Äventyr i Rom: Pelarhelgon

Till och Från ber bloggens läsare om ursäkt för att jag inte har hunnit uppdatera bloggen om vad som försiggår i Rom. Det finns så mycket att se och att plåta att bloggandet ohjälpligt hamnar på efterkälken. De längre reportagen dr öjer ett tag till. Under tiden meddelas några bilder på ett antal pelarhelgon. Nej, kanske inte helgon: vanliga lekmän. Men fina bilder i alla fall: 

- Det sista är nog ett pelarhelgon. 

Romae, 

//Till och Från

I Rom!

Befinner mig i Rom! Världens vidunderligaste stad. Kom fram vid sextiden på kvällen. Checkade in på hotellet - bara tre minuter från Spanska trappan! Folkliv och femton grader varmt. Så ni förstår kära läsare att livet leker. Meddelar några första bilder från kvällspromenaden. 

Första kvällen blir det att man siktar på löst hängande frukt. Det fick bli en sväng till Spanska trappan och Fontana di Trevi. Spanska trappan var dock relativt folktom. Visst, den är ganska stor. Krimskramsförsäljarna på en som iglar. 

Fontana di Trevi gör dock ingen besviken. Knökfullt med turister. 

Bad en medturist att ta en bild. Okej, skärpan blev lite dålig..men fontänen är fin! 

Fontana di Trevi är tjuvfotograferingens Mecka. Har nog inte många likar på jorden. Bara att plåta. 

Slut från Rom för idag. I morgon väntar nya äventyr. 

Äventyr i Venedig - slutsummering

I lagunen mot Medelhavet ligger hon, La Serenissima. En stad helt byggd på pålar i vatten: Venedig är en stad som ingen annan. Venedig är staden som varje fotograf bör försöka besöka någon gång. När man lämnat fastlandet går man in i en annan värld, utan bilar och larm. Ett kliv in i sjuttonhundratalet? Men med turister! Som gräshoppor översvämmar vi kajer och gränder. 

Staden har en stolt historia. I tusen år varade den venetiska republiken. Längre än Rom! Från fastlandet flydde människor undan överhet och våld till lagunen. På pålar byggde man sig en fristad. Venedig blev en stad grundad på frihet och handel. I Dogepalatset ligger de berömda Sale Istituzionali, institutionssalarna. Det är salar där Venedigs många rådgivande organ sammanträtt genom århundradena. När man går där i salarna och förundras över konsten förstår man samtidigt att grunden till stadens uthålliga storhet låg i institutionerna. Här fanns ingen furste som godtyckligt kunde genomdriva sin vilja. Här fanns maktdelning och representation genom århundraden. Det är det som skiljer Venedig från andra italienska renässansstäder, som blommat under något århundrade men som sedan gått tillbaka. 

På ett personligt plan är jag stolt över att jag på resan lyckades bidra till den litteraturhistoriska forskningen. Att på en och samma resa och inom loppet av tre dagar lyckas upptäcka Shakespeares residens, Julias fruktträdgård och Shylocks penthouse - det fanns bara inte på kartan. Det är inte utan att man känner sig som Schliemann vid Troja.  

Allt är emellertid inte guld som glimmar. Staden är tyvärr på dekis. Människor vill inte längre bo där. Befolkningen har på femtio år minskat från 150 000 till 60 000. Staden är idag tre gånger mindre än under sin storhetstid. Till skillnad från Florens har staden blivit ett museum utan eget liv och helt grundad på turism. Något behöver göras. 

Till och Från brukar alltid utdela destinationspriser. Här är resans vinnare: 

Bästa transportfordon: Gondolen. Gondolen är kanalernas Cadillac. Elva meter lång och med dollargrin. Ingen Fiat femhundra här. Precis som med jänkebilen handlar det om att glida fram i sakta mak till omvärldens beundrande blickar. 

Nyttigaste näringsidkare: Gondoljären. Gondoljären är yrkesmannen som personifierar Venedig. Och han är också stadens nyttigaste yrkesman. Italien och Europa befinner sig i ekonomisk kris. Bytesbalansen med Kina är förödande. Då lämnar gondoljären sitt strå till stacken. Det är dyrt att åka gondol så det är nästan bara kineser som gör det. En enkel överslagskalkyl visar vad det handlar om. Enligt Venedigs turiststatistik besöks staden av tjugo miljoner (sic!) besökare per år. Mina egna iakttagelser är att tio procent kan vara kineser (en försiktig uppskattning). Det ger två miljoner kineser per år. Varje kines spenderar i genomsnitt en halv gondoltur per besök. Det ger en miljon gondolturer. En miljon gånger fyrtio euro är lika med fyrtio miljoner euro - strax under fyra hundra miljoner kronor - bara i gondolpengar! Så man förstår hur nyttig gondoljären är för bytesbalansen. 

Bästa partypryl: Masken. Det är förvånande hur pass ofta masken verkar komma till pass här i Venedig. På nyårsafton var den flitigt i bruk. Och man förstår varför. Masken gör att man kan festa mer obehindrat.  Den skapar distans till vardagslivets roller. Den skapar uppsluppenhet och signalerar att man är pigg på upptåg. Masken är helt enkelt en festpryl som borde användas betydligt oftare vid festliga sammanhang. Den är solglasögon, spritflaska och hundsvans i ett. 

Bästa konstupplevelse: Scuola Grande di San Rocco. I Venedig finns några unika inrättningar som heter scuole. Dessa är anrika lekmannaföreningar som bildats för andlig förkovring och välgörenhet. Med  Venedigs historia och makt blev de genom åren mycket rika. Föreningslokalerna är palats med det bästa av vad den venetianska renässanskonsten har att erbjuda. En av de förnämsta scuolorna är San Rocco. Det fina med denna scuola är den innovativa servicen i stora salen. Där bjuds besökaren att låna stora speglar. Speglarna är ungefär som två iPad i bredd. Dessa speglar bär man framför sig och studerar med dem freskerna som är i taket! Klart innovativt. Fresker i taket är ofta väldigt fina - men ingen orkar studera dem någon längre tid eftersom det är så jobbigt att stå och stirra uppåt, med nackspärr som följd. Det innovativa spegelbruket är något som fler museer världen över gärna får ta efter. 

Bästa helgonkult: Sankta Lucia. I Venedig finns Sankta Lucias reliker. De ligger i kyrkan San Geremia mitt på huvudgångstråket. Efter femhundra år av protestantism och sekularism är det ont om svenska helgon med levande folklig förankring. Men Lucia är ett sådant helgon. När man besöker kyrkan slås man av två ting. Dels hur väl bevarade relikerna är, dels hur nära man kommer dem. De ligger inglasade i koret och man kan gå runt dem och nästan ta på dem. Det är en andäktig upplevelse. I kyrkan finns bönelappar och anvisningar på katolicismens stora språk: italienska, engelska, spanska, franska, tyska - men också på svenska. Inget land har en så levande Luciakult som Sverige, om än kanske något paradoxal. När jag var där kände jag att Lucia är Sveriges nationalhelgon. 

Luciakulten innehåller för övrigt intressanta vändningar. Sången Sankta Lucia är ursprungligen en napoletansk folksång. Men den napoletanska sången sjunger om Santa Lucia som är - ett hamndistrikt i Neapel! Den svenska varianten har återknytit sången närmare helgonet. Denna typ av anknytningar är för mig kultur när den är som bäst. Kulturen är ett levande ting som tar sig oväntade vägar. För övrigt läste jag någonstans att den svenska luciaimperialismen firar triumfer i Lucias hemland. Staden Syrakusa skall sedan några år ha anammat det svenska luciafirandet. Man förstår varför. Lucia, tärnor, stjärngossar, pepparkaksgubbar, lussebullar, ljus. Konceptet är helt enkelt oemotståndligt. 

Sämst utnyttjade affärsläge: Fängelset. Fängelset ligger mitt på kajen vägg i vägg med Dogepalatset med utsikt över lagunen. Venedig räknar in tjugo miljoner besökare per år och alla besöker denna plats. Fängelset har därför ett av världens mest attraktiva affärslägen. Just nu används dock fängelset till i stort sett ingenting. När man löser biljett till Dogepalatset kan man gå över "Suckarnas bro" till fängelset och skåda de gamla fängelsehålorna. Visst, det är småintressant - men det är samtidigt något som man kan både ha och vara utan. Fängelset kan bara bidra marginellt till biljettintäkterna- så det måste finnas bättre sätt att utnyttja det. Byggnaden ser trevlig ut och skulle lätt kunna rustas till något ändamålsenligt. Varför inte göra om det till vandrarhem? Långholmen har gjort denna resa med lyckat resultat. Ett vandrarhem i detta läge skulle garanterat bli populärare än till och med Af Chapman. 

Bästa maktsymbol: Dogemössan. I grunden en vanlig mössa, men med ett finger som sticker upp ur nacken. Signalerar effektivt vem som är numero uno. 

Bästa reklamkupp: Hennes & Mauritz. I Venedig ligger maktinstitutionerna samlade runt Sankt Markusplatsen. Dogepalatset, Markuskatedralen - samt myntverket La Zecca. Det var har som under århundraden det venetianska guldmyntet dukaten präglades. Dukaten var dåtidens dollar. Dukaten spreds med handeln världen över och blev symbolen för Venedigs makt som handelsnation. Det var därför med förvåning och visst välbehag som man kunde se hur La Zeccas fasad befanns smyckad med reklam från ett svenskt världsomspännande handelsföretag. En av årets mäktigaste reklamkupper och ett statement att nu är det vi som står för världshandeln. Nu vill vi se att Ikea gör samma sak med Dogepalatset. 

Meste one-trick pony: Calatrava. I Venedig finns en bro som inte ser ut som någon annan bro. Den byggdes för bara några år sedan av den spanske arkitekten Calatrava. Calatrava är mannen som tillsammans med HSB Malmös dåvarande VD Johnny Öhrbäck fick Visionen: ett höghus byggt i form av en mänsklig överkropp som vrider sig. Calatrava har nu byggt en bro i Venedig i exakt samma stil. När bron byggdes blev det våldsamma protester då Venedigborna tyckte att den var för ful. Själv tycker jag den är ganska snygg. Dessutom är den skön att gå på. Öhrbäcks vision firar triumfer i en stad som Venedig, vilket är ett gott betyg åt Malmö och åt HSB. 

Venedigs största hopp: Spetsknypplerskorna på Burano. Ni som följt bloggen vet att det är något speciellt med ön Burano. Ön befolkas av spetsknypplerskor och av fiskare. Det råder en pedantisk ordning på ön: allt är städat och nymålat. Vilket är precis vad Venedig skulle behöva. Staden förfaller alltmer. Jag har tidigare varit inne på att de moderna skatterna är för höga för en stad som Venedig. Två tredjedelar av all skatt i moderna högskatteländer är skatt på arbete. Men Venedig bygger på handkraft, vilket gör att allting blir dyrt. För att kunna ha råd att rusta upp staden måste det därför till ett Rot-avdrag i en storlek som hittills aldrig skådats. Men det räcker inte. Det måste också till en personalförändring. Det är på individerna det hänger. Om spetsknypplerskorna fick ta över stadens angelägenheter är jag säker på att de skulle vända staden på ett årtionde.   

Bäst alla kategorier: Staden själv. La Serenissima, Det stora lugnet, The big easy. Vandra bland kanalerna och låt dig insupas av stadens skönhet. Du blir inte missnöjd, jag lovar. 

Det var allt från Venedig. Next stop: Rome! 

Slottssprinten

Slottssprinten idag. Tillställningen i år kändes extra utmanande att plåta i och med att Redaktören hade gått ut och haussat den på sin blogg. En tävling om bästa bild! Till och Från har bevakat tillställningen två år på raken. Man har skaffat sig en del rutin. Så det kändes på förhand som att man skulle kunna vara med och fajtas om medaljerna. 

Tyvärr blev det inte så. Råkade jobba sent så jag hann inte alls till tävlingen. Klockan 17.04 gav jag mig iväg från jobbet. Alla försök missade. Det handlade om att springa som bara den till Slottet för att överhuvud lyckas fånga något. Bilden ovan är den enda jag lyckades fånga av själva tävlingen! Ingen vinnarbild direkt. 

Så det blev som så ofta i dessa fall att man fick inrikta sig på att plåta lite grann av publiken. 

En oväntad surpris var att man lyckades hinna fram till prisutdelningen och få en fin skottvinkel på kung och prins. Royalty! 

Vem är det här? En stilig italienska. Ser ut som en skidåkerska. Hur gick det för henne? 

Carl Phillip ser numera riktigt manlig ut. Man förstår att kungen är stolt! 

Slut för i år och inte vad man tänkt sig. Jag misslyckades med att göra det som är fotografens mest elementära regel: att vara i rätt tid på rätt plats. Bara att ta nya tag och börja ladda för nästa år. 

Avanzadagen

Igår var det Avanzadagen på Globen. Dagen har utvecklats till småspararnas julafton. Från Sveriges alla hörn samlas vi i Globen för att få tips om hur man kan få ens surt förvärvade slantar att räcka lite längre. För att ta del av intressanta sparerbjudanden och upplysande scenframträdanden av Sveriges ledande experter.Träffa sparfolk och diskutera med likasinnade. Och för att frossa i gratis wraps. 

Själv var jag där av tre skäl. För det första var jag där i jobbet. Jag hade lyckats övertyga företaget om att det var viktigt att jag var där och tog del av intressanta jobbrelaterade föredrag. För det andra var jag där i egenskap av småsparare. Hoppades få tips hur man skulle kunna dryga ut plånboken lite. För det tredje var jag där i egenskap av Till och Fråns utsände. Jag visste att bloggens läsare gärna vill ta del av denna mytomspunna tillställning, som ingen annan blogg följer. Så här följer exklusiva bilder: 

En vanlig syn. En stekare har satt tänderna i en småsparare. Stekarna finns i stånd runtomkring arenan. Deras jobb är att introducera nya finansiella produkter till småspararna, produkter som markant höjer avkastningen till en låg risk. 

Bäst på scen är precis som förra året Hans Rosling. Den mannen är ett geni! Med sin patenterade pekpinne och sin grafiska statistik trollbinder han publiken. Han har utvecklat en mjukvara som gör att FN-statistik blir lika spännande som ett slalomlopp med Ingemar Stenmark. 

Rosling är ett presentationsgeni. Tyvärr verkar han inte vara ett logiskt geni. Rosling presenterade statistik som visade att Sverige har haft samma ekonomiska tillväxt som Turkiet sedan 1960-talet. Detta trots att Sverige började på en högre nivå - nivåskillnaden har därför behållits. Men sedan visar Rosling statistik över barnafödandet. Medan Sverige har stått stilla med 2 barn per kvinna, har Turkiets barnafödande drastiskt sjunkit - från 6 till 2 barn per kvinna. Det är likadant för Bangladesh och Etiopien. Människor i dessa länder vill inte längre föda barn. De vill nu förbättra sin levnadsstandard, köpa och konsumera. Det är här den nya tillväxten finns! 

Men vänta ett tag. Du visade just statistik som visade att för Turkiet har det minskade barnafödandet inte betytt en speciellt mycket högre tillväxt. Det finns inget samband mellan lägre barnafödande och högre tillväxt. Varför skulle det gälla för andra länder? The glove doesn't fit, som Johnny Cochran skulle säga. 

En stor behållning är gratiswrapsen som man som deltagare blir bjuden på. Deltagarna får en bag vid ingången. Den innehåller ett nyckelband, ett block, en penna, och reklamblad för olika finansiella produkter som stekarna vill upplysa småspararna om. Men längst ned i botten finns det som man som deltagare är ute efter. Matbiljetten! Den berättigar till en gratis wrap. 

Wrapsen virade av Erik. 

Avanzas sparguru Claes Hemberg är ute bland publiken och skriver autografer. 

Stekarglädje. 

Småspararglädje. 

Hur blev det med det egna sparandet? Just nu sitter jag med allt jag har i Swedish Match. Ivar Kreugers gamla bolag. Men man kanske inte ska sitta med alla ägg i en korg. Kanske skulle man differentiera sig? Och kanske skulle man dra på sig lite leverage, nu när räntan är så låg? Funderar om man ska köpa på sig Ryssland. Men hur är det med den amerikanska skifferoljan som alla pratar om? Kommer den inte att sänka Ryssland? Bättre kanske med Etiopien - Rosling pratade om dem. Nja, lite exotiskt. Räntorna då? De måste snart gå upp - kanske skulle man specka mot räntefonder? Nja, EU-krisen verkar ta fart. Räntorna kommer att hållas låga några år till. Men råvaror då? Guld är alltid en säker investering i kristider. Men Handelsbankens råvaruguru verkade dissa guld. Det blir nog att man ligger kvar i Swedish Match...