Skönheten finns där livet vissnar

Skönheten finns överraskande nog där vi i vanliga fall bara ser något visset som ska slängas bort. Som i den här liljan som ser ut att vara bara skräpig vid det här laget. Jag kan inte förmå mig till att kasta den i soporna; se så spännande den fortfarande är bara man tittar med förstoringsglaset eller via kameran.

Ibland har man svårt att hitta logiken i PSE. Har använt ansenlig tid nu för att reda ut hur man kan lägga till enkla ramar eftersom den mellersta bilden krävde ju en sådan. Och till slut visade det sig vara väldigt enkelt. Men då fick man överge manualen och googla i stället. Bakvänt.  

Mer bilder från paradiset

På väg mot Vallsgärde passerade vi den sagolika platsen och det vackra gamla huset. På vägen tillbaka vill jag stanna här för att fotografera! Men innan det var dags fångade jag vyn nedan, Fyrisån delar sig strax söder om denna plats till två "floder". Fast detta är en sanning med en modifikation; på kartan ser man att det är en lång udde som sticker söderut från platsen i stället. Det man inte ser på alla kartor är dock att en kanal har grävts mellan Fyrisån och uddens norra del så att att en ö har bildats.

Vi stannade till vid det vackra huset strax söderut , men det kändes inte bra. Inte kan man kliva ur bilen, ut på tomten, för att fotografera? Således fortsatte vi några hundra meter till där en träskylt stod med ordet "Bryggan". Det lät nog så lockande också. En liten promenad och man var framme vid en anspråkslös brygga, nu uppdragen på land. Den dimmiga omgivningen runtomkring Fyrisåns "biflod"/vik var rogivande, tiden stod still. 

Det gamla huset och dess omgivningar gav mig ingen ro . Bestämde mig att gå tillbaka och knacka på för att fråga om lov för fotograferingen. Stod en liten stund vid huset och grunnade på atmosfären. Nej, här bor ingen just nu i alla fall... trots utspridda utemöbler... Efter ett tags grunnande är jag säker på min sak.

Vattnet närmast är Fyrisåns "biflod"/vik, längre bort skymtar den verkliga Fyrisån.

Härifrån togs de bilder jag visade igår (och som jag har lagt med här nedan också); det vackra årummet söderut och den lilla bron norrut. Den lilla bron ser man inte från vägen och inte från huset och tomten heller. En välbevarad hemlighet...

Men nu var jag framme på den lilla bron som inte såg alldeles för säker ut från håll. När man väl stod på den känns den gedigen, lövtäckt dock så man fick sopa bort löv med foten för att få en uppfattning om dess skick. Och vyerna var lika betagande här som från den andra bron.

Fyrisån bör ha bildat en vik här ursprungligen, men som synes har människan hjälpt naturen eller sig själv genom att bygga en kanal här. Kanske har det funnits en liten bäck som har runnit här en gång i tiden. 

Vandrade runt på ön en stund och tog några bilder till.

En irrfärd leder en rätt in i något paradisliknande

Dagens målinriktade färd norrut avslutades med ett icke planerat, men ack så givande sidospår. Tänk så vackert det kan vara i Uppland en dimmig novemberdag... här vyer från trakterna i närheten av Vallsgärdet där Fyrisån delar sig till två floder under en sträcka. Ett paradis!

PS. Vallsgärdet är ett gravområde med anor från järnåldern, troligen från ungefärligen samma tidsperiod som Gamla Uppsala högar. DS.

Mina 111111-bilder... och lite uppgifter för er...

Tog mina 111111-bilder  i morse fast då visste jag inte att jag höll på med just 111111-bilder, hade nämligen inte läst FS och därmed hade jag inte sett heller att dagen var speciell ur fotoperspektiv. Tog mina bilder mellan kl 08.18 och 08.26. Visserligen visar bildernas filinformation ett klockslag en timme senare, men det beror på att jag ändrar inte tid mellan sommar- och vintertider i kameran (kamerorna). Borde jag? Vad gör ni och vad är ert argument för att låta bli eller att ta sig besväret att ändra? 

Varför jag tyckte mig ha tid att ta bilder i morse berodde helt enkelt på att jag lyckades ta mig upp en aning tidigare än vad som var nödvändigt. Stativet med kameran stod uppriggad sedan förrgår kväll när jag tog nattliga fotografier på en lilja i fönstret. Hade då använt manuella inställningar i kameran och behöll detta i morse, korrigerade bara exponeringstiderna så de skulle passa morgonljuset bättre. Liljan stod mot ljuset, men en diffusor fanns bakom. Diffusor = en plisségardin = ett slags persienn. Hade jag haft mer tid hade jag arrangerat om alltsammans så att ljuset kom från en bättre vinkel etc, men SÅ mycket tid hade jag inte!

Provade olika exponeringstider och exponeringskompensationer och hade tänkt redovisa dem i samband med presentationen av bilderna. Vid redigering kom jag dock förändra somliga av bilderna till den grad att den typen av uppgifter skulle helt sakna existensberättigande. Nöjer mig med att uppge att tiderna blev relativt långa, bländare 2.8, ISO 200-400, exp.kompensation +/- 0 till 0.3-0.7. Objektivet är mitt makrodito på 100 mm.

Ni behöver inte tycka något om bilderna, men det skulle vara intressant att höra om någon av bilderna tilltalar någon av er något mer än resten av bilderna... Då tänker jag främst på valet var färger. Eftersom jag är begåvad med en lindrig art av färgseendedefekt kan det ibland vara av intresse att höra hur andra uppfattar mina val av färger. 

Jag har mina personliga favoriter bland bilderna nedan, men de får vara hemligheter. 

Bilderna 1 och 2.

Bilderna 3 och 4.

Bilderna 5 och 6.

Upptäckte förresten vid morgonens fotografering något jag inte har noterat tidigare: antiskakfunktionen i min Pentax är inte i funktion när man väljer helmanuella inställningar. Är detta vanligt i andra kameramärken? I morse var ju inte detta något problem när jag använde ett stativ, men att makrofota på fri hand med manuella inställningar blir nog ingen hit direkt för min del.

Noterar en lustighet på tumnaglarna på de oredigerade bilderna i fråga när jag tittar på dem i min dator. Tumnagelbilderna är spegelvända, dessutom har de liggande format trots att jag har tagit dem i i stående format. Hur kommer detta sig? Detta fenomen har aldrig förekommit tidigare. Det objektiv jag använde senast före makroobjektivet var en 35 mm:are och tumnaglarna ser fullständigt normala ut.

Verkstadsbilder

Mitt visade stora intresse ledde till ett praoerbjudande... och sedan utlovades en lysande framtid som en bilmekaniker...  :-)

Gratisfika blev det också...