Hurricane Island

Jag och min fru Kim fick möjlighet att besöka Hurricane Island 12 sjömil ut i Penobscot Bay i Maine. På ön finns Hurricane Island Center for Science and Leadership, dit unga studenter sommartid kommer för att lära sig om hållbarhet och ekologi. Det är den enda befolkningen, och vår vän Mike som är ansvarig för verksamhetens båtar är först på plats och sist att lämna ön varje år. Vi fick vänta en dag med att åka ut på grund av hårt väder, och när vi anlände var stämningen en aning dämpad. Under natten hade en man fallit överbord från en fiskebåt, och öns personal var först på plats och drog upp mannen som fortfarande flöt men var bortom räddning.  

Ön är en ganska märklig plats. Under en kort period var den tättbefolkad. Det var 1800-talets sista två decennier, då det rådde granitboom. Här bröts granit som återfinns i bland annat Brooklyn Bridge och Washington Monument. På ön fanns skola, kyrka och affär. Men så klappade allt plötsligt ihop. Graniten hade fått konkurrens från betong, och när en skeppslast granit sjönk på väg till fastlandet hämtade man sig aldrig från den ekonomiska smällen. 1914 slogs verksamheten igen, nästan över en natt, och eftersom ingenting annat egentligen pågick på ön, flyttade alla därifrån. 

Därför ser det lite ut som en spökstad. Själva stenbrottet har tagit en stor bit av ön. Ett antal maskiner har lämnats kvar. Man kan hitta halvt huggna gravstenar. Här och där kikar en bit av en husgrund fram under några träd. Av kyrkan finns bara ett antal granitblock kvar i grunden, men den är formellt sett fortfarande en kyrka, och det händer att någon döps där. 

En industri som däremot blomstrar är hummerfisket. Det drar in någonstans kring halvmiljarden dollar direkt till Maines ekonomi, och betydligt mer om man räknar med kringliggande verksamheter. En rolig anekdot är att hummer förr i tiden serverades i Maines fängelser, tills fångarna gjorde uppror och krävde att få hummer högst fyra dagar i veckan. Något senare upptäcktes hummern av New York-eliten, och därifrån har vi hamnat i läget att en halvengagerad lobster roll, alltså i stort sett lite hummerkött med smör i ett korvbröd, går på 35-40 dollar. Vi fick följa med och dra upp skolans tinor, men den dagen var alla humrar för små enligt de strikta reglerna. Däremot fick vi syn på många sälar. 

En stor behållning med resan var att få ett avbrott i en intensiv tid i livet och bara äta mat tillsammans, gå runt och småplåta utan större planer. Eftersom jag inte hade några uppdrag och inte försökte få några, valde jag att ta med lite andra prylar än vanligt. Jag kan väl konstatera att när jag får fria tyglar inte är särskilt minimalistisk vad gäller utrustning. Jag gillar tanken på bara en enda brännvidd och så vidare ganska mycket, men nej. Det kan bli lite spretigt, men det gör inget. Telefonen med Halide-appen för råfiler fick spela lite större roll än vanligt. Annars blev det RX100Va för det mesta, A6700 med kompakta telet 70-350. A9II med en gammal Canon tilt/shift 35 för att stitcha panoraman (och oj vad jag gillar den) och en Tokina 20mm specifikt för natthimlen. Sommarsolståndet är väl inte den bästa natten att plåta stjärnhimlar, men jag satte väckarklockan på midnatt, kameran på 15 sekunder, iso 3200 och riktad mot söder, och det var det värt.

Det blev på alla sätt en fin resa och vi räknar med att återkomma till hösten.

Frekeman 2026-06-27 06:51

Trevlig läsning med fina informativa bilder, Mattias. Det där med fångar och hummer låter bekant – hört nåt liknande om kräftor och nån befolkningsgrupp (soldater, fångar?) i Sverige. Nästan så att man kan tro att det är en ”urban myth”! 🤔

Mvh
Fredrik

laha 2026-06-27 11:40

Det stämmer nog att det är en myt. I Mellannorrland säger myten att bonddrängarna krävde att äta lax max 4 ggr/vecka. Forskare har leta men inte funnit det i några handlingar.

Svar från MattiasL 2026-06-27 13:25

Det tycks mycket riktigt vara en urban myth. Det finns inte mycket belagt här heller, men kärnan i det - att det fanns så mycket hummer att det sågs som fattigmat och något man åt om man inte hade råd med annat, och att man skämdes för det är dokumenterat.

Lena Holm 2026-06-27 10:03

Vilket ställe! Kul att få ta del av i både text och bild.
Hälsningar Lena

Måns H 2026-06-27 12:29

Omväxlande och fint reportage från plats jag inte hört talas om. En del känns igen från Sverige. På Vätö utanför Norrtälje finns halvhuggna monumentstenar kvar. Om stenhuggaren gjort nåt felslag eller stenen spruckit oväntat vart det inget betalt, men smeden som gjorde i ordning verktygen skulle ha betalt.