On the road again

Resan fortsätter. 

Färöarna. 

Torsdag morgon lägger båten till i Seyðisfjörður pð Islands östkust. Det tar en timme att komma av båten med bilen. Bilarna står packade som sillar på däck och det är lite obehagligt. Man tänker att det räcker med att en bilist som dummar sig och det kan sluta illa. Men till slut så rullar jag av. Nya köer på kajen. Nu väntar tullen. Innan båtfärden har man varit tvungen att fylla i deklarationer om färden. Syftet med resan, registreringspapper för bilen, försäkring. Och foto på mätarställning. Syftet är den nya kilometerskatten. Man betalar en schablonskatt i förväg. Det är den nya skatten för att betala för vägarna. Jag är spänd om jag ska kunna komma in i landet utan strul. Och de flesta bilarna framför mig verkar kunna bara köra igenom. Tullare står med papper i händerna. Så blir det min tur. Tullmannen kollar i sina papper - och vinkar in mig. Han frågar om syftet med resan. Jag säger att jag ska studera isländska i en månad, vid Háskoli Islands. Han verkar skeptisk. Frågar mig om det finns en lärare. Jag bläddrar i mobilen, hittar ett mejl från ansvarige läraren. Han ger sig inte. Frågar om jag har biljett hem. Jag bläddrar i mobilen, hittar returbiljetten. Tullmannen verkar nöjd. You have a safe trip, buddy! 

I efterhand förstår jag att det verkade misstänkt. Att komma med en bil här på östkusten och påstå man ska studera. Det stack ut, verkade inte rätt. Han misstänkte nog att jag tänkte ta in bilen för att sälja den. Mini Cooper kanske är exklusiv på Island. Så nu har jag fått en idé. Kanske man ska sälja bilen? Ta flyget hem. 

Jag rullar genom tullen. Äntligen på Island! Lättnad. Men strapatserna är inte över. Seyðisfjörður visar sig vara en hamn med några bodar. Den ligger i en vik långt från civilisationen. Vägen bort är dålig. Man håller på att reparera den. Bitvis är det grusväg. Närmsta samhälle är Egilsstaðir, tjugofem kilometer bort. För att ta sig dit behöver man åka serpentinväg över fjället. På fjället väntar dimma. Jag tänker: är det så här hela vägen till Reykjavik? Till slut kommer jag ändå till Egilsstaðir. Därifrån är det väg nummer ett, ringvägen till Akureyri. Vägen är asfalterad och bra. Man börjar uppskatta kilometerskatten. Helt rätt! Underhåll dessa vägar! 

Ibland är landskapet som ett månlandskap. Tänk Star Wars. Ibland är det som vilda västern. Tänk Lucky Luke i Apacheklyftan. 

Jag passerar många sköna platser. Vid Myvattnet ser jag några magiska svarta lavaberg som speglar sig i vattnet, med regnstinna moln ovan. Men jag är inte i sinne att turista eller ta bilder. Stannar inte till. Dock stannade jag till vid ett tillfälle. Jag behövde rasta. Där var en avfart till en plats till några heta källor. Stället drar turister. 

Stället känns som en försmak av helvetet. En infernalisk häxbrygd. En stickande lukt. Det osar svavel. Här vill man inte bada. Men flygfäna verkar gilla det. Nån slags knottliknande flygfän. De är många där, de verkar trivas. Och de uppskattar ens närvaro och uppvaktar en. 

Det som jag ännu inte vant mig vid är priserna här på Island. Man kan väl säga så här att Island är som Norge - fast dyrare. Här är ett exempel. Fiskur och Franskar: 4590 isländska kronor. Det betyder: Fish 'n chips: 350 svenska kronor. Som en välhängd bit kött i Sverige. Man trodde att Fish 'n chips skulle vara billigt på Island? Verkar inte så. Men se: man anger tider när eldhuset är öppet. Också att man har daglig glädjestund mellan tre och sex. Det är därför jag är här. För att förkovra mig i isländska språket och låta mig inspireras. Varför säga kök när man kan säga eldhus? Och varför säga happy hour när man kan säga glädjestund? 

Priserna kan dock komma att bli jobbiga när man är ute i en månad. Som tur är vidtog jag vissa mått och steg innan färden över. Jag laddade med Skinnarmos Pasta Carbonara. Ett smart beslut! Jag har pasta carbonara för en vecka. Men jag tänker också att jag har några kilon för mycket. Jag måste ändå gå ner i vikt. Jag kan lika gärna passa på att fasta när jag är på Island. Om jag fastar i sju dagar, plus Skinnarmos carbonara, då har jag kosten grejad för två veckor. Då kan jag kosta på mig en Fiskur och Franskar ibland. Det är i såna här lägen som  man känner sig skarp. 

Jag var inne i en bokhandel. Är det något som islänningarna håller högt så är det deras boklådor. Jag hittade den här. Så nu kan jag förkovra mig i Islands fåglar. Gillar omslaget. En tärna med fisk i näbb. Det känns igen. 

On the sea

Fortsättning från föregående inlägg. 

Jag kommer in i hytten. Efter ombordstigningen. Känslan att äntligen komma in i hytten! 

Hytterna visar sig ha egna namn efter fåglar. Min hytt har namnet  - Tangspógvi. Storspoven! Helt otroligt. Det kan väl inte vara en slump? Har AI varit inblandad? Eller har rederiet rekat, gått in på Fotosidan och sett att jag gillar storspov? I så fall bra gjort! Det är service! Men det kan också ha varit slumpen. I så fall en sinkadus. Hur som helst förhöjer det resan ytterligare att få bo i Storspovshytten! 

Resan tar två dygn. Från Hirtshals på Jylland till Seyðisfjörður på Islands östkust. Med mellanstopp i Torshavn på Färöarna. Båten passerade förresten just Shetlandsöarna. Man förstår att dessa öar har en nordisk historia. Läget mellan Norge och Färöarna. 

Jag har tagit med mig mina islänningasagor. Det är en fördel att åka över med bil. Man kan ta med sig lite mer grejer. Vet inte om jag kommer kunna hinna läsa dem. Men det känns ändå bra att ha dem med. Om inte annat får jag lufta dem på Island. Känns bra att veta att de har vistats på helig mark. 

Nu så har jag en del tid på båten. Så förutom att förkovra mig i isländska språket och läsa sagor kan jag skriva om förrgårdagens strapats. 

Det är måndag. Enligt gps:en tar det fem och en halv timme att köra från Malmö till Hirtshals. Det vill säga i praktiken sju timmar. Jag måste alltså ta mig över till Danmark och sova över på Jylland för att hinna checka in på båten tisdag morgon. Klockan tio rullar jag iväg från Malmö. Kör ringvägen ut mot bron. Är på strålande humör. Men så tänker jag att jag tar in på Circle K innan jag kör upp på bron. Det är sista avfarten före Danmark. Tänker att jag kollar lufttrycket, tvättar rutorna, gör en sista koll. Jag rullar alltså in på macken. Tar fram lufttrycksdonet. Då. När jag pumpar ena bakdäcket - går nånting sönder. Fästet på däcket till ventilen bryts av. Den är av metall men det spelar ingen roll. Jag hör och ser hur luften i däcket bara pyser ut. Och jag tänker: drömmer jag? Är det här en mardröm? Jag inser att min islandsresa, som jag laddat för sen februari, nu går upp i rök. Jag kommer inte hinna till färjan med bilen. Panik. Malmö är en främmande stad. Vad göra? Jag måste få den lagad, men vem kan laga den? Jag måste hitta en verkstad, men hur ska jag få dit bilen? Verkstäderna, de är semesterstängda, kan de bara fixa på direkten? När jag står där och svär kommer det fram en man. Kan jag hjälpa dig? Han är dansk. Jag förklarar läget. Jag måste ta mig till Hirtshals för färjan till Island i morgon bitti. Han säger: hör med Speedy. Men förresten, det verkar vara en specialventil med sensorer. Kanske du måste höra med Mini/BMW för att få original. 

Jag googlar, får tag på Speedy. Det tutar upptaget. Efter ett tag svarar en person, säger att han sitter centralt, ber mig ringa lokala verkstan igen, om en kvart. Jag lyckas få tag på en verkstad för Mini/BMW. En originalverkstad. En person svarar. Slö röst. Säger att det är sommar, han har bara två mekaniker, däck måste beställas. Säger det blir svårt. Jag går omkring med ångest på macken. Köper en kaffe och en glass. Så ringer jag igen till Speedy. En skåning svarar. Jag förklarar ärendet, förklarar nöden. Han säger att han måste ha bilen på verkstan för att kunna göra nåt. Får intryck att han kan hjälpa. I bilen hittar jag ett nummer för Mini assistans. En röst svarar, säger att bilen är för gammal, Mini assistans gäller inte längre, Men han kan koppla vidare, kanske försäkringsbolaget kan hjälpa. Jag säger att jag är beredd att betala. Han kopplar vidare, får ett ärende hos SOS international. Ytterligare en timmes ångest men så kommer bärgaren. Han får upp bilen på flaket. Men kör några meter på fälgen. Jag åker med. Vi kommer till Speedy. Bilen lastas av. Men körs åter några meter på fälgen. Inte bra. Hur går det med däcket? Jag går in i verkstan, förklarar ärendet för en serviceman. Han går och tittar på bilen. Knappar in reg nummer. Han går och hämtar en ventil! Verkar som han har den rätta sorten. Han knappar på datorn. Kommer med ett pris. Säger det kommer bli klart så fort han får en mekaniker ledig. Känns bra, jag börjar andas morgonluft. Jag sätter mig i väntrummet, tar en espresso ur maskinen. En timme senare. Din bil är klar! Skämtar han? Ett mirakel! Uppstånden igen från de döda. Men hur var det med däcket? Han tyckte inte det var nån fara. Sätter mig i bilen. Klockan är halv tre. Om däcket håller kommer jag att greja det. Men jag är ändå skakad. Rullar ut och kör mot bron. Men nu gäller det. Slår på däckkontrollen. Sensorerna arbetar. Man måste köra en stund för att få fram värdet. Spända minuter. Så kommer det. 2,4 på framdäcken och 2,2 på dom därbak. Klockrent! Det verkar funka. Men kommer det att hålla? Är fortfarande nervös. Kör upp på Öresundsbron. Man behöver inte längre ha en bizz, man kan för-regga bilnumret och så är det bara att köra genom. Och det gäller även över Stora Bält. 

Men resan blir dock allt annat än behaglig. Jag vågar inte lita på däcket. Tittar ständigt på däckkontrollen för att se om lufttrycket ändras. I Köpenhamn är det köer och stau. När jag åker över Lilla Bält och svänger av mot Vejle råkar jag ut för en ny incident. Det smäller till i framrutan. Pang! Stenskott! Min nya fina ruta! Jag kollar febrilt men ser inget märke. Det verkar bara vara märken efter insekter. Rutan klarade sig. Trots allt, efter sju timmars sträckkörning når jag fram till dit jag ska och sen på morgonen nästa dag kan jag rulla upp på båten. Pust! Ni förstår, kära läsare, vilken lättnad det var när jag kunde kliva in i hytten. 

Men när man åkt på en sån här lusing blir man ändå lite spak. Man tappar litegrann i frimod. Så nu får vi ser om jag vågar utmana ödet på Island eller om jag kommer att hålla mig till civilisationen. 

On the road

Befinner mig on the road. 

Brukar åka runt en del på sommaren. Bor i Stockholm men har ena föräldern i Piteå. Den andra i Malmö. Jag brukar alltså åka upp 90 mil till Piteå. Sen ner till Stockholm igen. Ny runda ner till Malmö. Det är 60 mil. Och det är E4:an som gäller. Sveriges kroppsulssåder. Från Lissabon till Haparanda, det lärde man sig som barn. För ett tag sen så gjorde man om numreringen på europavägarna. E4:an skulle egentligen heta nåt annat. Men som särskilt privilegium fick Sverige behålla numret fyra på sin del. Helt rätt. E4:an är en del av den svenska identiteten. Som snuset.

Men när man är ute och kuskar så här, blir det inte tråkigt? Ja, det borde det bli. Men inte på sommaren. Jag säger bara Mix Megapol. Bara svenska låtar! Normalt är kanalen olyssningsbar. Popmusik på engelska, ett enfaldigt dunkande. Men på sommaren - bara låtar på svenska. Gyllene Tider. Tomas Ledin. Säga vad man vill om Tomas men han kan skriva sommarhits. Magnus Uggla. Laleh. Arvingarna - Eloise! Carola. Lena Ph. Och sen när de spelar Hon har ett sätt, med Jakob Hellman. Då är det sommar. Tänker mig bort till sommaren 1989. Den bästa av somrar.  

Men den som gör sommarfärden genom Sverige extra njutbar är ändå Miss Li. Varje år kommer hon med en ny hit. Lika bra som fjolårets. Med klara idéer. Jag tänker på Bob Dylan. Han är motsatsen till Miss Li. Grumliga texter, några spridda sentenser som inte hör ihop. Det är ett vanligt fel att missta grummel för djup. Tegnér skrev:

Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta

och

Vad du ej klart kan säga vet du ej

Även Svenska Akademin gjorde misstaget. Gav karln nobelpris. Bob Dylan själv kände att han inte hade nåt i Stockholm att göra. Annat är det med Miss Li. Klara idéer med en mästerlig behandling av svenska språket. Förmågan att suga på vissa ord. Komplicerad. Instruktionsboken. Ålderdomshemmet. Men det är inte bara formen som vinner bifall men också innehållet. Texterna är uppbyggliga. Utile dulci - att förena nytta med nöje. Hennes tidiga låtar vittnar om en ung kvinnas komplicerade tillvaro och svårigheter inför livsvalen. Men sen så växer hon och kan dela med sig av sina erfarenheter. Tills hon en dag kan se fram emot ålderdomshemmet. Texterna är främst riktade till yngre mänskor men jag känner att även jag som äldre farbror kan ta till mig råden. 

Jag känner att man borde ge nobelpriset åt Miss Li. Om man kunde ge det åt Bob Dylan måste man kunna ge det åt artisten från Borlänge. Förresten var det länge sen man gav en svensk nobelpriset. Det var väl Eyvind Johnson och Harry Martinsson på sjuttiotalet? Googlar. Vad ser jag: Tomas Tranströmer, 2011! Visst, han verkar ha varit en snäll man. Men han var också en grumlare. Fråga: finns det nån som känner till en enda dikt skriven av Tranströmer? Finns nån som känner till en enda rad? Alltså än mer angeläget att nu ge priset till Miss Li. En chans för Akademin att visa att man har tagit till sig Tegnérs budskap. Också ett sätt att kompensera för att man aldrig gav priset till Astrid Lindgren. 

Men nu är jag framme! 

Jag står vid båtterminalen i Hirtshals på Jylland och väntar på att köra ombord på båten som ska ta mig till Island. Det där flinet är motiverat. Det har varit en del strapatser. Mer om det senare. 

Mer fisktärna

Meddelar ännu några bilder från Nya Slussen. 

Jag har börjat förstå. Tärnan är en artist. 

Det finns ett ord för denna lediga konst. 

Sprezzatura. 

Ecco un' artista! 

Och sen efter den har utfört sina konstnummer..

..väntar leveransen. 

Det är skillnad mot måsarna. De är också där. Kretsar över vattnet, dyker. Men de får aldrig nåt. Sorry, lägg ner. Ni har det inte längre i er. Håll er till pommes friten. 

Fisktärnor

Fisktärnor trendar bland kollegorna. Jan och Stefan har meddelat bilder. Hakar på och lämnar några bidrag. 

De kretsar över vattnet. Nya Slussen är fina jaktmarker. 

Störtar sig ner med dödsförakt. 

Se hur den målar. 

* 

Sedan leveransen. Ett dyk brukar sluta med fångst. 

* 

/slut