Mitt 150. inlägg firar jag med att vara trendig
Trodde mig inte kunna kvala in någonstans där det luktar lite trendigt, men nu har det hänt :), detta insåg jag när DN plöjdes igenom idag (i går egentligen, klockan är för mycket...). Ingredienserna: Unga och hippa. Morgonpigga som är uppe tidiga lördagsmorgnar. I Stockholm. Kvinnor kommer mer och mer. En kamera som en obligatorisk detalj, utöver kikaren.
Artikeln handlar om den nya generationen ornitologer som fågelskådar i Stockholm. Många av epiteten ovan passar inte särskilt väl på mig, men en sak är säker: jag har skådat och fotograferat fåglar i Stockholm. Ett par dagar sedan till och med och med kameran i hand. Bör kanske inte börja kalla mig för en ornitolog ännu, men allt är möjligt, "hör" bara vad ordföranden i en enbart kvinnoomfattande förening Rapphönan säger: "Den grupp som växer mest bland fågelskådare är kvinnorna. ...//... Det är oftast kvinnor vars egna barn har flugit ut ur boet som nu vill hitta en hobby. Fågelskådning är superkul, spännande, ger en massa frisk luft och ett stort socialt umgänge." Låter väl roligt!
Sothönans ungar är inte vackra, men de har viss charm ändå.
En lite vackrare fågelunge, en andunge.
Som ni ser har jag haft lite problem med den röda färgen på sothönaungarna. Hur ska man göra för att den röda färgen får en bättre kvalitet på bilderna? I mina bilder ovan tenderar färgen att "falla sönder" på något sätt och "spilla över" runtomkring på näbbpartiet. Hur ska jag hantera ett sådant här problem i kameran? Vid redigering om nu bilden är lite kass i detta avseende redan från början?
Förresten ser sothönans fågelungar ganska konstiga ut så det intrycket har inte mina bilder förvanskat.
Läs gärna artikeln om fågelskådare i stan.









Synd jag inte kunna fotografera dem. De blir så rädda när jag kommer ut. Kanske borde jag ett annat år tänka ut hur jag skall få några bilder.
Vi ha gillat titta på dem och har dem som ett minne.
Vad gulliga dina små fågelungar är. Jag har fel färg på min lånade skärm så
jag kan inte avgöra hur färgerna skall vara.
Kul jag hittade dig här. Säkert en månad sedan jag var inne men idag lade jag in
ett oväntat besök i Tema. Du kan väl hjälpa mig om färgen är helt fel på din skärm.
Ha en härlig helg.´Gun-Inger sov gott.
Hej hej! Fågelungar är rätt gulliga. Normalt sett har man ingen chans att komma dem så nära, men i Stockholmsmiljön är det annorlunda. Bara någon vecka sedan hade sothönamamman sträng disciplin på sina ungar och de fick hålla sig inom vassen, men nu fick de ströva runt lite friare. En av ungarna tog sig friheten att kolla upp mig lite närmare också, ganska otroligt. Lite farligt är det förstås för alla är nog inte lika snälla som jag.
Att körsbären inte får vara i fred känner jag igen.... Synd att fåglarna hinner sticka iväg och du blir utan foton!
Ska kolla din bild i Tema.
Det är inte så mycket jag vet om Uppsalas fågelliv annat än att kajor finns det gott om här. De uppträder ju i stora flockar i stadsmiljön och eftersom jag numera bor mitt i stan har jag haft goda möjligheter att komma dem nära. Alldeles för nära: vi fick in en kaja inomhus via balkongdörren ett tag sedan och det var inte kul! Den hittade ut på egen hand tack och lov. Men det har jag nog berättat om vid något tillfälle.
Övre Föret i Fyrisån, strax söder om stan, är ett känt fågelskådningsområde med bl.a. fågeltorn på plats. Vi har varit dit vid något tillfälle för att känna av stämningen. Lite speciellt är det när området ligger på ett gångavstånd från stan.
Kajor hör nog inte till de ofta fotograferad fåglarna. Det skulle inte förvåna mig om det finns fler bilder på örnar. Så du har chansen att göra dig ett namn som kaj-fotograf, om du sätter på telegluggen :-) Själv kan jag inte ställa upp, vi har inte kajor här.
Raw-frälst är jag sedan ett tag, hur det blir med det hänger dock ihop vilken kamera som används... Här hade jag systemkameran med mig och då är det alltid raw. Tack för råden - ska grunna på dem och testa ifall jag lyckas få styr på färgerna. Tack!
Oj då. Sanningen att säga så kan jag nog aldrig bli en hängiven ornitolog, den morgonpigga ådran saknas nämligen. I sak verkar dock spanandet och prickandet av fåglar vara lite småspännande.
Andungarna var riktigt söta och "snälla". Sothönans ungar såg allmänt skabbiga ut och uppträdde krävande mot sin mor (hela tiden småskrek minst en av dem så mor hade ingen ro alls).