Ur en utlandssvensk frilansfotografs synvinkel

En kväll som förr, nu

När jag kom till New London fick jag genast många vänner. Det var väldigt lätt att komma hit som nyinflyttad från utlandet. En viktig faktor var konsten och musiken. Min vän Jake uttryckte det en gång som att "vi måste hålla sams, för förr eller senare står vi på samma scen". Det uttrycket sätter fingret på mycket. När jag kom hit och det blev känt att jag var fotograf och amatörmusiker så öppnade det dörrar till att ställa ut tillsammans, spela musik tillsammans. Det var en stark gemenskap över generationsgränser. Vi bodde mitt i den lilla stan, som är av ungefär Mjölbys storlek. Det var en konstnärsbostad ovanpå ett galleri. Åtminstone fyra kvällar i veckan var det någon sorts musikevenemang i flera barer. På sommaren kunde vi ligga i sängen med öppet fönster och höra något som lät bra, eller så kände vi igen några kompisars band, och hasade ner. Stan ligger nästan precis halvvägs mellan Boston och New York, och är ett naturligt stopp för band på turné, så inte helt sällan kom både mindre och större artister och gjorde en mindre spelning.

Det var också billigt att bo här – goda förutsättningar för kämpande konstnärer och musiker alltså. Det var en otrolig tid. Sedan kom pandemin och slog ihjäl det mesta. Förutom att man av naturliga skäl inte kunde träffas och göra saker som förut, uppstod också en del konflikter i konstvärlden. Vi har fortfarande inte riktigt hämtat oss efter pandemin. Bargiggen är halvtomma, bostäder är dyra, folk orkar inte riktigt med något extra.

Men på senare tid har jag haft en stark känsla av att vi är tillbaka. Åtminstone i någon mån. Vi är äldre, många har barn, musiken och konsten är lite på sparlåga i en krympande fritid, men andan finns där, och ungarna får vara med på ett bra sätt. Jag spelar själv i tre band, och det börjar röra på sig lite. Förra veckan firade vi vår grannes 40-årsdag på ett bryggeri, och gick sedan till bokhandeln runt hörnet och hörde bandet Pocket Vinyl där ett par vänner spelar. Deras grej är att tre musiker spelar, medan en konstnär målar en tavla som sedan auktioneras ut. Det var en skön känsla och jag är väldigt glad över att ha hittat den här lilla platsen i världen.