Lugn, bara lugn...

Snart är vi där. Ljuset är på väg. Bara ett halvår kvar.

När man tar bladet från munnen...då blir det mycket svavelos

Att ta bladet ur munnen har sina risker, det kan ju bli lite svavelosande och hur trevligt blir det? Inte alls trevligt kanske. Ibland kan det behövas ändå och då tänker jag på alla kontroverser som förekommer på FS med regelbunden oregelbundenhet. Konstigt förresten att det finns en koppling mellan svavelos och att ta bladet från munnen egentligen. Hur kommer det sig?

Svavel är i alla fall ett icke-metalliskt grundämne som räknas in i syregruppen, men som också betraktas som mineral. Svaveldioxid framställs eller uppstår i sin tur ur svavel. Och svaveldioxid finns bland annat i vin. I somliga viner rent utav i skadliga mängder, framförallt i lådviner, om man ska tro en studie som Dagens Nyheter presenterade ganska precis för två år sedan. Astmatiker och de med allergier ska vara särskilt försiktiga. Detta låter ju intressant...  Nu blir jag nyfiken och det blir mer research...

Går in Livsmedelsverkets webb. Det finns ett krav att livsmedel som innehåller svaveloxid i mängder större än 10 mg/kg eller 10 mg/l ska ha en märkning om det just på grund av att ämnet är skadligt i höga koncentrationer. I studien som gällde åtta lådviner låg koncentrationen långt över 10 mg-gränsen för alla sorterna. Har lådvinerna någon märkning om detta? Ingen aning för vi nyttjar inte lådviner. På flaskor som står i vårt skåp står det ingen information. Enligt artikeln måste halten svaveldioxid deklareras i viner (antagligen om halten är över gränsnivån ).

Det här börjar ju bli riktigt intressant. Har vi ett stort  statligt företag - Systembolaget - som struntar i att följa upp att de produkter som finns i deras sortiment uppfyller lagkraven? Jag anar en stor skandal... Var finns löpsedlarna...? :-) Har problemet kanske fått en lösning under de två gångna åren och alla viner med högre värden har en märkning? Står det inget så är det frid och fröjd?

Enligt studien: "Gränsvärdet för dagligt intag för en person som väger 60 kilo är satt till 42 milligram. Det uppnår man genom att dricka bara ett par glas av ett vin som har så hög halt som 120 milligram per liter. Men om du är astmatisk kan du reagera på mycket mindre doser än så, säger Nils-Gunnar Ilbäck, professor i toxikologi på Livsmedelsverket."

Det verkar uppenbart att åtminstone folk med allergier och astmatiska besvär bör dra öronen åt sig: Dels kan man undvika lådviner (inget problem för mig). Tyvärr verkar det som att det är bra att unvika vita viner i alla former också eftersom de innehåller högre svaveldioxidnivåer överlag. Och det här var ju trist. Goodbye chardonney...

En man/kvinna av ordning undrar kanske om försiktighetsåtgärder verkligen är nödvändiga om man inte upplever några hälsoproblem. Visst, men vissa effekter på hälsan uppkommer ju på lång sikt och att dricka viner med skadligt höga svaveldioxidhalter (förbjudna ju t.ex. i USA) känns därför helt onödigt om man kan välja ett vin med lägre koncentration av ämnet. Själv har jag noterat att mina astmatiska besvär framträder i vissa situationer, men har aldrig tänkt på att det skulle bero på vinet jag har i mitt glas! Tankarna har alltid gått till maten, vad fanns där...? Eller, någon som röker i närheten...? Någon parfymerad person i närheten...? Glömt/struntat i medicineringen...?

Ni som vill kolla ert vinförråd; orden svaveldioxid eller sulfit alternativt tecknet SO2 avser ämnet i fråga är godkända för att användas i märkningen. 

Bladen försvann sin kos redan i början av min berättelse och det blev bara svavelos, men det får bli bilder på några blad i stället!

Tidiga morgnar eller sena kvällar - det är frågan

Just i kväll kom jag på tanken att tidiga morgnar är överreklamerade. "Sena" kvällar duger lika gott. Visserligen kräver inte kvällarna samma ansats av en som morgnarna, framförallt inte om man tillhör sjusovarfolket, men vaddå... bilder med fint ljus får man ju ändå. :-)

Här några alldeles färska bilder från i kväll kring trakterna av Vattholma, ett par mil utanför Uppsala.

Att förkovra sig inom foto

Peu à peu klättrar jag uppåt, eller kanske inte uppåt, kanske är det framåt. Eller kan det möjligen bara handla om en zikzakvandring åt obestämda håll på den fotografiska vägen som jag följer, ibland rent utav som en baklängesvandring? Utveckling fast åt "fel" håll?

Det jag i alla fall vet är att mina makrobilder har blivit bättre och inte är det min förtjänst utan det nya makroobjektivets. Kom inte och säg att ens utrustning inte spelar någon roll. Möjligen kan det vara som så att en duktig fotograf får till det med vilken (engångs)kamera som helst, men vi vanliga dödliga måste ha bra prylar.

Samma sak ungefärligen som jag fick itutat i mig i musiksammanhang många år sedan, när våra flickor visserligen hade  spelat ett tag men inte tillräckligt länge för att betraktas som riktigt "duktiga": "En duktig violinist kan spela med vilket instrument som helst, men en mindre duktig behöver en mycket bra violin. Framförallt barnen behöver bra instrument!" Och vad kostade en "bra" violin då, som lägst? Ja, sisådär 50.000 - 60.000 kronor. Styck. Summan var hisnande redan då, idag skulle det bli andra siffror (inte lägre). Det var bara att räkna. Två flickor. Hmm, det blir ett hål på minst 100.000 kronor i familjeplånboken... Och sonen då, han spelade ju också instrument fast andra typer. Gissa om vi "köpte resonemanget".. Nej, även om vi förstod poängen. Rätt många andra satsade på receptet trots två eller tre spelande barn. Men så har ju också en del av dessa barn sedermera valt yrkesvägen inom musiken. Vi kanske berövade våra barn en fattig och osäker framtid som violinister, armbågande sig fram i livet utan några riktiga ledigheter (man måste ju alltid öva) och med frånvaro av våldsamma sporter typ volleyboll eller slalom (för fingrarna får ju inte gå av)....  

Mina pengainvesteringar på fotografin har inte varit så märkvärdigt stora (ännu). Ett par kurser har det blivit. En och annan kamera och lite kringutrustning. De relativt blygsamma investeringarna har fått den äkta hälften att skaka på huvudet några gånger tills han gav upp. En tyst suck kan jag höra ibland när jag för någon ny grej på tal.

Nu satsar jag dock på fotografisk allmänbildning. Anmälde mig till en föreläsningsserie Fotokonstens genom historien, första sittningen var i går. Ämnet för de två timmarna var amerikansk fotohistoria. I rasande fart avhandlades ett 30-tal amerikanska fotografer med bilder samt med berättelser om deras livsgärning osv. Vi fick även inblick i fotografiska inriktningar som de hade influerats av eller var del av.

Ska inte ge mig på att recensera föredraget utan det får bli någon typ av sammanställning senare när jag har fått lyssna på alla fem föredragen. Platsen för serien är förresten Fotografiska museet (ett tillfälle är förlagt till Moderna museet), men museet i sig är inte arrangören. 

De två översta fotografierna är tagna i går. En strålande, men mycket blåsig höstdag i Stockholm. Bilderna är inte mycket att ha, men lämpade sig för att förvrängas i alla fall. Sista bilden är tagen på Fotografiska. En sådan tjusig utsikt med vattnet och ljusen från Gröna Lund i mörkret. Fast det ösregnade, upptäckte jag när jag klev ut...

Jag hoppades att de skulle bete sig som hjortron

Men det verkar inte så. Ni förstår, hjortron kan man plocka för tidigt, dvs innan de är mogna, för mognar gör de oavsett om de är kvar på myren eller inte. En annan sak är förstås att det anses på sina håll som ett riktigt otyg att plocka hjortronen halvmogna. Dylikt förfarande kan tolkas som beviset på bristande moral och omdömeslöshet och vem vill få sådana epitet klistrade på sig själv... 

Men jag har i alla fall gjort ett liknande försök med björnbären. Till mitt försvar vill jag anföra att björnbären är våra och det är vår sak att bestämma om de får ruttna på grenarna eller på köksbänken. För det är det de verkar nämligen göra, ruttna utan att mogna, på köksbänken. Det såg lovande ut till att börja med, de röda icke mogna bären började anta en mörkare nyans, men rätt som det var hade de börjat skrumpna ihop... Synd!

Här är dock bären i sina glans dagar någon dag sedan. De svarta är uppätna. Och de röda ruttnar/skrumpnar ihop för fullt alltså.

Frökapslarna tillhör akvileja och väntar nu på den nästkommande varma säsongen, i likhet med många andra, kan tänkas.