Sommar Del 2, resor, analogt digitalt följer med.

Del 2 av sommaren. Nu sitter jag här i efterhand och funderar över hur den varit. Antar att de flesta av oss boende i vårt avlånga land kan enas om att första delen var lovande( eller jobbig för de som inte uppskattar den där lite på gränsen till extrema värmen utan stopp) när vi talar väder.

Men att den senare delen var i stort sett som alla somrar jag minns som barn, några timmar sol här och där, och en hel del regn och åska den återstående tiden.

Jag tillhör dom som är ute en hel del, och såklart med kameran. Så ösregn är kanske ingen höjdare, men "apvarmt" är inte heller något man föredrar när man släpar runt några kameror och annat man behöver för utflykten eller resan.

Så lite som svensken i största allmänhet, lite lagom.

Jag har mina barn varannan vecka, så det blir en hel del utflykter som kretsar runt dom den veckan då jag har dom, den andra veckan blev det väldigt mycket gående med kamera, och möjligheten att testa nya inköp man gjort. Och det är allt jag önskar. Visst skulle jag vilja åka till exotiska platser och vandra någon annanstans än på Stcokholms gator eller en enstaka avstickare till någon närliggande "håla". Men för mig är semester också att bara få släppa att planera och bara få dra iväg med kameran, upptäcka nya stråk i en stad jag verkligen tycker om. Och nya fik, nästan ännu viktigare. eller bara att få gästa mysiga bekanta sådana också.

Så det blev mycket av den varan. Jag hann dock med en roadtrip till Helsingborg med min bror, och det blev en väldigt trevlig resa. Jag har en morbror där som vi inte hade varit förbi sedan barndomen, även om jag sett honom här uppe i stockholm lite då och då.

Med mig hade jag min Leica M240 och en Voigtländer Bessa R2a med lite film och några gluggar. Ett perfekt rese kit där både digitalt och analogt får sitt lystmäte i en liten väska tycker jag.

Bessa R2a, Elmarit 28mm f2,8 Ilford HP5.

Bror hämtade upp mig med en hyrbil och den långa resan ned var igång. Här var vädret ganska hyfsat, och den där friheten man känner då man beger sig ned på en roadtrip någonstans man inte varit på länge, vägarna hyfsat tomma pga av semestertider, är verkligen härlig. Inga måsten, stanna där man vill, och mycket tid med någon man trivs bra med och har så mycket samtalsämnen att uttömma om allt mellan himmel och gjord.

Några stopp på vägen, både för fika och kisspauser ( något som inte behövdes lika mycket då vi var yngre, bara att acceptera att vi inte är ungdomar längre! ),

och det kändes som en ganska kort resa trots allt. Men man var ändå glad att vara framme, för mer trevligt sällskap och för att äta på något mysigt ställe i Helsingborg.

Här nere var det extremt blåsigt, vi bodde på Clarion Hotell Sea U nere vid hamnen, med utsikt mot Helsingör, och vågarna var höga och flaggorna fladdrade vart man än tittade.

M240, Elmarit 28mm f2,8

Vi hann med ett glas vin på Hotellet innan vår morbror hämtade oss med till ett ställe längs med kusten för en mycket trevlig middag med vänner till honom.

Mellan samtal och mat ven vinden och åskan gick utanför om vartannat, och då och då skymtade solen innan det mörknade igen. Jag är glad att jag satt inne i värmen kunde sitta på första parkett och beskåda när det pågick, med mat, vin och trevligt sällskap och inte gåendes där ute.

Efter maten hann vi med en promenad när ovädret lagt sig, med en Cigarr i handen och en mät mage blev det en trevlig promenad längs med stranden och mer samtal.

M240, Summicron 50mm f2

Det blev en magisk dag, med god mat, blandat väder, och nya bekantskaper. Kvällen var inte över , jag och bror fortsatte samtalen på hotellet ett tag till.

Natti.

Dagen efter blev det ett snabbt möte och promenad med Morbror för att knyta ihop säcken innan bilresan hem.

Som det brukar vara och speciellt efter mindre sömn och intag av någon form av alkohol, blev resan hem lite tröttare och längre.

Men ändå väldigt trevligt, tid igen för reflektioner och återkoppling.

Vi lämnade varandra vid Gullmarsplan och tackade för ett oväntat men mysigt äventyr denna semester.

Nu var det dags för den andra delen av semstern där jag var på utflykter i den svenska sommaren..

Men det tar jag nästa inlägg.

Ha det gott och hoppas alla andra njuter och har njutit av sommaren på något sätt.

/Over and out...

Sommar

Nikon Df, Nikon 58mm f1,4 G

Sommaren är här, semestern har börjat. Jag har min i nuläget sista lärare semester med 8 veckor som just börjat rulla. Regnet öser ned utanför och jag håller tummarna för att inte åskan börjar  gå som den gjorde under natten, för då är det bara att stänga av alla elektroniska prylar( japp, jag är en notorisk "Åsk-fobiker ).

Jag har varit i lite av ett stiltje då det gäller min fotografi, och förutom dopet jag skrev om har jag inte tagit många andra uppdrag och framförallt inte som genererat några pluringar.

Jag insåg att jag måste göra mig av med en del analog utrustning, dels pga av för att få loss lite pengar, men också eftersom jag ständigt känner att det blir mycket kaka på kaka. Dock blir jag nu tvungen att göra mig av med några kameror som jag verkligen tycker om. Så det är lite trist men nödvändigt. Jag får se det positiva i att jag ändå får fokusera på de kamerorna och objektiven jag tycker mest om och använda de oftare istället.

Leica M240+Elmarit 28mm f2,8

Jag skaffade en mellanformatskanner som jag också skrev om i tidigare inlägg, så en hel del fotograferande görs med min Rolleiflex och min Konica Pearl 4. Älskar bilderna båda kameror producerar och jag tycker väldigt mycket om att använda dom båda två.

Konica Pearl 4, Kodak Gold 200

Rolleiflex 75T, Kodak Gold 200

Jag har fotat en hel del med min Olympus OM-4Ti också men även lite med en "ny" spotmatic F jag införskaffade .

Spotmatic SP har jag sedan innan men alltid velat haft en svart F och när jag fick tag på en kunde jag inte motstå.

Spotmatic F+ Fuji 400H pro

Olympus Om-4ti + Zuiko 55mm f1,2 kodak gold 200.

Jag köpte iaf på mig en hel del 120 film både ektar och portra och Gold, så det ska bli kul att framkalla dessa senare när sommaren lidit mot sitt slut för att se vad man har fått för skatter.

Det blir inga stora resor denna sommar, men säkert en hel del tillfällen för fotografering under utflykter i närområdet..

Midsommar känns ju alltid som att man iaf måste dokumentera på något sätt, om inte annat för barnens skull. Fortfarande lite svårt när man är själv med sonen som i stort sätt alltid sitter "på" mig när vi är ute tillsammans. Så här släpade jag med mig en något relativt enkelt.

Leica M240, Summicron 50mm f2,0

Var en rätt trevlig tillställning här i vallentuna, och en av de första större firanden de haft sedan pandemin. Kul!

En dag blev jag fast ute vid Djurgårdsbron då jag var påväg hem, blev en dråplig scen då ingen riktigt fattade varför hela bron plötsligt var avspärrad och alla människor som gästat Gröna Lund eller skansen etc blev fast längs med vägen till bron eller precis framför den.

Ryktet spred sig och vi insåg att Kungaparet med följe skulle dra förbi med häst och droska, var ju trots allt Nationaldagen. Var bara att göra sig hemmastadd längs vägen där det fanns plats så man iaf kunde få en skymt av spektaklet då man ändå var fast.

Leica M240, Summicron 50mm f2,0

Nä det blev inga hisnande bilder med mitt 50mm Objektiv därifrån vägkanten, men blev ett kul minne från en ganska mysig nationaldag innan jag trött satte mig på Roslagsbanan på väg hem...

Blev visst en monsterblogg och jag känner att jag har SÅ mycket mer att berätta och som jag hunnit plåta eftersom jag inte bloggade ett tag. Men börjar inse att den är lite lång redan.

Jag rundar av med lite Polaroid som jag också släpat med mig stundtals och som jag fortfarande ibland experimenterar med som kontrast till det digitala och de andra analoga jag har. det har sin charm då det blir bilder till albumet direkt och man aldrig riktigt vet hur resultatet blir, om ändå priset inte var lite högt per bild...

Ha en fin sommar nu så syns vi kanske i Stockholms vimlet!

/over and out...

Baptism of fire, Analogt och digitalt.

Go Valborg på er där ute i etern.

Ett litet inlägg från ett Dop jag hade äran att närvara vid föregående helg.

Var den där varma härliga lördagen då vårkänslorna svallade och det var för varmt för att fotografera i överhuvudtaget.

Mina vänner skulle döpa sin son och hade frågat mig ganska långt tidigare om jag kunde hjälpa dom med detta.

Det blev min present till denna härliga krabat, Walter som han skulle få som namn.

Med mig till kyrkan en timme innan ungefär hade jag en väska med min D4a och min DF och en Rolleiflex för lite analogt.

Jag hann språka lite med prästen, en trevlig dam som hade ett gott öga till min fotografering, något som alltid underlättar. Jag hade frågat tidigare om jag fick ställa upp en blixt, och det gick bra. Jag gjorde det lätt för mig och hade tänkt sätta upp en Godox V1 från sidan för att lätta upp lite i ansiktena som stod närmast dopfunten då de stod med ljuset från de vackra kyrkfönstren i ryggen.

Efter att ha rekat lite gick jag för att möta föräldrarna och barnet och några av gästerna innan ceremonin satte igång.

Inuti klockargården intill kyrkan hade de ställt i ordning för kalaset efter dopet, väldigt smakfullt inrett och med det härliga vår ljuset som strömmade in från fönstren över ballonger och bakverk så kändes det verkligen som en fin början till en ännu finare dag.

Nu var det snart dags och jag rusade tillbaka tillsammans med några av gästerna mot kyrkan för att inta min plats och förbereda kameror och objektiv. Rolleiflexen skulle jag ta i efterhand på kalaset i klockargården när det fanns tid över.

Nu samlades gästerna i kyrkan och prästen tog plats nere vid föräldrarna, musiken spelade och alla vände sina huvuden bort mot huvudpersonen.

Det känns alltid skönt att göra en sådan här fotografering "probono", ingen press och att få skapa något för fina människor som vill ha ett minne till deras barn för livet. Känns viktigt men också kul.

Vallentuna kyrka är en vacker kyrka, och jag har själv både fina minnen och en del sorgliga härifrån. Man har döpts, konfirmerat sig och varit med om egna barns dop och fäders begravningar. Det kändes fint att få ta del av denna glada stund som fint minne framåt.

Walter var fantastiskt lugn och cool! Vilken pojke. Bara leenden och nyfikenhet syntes i ansiktet, och det var mest andra barns gnyenden som hördes med jämna mellanrum i kapp med suckandet från äldre barn som önskade att ceremonin skulle bli kort och att fikat skulle nalkas snarast.

Nu var det dags för prästen att plocka upp Walter och ge honom hans namn, här brukar det ju i regel bli en del skrikande eller gråt, men även här skötte han sig exemplariskt. Och hans nyfikna ögon mötte prästens då han låg med ansiktet uppåt och fick det första vattnet över sin kala hjässa.

Ljuset var vackert men kanske inte helt ultimat för att få få till bilder där allas ansikten var upplysta men i ett sådant här sammanhang känns det inte som att det spelar lika stor roll, där man bara vill få till bilder där man täckt alla de bitar som ingår i dopet.

Jag fick med det jag hade i tankarna innan dopet, och det kändes härligt att bara kunna ta lite miljöbilder efter att ha fått med de viktigaste bilderna.

Att se sig runt och fånga några uttryck, eller vara kreativ med ljus eller komposition och ta tid på sig med dessa bilder och hinna flytta sig i rätt läge.

Prästen tog upp Walter i sin famn och lät alla få hälsa på honom genom hela kyrkan.

Så var det snart klart, och föräldrarna fick ta tillbaka sin nyss döpta son för de sista delarna som skulle klaras av för att fullborda dopet.

Walters energi hade nu falnat, och pojken somnade nu sakta i sin fars trygga armar...

Efter detta var det dags för uttåget, och alla slöt upp för att följa med Walter och hans föräldrar ut i det vackra vår vädret utanför kyrkan.

Vi strosade bort till klockargården där fikat väntade. Vart en mysig tillställning där alla fick chans att prata och säga några ord till varandra mellan tårtor och kaffe som skulle inmundigas.

Här turades släktingar och vänner om med att mysa med Walter så föräldrarna kunde få äta och umgås.

Nu var det dags att själv få en bit fika och samtal, men en sak kvar tänkte jag för att knyta ihop säcken på detta fina dop.

Rolleiflexen kom fram, och jag tog med den ut på baksidan för att fånga några av de närmaste släktingarna till Walter som alla förtjusades en del över den antika tingesten jag hade i armarna. Blev en rolig samtals punkt mellan bilderna.

Jag försöker alltid att ta lite bilder med någon analog kamera, dels för att jag tycker om det själv, men också för att de flesta faktiskt verkligen uppskattar att få något mer än "bara de digitala" bilderna. Blir som en kul bonus och överraskning några veckor efter då de är framkallade.

Tack Walter med familj för att jag fick dela detta vackra dop med er.

Önskar er all lycka i framtiden och fantastiskt att få ha varit med om att skapa några av dina första minnen på bild..

/over and out...

Rolleiflex, Vårkänslor och analog eufori.

Foto: Yasmine Andreasson, Rolleiflex Kentmere 100

Lite så är det faktiskt. jag känner en lätt eufori då påskhelgen är slut och jag har en vecka framför mig med lediga dagar och vackert väder utlovat.

Jag har planer för lite olika mål runt om Stockholm och flera olika kameror och film jag vill prova. mest är jag sugen på mina Mellanformats kameror då jag nu har möjligheten att skanna dessa filmer hemma nu. Riktigt skönt, och sparsamt.

Närmare bestämt min Rolleiflex och min Konica Pearl 4. Två kameror som är ren och skär fotoglädje at använda, och jag tycker mycket om resultatet från båda.

Men jag har även varit sugen på min Olympus OM-4 Ti och de nya gluggarna jag införskaffade för den. kameran är så smidig och resultatet från de små Zuiko objektiven överpresterar tycker jag för dess storlek.

Jag ska också erkänna att OM-4 fick en kompis i en OM-2 som damp ned på posten föregående vecka. Den har jag endast hunnit bekanta mig med tillfälligt, och blev genast klokare efter att ha gjort misstaget att "låsa" kameran så spegeln blev låst då jag testade utan batterier. Snabbt googlande konstaterade jag att jag gjort en "nybörjare" blunder och fick tips om hur jag kunde återställa den och hur det skulle förekommas nästa gång jag använde den. Live and Learn...

I begynnelsen av veckan hade jag också ett möte men en mycket trevlig man för att köpa hans Pentax LX, en historia som blev en påminnelse om hur det kan bli då man handlar med äldre kameror. Ofta har det gått bra och jag har haft turen att för det mesta få tag på objektiv och kameror som stämmer med beskrivningen, och som fungerat om än inte felfritt iaf ungefär vad som utlovats.

Det blev en dråplig episod då jag först betalat för kameran då allt såg helt ok ut vid första anblicken, men visade sig ha fel på skärpan vid "oändligt", något som efter lite snabbt googlande kunde bero på ett vanligt förekommande fel på spegeln. Ett snabbt samtal innan för lång tid hade förflutit sedan mötet för att beklaga mig över den trasiga kameran. Han visade sig vara en pålitlig och ärligt okunnig person när det gällde det tekniska och erbjöd mig att följa med upp till honom för att försöka lösa det. Det hela kändes lite märkligt då jag satt i hans lägenhet med en sovande flickvän i bakgrunden och jag såg framför mig hur hon vaknade och fann denna vilt främmande "gubbe" i hennes kök pillandes på pojkvännens kamera.

Efter att ha konstaterat att det inte skulle gå att lösa blev det ett återköp och några timmars slöseri med tid. Men säljaren var trots allt en ärlig människa och han hade sålt den i god tro om att allt hade fungerat och gjort ett försök att verkligen försöka hjälpa till efter.

Ut i det vackra vädret för att fotografera som plåster på såren. Runt halsen hade jag min Rolleiflex och efter att ha slängt in några rullar på Team Framkallning beslöt jag mig för att avsluta rullen i kameran och lämna in den med.

Jag hade aldrig riktigt använt min Rolleiflex för gatufotografering och inte så mycket inne i stan överlag, då jag ofta föredrog mindre kameror för detta. Men efter att ha struttat runt gatorna på söder i någon timme insåg jag tjusningen och fördelen som kanske Vivian Meier och andra flitiga och framgångsrika Rolleiflexare åtnjutit  under dne tid de plåtat med denna fantastiska kamera.

Rolleiflex, Kentmere 100, Hammarbysjöstad

Jag inser att tiden de fotograferade i inte går att jämföra med dagens klimat. Visst väckte säkert en dam med sin fina Rolleiflex uppseende och speciellt i de områden hon ofta fotograferade i. Men förmodligen på ett annat sätt. Jag upplever att de flesta på den tiden såg det som en ynnest eller iaf blev smickrade av att ha fått sin bild tagen. Medan vi idag snarare betraktas som hungriga hyenor som vill hänga ut den som upptäcker att de blir fotograferade på största möjliga social media med tillhörande kränkande text, eller något i den stilen, ni vet vad jag menar.

Men med en Rolleiflex i denna tidsålder blev den där uppmärksamheten i värsta fall att folk märkte kameran för dess antika utseende men iaf inte blev arga eller misstänksamma. Lägg till sökaren som man tittar ned i istället för igenom mot det man fotar, och man blir lite mer "ninja" än hungrig hyena då man hittat sitt byte.

Och ofta märktes man inte alls innan man hade tryckt på avtryckaren. Väldigt trevlig upplevelse, och som sagt i de fall jag blev "upptäckt" blev det snarare en kul kommentar om hur fin kameran var eller liknande. Det ända man ibland fick tänka på var att stoppa undan kameran i de lite ruffigare partierna av söders gränder. 

Även med min Konica Pearl upplever jag lite samma känsla. Det gamla antika utseendet på kameran är avväpnande och det är dessutom väldigt kul taktila upplevelser att använda båda kamerorna.

Hammarbybacken, Rolleiflex 75T och Kentmere 100

Gamla Stan, Konica Pearl 4 och Kentmere 100 film

Denna veckan var också första gången jag testade kentmere 100 med 120 film. Jag hade läst goda recensioner innan detta och hade väntat på lite soliga dagar för att pröva den både på stan och för några porträtt på dottern då vi hängde lite runt karlbergs slott.

Jag tycker om den faktiskt. Vet inte om den är bättre eller sämre än HP5 som jag annars ofta använder. Men är det soligt och lite mer ljus är det definitivt en film jag kommer plåta med igen då den är billigare än många andra svartvita filmer just nu.

Rolleiflex, kentmere 100

Undertecknad fick även sitt anlete förevigat av dottern( se första bilden i inlägget ) efter en genomgång och lite coaching, har inte många bilder på mig själv så jag inser att det kan ha ett visst värde för barnen i framtiden så det var trevligt att jag fastnade och inte fick mig att skrika av fasa.

Vad mer fanns på de rullar jag fick iväg till framkallning den här trevliga påskveckan. Jo det blev lite mer svartvitt med stadstema framjobbat med hjälp av en Nikon Fm3a och ett 20mm f3,5 objektiv.

En kul medelväg har jag insett då jag inte får till gatufotandet utan också tycker det är kul att dokumentera stan med alla de roliga miljöerna i Stockholm och kanske extra mycket med en extremare vidvinkel.

Nikon FM3a Nikkor 20mm f3,5 och Ilford Hp5 film

Som alltid hinner man också med lite foton på familjen även om sonen är svårfångad och för det mesta rätt ovillig, men stundtals ber ha till och med om att få sitt ansikte porträtterat av sin far. Och då sliter man fram det man har tillgängligt de 5 sekunder man har på sig innan han ändrat sig...

Nikon F2 Nikkor 35mm f2,0, Kodak Ultramax 400

Ja, det här inlägget börjar bli långt, och i vår snabba värld med lite tålamod blir det nog svårt att hänga med hela vägen, så vi rundar av här med några sista bilder från de icke analoga kamerorna jag plåtade med resten av den här fantastiska veckan som förutom vackert väder och fotoglädje och trevliga möten med andra fotografer även bjöd på besök till en uppsjö av fina fik, ett måste då man är ute på de här promenaderna.

Skansen, Leica M240 och Voigtlander 35mm f1,4 Classic SC

Vasaparken, Karlbergs Slott Leica M240 och Voigtlander 35mm f1,4 Classic

/Over and out...

Fotodagarna, hej då vintern, Påsk!

Leica M240, Elmarit 28mm f2,8

Yes! Som titeln antyder är ju nu äntligen vintern över, eller? Vi får hoppas det.

Jag hann med några vändor innan snön smälte, både för att liksom avsluta det kapitlet och prova lite nya ställen.

Jag fick bland annat efter lite olika tips från en grupp på facebook för analoga fotografer, för mig att åka ut till några av de ställen vi diskuterade där.

Ett ställe som låg nära var Solna som jag hade tänkt att åka ut til ändå i det soliga vintervädret runt Hagaparken, men då också passa på att bocka av Solna Kyrkogård med alla mäktiga mausoleums där på platsen.

Blev en riktigt härlig dag runt Hagalund vidare genom kyrkogården och till sist mot Hagaparken med ett stop på Vetekatten inuti Karolinska av alla ställen, nöden har ingen lag.

Konica Pearl 4, kodak Gold 200.

Efter den helgen och framförallt nu under påsken har det varit fullt upp. jag har fotat en hel del film, och med flera olika kameror jag införskaffat senaste veckorna/månaden.

Har varit riktigt roligt och framförallt nu när solen och värmen börjat komma då färgfilmen kommer mer till pass. Skannar i detta nu och kanske lägger upp lite bilder i kommande blogg från de kamerorna och tillfällena.

Jag lär mig också samtidigt i detta nu min nya Epson V850, men att slippa lämna in mina 120 filmer för skanning är härligt både ur ekonomisk synpunkt men också ur ett kontroll perspektiv då man gärna gör så mycket som möjligt själv, trots att det är tidsödande.

Jag hann även med Fotodagarna på mässan med väldigt trevliga föreläsningar från bra fotografer i olika genrer. Kanske favoriten för mig Alex mahmoud( stavning?) från DN med en svindlande om än förvirrande resa genom olika krigszoner och annat spännande. Fick även en bok signerad av honom vilket aldrig är fel .

 Samma helg men dagen efter var jag inne med en Nikon FE2 +28mm laddad med Lomo Berlin och tog lite vinterbilder runt om i stan och såg isen börja spricka och snön försvinna, även solen var frame stundtals och man fick en försmak av det som hände under påsken och nu i veckan.

Nikon FE2, Nikkor 28mm f2,8 Lomo Berlin 400 film

Nu önskar jag en fortsatt trevlig vecka och Glad påsk i efterhand med lite bilder från familjen och påsken med allt vad det innebar.

/Over and out...