Att kolla eller att inte kolla, det är frågan...

Någon säger att man inte ska kolla på skärmen när man har tagit en bild. Det ska visst vara helt onödigt. Någon tycker rent ut av att det är löjligt att göra så. Låt mig betvivla!  

Häromdagen, en vacker morgon, solen skiner, två duvor sitter på räcket på terrassen och myser. Jag tog denna bild på en av duvorna.

Fast egentligen tog jag många bilder; en duva, båda söta tu, sedan en igen. Hade "fel" objektiv på kameran till att börja med, men efter en stund hämtade jag telezoomen, bytte och tog fler bilder, verkliga kanonbilder!

Och sedan tittade jag efter vad jag hade fångat. Ingenting! Inget minneskort i kameran... Rusade iväg efter kortet, där det låg vid datorn.

Och sedan hann jag med att få EN bild, denna, och scenen var förbi! 

Har fått en ovana att plocka ut minneskortet och låta det ligga kvar vid datorn efter uppladdningen av bilder. Malörer av ovan beskrivna slaget har hänt förr och kan tänkas hända framöver också om jag inte skapar nya vanor. Därför lovar jag hädanefter att: 1) sätta in minneskortet tillbaka in i kameran efter uppladdningar och 2) kolla på skärmen vid första exponeringen för att kolla att det verkligen blir en bild. Därtill: 3) lovar att kolla att minneskortet sitter i när jag går hemifrån med kameran.

Vill inte ta fler obefintliga kanonbilder...   

Månglarnas marknad och mycket annat - och en liten GRAND FINALE

Joo, jag vet, jag lurade er igår. Inte var jag på Fotomässan då fast rubriken i gårdagens inlägg antydde det. Men idag var jag där och några som jag mötte kan intyga det. Lite märkligt dock: jag mötte INGEN enda människa som jag kände på riktigt. Däremot fick jag nöjet att träffa några digitala bekantskaper som nu har förvandlats till fysiska dito: Leif B, Peter E, Claes W och Thomas M. Dessutom en herre med ett obegripligt namn (= finskt, därför omöjligt att komma ihåg) och det var ju skoj för vi kunde språka på vårt eget språk ett tag.

Förra året kom vi väldigt sent på dan till Fotomässan och hann inte bli så trötta då de stängde ganska snart efter att vi kom. I år kom vi tidigt och blev väldigt trötta för vi kunde stanna alldeles för länge... Dessutom hade jag ju gårdagens mässbesök av en annan sort i benen och i hjärnan och det kändes.

Fick förresten bevisat att jag är bra på EN sak som är nyttig i fotosammanhang: testade nämligen min förmåga att hålla kameran stabilt i en skaktest. Hamnade på plats nr 2 med mitt resultat vid 11-tiden (oklart om gårdagens testare var med på listan). Snittet på tre exponeringar beräknades och allt under värdet 1000 var tydligen bra. Mina försök låg på 545, 562 och 708. Vid det sista blev jag störd av ett par personer som började prata med varandra över mitt huvud, intressant att se att detta hade påverkan! Maken fick förresten resultat 790- 1300, trots att han har gjort lumpen...

Det som gläder mig är att mitt envisa fotande handhållet i dåliga ljusförhållanden har uppenbarligen gjort nytta. Nu vet jag också att jag inte behöver ändra min andningsteknik vid dylikt fotande... Vid dagens slut gick jag förbi testplatsen i fråga, då låg jag fortfarande på den hedersamma 5. platsen... Man kan väl få vara glad åt det lilla här i livet!

Månglarnas marknad... KASSA med stora bokstäver för säkerhets skull...

Mest förundran verkade utställningen om fula skivomslag väcka. En del roade miner också...

Till och med Roger Waters hade nedlåtit sig till att hamna i detta sällskap... Är en aning besviken på karln...

Men det fanns så mycket seriöst här förstås också. Diskussioner...

Foton...

 Fotografer: Magnus Wennman filmas vid sin utställning.

Föreläsningar...

Själv lyssnade vi på Elisabeth Ohlson Wallin vars bilder fanns förstås utställda.

Och så var det slut för dagen.

En liten GRANDE FINALE tillkom som en krona på verket vid dagens slut efter Fotomässan: en ytterligare äldre kamera har hamnat (just det: hamnat!) i min ägo. Märke: Wirgin. På optiken står texterna Compur och F. Deckel - München. Vet inte så mycket om denna kamera ännu annat än det är en tysk bälgkamera som med säkerhet härstammar från slutet av 1920-talet eller från början av 1930-talet. Återkommer i ett senare inlägg med bilder på den samt till varför jag är säker på åldersbestämningen. Kanske får jag lov att vända mig till någon retroexpert igen vilket jag alltså har gjort redan tidigare med anledning av en annan kamera; då var det Thomas Meldert som var vänlig nog att komma med värdefulla upplysningar.

Från en mässa

Gissa vilken!

Den döende dandyn

Min lilja är inte mycket att ha längre, inte för det vanliga ögat. Kronbladen har fallit av, ståndare och pistiller likaså. Änddock finns det något där att se om man tittar noga efter, de sorgliga resterna av den forna skönheten, nu till synes skräpandes på fönsterbrädan och på golvet.

Det slog mig nu att jag kom aldrig att fotografera denna vackra blomma när den var som vackrast, i full blom alltså. Men lite vacker är den väl även utan sin prakt?

De tidigare bilderna på liljan finns här:

Skönheten finns där livet vissnar

Mina 111111-bilder...

Min makrofotografering förvandlades till fågelfoto

För att komma dit man vill

För att ta sig dit man vill ska man ta sig genom ett slättlandskap. 

När slättlandskapet har tagit slut står den där. Skogen.

I skogen finns en del att förundras över.

För att komma ut från skogen finns det en liten väg att vandra.

Sedan är man tillbaka i åkerlandskapet. Dimman har inte lättat, tiden har stått still.