Melodifestivalen och dagen efter

Så är deltävlingen nr 1 i Melodifestivalen avgjord. Tänka sig att två "massinvandrare" kvalade in i finalen på samma gång! Lite stolt får jag väl vara när jag nu ändå platsar in i samma kategori, fast utan plats i Melodifestivalen.... 

Skyltens budskap är förresten helt sant! Blev bjuden!

Det var dotterns födelsedag och hon passade på att bjuda "alla" till sin fest. Vi medelsålders kände så småningom att det var dags att dra hemåt...

Därför var vi mycket alerta idag och det fick bli en tur på sjön. Iskvaliteten var inte något att tala om, men det gick förvånansvärt bra att åka ändå. Och vilken vacker dag det var. Några svettpoäng blev det inte tack vare vår långsamma fart och den fasligt långa pausen i solskenet.

Någon förresten som anser att jag skärper till mina bilder för mycket? Har ibland funderat på om det inte är så även om ingen har någonsin nämnt det. Eller tror jag bara och är tvärtom för försiktig kanske?

Ett hopplöst företag

Såg filmen "Låt den rätte komma in" i går kväll. Det var ingen feel good-film inför natten. Fasligt hur känslig man blir med åren: inget kaffe på kvällen, inga smått otäcka filmer eller för spännande eller intressanta böcker inför läggdags - annars tar nattsömnen stryk. Så, gick upp väldigt tidigt, rent utav osannolikt tidigt (söndagmorgon dessutom!). Läste gårdagens morgontidning ännu en gång, lite noggrannare nu. Och nu sitter jag här och ska leverera dagens första inlägg, först av alla. Inte ens Ronny har hunnit före eller hade i alla fall inte nyss. Ernst Göran räknas inte då han lever med ett annat tidevarv på andra sidan jordklotet. Nattsuddarna räknar jag också bort.

Det hopplösa företaget då? Ännu en gång, inspirerad av andra, ville jag ta itu med fotoåret som har gått för egen del. Går därför igenom bilder januari-december 2010, men kommer inte direkt någonvart för det är så lätt att fastna någonstans i bildträsket. Nu gällde det Jordanienbilder från januari förra året, vilken underbar resa. Svårt att välja någon favoritbild.

Dagen när vi reste iväg såg det ut så här hemmavid:

Utomhustest med tema rött + lite gult + en bonusbild

I går testade jag det nya "fördärvet" Olympus µTough 3000 under mycket ogynnsamma förhållanden inomhus och visade bilder därav. Idag var det dags för utomhustestning. Den korta promenaden till bilen på morgonen räckte för att det skulle bli några bilder samt ett konstaterande om att kamerans knappologi är anpassad till sommarklimatet, dvs bara fingrar. Med fingervantarna på gick det i princip bara att trycka på on-off knappen och på avtryckaren. Och ändå har jag små händer och fingrar. Det blev till att ta av handskarna och frysa för att kunna göra något mer. Det ska väl vara så med en liten kamera, men detta är ju en kamera för tuffa förhållanden ändå! Knapparna är lite svåra att se också. Ska man använda denna kamera vid snorkling, vilket jag har tänkt mig framöver någon gång, så är det nog bra att memorera knapparna och lära sig hantera dem enligt blindskriftsmetoden. Eller ställa in allt i förväg och hoppas på det bästa.

Ljusförhållande var mycket klena på morgonen, men jag lät mig inte avskräckas. Här en av entréerna vid den gamla delen av Samariterhemmet.

Före detta Riksbankshuset. Snön har blivit alldeles för vit både ovan och nedan, efterbehandlingens fel... Men husen är viktigast här.

Ingen isstorm har passerat men underkylt regn uppenbarligen. Lite svårskrapad var rutan.

Ser ni vad som står på skrapan...?

Vid lunchtid borde det ha blivit mycket mer dagsljus. Inte så, en aning möjligen, men borde vi inte vara på väg mot ljusare tider och det borde märkas?!

Det finns många vackra gamla byggnader inom Gluntenområdet (Uppsala Science Park heter det numera). Vad gör man förresten med sådana här bilder (se nedan) som inte går att "räta upp" hur man än gör?! Gav upp här till slut eftersom alla försök ledde bara till att någon horisontell eller vertikal linje ställde till det  och slutintrycket blev snett. Då får det vara originalsnett!

Visar även en bonusbild från en inomhusmiljö, tagen med samma kamera idag. Om ni tror att tavlan är ett ensamt (konst)verk har ni fel. Hela alltihopa, inklusive väggen, är ett konstverk av Gunilla Sköld Feiler. Länge trodde folk att väggen bara var en vägg, men icke! En vårvinterdag skulle några av oss iväg och åka skidor efter jobbet och de medhavda skidorna ställdes mot väggen i väntan på friluftslivet. Linné hade inte kommit på plats ännu så hela väggytan var som gjord för att man kunde ställa saker mot den. Rätt snart damp ett mail ner i inkorgarna: skidorna måste bort bums för inga föremål fick ställas mot väggen för väggen var ett konstverk! Alla var lydiga förstås, men också förundrade; är det här ett konstverk? Plötsligt såg man på denna vägg med helt nya ögon. Får konst se ut hur som helst? Kan vad som helst vara konst? Ja! Nej! Meningarna var delade.

I dag står förresten några stora krukväxter samt ett slags vattenstaty i ena änden av väggen. Tror inte att konstären skulle uppskatta deras närvaro där. Jag gör det inte i alla fall för enligt min mening utgör den starkfärgade väggen med det ensamma Linnéporträttet tjusningen och de andra föremålen förstör totalintrycket.

PS. Bilderna är inte "naturella" för jag tyckte att de dög inte att visas annars. För bättre kvalitet i originalbilder med denna kamera behövs nog lite trevligare ljusförhållanden, men det kommer väl en sådan dag också. DS.