg henne på avstånd och tänkte att hennes mun ser ut som spegling av toppen på hennes glasögon. Bestämde mig för att ta en bild. Nöjd med den. Bildinfo: 28 mm, kl. 16.01.
Oxford Circus: Ännu en hundbild där hunden uppför sig någorlunda fotogeniskt. Paret bakom ler möjligtvis mot fotografen för de vet att det finns en liten vovve i famnen på den jag fotograferar. Bildinfo: 28 mm, kl. 16.08.
Oxford Circus: Snabb reaktion för att fånga det här ögonblicket. Det lyckades. Övning ger färdighet. Bildinfo: 28 mm, kl. 16.12.
Oxford Circus: Gillade paret som satt på motorcykeln med bussen i bakgrunden men nåt mer behövdes. Mamma och dotter gjorde att jag knäppte av. Bildinfo: 28 mm, kl. 16.23.
Oxford Street: En liten allvarlig jänta längs Oxford Street. Bilden blev som planerat – övriga människor placerade så bra som man kunde förvänta sig. Bildinfo: 28 mm, kl. 16.28.
Old Compton Street: Denna unga kvinna var stiligt klädd och bar på blommor. Tog en bild på en lite längre ifrån som blev misslyckad då hon höll upp buketten framför ansiktet. Den här lider väl av att hon tittar ned i mobil men bilden blev ändå småokej kan jag tycka. Blommor är fina. Bildinfo: 28 mm, kl. 16.44.
Old Compton Street: En familj där pappan hjälper dotter med att knyta skorna. Dottern ser inte helt nöjd ut. Bildinfo: 28 mm, kl. 16.46.
Berwick Street: Tre troende muslimer i sina vita dräkter drog blicken min till sig. Pizzerian Breadstall gör fantastisk pizza men jag tror knappast att etablissemanget är halal. Ögonblicket efter så tror jag att de gick därifrån, tomhänta. Bildinfo: 28 mm, kl. 16.52.
Peter Street: Ett enkelt motiv i form av en seriös ung man, fångad mitt i steget. Vart är han på väg? Bildinfo: 35 mm, kl. 17.11.
Old Compton Street: Mannen hade precis kommit ut från en bar. Ställde mig och väntade på att han skulle vända sig om och när det skedde tog jag bilden. Är det läppstift eller en vapemaskin som han har vid munnen? Bildinfo: 35 mm, kl. 17.16.
Lisle Street: För de som följt min fotografi så är det inte obekant att jag gillar cigaretter i mina foton. Den här kvinnan såg jag på några meters avstånd i Chinatown men valde att vänta in henne så att hon var nära och i visst motljus, som jag hoppades skulle lysa upp hennes ansikte en grad. Blev bättre än jag hoppades på. Bildinfo: 35 mm, kl. 17.31.
Lisle Street: De två som satt på huk drog till sig mitt intresse några sekunder innan. Då glodde de inte i sina mobiler. Såg ändå kompositionen med dem och den unga damen som lutade sig mot den lilla stolpen. Var på vippen att inte ta fotot men hon vände snabbt upp blicken mot fotografen och jag knäppte av. Inte så himla bra men inte så dålig heller. Bildinfo: 35 mm, kl. 17.32.
Lisle Street: Det här paret valde jag att fotografera eftersom jag tänkte på den kände australienske gatufotografen Jesse Marlow. Han hade en gång ett projekt där han fotograferade personer med plåster på eller liknande. Blick in kameran. Funkar ändå. Bildinfo: 35 mm, kl. 17.34.
Leicester Square: Detta glada par bestämde jag mig för att eventuellt fotografera och glad blev jag när han beslöt sig för att hålla för munnen på sin käresta. Slump och tur men att jag knäppte av var alltså ingen slump! Bildinfo: 35 mm, kl. 17.40.
Ni som har läst ända hit vill jag tacka för er tid och uppmärksamhet. Vanligtvis brukar jag inte publicera så här många bilder i ett blogginlägg men den här gången fanns det en god anledning. Hoppas att ni som jag tycker att bilderna inte ser ut att ha kommit till genom en slump och utan tanke. Det är nämligen vad Peter och hans gäng verkar anse om hur många av dagens gatufotografer jobbar. De senare lär tydligen använda sin kamera som en ”kulspruta” för att sedan hemma vid datorn hoppas att de har haft turen att lyckas fånga nåt som är bra. Verkligheten är helt annorlunda för mig och för de flesta andra gatufotografer jag har lärt känna under åren.
Som alltid är jag intresserad av kommenterar på text och bild. Kommer inte likt mannen i sista bilden idka nån typ av censur i kommentarsfältet – alla är välkomna med sina åsikter och tankar. Viktigt att låta diskussionen få vara fri.
Med vänlig hälsning,
Fredrik





































/Peter
Absolut, Peter. Och nu hoppas jag att de som läser detta blogginlägg kommer att se dig fortsättningsvis för vad du är.
Jag tror inte att dom bryr sig. Dom flesta tycker nog att Fredrik och hans ömma tår inte är världens medelpunkt.
Men, man kan ju alltid hoppas att de får med sig en sannare bild av den du är.
Du har hittat många spännande motiv som är roliga att få ta del av och hur de kommit till tycker jag är helt upp till fotografen.
Hälsn Anne-Sophie
Tack så mycket för din trevliga kommentar, Anne-Sophie. Uppskattas. Glad att du uppskattar mina bilder. Och din pappa hade givetvis rätt. Det brukar väl sägas också att alla sätt är bra utom de dåliga. Ligger nog en hel del i det. Sen har man förstås personliga preferenser och åsikter men när man uttrycker dem på mindre trevliga sätt och också med osanningar så känner jag att jag måste reagera.
Mvh
Fredrik
Stort tack, Tomas, för din positiva kommentar som uppskattas. Trevligt att höra att du gillar både min text och bilder. Lade ned en del tid på bägge uttryckssätten.
Mvh
Fredrik
ha det gott/Stig
Jag uppskattar din kommentar mycket, Stig. Tack! Ja, London bjuder på många olika miljöer och som vaken och observerande fotograf saknar man aldrig motiv. Glad för att du uttrycker dig så positivt om bilderna.
Detta blogginlägg är förstås en del i "pennfäktandet" men som du och flera andra läsare har noterat så innehåller det ju en massa annat som kan vara intressant om man bortser från trätandet. 🙂
Mvh
Fredrik
Kul att du börjat använda normalen (50;an) alltmer - jag tycker att du behärskar den brännvidden väldigt bra redan, och den ger dina bildberättelser en större variation.
Jag skulle själv också gärna vilja fota med normalobjektiv, men utvecklingen inom mobilkamerorna går tyvärr på andra hållet - det blir alltmer vidvinkligt för varje ny mobil som kommer ut på marknaden.
Tack för berömmet och kommentaren, Johan. Det är en sak att behärska brännvidden för annat än gatufoto. För den typ av gatufotografering jag utövar så känns den fortfarande alltför lång och obekväm. Men, det är sannolikt så att jag kommer framledes använda den mer just för gatufoto och även då längre brännvidder (75 och 90 mm).
Många nya mobiler har väl fler objektiv och för att täcka fler brännvidder? Och jag kan tänka mig att normalen figurerar där? Kanske dags för en uppgradering av din nuvarande kamera? 😀
Mvh
Fredrik
Ja, jag kan tänka mig att i London vill man hellre komma lite närmare, och använde 35mm eller 28mm. I en liten stad som Helsingborg, skulle det kunna vara trevligt med en 50mm, när man inte går så närma människor (även om 35;an fortfarande är min favorit).
Jo, du har rätt. Det har kommit mobiler med två kameror och även med optisk zoom på senare år.
Men hur detta skulle fungera för mig, ihop med hipstamatic-appen vet jag inte. Jag tror att när man fotar med hipstamatic-appen så är man hänvisad/låst till den kamera som ligger som default i mobilen. Men visst, man kanske kan ändra vilken kamera det ska vara, och även ändra bränvvidd med den optiska zoomen. Jag har ju lite för gamla telefoner för att kunna sådant här:) Men, jag skaffar nyare efter hand som de gamla inte längre går att ringa med. Nu försvinner ju GSM och 3G, så då blir det att jag måste uppgradera mig :)
Du har nog en liten poäng vad gäller brännvidd och vilken stad man fotar i. När jag ska hälsa på min mamma i Kalmar i sommar kanske normalen får hänga med och testas för lite gatufoto i den staden.
Jag har en iPhone 13 mini och har både klassiska och nya Hipstamatic installerade. Det finns på bägge kontroller för att ändra brännvidd så att båda kamerornas objektiv kan användas (i mitt fall motsvarande 13 mm ultravidvinkel och 26 mm vidvinkel). Bättre iPhones får en riktig kort tele på motsvarande 77 mm. Den senaste Hipstamatic har ett läge där man fördubblar 26 mm. Det blir ju 50 nästan! Tror inte att du behöver oroa dig. Jag (och säkert flera andra – även om de inte inser det! 😄) ser fram emot att du skaffar en bättre iPhone med ett bättre kamerasystem! Dina foton blir förmodligen ännu bättre då!
Ja, i Kalmar kan nog normalen vara passande.
Jag såg ett bildspel på facebook idag av Martine Franck (Henri Cartier-Bressons andra fru), och de flesta av hennes bilder verkar vara tagna med 50;an, det gjorde mig så himla sugen på en normal.
Men det låter ju bra som du skriver att "senaste Hipstamatic har ett läge där man fördubblar 26 mm". Då har jag att exprimentera med, då jag precis beställt ett par begandade iPhone 12 mini (som ju har samma kameror som iPhone 13 mini). De tänkte jag att ha när även 4G stängs ner, då iPhone 12- och13 mini har 5G, och de är dessutom så små att man kan använda dem med en hand (tillskillnad mot nyare iPhone-modeller).
Tack för tipset!
Känner inte till vilken brännvidd Martine Franck använde men vet att hon var en jäkligt bra fotograf! Särskilt gillar jag bilden med den unge mannen i hängmattan. Så bra!
Hipstamatic (senaste versionen) visar 0,5 (som är ultrawide-objektivet), 1x (vanliga vidvinkeln), 2 (digital zoom) och även ett läge som heter ZOOM. Verkar som du har alla möjligheter att välja en "brännvidd" som passar dig!
Ja, den bilden är riktigt fin, med alla linjer och cirklar. Hennes man måste ha gett henne en och annan lektion i geometri :)
Låter väldigt intressant med Hipstamatic senaste versionen. Då har jag att experimentera med sen när jag inte längre kan fota med de mobiler jag har nu, som har motsvarande 28mm och 35mm. Tack för infon!
Martine Franck tog för övrigt en "hel rulle" film för att få till den lyckoträffen till bild. Ett bra argument för att man aldrig ska "snåla" med film eller minneskort :) Bättre att ha tagit en exponering för mycket än en för lite...
https://iconicphotos.wordpress.com/wp-content/uploads/2012/08/f8c95-120206_cs-11_p102.jpg
Så sant, Johan. Tack för länken till kontaktkartan för mitt favoritfoto av Martine Franck. Givande och intressant att se kontaktkartor i allmänhet för att förstå hur de berömda och stora fotograferna jobbade. Inspirerande. Alla som är intresserade av den humanistiska fotografin borde äga minst ett exemplar av Magnum Contact Sheets!
I min och Peters debatt här så verkar det som om vissa personer tror att framgångsrika fotografer är restriktiva med sitt fotograferande när det i själva verket ofta är tvärtom!
Jag har med höjda ögonbryn läst debatten som härjat i diverse bloggar på sistone. Det här borde ta kål på oinitierade påhitt om hur en gatufotograf jobbar.
För ungefär såhär brukar det gå till skulle jag säga. Personliga variationer givetvis. Och utfallet är också typiskt. Man tar en massa bilder av saker som triggar. Mycket blir mediokert men ibland får man en riktig träff p.g.a. att man är redo när tillfället presenterar sig.
Den här dagen fick du ingen riktig fullträff. Men många bra gatufoton ändå. Jag gillar de tre barnbilderna samt bilden på blomtjejerna bäst. Lilltjejen med knuten näve är skarp och den fundersamma flickan vid Oxford Circus är allra bäst!
Ja, detta inlägg borde förstås avgöra debatten men som man säger i Star Wars: "the faktaresistens is strong with this one...". Du som är en duktig och erfaren gatufotograf vet ju precis hur det är att slita på gator och torg med kameran och som du beskriver det är det helt korrekt. Dessa "fullträffar" är ju så svåra att få och det är väl det som är charmen med gatufoto som genre, inte sant? Tack för kommentar och omdömen om bilderna, Anders!
Mvh
Fredrik
Tack för det, Mattias. Matnyttighet känns bra.
Mvh
Fredrik
Jag är med i gruppen gatufoto, går in då och då och kikar men är otroligt overksam annars. Bilder som har lite mer textuell förklaring funkar bättre än de som bara har ett filnamn. Bildläsning ska inte vara en gissningslek. Och det visar ditt inlägg med tydlighet. Favoritbild? det blir nog flickan med den knuna näven.
Ha det gott
Gunnar S
Tack för en tänkvärd kommentar, Gunnar. Att mina texter och informationer kring bilderna ger dig ett sånt mervärde är intressant att höra för mig. Personligen är jag en av de som med flit bara ger bilder information om vilken ort/plats där de är tagna. Och vilket år. Jag ger aldrig bilder titlar heller.
Jag vill helt enkelt inte veta för mycket utan vill att bilder ska stå på egna ben när jag läser dem. Här har vi alltså helt skilda uppfattningar. Jag vill att det ska vara lite av en gissningslek! I falla fall när det gäller gatufotografi. Ett gatufoto riskerar att mista sin magi när det förklaras. Dokumentär fotografi är förstås en annan femma.
I just detta inlägg så var det viktigt med tiden då jag vill förmedla att jag orkade se och "gestalta" mina bilder även mot slutet av dagen. Och så ville visa att jag faktiskt tänker inför varje exponering, därav de beskrivande texterna.
Dock är jag rädd att jag fortsättningsvis kommer att vara så konservativ med information som jag brukar vara. Till dig förtret, antar jag? Sorry, Gunnar... 😔 Men, jag hoppas att du ändå kanske försöker dig på att läsa några av min bilder också framledes?
Jag gillade också den lilla flickan med näven. I ärlighetens namn så var hennes uppsyn in i kameran med knuten näve en lyckosam bonus. Jag hade ju bestämt mig för att ta bilden oavsett gester etc. Det går så snabbt när folk rör sig mot en på så kort avstånd. Placeringarna av personerna tar jag full credit för i alla fall.
Ha det gott du med!
/Fredrik
PS. Det kommer faktiskt ett blogginlägg imorgon bitti där jag förklarar en hel del kring bilderna. Skall bli intressant att höra vad du tycker om det!
Ditt blogginlägg fick mig att tänka på när jag och Magnus Fröderberg för om åren brukade åka på en gatufotoweekend varje vår/försommar (bland annat till London) och plåta järnet i ett par-tre dagar. Då kunde vi också hålla på från tidig morgon till sen kväll.
Det var väldigt slitigt, men samtidigt otroligt kul att gå in för gatufotograferandet så fokuserat.
Tack Joakim för beröm och kommentar. Jag förstår att du föredrar de fotona som är rena gatufoton. Visst, när man är ute och reser med foto i fokus så vill man ju oftast maximera valutan för pengarna och då får man ju obönhörligt ligga i och slita långa dagar. Belöningen blir ju fler bra bilder när man är hemkommen eller kanske rent av en eller par höjdare!
Mvh
Fredrik
Ok, det är så här det ser ut, men vem minns någon speciell bild i den här bildfloden efteråt?
Eller minns en eller några bilder, som kanske senare blir ett signum för just den här fotografen?
/B
Skyll inte på på din ålder, Bengt! Du verkade samtidigt som herrar Garry Winogrand och Joel Meyerowitz. Vid det här laget borde du veta att Garry fotade väldigt likt hur en digitalfotograf gör idag. Om du letar reda på några videor med Joel så kommer du att se att även han tar rätt många bilder.
Det du skriver ovan implicerar att vi andra inte söker mening eller har intention när vi fotograferar. Det är otroligt fräckt och drygt! Varenda av de foton jag tog i söndags hade ett mått av intention (förutom ett som gick av i marken av misstag).
Det är nog få förunnat att ha bilder som kommer att leva vidare i minnena bland bildintresserade. Men att möjligheten till det för mig skulle öka genom att jag skulle ta färre bilder är befängt.
I din kommentar till Peters senaste blogg menar du att gatufotografer av idag (mig inräknat gissar jag) borde vara mer seende och ta färre foton. Sedan börjar du snacka om hur det sprejas iväg bilder där fotografen sedan vaskar fram guldkornen hemmavid. Mattias och andra har frågat Peter och er som håller med honom om exempel på fotografer som sprejar och beter sig på det sättet men har inte fått några svar. Istället angriper ni mig och liknande gatufotografer och snackar om serietagning, slump och frånvaro av tanke. Och det när man inte ens idkar serietagning. Med detta inlägg så ville jag bevisa att ni har fel, är intellektuellt ohederliga samt saknar tillräcklig kunskap och erfarenhet av gatufotografering. Minns inte att jag har så särskilt många bra gatufoton från dig. Kan det bero på att du när det begav sig inte tog tillräckligt många foton? Att du inte övade tillräckligt eller skaffade dig ett tillräckligt bildseende. Jag gissar det.
Ha, ha, Bengan - där ser du hur det går! Har man att göra med stollar som tror att när dom uttrycker sin högst personliga subjektiva åsikt, då bevisar dom sin linje. Citat: "... bevisa att ni har fel, är intellektuellt ohederliga samt saknar tillräcklig kunskap..." - då kan det ju inte bli annorlunda.
Jag har ju tidigare frågat Fredrik om hans CV. Det gjorde jag för att han uttryckte sig oerhört förklenande om andra, sådana som hade en helt annan åsikt än han själv. Jag ville alltså veta vilka fantastiska meriter han hade i bakfickan för att sätta sig på så höga hästar.
Jag har ju tidigare föreslagit att Fredrik borde tigas ihjäl. Hans svar till dig här ovanför ger ju syn för sägen.
Du framför din åsikt, på ett i sammanhanget rätt hovsamt sätt - Fredrik råskäller.
Ingen av verkar ju kunna ens försöka att tiga ihjäl mig – gång på gånger vaknar ni till liv i blogginlägg eller i kommentersfält. Jag finner för övrigt ingen anledning att vara trevlig eller hövlig mot varken dig eller Bengt. Ni behandlas av mig på det sättet ni förtjänar.
Vad jag än skulle räkna upp som "meriter" eller andra anledningar som gör att jag kan uttrycka mig om andras fotografier skulle ju givetvis direkt förkastas av dig och din intellektuella ohederlighet som styr dig. Det nöjet tänker jag inte ge dig.
Vidare så borde Bengt ha en viss tilltro till min kompetens då han vid flertalet tillfällen givit mig goda omdömen kring mina bilder. Han tycker alltså att jag tar bra bilder. Även den av dig och andra så upphöjda fotografen Bengt Hanson har gjort detsamma (inte tagit bra bilder alltså, utan berömt mina!).
Det är inte så svårt att förstå Fredriks frustration, när folk säger att han tar alldeles för många bilder och att det inte gjordes på det sättet "förr". När det väl uppbackade argumentet att man visst gjort så i alla tider bemöts med...ingenting alls, utom upprepningar om att det handlar om omedveten serietagning, trots att man beskriver processen i detalj – där skulle nog vem som helst bli irriterad.
Mattias,
Det verkar dessvärre som om du är en i det subjektiva gänget. Var har Bengan påstått att Fredrik tar för mycket bilder? Vad sedan "folk" säger, skall väl inte belasta Bengan eller mig i en debatt?
Bengan skriver i den här aktuella texten: "...Bloggar idag är ofta motsatsen: många bilder, flöde, tempo, för snabb konsumtion! Och varje fotograf gör det här på sitt sätt!..." Jag kan inte komma ihåg att Bengan någon annanstans heller har adresserat Fredrik med att ta något visst antal bilder.
Samma sak i mitt kommentarfält nu senast - Bengan gör en generell betraktelse.
Jag har tidigare skrivit att jag inte anser att 500 bilder på en och samma dag är seriöst - då Fredrik uppger att han tar just det. Skall det vara något att riva upp himmel och jord för?
I min senaste blogg för även jag ett nästan helt generellt resonemang. Jag beskriver dagsläget, vilken debatt som förs i förhållande till dagens teknik - något du uppenbarligen inte har begripit i dina svar i mitt kommentarfält, där du förvandlar allt till mina personliga åsiktsyttringar.
Hur skall man föra en debatt, när man skall bemöta en massa hittepå? Man kanske rent av kan bli irriterad?
Mattias, tack för ditt stöd och korrekt bedömning av problematiken i den här debatten.
Peter, gör dig inte dummare än du är! Det här med femhundra bilder per dag är nåt som jag bloggade om i april 2023 och som du hånfullt och "maliciöst"(ditt ord) kommenterade då. Sen var bråket igång. Du har sedan hänvisat till den händelsen vid flera tillfällen (i bloggkommentarer och i blogginlägg) och tror att du kommer undan med att låta bli att nämna mig vid namn. Bengan som verkar vara din knähund i denna debatt är väl inbegripen med historiken och vem det rör sig om och kommenterar därefter. Du hade helt enkelt aldrig skrivit om detta utan händelsen 2023 vill jag påstå.
Vidare, om du, Bengan och andra är säkra att era åsikter stämmer så levererar ni aldrig några exempel som stöd för detta. Ni sitter helt enkelt och bara tycker. När jag tänker efter så hade jag nog konfronterat era åsikter även om de inte skulle ligga så nära mig personligen.
Du bara pratar, pratar, och pratar Fredrik. Kan du hitta ett enda, ETT ENDA, sakfel i den text jag senast skrev strax här ovanför?
Peter, försök inte blanda bort korten. Det är den sammantagna argumentation från dig och Bengt med dess implicita betydelser som jag attackerar. Ni må uttrycka er generellt på ytan men det är lätt att se vad ni verkligen vill säga och till vem och vilka ni vänder er.
Återigen, ge exempel på hur ni har kommit fram till era åsikter som gör att de blir allmängiltiga.
Jaha´ru, du kunde inte hitta något fel, och då blev det till dold agenda - kanske konspirationsteorier. Demagogi kan ju ibland var kul, men du är en riktigt dålig demagog Fredrik.
Man borde väl skratta åt eländet - men så kul är det inte. Jag slutar nu.
Vi får väl se om du verkligen slutar... Du brukar ha svårt med det.
"Vi får väl se om du verkligen slutar... Du brukar ha svårt med det."
It takes two to tango...
Jag har aldrig sagt att jag ska sluta. Här ser vi hur Peter drar sig undan när de riktiga argumenten tryter och väljer att kalla mig för en dålig demagog. En bra demagog är väl nån som kör med osakliga argument. Jag väl en dålig sådan eftersom mina argument är sakliga.
Martin, har du nån åsikt om det hela? Det vore intressant att höra.
Ha ha! Det skulle gå lika bra som det gjorde 1992! Dessutom är min sångröst permanent frånvarande!
Tack för "vittnesmålet", Anders. Ja, det där med tjurighet och provokationslust kan nog stämma. Och eftersom jag tillåter mig att provoceras ibland så är "debatten" igång! 😄