Jazz

Jag brukade springa på spelningar jämt för inte så länge sen. Nu blir det lite mer sällan av oklar anledning. Igår blev det dock en jazzkväll med Hector Martinez band, med medlemmar från Grekland, Colombia och Peru. Ikväll blir det punk.

Tåg

Jag har alltid älskat att åka tåg. Kanske ligger det i släkten. Min morfar jobbade under större delen av livet vid SJ, och även om han var pensionär när jag föddes, präglades mormors och morfars lägenhet av järnvägen. På väggarna fanns fotografier av Sveriges första elektriska lok, det hängde emaljskyltar räddade från olika tågvagnar, och ett par lokförarpallar fanns. När han arbetade ingick det i tjänsten att bo på tågstation (Linghem, Boxholm bland annat), och det sägs att om nattåget inte var i tid, vaknade morfar, drog på sig stinsuniformen och ringde för att ta reda på vad som stod på.

Trots livslång fribiljett var han nog inte så förtjust i att resa, till skillnad från mormor. Men punktlig var han. Var man bjuden på lunch klockan tolv, så fick man en liten pik om man dök upp fem över. 

Själv reser jag en del i jobbet, och kan jag undvika flyget och ta tåget, så gör jag det. Min vanligaste jobb-pendlarresa är New London-New York, eller New London-Boston, ett par timmar åt vardera hållet. Idag började jag resan för elva timmar sedan, på väg till Pittsburgh. Imorgon blir det en dags jobb, sedan tillbaka igen. Vansinnigt kanske, men tåg fungerar fint som kontor, och det blir en inbyggd arbetsdag åt vart håll. Dessutom lär mig samtidigt något om USAs inre (som att Johnstown, Pennsylvania har åtminstone två kyrkor med lökkupoler), och håller nere mitt koldioxidavtryck något.

Världens litenhet

I april förra året var jag och Hanna Sistek i Washington för ett jobb om en veckas protestmarscher för att få bort pengarnas stora inflytande i amerikansk politik. Varje dag tillägnades ett visst ämne, och en av dagarna tillföll Black Lives Matter.

Vi fick en intervju med en veteran från medborgarrättsrörelsens 60-tal, Dorie Ladner, som var en av talarna. När jag gick med henne åt sidan för att ta porträtt i skuggan av ett träd kom vi att prata om fotografi. En av hennes gamla vänner var fotograf, berättade hon.

Vännen, det var ingen mindre än Danny Lyon, en av medborgarrättsrörelsens främsta skildrare. Ett par månader senare skrev jag om Danny Lyon-retrospektiven på Whitneymuseet i New York. 

Häromdagen var jag i Boston och gick på Museum of Fine Arts. I bokhandeln fick jag syn på Danny Lyons bok Memories of the Southern Civil Rights Movement. Det visade sig att kvinnan i högra hörnet på omslaget är just Dorie Ladner.

Ibland är världen liten.

Under arbete

Ännu ett ateljébesök. Min före detta granne Troy har utvecklat en helt egen konstnärlig teknik mittemellan måleri och grafik. Jag dokumenterar processen på video, med en tio-femton minuters film som mål. Ett trevligt och behändigt sätt att jobba med egna projekt, femtio meter från kontoret.

Inom parentes sagt: den vid det här laget urgamla Panasonic GH1, som jag har som andrahus vid filmning, är en överraskande bra stillbildskamera. Den ger mjuka, fina och lättjobbade filer, åtminstone upp till iso 400.

Super Bowl

Årets stora sporthändelse, Super Bowl, inträffade i söndags. Amerikansk fotboll är helt obegripligt för mig, men det spelar ingen roll. Det är reklampauserna, Lady Gagas framträdande, chips, guacamole och vin som är grejen. Och därmed givetvis sällskap av goda vänner. 

Barn har sina prioriteringar klara, och är man barn till musiker, och hemma hos musiker på fest, så är kvällen gjord.

Dan höll på rätt lag, New England Patriots.

(för övrigt: jag lyckas inte ställa in bloggen på något annat än 450 px bredd i blogginställningar. Kanske någon är klokare än jag?)