Goodbye Fuji, Hello Leica Q..

Så dagen kom till slut då jag började avyttra min Fuji utrustning och det har varit lite av en omvälvande process trots att jag tänkte igenom den ganska länge innan. Var i det här läget en gång förut då jag skulle köpa en X100F eller en Leica Q men beslöt mig för att välja en X100F av olika skäl och har nog egentligen aldrig ångrat det även om jag alltid funderade på hur Leica Q skulle ha varit att fotografera med.

Tänkte nog att jag någon gång skulle skaffa något liknande men inte att det skulle gå så fort efter att jag köpt Fuji kameran.

Jag fotade länge med X-Y1 och sedan X-T2 också och älskade verkligen känslan med båda kamerorna och objektiven jag hade till. Jag läste mycket om Leica Q och bestämde mig dock till slut att sälja min Fuji utrustning och köpa en.

Det var en man som också fotar från Danmark som till slut fick mig att ta steget att byta. han fotar väldigt mycket med sin Q och även med Leicas nyare M kameror men använder mest sin Q och pratade alltid väldigt varmt om kameran. det som lockade mig var enkelheten hos den och brännvidden och naturligtvis kvalitet som alla pratar om när det gäller Leica.

Om jag ska vara ärlig var jag aldrig tidigare intresserad av Leica utan tyckte det var mer en lyxpryl och något jag aldrig skulle skaffa då jag fotade med Nikon som jag tycker gör allt det jag vill med mitt fotograferande. Jag har fortfarande kvar min Nikon utrustning och den kommer jag behålla då jag behöver göra jobb eller andra mer avancerade projekt som inte den mindre Leican klarar av.

Men det var något under resans gång som fick mig att sakna det enkla i att inte behöva byta objektiv och ständigt behöva göra valen innan man skulle iväg någonstans. Det förstörde nästan ibland den kreativa processen att ständigt behöva fokusera på prylarna runt fotograferingen istället för att bara gå ut och fota. Så att göra sig mer begränsad var något jag kände att jag verkligen behövde för att gå vidare. och då behövde jag göra mig av med en hel del utrustning.

Precis efter jag hade bestämt mig och började sälja kameran och 2 av objektiven kom saknaden och tankarna om bilder och resor jag gjort med den och tanken om att jag hade gjort ett tokigt val.

Men nu hade jag bestämt mig, och det var bara att gå vidare tills jag kunde köpa den nya kameran och hoppas på att det skulle kännas bättre.

Jag fick tag på en Leica Q i Titanium från japan photo som var nedsatt och beställde den.

En vecka gick och jag hade nu inte  min Fuji att fota med längre och den veckan var nog värst då tankarna om att ångra sig kom gång på gång.

Så kom den till slut.

Bara hur Leica presenterar sina produkter är i en klass för sig, och det är klart när det kostar som det gör så är man glad att det läggs lite mer möda runt sådana saker, och så är det verkligen. Allt är otroligt fint presenterat, med så påsar och lådor som allt kommer nedpackat i.

Medföljande med titanium modellen fick man även en av de finaste remmarna att bära kameran i jag någonsin fått med en kamera. och faktiskt något jag kommer använda mig av. något jag aldrig brukar göra.

Så till själva kameran. Ja det är något speciellt med en sådan här kamera. det är en annan nivå på kvalitet i bygget hos den. helt klart. rattar och reglage känns annorlunda när man använder dom. Bländarringen, knapparna allt känns så smidigt. Menyerna och hur den är att använda är också så genomtänkt på något sätt. Väldigt intuitivt. man känner att den är redo att ta kort med och inget tjafs runt omkring. 

Allt kändes något bättre när jag hade kameran i handen, men samtidigt är det svårt att avgöra om mitt beslut var rätt tills jag hade tagit kort med den.

Jag har fortfarande inte hunnit fotografera tillräckligt för att få en helhets bild av hur den är i olika situationer eller efter att ha redigerat en del bilder. men jag har testat den vid några olika tillfällen nu och haft med den i vanliga ärenden på stan med dottern.

Några saker jag är väldigt nöjd med så här långt dock är hur snabb den är att använda. verkligen en perfekt Gatufoto kamera. Allt går blixtsnabbt, Autofokusen, och som sagt hur rattar och knappar sitter. det gör det verkligen till en trevlig kamera att ha med sig. Att få skarpa bilder och hur Autofokusen hittar skärpan snabbt är rätt imponerande för en sådan liten kamera. Och objektivet som sitter på Q är verkligen riktigt fint. det är något speciellt med hur det renderar man inte kan sätta fingret på. Alla som använder Leica säger ju detta och man har läst om det många gånger, men det är svårt att sätta fingret på vad det är. men något jag märkte i redigeringen i LR efteråt var hur bra bilderna var i RAW utan att ha ändrat något. Riktigt bra.

Storleken känns rätt liknande min X100F, trodde att den skulle kännas större men det blir ungefär samma känsla när man gå runt med den. Men man slänger lätt ned den i en mindre kamera väska och den väger inte mycket.

Att ha Fullformat i en sådan liten kamera är rätt fantastiskt!

Den är dessutom otroligt tyst, så att fota någon såhär nära märks knappt fastän 28 objektivet gör att man måste gå väldigt nära för att ta gatubilder som denna.

Så tankarna nu såhär en vecka efter att ha köpt kameran är fortfarande lite blandade men mest för att jag saknar vissa saker hos min Fuji utrustning och inte för att Leican är dålig på något sätt.

tvärtom tror jag att det är en kamera jag kommer älska, redan efter en vecka kändes valet jag gjorde som rätt val, och något jag också tänkt tidigare att det skulle göra eftersom jag läst så mycket om den innan. Den passar mitt vardagliga sätt att fotografera på, och ju mer jag lär mig använda den desto bekvämare kommer det kännas att fotografera med den.

Om någon annan går i samma funderingar och tankar kan jag nog varmt rekommendera Leica Q, men läs ordentligt så att den passar det sätt du gillar att fotografera på. Annars kan det nog bli ett dyrt misstag.

Själv ser jag fram emot att ta med den ut mer och mer, ska uppdatera bloggen med mer bilder framöver, och tankarna efter en längre tids användning.

ha det gott i höstmörkret.

/Over and out..

Fujinon 16mm f1,4. Börjar se magin...

Hösthimmel, Stockholm

Bara ett snabbt inlägg för att lägga upp lite bilder och skriva om mina tankar när det gäller Fujis fina 16mm objektiv.

Har använt det mer och mer sista tiden vilket jag ångrar att jag inte gjort tidigare. jag gillade det, men inte tillräckligt för att lämna min X100F hemma eller min Nikon Df+24mm 1,4.

har alltid föredragit Nikons vidvinklar och aldrig riktigt tyckt att andra jag testat har varit lika bra.

Måste ta av mig hatten för denna 16 mm från Fuji dock. Den växer i mina ögon varje gång jag använder den. För mig är 24 en riktigt bra brännvidd också. Föredrar den nästan framför 35mm även om jag vet att många verkligen tycker det är den perfekta "gatugluggen". Jag gillar möjligheten att få med mer i bilden och att snabbt kunna alternera gatufoto med landskap eller urbana cityscapes man kan få med ett 24mm.

Kikar över

Att den dessutom är så pass lätt att man kan få med sig den på sin X-T2 och inte känna att det är slitsamt att ta med den heller är också alltid ett plus.

Slussen

Börjar förstå Fuji anhängarnas hyllningar till den faktiskt.

Om den får mig att lämna X100F hemma största delen av mina promenader i stan återstår att se, men det är verkligen en mycket trevlig glugg och jag kommer att försöka lära mig dess styrkor och begränsningar så mycket det går den närmaste tiden.

Ha det bra ute i höstmörkret, det mörka och allt det blöta inspirerar verkligen till en helt annan typ av bilder.

/Over and out..

Att se varje tillfälle som lärande eller inspiration.

Jag och Yasmine innan kalaset..

Antar att vi alla eller åtminstone de flesta av oss här älskar att fota, men att det ibland tar emot när vi ska släpa med oss utrustning. Sådär känner naturligtvis jag också stundtals. Men fotografi är verkligen ett livslångt lärande, och man når hela tiden olika platåer i sitt fotande. Alla har vi tittat tillbaka på bilder några år tillbaka och skrattat till eller fasats över hur vi kunde dela med oss eller ha skattat den bilden tidigare.

Men jag ser verkligen mitt fotandet dels som en näring för själen, men även tvärtom att fotandet och inspirationen behöver näring ständigt för att växa och bli bättre, så varje tillfälle bidrar till detta.

Och med all den fina lättare utrustning vi har tillgång till idag så kan vi inte längre skylla på att det är jobbigt att släpa med sig utrustning. Min övergång( delvis) till Fuji har verkligen öppnat upp nya möjligheter på ett sätt jag inte hade innan. Att kunna åka iväg till en vän, gå på stan eller ha ett kalas som den här dagen och bara känna att man kan umgås, eller gå runt utan att bryta nacken samtidigt eller behöver en stor plats för sin fotoväska är en lättnad.

Min dotter fyllde år för ett par dagar sedan. Alla föräldrar vet hur det är att hålla i ett kalas och samtidigt göra något annat samtidigt i överhuvudtaget. Inte kul!

I det här fallet ville jag verkligen dokumentera de olika delarna av kalaset men samtidigt göra något roligt med det men samtidigt hinna umgås, nästan omöjligt jag vet, men med lite mindre utrustning och något man tycker det är kul att fota med är det iaf möjligt numer.

Innan gästerna..

Det här kalaset var i en liten lägenhet i Solna, och en hel del folk skulle komma, men våra vänner som hade kalaset hade löst detta fint med upplägg av mat och godis men även lekhörnor för barnen med godis utsmitt på olika ställen.

Ett stort bord med Lego fanns tillgängligt för dom att leka med medan de vuxna förberedde för Tårta och present utdelning.

Min utrustning denna kväll bestod endast av min Fuji X-T2 och mitt 16mm f1,4. I mitt tycke den perfekta event docu-gluggen. Man kan ta allt ifrån miljö porträtt till grupp bilder och så klarar den ljussvaga förhållanden fint.

Yasmine tittar Tv medan de andra bygger Lego i väntan på...

Mellan fotograferingen åt jag, och där fanns en hel del att njuta av. Allt ifrån Thailändska rätter till tacos och en hel del godis och bakat.

En av värdarna var duktig på Gitarr och underhöll barnen inna  tårtan kom.

Nong i sitt rätta element

Sista sången skvallrade om att tårtan skulle komma så barnen samlades runt bordet...

Tårtan anländer

Blås!

Dags att öppna, även de mindre får presenter för att undvika konflikter!

Favoriten..

Kalaset når sitt slut..

Så kommer då tiden då kalaset börjar nå sitt slut, barnen är mätta och de barn som inte somnat sitter lite planlöst medan vissa klättrar innan föräldrarna beslutar att det är dags att gå hem innan gråten kommer..

Yasmine var nöjd med sitt kalas, och jag var nöjd med att ha hunnit med lite av varje och samtidigt fortfarande vara hyfsat pigg efter en sådan här batalj. Jag är glad för hennes skull och det ska bli kul at titta genom bilderna tillsammans nästa gång vi ses..

Yasmine 8 år

/Over and out..

Bootcamp Värmdö, Fujifilm X-T2

Lördag kväll, sittandes framför datorn med ögon smala som vandrande pinnar.

Efter en lång dag ute på Värmdö, där jag följde med min vän Fredrik för att dokumentera hans framfart i säsongens "Bootcamp".

Vid säng klockan 3 i går natt och upp klockan 7.00 idag, bäddat för en dag med trötthet stundtals, men jag höll längre än vad jag trodde.

Bil med vännen till Värmdö med medtagen energidryck och min kamera väska innehållandes min X-T2 med grepp och ett 90 mm objektiv och ett 16mm objektiv.

Väl där var det ganska kallt och vi klädde på oss ordentligt medan min vän gick in på Bootcamp området för att värma upp inför start. Det var rätt mycket folk där och musik, fika och en hel del roliga utstyrslar bidrog till att det blev lite folkfest av det.

Första var det barnen som fick starta och de sprang en mindre Bootcamp bana med lite miniatyrer av de hinder de vuxna senare skulle ta sig igenom och över.

  Var härligt att se dom tävla, så mycket skratt och känslor på spel.

Efter det var det så dags för min vän fredrik och hans vän Per som också tävlade. Jag såg mig runt och insåg att mina två vänner skulle tillhöra det "övre ålders skiktet i denna tävling. Kunde förstå att det fanns en del nerver eftersom en del hinder var rätt svåra att ta sig över trots allt.

Starten gick, och jag missade ett par bilder direkt men beslöt mig för att möta upp dom längre ned i barnan där det gällde att dra ett däck uppför en backe jag knappt skulle vilja cykla nedför.

Efter det skulle dom bära däcket ned för backen en annan väg och sedan kasta det för att ta sig ned i ett dike täckte med camouflage nät.

Här hittade jag en plats precis framför där jag fångade min lätt ansträngda vän precis då ha kom ut ur nätet.

Han frustade sig vidare och jag i min tur frustade vidare till en äng en bit bort där det skulle ta sig över en vallgrav för att  nå de sista hindren innan upploppet.

När han nådde vallgraven var han helt slut, och efter att nästan sätta sig ned i vattnet tog han sig över och ned till ängen med de sista hindren.

Jag sprang runt mellan hindren och lyckades få ett par bilder innan det var dags för dom att stappla i mål längre nedför banan...

Svettig och blit om fötterna sprang jag också mot målgången och klappade om dom efter ett bra genomfört lopp.

Båda var rätt slut men glada, även om  dom  tyckte det hade gått tungt.

Ett par sista bilder hann vi med innan det var dags för en saftig börjare med kaffe på det som belöning för ett bra lopp, och för att förhoppningsvis ha fått ett par bra bilder efter denna långa dag..

Efter att ha laddat ned bilder och fixat klart några av dom väntar nu en kopp kaffe, och sedan lite serie innan ögonlocken sluter sig för natten.

Ha en fin helg!

/Over and out...

Lite "Astro-foto" med X-T2 och 16-55

Bara ett snabbt inlägg från helgens bravader.

Tog med mig kameran ut till flickvännen som bor på landet för lite lek nattetid, aldrig provat på fotografi på natten men alltid varit lite förtjust i att titta på Astro fotografi etc

Hade ingen aning om hur X-T2an skulle hantera uppgiften och läste innan att en FF kamera kanske skulle ha klarat biffen något bättre. Dock var det ett bra sätt att testa utrustningen tänkte jag, så jag gav mig ut med kameran, stativ, och min app "Sun Seeker" som är väldigt bra att ha för att se exakt vilken tid solnedgången är men även visar exakt vart den kommer gå ned och vid vilken tid .

Det var kolmörkt runt om huset där vi bodde, men närmare Orkesta Kyrka fanns en del lampor som gjorde att jag åtminstone kunde ta mig fram utan att slå ihjäl mig.

Efter ett par trevande bilder på långa slutartider utan att ha riktigt bra koll på vad jag gjorde tog jag mig till ett annat ställe och testade lite olika tider och inställningar och även lite lek med lampan på telefonen som en kul hälsning till flickvännen där jag försökte göra ett snabbt hjärta. Blev uppskattat!

Dock började det skjutas i närheten inne i skogen så beslöt mig för att ta mig hemåt innan jag blev förväxlad för ett vildsvin och av misstag skjuten ..

För att vara första gången är jag nöjd med det hela, var ett kul test och något som gav mig lite blodad tand.

Nästa gång tar jag med mig en större kamera och testar igen.

Ha det gott!

/over and out..