Utställningsarbete

Jag har under alla mina år här i USA varit involverad med det latinamerikanska kulturcentret Expressiones. Lite udda kan man tycka, eftersom jag knappt pratar spanska. Men det är en fantastisk organisation som drivs av det chilensk/peruanska paret Guido och Jose. De har ett artist in residence-program som bjuder in konstnärer främst från Latinamerika, men någon gång från Spanien. Med hjälp av gästkonstnärerna arbetar de i skolorna. De har en sommarlovsverksamhet där jag undervisat foto och min fru yoga. Vi har pluggat spanska där, och blivit goda vänner med många involverade. De skickade oss till Honduras för att vara med som jury i landets konstbiennal. En riktigt solid och viktig verksamhet som jag har stor respekt för.  

För en tid sedan var jag med i en grupputställning med temat migration, som de tog till ett konstmuseum i en grannstad. Mina bilder kom från gränsen mot Mexiko i Arizona, där jag fotograferade ett reportage från ett milslångt gap i gränsstaketet där många dagligen gick in för att överlämna sig till gränspolisen och söka asyl. Efter den utställningen blev jag tillfrågad att ha en egen i organisationens lokaler. Den öppnar nu på fredag. Temat även denna gång är migration, men betydligt friare, man kan nästan säga långsökt. Det handlar om blicken på USA från mitt eget invandrarperspektiv. Konflikter och förhandlingar som styr samhällsutvecklingen och den nationella identiteten i olika riktningar, ett par historiskt viktiga platser. Författare som beskriver samhället, som Ocean Vuong, som också skriver utifrån sin vietnamesiska bakgrund.

Förändrade klimatförhållanden som eventuellt får folk att packa ihop och flytta, som här på Floridas västkust efter orkanen Ian.

Vad man kan säga om att sätta ihop en utställning är att det tar en evig tid. Åtminstone om man har helt fria händer och envisas med att göra precis allt själv – urval, utskrift, ramning, inklusive att bygga ramarna hemma i källaren av lönnplankor. Men nu börjar det verkligen arta sig, och det är tur det för nu är det mindre än 48 timmar till vernissage, och jag har 6 små sent påtänkta bilder kvar att rama. Men då får det faktiskt bli köpta ramar. 

Benganbus 2026-01-08 09:30

Det låter intressant och spännande det här, både platsen och utställningen! /B

morgondotter 2026-01-08 12:15

du och din fru möter genuina sammanhang
vilken fantastiskt berikande livsresa
som du, med dina bilder, har möjlighet att utveckla
- domaruppdraget låter spännande

härligt att läsa din blogg
livskraft och glädje
lycka till med utställningen
/inger

Svar från MattiasL 2026-01-08 20:08

Stort tack!

Frekeman 2026-01-08 15:10

Kul! Lycka till med utställningen! Skulle uppskatta om du kunde dokumentera den lite och visa upp hur det såg ut i ett framtida blogginlägg.

Mvh
Fredrik

Svar från MattiasL 2026-01-08 20:10

Tack så mycket!
Det ska jag se till att göra.

Finn Calander 2026-01-08 16:05

Håller med Fredrik. Ser fram emot en presentation av utställningen här på FS eller annan plats. Hur som helst, lycka till med utställningen!

Svar från MattiasL 2026-01-08 20:25

Tack så mycket, det ska jag försöka ordna!

froderberg 2026-01-13 16:07

Att snickra egna ramar och skära glas låter som lite överkurs för mig, särskilt då jag bor i en trång lägenhet. Lycka till med utställningen.

Svar från MattiasL 2026-01-13 18:16

Tack!
Jag har haft en himla tur med det där. Det började med att jag jobbade extra på ett vinkällarsnickeri ett tag. Då fick jag väldigt mycket virke som blivit över, och som var perfekt för att bygga ramar – ek och sapele. Så har jag köpt på mig verktyg efter hand och står och sågar på garageuppfarten. Min granne hade en ramateljé i sin källare, och när hon la ner och flyttade till en mindre lägenhet fick jag all hennes utrustning. Nu jobbar jag hos en kontrabasbyggare, så där kan jag komma över lite fint överblivet material också.

froderberg 2026-01-14 10:37

Vilket guldläge du har. För mig är nästa steg att börja printa mina egna bilder igen (hade en Epson drygt för 20 år sedan). Lutar år en Canon Pro-1100. Har du några tips?