Falsterbo

Jag var nere i Skåne i somras. Det var i mitten av augusti. Gjorde ett besök i Falsterbo. Ett måste för oss skådare. 

En häger sträcker ut. Lägg märke till den fina benföringen. Även halsens veck. Den fågeln har aerodynamiken i blodet. 

Där fanns också sädesärlor. Här en yngre individ. 

Den här fågeln undrar jag vad den kan vara. Någon som vet? 

(...)

Såg även svalor. Uppe på fyren har man fin utsikt. Där kretsar svalorna. Bron ger fin fond. De är snabba. Man behöver tålamod. Om man skulle stå här en timme tror jag man skulle kunna fånga något bra. 

(…)

Det här var en trevlig bekantskap. En kentsk tärna. En thalasseus sandvicensis på min ära. Man slås av den fina färgen på näbben. 

Skärfläckor visar prov på fin näbbteknik. 

Några gäss tränade inför stora flykten över havet. 

Främmande fåglar. 

Allt som allt en givande dag. De stora sträcken hade inte kommit igång. Men nu så är det dags. Så egentligen borde man åka ner. Om inte nån sydligare kollega kan åka dit och bevaka?

Storspov!

Det var i Hortlax kring midsommar. I luften hördes mystiskt vemod. Då ser jag hur storspoven kretsar kring gården, slår sig ned mitt på gärdet! In på knuten! 

Det var magiskt. I femtio år har jag vistats här på somrarna. Ibland har man hört den. Den håller till nere vid bäcken. Man att den kryssar så här över gården och slår sig ned och att man sitter på första parkett - det har aldrig hänt. 

Jag rådfrågar farsgubben. Han har åttio år på gården. Han har heller inte varit med om nåt liknande. 

Så ni förstår, kära läsare, att fågelfotolyckan var total. 

En fundering jag har är om det var jag som lockade fågeln. Jag har skaffat mig en app. Merlin Bird ID. Det är en app som känner igen fågelläten. När man hör en fågel tar man fram appen och slår på mikrofonen. Appen talar då om vilken fågel man hör. Man känner sig genast som ett proffs. Men den har även läten inspelade så att man kan höra hur en fågel man är intresserad av låter. Och när jag kom upp så hade jag storspoven i tankarna. Jag visste att den skulle bli the main event. Planerade strapatser på hur jag skulle ta mig ner till bäcken och leta. Så jag sökte upp storspoven i appen och lyssnade på hur fågeln lät. 

Fem minuter efter att jag lyssnat på fågeln i appen så hörs gensvar från luften. Storspoven seglar i luften, spanar och slår sig ned på gräset. Jag undrar om det var det här som gjorde att jag kunde komma så nära. Fågeln gillade mitt läte. 

(…)

(…)

(…)

Läser att hälften av alla storspovar i Sverige finns i Västerbottens och Norrbottens län. Det är norrlandsfågeln framför andra. Jag är tacksam att ha fått göra den närmare bekantskap. 

Hortlax

Meddelar några bilder från i somras. 

Det var kring midsommar. Jag var i Hortlax, den frejdade byn strax utanför Piteå. I femtio år har jag tillbringat somrarna här. Nytt för i år var att jag ville plåta fågel. Tidigare om åren ha jag inte tänkt så mycket på de flygande medvarelserna. Men nu så var jag nyfiken på vad trakten hade att erbjuda i fågelväg.  

Där. En talgoxe trivs på ett horn. 

En höna och en tupp sågs spatsera på gården. 

Korna trivdes. 

En hund siktades. 

Katten ville vara med. 

Där! I skogen. Är det inte? 

Visst är det det. En svartvit flugsnappare.       

Svalorna seglade över gärdet. De verkar ha ett samarbete med korna. Korna lockar till sig flugor som svalorna äter. 

Björktrasten fanns också till. Där det finns daggmask - där finns också björktrasten. Precis som i Stockholm verkar björktrasten vara den flitigast jobbande familjeförsörjaren. 

Fick möjlighet att studera fågelns teknik vid transporten av proviant. Hemma på min gata i stan brukar björktrastarna snurra hela masken runt näbben. Det ger en stadig och säker transport. Här snurrar man masken runt näbben - men masken hänger samtidigt och slänger. Inte lika säkert. (Man kan jämföra med tekniken att äta spagetti där italienarna använder sked och snyggt rullar upp hela spagettin på gaffeln. Medan vi svenskar låter spagettin slänga runt lite mer).  

Till min glädje såg jag även att sädesärlan byggde och bodde på gården. Den hade hittat en takpanna där den kunde bygga bo. 

Att jag och ärlan kunde bo under samma tak - det var mer än jag kunnat drömma om. Välkommen, långväga gäst från Nilens strand! 

Nu hörs ett mystiskt vemod. Någon susar i skyn. Vem där? 

Fortsättning följer.                    

Jubileumspokalen

Jubileumspokalen gick av stapeln på Valla häromsistens. Eller som den numera heter: Margareta Wallenius Klebergs pokal. Efter svenska travets grand old dame som gick bort för några år sen. 

Bloggen var där tidigt och bevakade. För att kunna se till värmningarna. Här ett kallblod med välskött coiffure. 

Kallblod med välfönad man. 

Alessandro Gocciadoro bakom Clarissa som sträcker ut i vägvinnande stil. 

På stallbacken. Stjärntränaren Håkan Arvidsson ser till sin flyfotade adept. 

Tävlingarna börjar. Daniel Wäjersten och 3 HUNTING SOBER visar framfötterna. Slutar dock med galopp.  

Mellanspel. Stefan "Tarzan" Melander visar upp gamla storstjärnan Scarlet Knight för publiken. 

V75 börjar. Marcus Lilius och 4 DINO CREAM storskräller. Skönt rens i kuponghögen. 

På läktaren händer det grejer. Svenska filmstjärneeliten är där och spelar in. Nån slags såpa? 

Glada miner på första parkett. 

Det drar ihop sig! Dags för Prix Maharajah - European Championship for Mares. Daniel Wäjersten är laddad med 9 GREAT SKILLS. 

Loppet är relativt jämt spelat på toton. I slutändan lyckas Alessandro Gocciadoro hålla ut medtävlarna med fjolårsvinnaren 6 CLARISSA. På slutrakan gör Örjan Kihlström en attack med 10 OLLY HÅLERYD men det är förgäves. 

Sedan: the Alessandro Gocciadoro show. 

Alessandro firar med entouraget. 

Alessandro hälsar på fansen. 

Men nu the main event! Skumpan plockas fram, flaggorna luftas. Dags för Margareta Wallenius Klebergs pokal! Storloppet där de bästa femåringarna gör upp. 

Adrian Kolgjini laddar med 2 SAVASTANO. Från bra startspår är ekipaget högintressant. 

Norske gästen 12 CHARRON har ett besvärligt startspår. Kan han blanda sig i leken från bricka tolv? 

Alessandro Gocciadoro sadlar ut italienaren 8 EXECUTIVE EK. Hästen slog nyligen självaste Epic Kronos på Valla. Blir det ny triumf idag? 

Starten går. Till ledningen blixtrar Dwight Pieters och 1 BICC'S TOBEE. Det är inget snack. Dwight Pieters kan ge klartecken långt innan målgång. 

Världsklass. 

Segerleenden. 

Tränaren Maria Törnqvist. Segertårar. 

Dwight har ett riktigt proffsleende. Han kan hålla det länge, till fotografers glädje. En yrkesman i vinnarcirkeln såväl som på ovalen. 

Sköna bilder från vinnarcirkeln. Här en till. 

Hästar och fotografer tar farväl. Matriarkens dag går till ända. Hon som ännu styr travet från graven.  

Fotomaran 25: Full Spectrum Photo Marathon

@stockholmfotomaraton gick av stapeln häromsistens. Bloggen var med. Åtta teman på åtta timmar. Start kl. 12 på Malmskillnadsgatan, mål kl. 20 på Stadsmuséet.  Jag kom till starten tidigt - vid tjugo över tio ringlade redan kön för incheck. Elvahundra hugade stod i kö för att utmana öga och fötter. Efter incheck följde sedvanligt kläm och känn på produkter, gratis sensorrengöring, snack med kollegor. Förväntan i luften. 

Kl. 11.59. Starten nalkas. De rutinerade rävarna ser till att hålla sig nära bordet där temakorten delas ut. Viktigt att inte förlora tid. Varje minut kan i slutändan bli dyrbar. 

C’est parti! Första temakortet i handen. På teman Startnummer, Pyramid, Radikalt enkelt, Isbrytare. Tema Startnummer är standard på maran. Jag hade i år startnummer 49. Det var ett medvetet val. Tänkte att man då kan hitta en backup i form av fulölsskylt utanför nån sunkkrog. Hade dock inte rekat, känner inte till nån sunkkrog vid Malmskillnadsgatan. Känner till några på Sveavägen. Jag hade bestämt mig för att inte göra om samma misstag som förra året. Då lade jag ner alldeles för mycket tid på startnumret. Slösade två timmar på det. Startnumret är inget tema man ska lägga tid på. Jag tar några backups på ryggan med startnummerlappen på. Med miljö från startområdet. Ryggan var för övrigt lastad med utrustning. Jag ville nämligen pröva en maratonteknisk innovation. 

Full Spectrum Photo Marathon. Jag hade ryggan lastad med det bästa jag hade. En vidvinkel 14-24 mm. En zoom 24-200 mm. Och ett tele 600 mm. Jag är alltså heltäckt från 14 till 600 millimeter. Tidigare om åren har jag brukat gå lätt. Har aldrig haft en ryggsäck. Har gått med en zoom, eventuellt med något fast ljusstarkt i fickan. Har brukat småle åt kollegorna när de går omkring med sina ryggor lastade som för Abisko med stativ och allt. Men nu hade jag tänkt om. Kunde Full Spectrum ge komparativa fördelar? Särskilt 600 millimeter, tror inte det var många kollegor som släpade med ett sånt.

Jag går och lurar på två teman: Startnummer och Pyramid. Med fotomaran är det en bra taktik att tidigt plåta en backup som duger på det aktuella temat. Då kan man spana efter nåt bättre, samtidigt som man spanar på nästa tema. Två bollar i luften. Kände att min backup på startnumret inte riktigt höll måttet. Skulle därför vilja ha nåt bättre. Samtidigt låg huvudfokus på Pyramid.

På fotomaran brukar arrangörerna hjälpa till med temamotiv. Vid stationerna finns alltid hjälpmotiv. Kulturfestivalen pågår oxå. Det brukar finna temamotiv där. Googlar på Pyramid, Stockholm, Kulturfestivalen 25. Hittar inget. Finns det nån pyramid i City? Kommer inte på nån. Sergels torg? Får en idé att plåta fasader. En trekant på en klassisk byggnad. Jag har ju ett ess i rockärmen: mitt 600 millimeters. Kan fota på håll och få bra vinkel. Hur är det med obelisken på Slottsbacken? På håll från Skeppsholmen? Nja, vill sig inte. Några svanar i vattnet. De böjer sina halsar. Till en pyramid? Nja. Men vågorna? Det blåser, vattnet formar sig. Till pyramider? Det kunde bli en kanonbild. Men, nej. Det har nu gått två timmar. Jag har fortfarande ingen bra bild på de två första teman. Jag sitter i samma klister som förra året. Som jag hade bestämt mig för att undvika. 

Nästa station är på Djurgården. Isbrytaren Sankt Erik vid Vasavarvet. Känner att jag behöver dra mig ditåt. Får söka lyckan på vägen. Jag cyklar på Blasieholmen. Parkeringen vid gamla tullområdet bakom Nationalmuséet. Om jag har tur hittar jag en bil med rätta numret. 

1. Startnummer. Kl. 14.07

Och se! Lyckan ler. En bil med rätta numret. Med en cul skylt. Serendipity. Första temat grejat. Nu gäller det att hitta en pyramid. Fasaderna längs Strandvägen? Båtarna längs samma väg? Något triangelformat? Masterna? Kommer in på Djurgården. Då ser jag hur berget sticker igenom på en gräsplätt. Några stenar, de formar sig till pyramidliknande figurer. 

2. Pyramid. Kl. 14.34

Får Nilen-vibbar här. Stenen är Keops och gräset är palmer. Klockan säger 14.39. Känner att jag nu är ikapp. Nästa två teman har jag nämligen en plan. Tema tre är Radikalt Enkelt. Här har jag bestämt mig. Jag ska plåta en fågel. Jag har med mig fågeltelet av en anledning. Fjärde temat är Isbrytare. Isbrytaren Sankt Erik är andra stationen. Och visst kommer hundratals kollegor att vara där och plåta. Som flugorna på en hästaskit. Men jag har ett ess i rockärmen. 14 millimeter. Jag kommer kunna plåta vidvinkel som inte många andra. 

Bryggorna vid vattnet. Mycket riktigt finns där måsar. Tar av ryggan, plockar fram 600 millimeter. Står där och måttar i luften med telet. Till turisters och kollegors underhållning. Man får bjuda på sig själv. Får några sjyssta bilder. 

3. Radikalt enkelt. Kl. 15.08

Bird-in-flight. Radikelt enkelt? Nej, det svåraste som finns. Det kallas ironi. Med fågel som säger: Elementärt min käre Watson! Dubbelironi. En temavinnare? 

Klockan är slagen strax över tre. Ligger nu plötsligt bra till. Går vidare till isbrytaren, stämplar in, får andra temakortet. Tar av ryggan, plockar av 600 mm, skruvar på 14-24 mm. Det här är Full Spectrum! Äntrar sedan båten. Jag har gott om tid att plåta båten. Besöker alla däck. Upp på kommandobryggan. Ner i kajutan. Aktern. Fören. Där! En klocka med namnet ”Isbrytaren II”. Håller på en halvtimme. Vill sig inte riktigt. Har ändå en hel del bilder. Men är inte nöjd. Behöver en plan B. Får en idé. På uteställena längs Strandvägen sitter mänskor och dricker Aperol Spritz. Den orangea drinken som är så photogénique. Jag hade med en bild på Aperol Spritz förra året, då på temat Sommarförälskelse. I år kan den kanske göra tjänst på temat Isbrytare? 

Går av båten. Skruvar av vidvinkeln, sätter på zoomen. Då ser jag en möjlighet. Framför båten finns en liten gångbro. Med bra sikt över fören. 

4. Isbrytare. Kl. 16.05

Tar en bild i svartvitt, lite överexponerad. Som kan ge känsla av is. Blir nöjd. Klockan? Strax över fyra. On schedule. Plockar fram nya temakortet. 

Siluett, Glob, Vimlet och Tull. Nästa station och målgång är Stockholm Stadsmuseum vid Slussen. Förstår hur arrangörerna har tänkt. Man ska ta djurgårdsfärjan över till Skeppsbron. Man kan då plåta siluetter av karusellåkare på Gröna Lund. Själv har jag cykel. Kommer inte på tanken att ta med den på färjan. Börjar istället cykla bort samma väg som jag kom. Tar några svartvita bilder på kanadagäss längs vattnet. Det blir dock ingen riktig siluett. Mer fåglar mot bakgrund av suddig stad i fjärran. Kan eventuellt duga som backup. Cyklar vidare längs Strandvägen. Märker nu att jag lägger väldigt mycket tid på att cykla runt. Det är en nackdel med cykeln. På sitt vis är den ett nyttigt verktyg men det finns en risk att man lägger ned mycket tid på att cykla runt. En halvtimme går åt till att sitta på cykeln. När man går kan man ägna all tid till att sikta med kameran och söka motiv. 

Hamnar på Blasieholmen. Bältesspännaren, Christian Erikssons staty mot himlen. Helt klart en siluett, kan bli en backup. Cyklar vidare till Skeppsholmen. Plåtar några par med bakgrund av gassande Stockholms ström. Är ändå inte nöjd. Klockan slår fem. Känner att jag behöver ge mig mot Söder och skärpa in på temat Glob. Jag har åter en plan. Jag är en enkel själ. När jag hör temat glob så tänker jag Globen. Och Söder är mina trakter. Vet att det finns fina möjligheter längs Götgatan, med Globen som fond. Tänker att mitt 600 millimeter nu kan komma till sin rätt. Tänker mig en Saul Leiter. Komprimerade lager av stad: flanörer och bilar med Globen som fond. 

Cyklar till Medborgarplatsen, ställer cykeln, skruvar på 600 mm. Ger mig ut på Götgatan. Det visar sig dock svårt att få till det. Med 600 millimeter blir det svårt att fånga både Globen och mänskor och trafik i förgrunden. Skruvar på zoomen i stället. Går längre bort, närmar mig Skanstull. Plåtar loss, men känner att det inte riktigt funkar. Får en idé. Skanstull - hur är det med globklockan utanför Åhléns? Går det att fånga den mot bakgrund av Globen? Göra en dubbelglob? Väljer dock att inte pröva. Det blir för långt att gå, förlorar tid. Vill i stället pröva längre upp på Götgatsbacken. Går förbi Medborgarplatsen igen. Då ser jag några duvor.

5. Siluett. Kl. 17.53

Plåtar och blir nöjd. Känner att jag vill ha denna bild som Siluett. Men i så fall har jag ännu inte någon bild på temat Glob. Klockan är nu sex. Jag ger det en halvtimme uppe på Götgatsbacken. Då har jag fyrtiofem minuter var på två resterande teman. Tema Vimlet känns ändå som en smal sak. Det är bra med vimmel på Götgatsbacken. Jag kan plocka fram 14-24:an och dyka in i vimlet. Sedan dra ner till Slussen och få nåt på temat Tull. 

6. Glob. Kl. 18.22. 

Götgatsbacken visar sig bra. Jag hittar ett ställe där jag kan sitta på ett block och ta bilder på folk som passerar med Globen som fond. Det är här jag borde varit från början. Till slut väljer jag bilden ovan. 

Nu inträffade emellertid nåt som skulle bli ödesdigert. Det har varit strålande sommarväder hela dan. Kanske lite blåsigt, men ändå varmt och strålande sol. Nu slår vädret plötsligt om. Det börjar regna. Solen försvinner. Blåsten tilltar. Det blir kallt. På tio minuter går vädret från sommar till höst. Och vimlet går upp i rök. Götgatsbacken är plötsligt tom. Jag kastar mig på cykeln. Testar Mariatorget. Borde finnas mänskor som samlas för Midnattsloppet. Men där är dött. Inser jag måste ge mig in i stan och vimlet i kulturfestivalen. Cyklar längs Skeppsbron. Men känner inte för att cykla till Norrbron. Tillbringar för mycket tid på cykeln. En halvtimme går. Vänder om. Känner att jag vill hålla mig kring Slussen. Cyklar tillbaka till Södermalmstorg. Klockan slår sju. Kollegor har samlats kring Stadsmuséet. Jag går runt, plåtar kollegor på måfå. Blir alltmer desperat. Maran håller på att rinna mig ur händerna. 

7. Vimlet. Kl. 19.08

Femtio minuter kvar och jag har ännu två teman kvar. Nu gäller det att samla sig. Hålla ihop serien. Bestämmer mig för att gå ner och pröva Nya Slussen. Tull, vad har arrangörerna tänkt? Kanske det finns nåt vid vattenslussen, den är ju en slags tull. Några planscher sträcker sig längs en byggplats. Det är tecknade planscher på festande mänskor. Vimmel! Det kan bli bra. Plåta mänskor med planschen som fond. Står och väntar på att mänskor ska passera. Men mänskorna har försvunnit. Ett fåtal dyker upp. Nja. 

Går till nya trapporna. Bra grafik med byggnaderna, en man går upp längs trappen med några fåglar i skyn. Ensligt och lite olycksbådande. Tull? Vimlet som ironi? Nja. Tar rulltrappan upp till Södermalmstorg. Får en idé. Spärrarna i tunnelbanan, är de inte en slags tull? Går in och ställer mig vid spärrarna, men råkar komma för nära. Det börjar tjuta. En vakt dyker upp. Han påstår att man inte får fota i tunnelbanan. Vad är det här? Tunnelbanan är väl allmän plats? Drar han en vals? Eller är det nya ofria Sverige som gör sig påmint? Har dock inte tid att tjafsa. Går därifrån. 

Är beredd att resignera inför ödet. Då ser jag att solen har tittat fram igen. Den sjunker i Solna skog. Bestämmer mig för en sista ansträngning. Från Guldbron kan man få fina bilder på solnedgången. Så avslutade jag maran ifjol. Vad detta har med tull att göra är svårt att säga. Får bli en Hail Mary. 

Då jag går mot bron ser jag några kollegor som står och plåtar ner i gatan. 

8. Tull. Kl. 19.45

Tull!!! Lättnad. Jag ställer mig bredvid och riktar kameran mot marken jag med. Kollegorna tittar på mig. Jag säger: Räddaren i nöden! Javisst, tycker de. De är lite snopna. Som man blir när man tycker sig ha hittat en bra idé och kollegor klampar in. Sorry, men jag måste göra det här, har inget val. Förresten är det det här som var arrangörernas idé. Det är meningen att man ska plåta här, motivet är en allmänning. 

Ser på klockan. Tjugo minuter kvar! Jag är hemma. Kan nu stå här lugnt och rikta kameran mot marken och vänta in lämpliga fötter. Efter en stund dyker några upp som gör mig nöjd. Jag kan avsluta serien med en kvart till godo. Cyklar hem och stoppar in kortet i datorn, väljer bilder. Cyklar tillbaks till Stadsmuséet igen och lämnar in. Passar på att köpa biljett till nästa år. Väljer nummer 321. Mest av estetiska skäl. Går upp på Götgatsbacken, där börjar det åter bli folk som ska titta på Midnattsloppet. Vimlet är tillbaka. Kör med min vanliga rutin, går in på lokal och äter en välförtjänt middag. 

Till slut är jag ändå nöjd. Känner att jag lyckades hålla ihop serien hyfsat. Tema Vimlet kanske föll lite utanför. Ändå ingen katastrof. Men hur var det med Full Spectrum? Bilden på fågeln blev bra. Den hade inte tagits utan fågeltele. I fotomaraton får man inte kråppa i efterhand och då måste man ha tillräckligt med räckvidd för att fylla ramen. Hade ändå hoppats få ut mer, särskilt med vidvinkeln. Slutomdömet blir att det nog inte var värt det. Uppsättningen zoom 24-200 mm och en fast 40/2 i fickan tror jag är den optimala för ett fotomaraton. 

En annan lärdom är det här med cykel. Den är förvisso ett utmärkt redskap - men det är lätt att man tillbringar för mycket tid på den. Tid som ska användas till att gå runt och sikta med kameran.