Efter valet

USA:s presidentval var en evighetslång cirkus. Debatterna hölls på en nivå som aldrig tidigare setts. Sakfrågorna överskuggades av angrepp på personlig karaktär. Det tycktes helt självklart att den mycket erfarna Hillary Clinton skulle vinna med stor marginal, och att allt skulle bli ungefär som vanligt: ett alltför långsamt, men dock arbete med klimatfrågor, ett erkännande av minoriteters utsatthet och av de ekonomiska klyftor som sliter isär landet. Så blev det alltså inte. Jag, som sällan arbetar med nyhetsjournalistik utan med långsammare historier, var ledig på valkvällen. Jag och min fru kollade valvaka en stund på stampuben, och åkte sedan hem. Beskedet att Trump valts till nästa president är ett sådant ögonblick där man minns exakt var man var och hur man kände. På morgonen mötte jag många som grät, rädda för vad som nu ska hända med våra kära, och hur det ska gå med världen.

Det senaste året har mycket förändrats. Bernie Sanders såg ut att ha en god chans till presidentposten, med sitt program som mycket liknade den skandinaviska socialdemokratins grundidéer. Jag och min kollega Hanna Sistek följde den gräsrotsrörelse som omgav hans kandidatur för ett antal tidningar i Sverige, Norge och Finland. Det var en spännande tid. Nu får vi se vad som händer. Miljörörelsen och de som kämpar för mänskliga rättigheter mobiliserar. Det blir något att följa.

Mitt första möte med New London

New London är en liten stad på kusten vid Long Island-sundet. Från början var det valfångst som var basen för ekonomin, senare kom militären in i bilden. Nu ligger Kustbevakningens skola här, och på andra sidan Thames-floden ligger en flottbas. Ekonomin i staden är helt klart knackig, men utifrån de förutsättningar som finns, har en fantastisk kreativ miljö vuxit fram. När jag kom hit blev jag genast inbjuden i ateljéer och replokaler och något jag uppskattade var att den konstnärliga nivån är hög, samtidigt som trösklarna att vara med är låga. Internationellt erkända målare samsas med entusiastiska nybörjare.

Musikscenen består mycket av folk och punk, och "The New London sound" är ett begrepp i rockkretsar. 

Jag hade ont om jobb, och hankade mig fram på alla möjliga skrivbordsjobb som kunde utföras på distans. Fotografiskt var det ändå fantastiskt att komma hit, nästan en pånyttfödelse. Jag fick tillträde överallt, och jag plåtade jämt med min lilla Panasonic GF2. Jag delar med mig av ett litet antal bilder från min första månad i staden, augusti 2011.

Ett första inlägg

Jag ska be att få presentera mig. Jag är en 35 år gammal frilansfotograf med journalistisk inriktning, för det mesta i magasinsformat. Fotosidan har varit en daglig vana nästan sedan sidan startade, och enormt mycket kunskap och inspiration har hämtats härifrån. Men det är först nu jag kommit mig för att skriva blogg, och jag hoppas att det ska vara till glädje.

För fem år sedan gjorde kärleken att jag började tillbringa större delen av året i New London, Connecticut, mitt emellan New York och Boston. Resten i Stockholm och Linköping. Jag arbetar tillsammans med skrivande journalister eller på egen hand. Ofta blir det reportage om sociala rörelser, miljö och politik, och så personporträtt. Mitt mest regelbundna gig är konstrecensioner på nätmagasinet Omkonst. Då och då kan man läsa mina reportage och personporträtt i Fotosidan Magasin.

Här kommer jag dela mina tankar om arbetet som fotograf och skribent, om att ha två vitt skilda platser att kalla hemma, och om livet i stort. Möjligen blir det ett och annat ord om fototeknik också.

På återseende!