På vift i Italien: Jakten på hertigens ek

Som ni förstår, kära läsare, hade jag  inte kommit till Urbino bara för att njuta av det behagliga bergsklimatet. Jag var där för att bidra till den litteraturarkeologiska forskningen. Jag ville fortsätta med Shakespeareturismen och pröva om det i Urbino gick att hitta hertigens ek. En lätt rekapitulation: "hertigens ek" är en plats som förekommer i pjäsen En Midsommarnattsdröm. Amerikanen Richard Paul Roe hade trott sig finna platsen i staden Sabbioneta (se förrförra inlägget). Men efter att ha besökt platsen kände undertecknad att den inte riktigt kändes rätt. Feelingen stämde inte. Så en tanke som slog mig var denna: kunde inte "Lilla Aten" med tillhörande hertigens ek i stället ligga i Urbino? Det var ju där handlingen i boken Il Cortegiano utspelade sig - platsen för hertigen av Montefeltros lysande humanistiska renässanshov. Normalt när jag bedriver litteraturarkeologi brukar jag åka till platserna relativt oförberedd för att med öppna sinnen kunna gå på känslan. Men den här gången hade jag faktiskt rekat lite grann innan jag åkte till Italien. Och då stötte jag på något intressant. 

En del läsare kanske följde Till och Fråns resereportage från Rom. Minns ni påven Julius den andre, Giuliano della Rovere? Han var en stor konstgynnare som bland annat sponsrade Rafaels stanzer i Vatikanpalatset. Rafael var från Urbino och det finns en intressant koppling mellan staden och familjen Della Rovere. Eftersom hertigen Guidobaldo, Federicos son, var impotent lämnade han inga arvingar. Istället utsåg han sin systerson Francesco Maria Della Rovere som arvtagare till hertigdömet. Och det gjorde att Urbino styrdes av familjen Della Rovere från början av 1500-talet till mitten av 1600-talet. (Francesco Maria efterträddes sedan av sonen Guidobaldo, som i sin tur efterträddes av Francesco Maria, som blev den siste Della Rovere på tronen. Det är alltså lätt att komma ihåg hertigarna i Urbino: Guidobaldo-Francesco Maria-Guidobaldo-Francesco Maria). I provinsen Urbino ingår en kuststad som heter Pisaro. När jag googlade efter platser att bo på stötte jag på denna stad - och vad finner jag? 

Kommunens vapen på bilden ovan. Kommunen förklarar på sin hemsida hur vapnet kom till. År 1574 dog hertigen Guidobaldo Della Rovere. Innan han dog beslutade han sig för att skänka sitt adelsmärke till staden Pisaro: 

"Vi dono la mia rovere e voglio che sia posta nello stemma della Comunità". "Jag ger er min ek och jag vill att den sätts på kommunens vapen". Hertigen ger bort sin ek till kommunen! Hertigens ek! 

Familjen Della Roveres vapen är en ek. Ordet rovere betyder just ek på italienska (ek = Quercus Robur på latin, därav ek = quercia på italienska men också ek = rovere. Jmfr även Riksbankens valspråk: hinc robur et securitas, eken som symbol för säkerhet, jmfr även sparbankseken). Och familjen Della Rovere styrde Urbino, platsen för Il Cortigiano, under tiden när earlen av Oxford besökte Italien år 1574. När Oxford vistas i Italien är han rustad med en egen översättning av Il Cortegiano och dessutom introduktionsbrev från drottningen Elisabeth. Är det inte troligt att han under sin italienska vistelse har velat besöka Urbino, som bara ligger en dryg  dags färd bort från Venedig? Är det inte också tänkbart att han kan ha förknippat det humanistiska renässanshovet i Urbino med Aten och om staden i så fall är inspirationskälla för pjäsen En Midsommarnattsdröm - borde inte "hertigens ek" ha något med familjen Della Rovere att göra?! 

Det här var min hypotes som jag kommit för att pröva. Hertigpalatset har två våningar. Den undre våningen byggdes av Federico Montefeltro. Efter hans död och när familjen Della Rovere tog över och blev hertigar av Urbino, byggde de till en våning ovanpå den gamla. I dessa salar finner man hertigens vapen på dörrarna. Salarna är lika sköna som Federicos. Ovanför dörrkarmarna står det skrivet FILARETO TATO med grekiska bokstäver - "älskare av dygden". Våningarnas klassiska framtoning i former och symboler ger onekligen intryck av att Della Rovere såg sig regera lika vist och upplyst som man tänkte sig att de gamla grekerna en gång gjort i Aten. Så om Oxford besökte Urbino under della Roveres styre är det inte otänkbart att han har gjort associationen till Aten. 

Frågan är hur platsen "hertigens ek" skall tolkas? En möjlighet är att uttrycket bara utgör en litterär markering. Shakespeare slänger in ordet i pjäsen bara för att markera kopplingen till Della Rovere och staden Urbino. En annan möjlighet är att det finns en plats i Urbino där det verkligen finns en hertigens ek. Jag tänker mig att hertigens vapensköld kanske finns på något känt ställe i staden. "Vi samlas under hertigens ek" skulle betyda att man samlades under platsen för hertigens vapensköld, "lo stemma". Jag blickar ut ur palatset. Till vänster syns katedralen, "templet". Borde inte hertigens ek finnas någonstans på torget mellan palatset och templet? Där står ett träd. Dock en julgran, tyvärr ingen ek. I mitten en rund ring till vilken markerade linjer strålar samman. Fanns här månne en gång hertigens vapen, som nu plockats bort efter de många år som gått efter Della Roveres styre? Men en sådan teori är inget man kan komma med. Då blir man till åtlöje i stora Shakespearevärlden. 

Jag letar runt i hela staden efter hertigens ek. Jag hittar dock ingenting. Märkligt. Hertigarna Della Rovere har härskat i staden i över hundra år - men de har inte markerat revir med sitt vapen någonstans i hela staden! Lo stemma går inte att hitta. Efter några timmars fruktlös vandring byter jag spår. Kan hertigens ek hänföras till riktiga ekar? I så fall någonstans utanför palatset. Där finns verkligen en liten skog, precis nedanför de två berömda tornen på palatset som man kan se på bilder av staden. Är dessa träd av ek, och utgör de i så fall "hertigens ek"? Precis vid träden ligger också Urbinos teater, som dock byggdes långt senare - men kanske har det funnits tidigare utrymmen som använts till teater här, och kombinationen av ekar och teater skulle då ha kunnat inspirera till handlingen i En midsommarnatts dröm.  

Teorin känns tyvärr inte rätt. Ekarna känns för unga, jag får inte den rätta känslan för platsen. Beslutar att vandra vidare. Urbino är dock ganska liten så man vandrar lätt igenom staden. Det är sten och sten gata upp och gata ned. Jag börjar faktiskt tvivla på att jag skall hitta något. Kanske det inte är Urbino, kanske det istället är Pisaro? Eller kan det vara grannstaden Urbania, som också tillhörde hertigdömet och där hertigarna också hade ett litet palats? Jag bestämmer mig för att lämna staden. När plötsligt...ett spår! En grönväxt tränger genom en mur. Är det inte ekblad? Visst är det det! Det måste vara en särdeles kraftig ek som orkar tränga igenom en mur. En bergsek? Men äpplet faller inte långt från träden. Om det skjuter ekskott här måste det betyda att det finns större ekar i närheten. Jag tittar på kartan. Ovanför där jag står ligger Parco della Resistenza, ett grönområde. Det är också angivet som en utsiktspunkt. Jag bestämmer mig för att gå upp dit. 

Gångfärden går via branta gator upp till grönområdet. Parco della Resistenza visar sig verkligen vara en park. Den ligger innanför statsmurarna, på en höjd. Stadens stadspark. Det regnar. Det är vått. Det är mitt i vintern, så inga löv på träden. Men när jag går genom det våta gräset, vad ser jag? Fallna bruna höstlöv. Ek! Jag känner stark vittring. Känner mig som en blodhund. Det är bara en tidsfråga...plötsligt...

HERTIGENS EK!!! Jag har hittat den! Helt otroligt! Längst ut i hörnet på parken uppenbarar sig några gamla ekar. Den äldsta av dem är helt täckt av murgröna. Den sticker ut: den eken måste vara hertigens!  Platsen är spektakulär såväl som strategisk. Till höger skymtar ett stycke mur. Det är mur från en fästning. Parken ligger som sagt innanför statsmurarna. Staden slingrar sig i en båge. I fonden syns staden med katedralen och hertigens palats. Fästningen utgör ett försvarsverk där man kan stå på en befäst höjd och anfalla de som anfaller staden. Och följer man fästningen längst ut på den yttersta rampen finner man platsen för en ekskog som sluttar brant ned. Och här finner man de gamla ekarna varav den äldsta, täckt av murgröna, måste vara hertigens ek. Just att platsen är så spektakulär gör att känslan inte går att ta fel på. Här är det!  

"At the duke’s oak we meet." Parken är inte stor men den är trevlig. Framför allt har den en spektakulär utsikt mot staden. Den måste ha varit Urbinobornas rekreationsområde under århundraden. Och inte minst använd som lekpark. Det här är intressant med tanke på En midsommarnattsdröm. I Sverige känner vi knappast till pjäsen. Men i anglosaxiska länder ingår den i kulturen där den ofta tjänar som barnpjäs.  Man har sett det i otaliga amerikanska filmer. Föräldrarna tvingar sina ungar att spela En midsommarnatts dröm i skolteatern. Någon är Puck, en annan är Oberon. Så det är inte svårt att tänka sig hur man för femhundra år sedan spelade originalet på denna plats. 

Så finalen på Urbinovistelsen slutar på allra bästa sätt. Glada hälsningar från Urbino! - hälsar Till och Fråns utsände, stolt upptäckare av hertigens ek. 

2014-01-10 21:07   begust

Fina bilder och mycket trevlig läsning.

Besvara

Svar från Iwa 2014-01-10 21:15

Tack Bengt!

Svara