Med Jay Maisel i New York #1, Dag 1 fm: New York!

Meddelar bilder från en workshop som jag deltog i för ett tag sen. Ett tag sen? Året var 2013, alltså tretton år sen. Reportaget har tyvärr blivit liggande. Det hamnade i "production hell". Men bättre sent än aldrig. Nu är det dags för release! 

Jag var i New York för att delta i en workshop med legenden Jay Maisel. Jay är en klassisk amerikansk fotograf. I sextio år har han verkat i New York, i femtio år som kommersiell fotograf, på senare tid för sig själv. Han har plåtat Miles Davis och Marilyn Monroe. Här kan man läsa om Jay och ta del av hans härliga bilder. 

Men Jay är inte bara känd för sina bilder men också for sina workshops. De sägs vara som inga andra. I en intensiv vecka umgås man med Jay i hans kvarter, plåtar och diskuterar bilder och tar del av Jays erfarenhet och visdom. Jag hade sett och läst om workshopen på nätet. Den kostade en slant men jag tänkte: What the hell, once in a lifetime. Man lever bara en gång. 

Men Jay är inte bara känd för sina bilder och sina workshops men också för sin bostad. Den är som ingen annans. Han bor i en bank! På sextiotalet köpte han Germania Bank på Bowery Street, som då var nedgången. Sen dess har han bott här med sin familj och också haft sin studio där. Banken var en viktig del i att jag ville ta den här workshopen. Once in a lifetime. 

Det är måndag klockan nio. Med spänning och förväntan knackar jag på dörren till 190 Bowery Street. 

Jag kommer in till Jays studio. Och se! Kurskamraterna är redan på plats! Och där till höger! Där är Jay! 

Det är pang på rödbetan direkt. Vi sätter oss med frukost i bankens gamla styrelserum där workshopen hålls. Jay förklarar gången. På morgonen klockan nio kommer man till banken och laddar upp fem bilder som man tagit dagen innan. Dessa diskuteras under förmiddagen. Sedan blir det lunch på något trevligt ställe. Efter lunch är det fri tid då vi ger oss ut på stan och plåtar. Sedan middag på ett trevligt ställe. Efter middagen är det ännu en sittning, där Jay håller låda och ger av sin visdom och sina bilder och vi diskuterar konsten och livet. 

Första dan diskuterar vi fem favoritbilder som vi laddat upp. Det blir sedan lunch. Jay säger åt oss att hugga tag i en kamrat, ta kamratens porträtt och fotografiskt bekanta sig med kvarteren på väg till lunchstället. 

Det här är Alejandro Cerutti från Argentina. 

Min första bild på New York-bo. 

*

*

Workshop i Chinatown. 

Trångt i The Village. 

Det här är Manhattan! Man undrar vad en sån här parkeringsplats kostar i månaden? 1000 dollar? 2000? 

Så var vi framme vid lunchstället och vi deltagare fortsatte ivrigt att diskutera morgonens händelser. 

Laxsläppet

Några bilder från laxsläppet vid Stockholms ström. Tiotusen havsöringar skulle släppas ut. 

Fiskentusiaster på plats. 

Stunden nalkas. 

Allt klart på sjön. 

Lastbilen kommer med det simmande guldet. 

Här kommer dom! 

En firre smiter! 

Fåglar var där för att smaka. 

En detalj. Fiskarna simmar motströms. De vill inte hamna i plurret! 

Trots sin uppvaktning kammar fåglarna noll. Fiskarna är stora, två år gamla. För att dra nytta av släppet bör man vara fiskgjuse. 

Tycker det var svårt att plåta. Lyckades inte få firrarna skarpa. Körde med slutartid en tusendel. Tänkte att det skulle räcka men kanske inte? Får träna till nästa år. 

Sånglärkans dag del 2 - lärkans drill

Ett reportage från april förra året som blivit liggande. Första delen hittas här. 

Vi var framme på Gärdet. Nu gällde det. Skulle det bli någon sångarfest? Skulle vi skåda några lärkor? 

Henrik drar Gärdets historia och lärkans historia där. Det stora öppna fältet passar lärkan som hand i handske. Den har länge häckat kring Kaknäs by, trots mänsklig aktivitet på fältet. Militärer förr, hundar och joggare idag. 

Men nu så händer det grejer i luften. Någon ryttlar däruppe och sjunger.  

Och se! Högt upp i skyn drillar en lärka. 

Trots att man har en del år på nacken har jag inte tidigare varit med om detta skådespel. Bilderna gör alls ingen rättvisa. Fågeln håller på i fem minuter, tio. Tröttnar den aldrig?  

Vi skådare står som begeistrade. Det var därför vi var här. Valuta för pengarna! 

Efter att ha skådat lärkans drill sluter vi upp med andra skådare som samlats längre upp. Där hålls föredrag, provas kikare, snackas fågel. Tyvärr glömde jag att ta några bilder! Var alltför uppfylld av lärkan, svårt att tänka på andra motiv. Allt som allt en trevlig söndag på Gärdet. Där dagens clou var lärkans drill. Några tankar: 

Namnet. Alauda arvensis. Namnet får mig att tänka på landskapet Auvergne i Frankrike. Ett landskap i Centralmassivet som är mig kärt, ett landskap med björkar och jänkebilar. Landskapet är känt från Asterix och slaget vid Gergovia, där gallerna besegrade Julius Caesar (Majestix deltog i detta slag). Är det där lärkan bor på vintern? Tanken kittlar. Den lämnar Frankrikes Norrland för att häcka hos oss i höga Nord. Men jag googlar och ser att namnet har med åkerfält att göra. ”Fältlärka”. Internationellt verkar fältlärka vara gängse: franskans alouette des champs, tyskans feldlerche, ryskans polevoj zjavoronok. Svenskans sånglärka avviker. (Även engelskans skylark skiljer sig). Ibland undrar jag hur taxonomerna på Birdlife Sweden tänker. Vill de ha hjälp med namngivningen? Skulle kunna tänka mig att ställa upp, brukar vara bra på sånt. 

Fågeln i dikten. Livet är ett smörgåsbord. Man lär sig hela tiden nya saker. Även gamla ting som man lärde sig som barn kan få en djupare innebörd. Den gamla sången

Alla fåglar kommit re’n 
Vårens glada gäster
Vilken fröjd i solens sken
Vilka sångarfester
Lärkan drillar högt i sky…

Den sjöng man som barn men man tänkte inte på orden. Man bara sjöng dem. Men nu när man blivit äldre och fågelintresserad så smakar man på orden och inser hur bra de är. Sångarfester, lärkans drill högt i sky - det är så sant som det är sagt! 

Zenfaktor: hög. Det är en ynnest att i storstan kunna åka till Gärdet bara några tiotal minuter bort och ge sig ut på fältet och få uppleva lärkans drill. En stund med lärkan räcker länge till att fylla på de andliga batterierna. Faktorn ökas ytterligare av att fågelns drill inte gärna gör sig på bild. Se bilderna ovan. Man behöver därför inte stressa och jaga bilder. Lämna kameran och telet hemma. Ta med kikaren. Njut den flyende stunden med fågeln. 

Drillens rationalitet. Är drillen rationell? frågar man sig. Första tanken är nej. Ödslar fågeln inte stora mängder energi till ingen nytta? Den sjunger stående i luften i tiotals minuter. Hur mycken ork går inte bort? Men sen så tänker man ett varv till. Fågeln ligger normalt och trycker i fältet. Den är omöjlig att få syn på. Det gäller även för andra lärkor. Att då sticka rätt upp och ryttla och sjunga och synas långt över fältet - i tio minuter, tjugo. Det är ett effektivt sätt att signalera: Jag är här! Kom och ta mig! Med tanke på vad som står på spel, nämligen att sprida sina gener. Ett syfte väl värt sin ork. Så vid närmare eftertanke är nog drillen rationell. Naturen vet vad den gör. 

Kvällstrast

Var precis ute och tog en vända på kyrkogården. För att se om man kunde få nåt. 

Lite kyligt ute. Men koltrasten var där. 

Såg också att min vän björktrasten var ute. 

Bägge trastarna tillsammans? Det här kan bli bra! 

Killar: om ni kan ställa er i samma skärpeplan...

Här då? Koltrasten ställer sig på en gravsten. Ren bakgrund här. Men vad är det vita? Intorkad spillning? 

Det blir sällan riktigt som man tänkt. 

Koltrasten får gräset att gråta

Koltrasten är sångaren framför andra. 

Med sin större låda kan den ge toner som andra sångare inte mäktar. 

Den behärskar hela registret. Från forte 

över mezzo

till piano. Men se nu på gräset. 

Det vänder sig! 

Koltrasten är fågeln som får gräset att gråta.