Julen närmar sig, Vabrovember, Ulfsunda slott

Efter en hel veckas Vabb och nästan hela veckan inomhus får jag nästan lika mycket myror i brallan som min son Julius 3 år.

Lite som en permission på ett av världens värsta fängelser "släppte" jag ut oss på permission under helgen. 

Som en nyvaken Methuselah styrde jag barnvagnen mot Lingsbergs gård i vallentuna, och längs vägen såg jag tecken på att julen snart är här. En stark kontrast till de väggar vi stirrat in i den senaste veckan.

Målet var att i iallafall inköpa en kopp java på det ståtliga cafet ute vid gården, och längs vägen rastades Julius trötta men överskottsenergiska( nytt ord? ) ben i sick sack mellan stolpar myrstackar och pinnar.

Med mig kanske mest för att få underhålla den kreativa muskeln hade jag kameran, med en manuell glugg och visst var jag varm efter att ha försökt fokusera på julles gestalt som svävade fram och tillbaks över vägen.

I ren protest rastade jag även min Spotmatic med en ruta som plåtades plikttroget mot en skock trötta får i det disiga november rusket.

Min förhoppning var att fiket skulle varit nästintill tomt med tanke på julius medtagna överskottsenergi.

Så var inte fallet och inte många platser fanns kvar inne i det vackra men lät trånga fiket belamrat med antikviteter som bara stod där och väntade på ett barn som inte rastats på en vecka, bräckligt och nära en bordskant.

Det blev dock en rätt trevlig stund med smarrig morotskaka och en stor latte som sveptes med taktiskt beslutsamhet för att hinna klart lagom till Julius var klar och jag kunde möta de klåfingriga fingrarna och parera vaser och antika statyer och mota olle i grind.

En snabb vallning som skulle gjort en fåraherde från Himalaya stolt fick honom och vagnen snabbt ut på vägen igen och sedan en son in i vagnen också.

Vi styrde kosan hemåt igen.

Nu väntar några till dagars vistelse hemma med honom, men sedan ser jag fram emot att få komma ut igen och att få träffa människor.

På tal om det var jag på en eminent 80 års middag på Ulfsunda slott föregående helg för min farbror. Det var väldigt trevligt och det är alltid kul att få dokumentera en händelse där människor som nästan aldrig ses och få dela med sig av bilderna efteråt. Att det sedan aldrig är speciellt populärt att springa runt i anletet på alla med ne kamera under själva tillfället gör det alltid lite stelt. Men som sagt det är värt det efter, om inte för alla åtminstone för den som fyller år och alltid några andra som ber att få bilderna skickade till sig.

Det var otroligt dåligt ljus i lokalerna, och det misstänkte jag innan. jag plockade med mig den ljusstarkaste gluggen jag hade på min M240 och den visade sig passa perfekt för mina ändamål under kvällen. Färgsticken som spelade som ett billigt läppstift över en clown på speed gjorde dock att jag valde att justera till monokromt läge i eftergehandlingen. Något jag i och för sig också redan innan trodde skulle passa fint med den tidlösa miljön och kläderna folk hade på sig.

Det var många roliga samtal, och maten var god och av sådan karaktär som man inte ofta provar, alltid roligt och spännande.

Miljön var vacker också, och de spännande rummen med sin historia avlöser varandra då vi efter maten utforskade dem och tog del av samtalen och de olika aktiviteterna varje rum bjöd på.

Kvällen närmade sig sitt slut och efter god mat och en del förfriskningar blev det endast några trötta samtal till innan taxi eller ytterkläderna skulle på igen.

Och födelsedags"barnet" och hans energi började även den att ta slut...

De sista konversationerna blev i liggande position och det sista av kaffet och karamellerna gick åt.

Nu var det dags att gå hem och tacka för allt.

Nu ses vi alla igen vid 90 års kalas? Vi håller tummarna för det.

Ha en fin vecka nu och en bra hel av det som är kvar.

/Over and out...

Sista bilderna med M4? Kodak image pro.

Spotmatic Sp, Kodak image pro, Takumar 28mm f3,5

Nä denna bilden över är inte tagen med min Leica M4a. Men flera av de andra i detta inlägg är från min troligtvis sista rulle med min Leica m4a.

Jag har gått i tankarna att säja den några månader och det är verkligen inget lätt beslut. Det var lite av en dröm att få plåta analogt med en leica M4 eller en M2 eller M3 då jag var yngre. och även om jag säkert vid flera tillfällen tidigare i livet kunnat komma över en i bra skick kom det digitala och jag hann skaffa digitala Leica hus och kanske framförallt min Leica Q som är en av mina absoluta favorit kameror genom åren.

Till slut bytte jag just min Q-P mot en M4a med några objektiv och äntligen hade jag den kamera jag varit sugen på att plåta med så länge.

Leica M4, Voigtländer 35mm f1,7, Kodak image pro.

Dock blir sällan verkligheten som drömmen, och trots att jag fortfarande älskar hantverket hos M4an och verkligen tycker om att fotografera med den, blev det helt enkelt inte så. Jag är som alla andra i det här gamla intresset en samlare och har svårt att fokusera på EN kamera...nä det kommer förmodligen aldrig att hända.

Och även om jag senaste åren faktiskt lyckats slimma ned min utrustning både digitalt och analogt till saker jag verkligen tycker om att använda bara och som passar mitt fotograferande, så har jag fortfarande tillräckligt mycket för att något som inte används så ofta och är värt en slant måste omsättas i något som används mer.

Så sanningens ögonblick är troligtvis snart över mig när jag låter den gå vidare till någon som förhoppningsvis har mer tid och kan ge den lite mer kärlek.

Slantarna jag får för M4an går nu troligtvis till en ny glugg för min M240, tanken är att komplettera min 50mm med ett 28 eller 35mm. Och kanske helst ett ASPH fast inte de allra dyraste. Har ni några bra förslag på ett så kom gärna med dessa förslag :)

Leica M4a, Voigtländer 35mm f1,7, Kodak image pro

Nog om detta "sorgliga " kapitel.

Och till ett annat, allhelgona helgen var över oss, och för oss som förlorat nära och lära är det alltid en blandning av olika känslor när man tänder sina ljus eller gör gravarna fina. Men det ger mig och familjen samtidigt en chans att få besöka den vackra Skogskyrkogården, och har man dessutom barnen med sig blir det ofta en gladare stund än om jag varit där själv fast med mina egna tankar.

Sonen Julius hade varit så liten tidigare när vi var där att han inte minns varken platsen eller graven, och även ord et såklart var svårt att ta in vad det hela betydde eller stod för med graven och kyrkogården märktes det att han funderade mycket och pratade hela tiden om sin farfar och vart han var någånstans och att han nog var glad att vi var där.

Leica M240, Summicron 50mm f2,0.

Det blev en vacker stund och en mysig fika efter med familjen och sedan bar det av hemåt med en känsla av glädje efter en dag som annars kan vara lite tung.

Julius ger Skogskyrkogården en tumme upp...

En sista grej jag vill nämna i bloggen är att jag plåtat en del med en för mig ny film Kodak Image Pro. jag minns iaf inte att jag har plåtat med den förut. Isåfall var det väldigt länge sedan. Hursomhelst blev jag inspirerad av en pod jag lyssnar en del på och eftersom jag använder en del Ektar i naturbilderna så tänkte jag att Image Pro skulle bli ett något billigare alternativ till detta. och även kanske en ny film för färg gatufoto.

Är ganska nöjd med filmen överlag. Kanske ändå inget jag skulle använda för porträtt eller dylikt , men helt klart för vardaglig fotografering och naturbilder överlag.

Spotmatic SP, Takumar 50mm f1,4, Image Pro

Leica M4a, Voigtländer 35mm, Kodak Image Pro.

Spotmatic, Takumar 50mm f1,4, Kodak Image Pro.

Blev ett lite längre inlägg än vad jag tänkt mig. Men har varit lite mycket på sista tiden så samlar ihop en del tankar och bilder från senaste veckorna i detta inlägg.

Avslutar med några av de kanske sista höstbilderna från runtom i stockholm...

Leica M240, Summicron 50mm.

Over and out...

Halloween, häng i träden...eller bara ut och fota?

Halloween? Hade jag inte haft barn hade jag nog firat det lika mycket som kungens födelsedag. Med andra ord inte mycket alls, kanske hade det inneburit någon extra rolig bakelse vid något obskyrt fik på en av promenaderna inne i stan, med ett spöke på.

Hursomhelst hoppas jag på att hinna gå runt och fotografera lite inne i stan nu över helgen. och jag såg att solen kanske skulle vara ute. Så blir det inte massa regn och rusk blir det nog så.

Så mycket ideer och motivation, men så lite tid.

Ibland blir oftast de spontana utflykterna roligast om inte alltid bäst. De här hängande människorna stötte vi på ute vid vallentunasjön jag och sonen för ett par veckor sedan.

Själv blir jag skräckslagen när jag går upp på en köksstol för att byta glödlampa, så sådana här upptåg gör mig alltid oproportionerligt imponerad.

Dom hade även sällskap av en man som slungats hit från en svunnen tid och spelade på en lika uråldrig fiol.

Nikonfm3a, Ilford HP5, Nikkor 35mm f1,4

Nä, det är inte samma helg. Men kanske en förhandsvisning av samma plats fast denna vinter, låt oss hoppas på lika mycket snö och fina dagar så är jag där igen. Underbart när solen får vara framme under vintern och det dessutom är vitt av snö överallt. Dock brukar bara entusiasmen för snön och vintern hålla i sig i någon månad...sedan vill jag bara spola framåt tills våren...

De veckorna som varit har jag fått fotografera rätt mycket i mitt jobb, och använt utrustning jag inte så ofta använder. Dessvärre är det ina bilder jag kan dela med mig av. Men det har verkligen varit lärorikt som jag skrev i ett tidigare inlägg, att få leka med ljus och blixtar och softboxar men få fria händer är aldrig fel.

Dock saknar jag att fota mer med film och helst svartvitt. Ibland känner jag att jag är för bred i mitt fotograferande, säkert många som känner igen sig där.

Visst har man några favoriter i kamaraväg och objektiv( och filmval vid analogt fotande), men jag har för mycket prylar jag gillar och ofta blir det lite tvekan med vad man ska ta med sig av allt man vill testa. Tror att diciplinera sig till en kamera max 2 och ett eller två objektiv skulle göra mig rätt gott när det gäller att vara mer kreativ och konsekvent utveckla vissa färdigheter snarare än att testa olika varje gång man är ute.

Samtidigt är det roligt att prova alla olika kombinationer...hmmm.

Rolleiflex, Ilford HP5. Yasmine.

Nikonfm3a, Kodak Gold.

Leica M240, Leica summicron 50 f2,0.

Nä, nu är natten ung, och en god film väntar. Kanske den "nya" Halloween filmen? ja men så långt kan jag strecka mig...men klär ut mig gör jag inte ;)

/Over and out...

Sälja eller inte sälja? Kalas och stora skuggan.

Visst är barn fridfulla när de sover. Och så mycket enklare att ta en bild av. Det funderar jag på nu när jag tittar på denna bild och hur det får mig att stanna upp och uppskatta de där lugna ögonblicken efter en tid med mycket som händer och livet går i ett.

Som titeln antyder har det som jag nämnde i tidigare inlägg hunnit vara kalas för ovan sovande son, men också för min dotter. När man studerar sitt sovande barn blir man också medveten om hur skört allt är och också hur tacksam man är för mycket. Det är något så surrealistiskt att sitta där och se sitt barn sovande framför sig och det där overkliga som man oftast inte hinner fundera över att man faktisk är pappa till den där underbara varelsen sjunker in om än bara för en kort stund och blir sedan lika overkligt igen.

Kalaset var inte riktigt lika lugnt, och där fanns ingen tid för reflektioner som kontrast.

Tårta, presenter och umgänge går som i en torktumlare runt och kastas omkring och man kommer ur omtumlad på andra sidan och bockar av något som känns mysigt att få ta del av samtidigt som man inte riktigt hinner fundera över hur det var.

Min son ÄLSKAR superhjältar. Ett genomgående tema i stort sett allt, från film, till leksaker, till kläder och också som tema på kalaset.

Dräkter ska på, sedan ska dom av, och helst flera olika ombyten redan innan kalaset och sedan under kalaset. Masken på...masken av .

Men det är iaf relativt lätt för folk att köpa presenter, där behöver man inte fundera så mycket!

Och det ironiska är att den bästa dräkten till slut blev hans blöja, då han bestämde sig för att han bara skulle vara hulken. och då kan man ju ta av sig allt utom den och öppna presenter och leka i den.

Så, då var oktober och kalasen över.

Helgen kändes som sista sucken när det gäller sol och de fina färgerna jag tjatat om senaste inläggen. Men vi kramar ut lite till med en notis om Stora skuggan. En träff där med min bror och hans barn kändes som en värdig avslutning på hösten. kallt som tusan, men sol var det och en del fina färger fanns kvar.

För er som inte varit där och vill ha en fin utflykt med barnen eller ensamma kan jag rekommendera det. Finns ett trevligt fik och trevliga områden att promenera på. Akta er för den ilskna svanen dock i den lilla dammen. Inte att leka med ibland!

Sedan har tankarna gått fram och tillbaka över utrustning i vanlig ordning. jag går i tankarna att sälja ett Voigtländer 75mm till min M240. Den används på tok för lite och pengarna kan ju gå till något annat som man "behöver". Dock är det ett trevligt objektiv, och det är skönt att ha fler val om man behöver det någon gång än bara 35 och 50, även om det är de jag använder mest och känner behovet av när det gäller brännvidder. Har ni något bra förslag så låt det flöda! :)

Ha en fin vecka nu i höst mörkret. Själv har jag en vecka med jobb men förhoppningsvis lite fotande i helgen som kommer.

Bjuder på några sista bilder från helgen som var och en son som blir mer och mer medveten om sin egen spegelbild...För övrigt taget med det ovannämnda objektivet.

Fridens!

/Over and out...

Spotmatic runt Djurgårn, "Lagad Rolleiflex", ny Takumar!

Det blev ett glapp i skrivandet på någon vecka, livet kom i mellan och allt har gått i 100 som det känns ibland. Inte för att något speciellt hänt, utan bara som det blir ibland med jobb och som förälder till barn i olika åldrar. De 2 barnen hade dessutom kalas samma vecka också, något som är skönt i efterhand , men just den veckan blir det lite extra mycket.

Det jag ofta prioriterar bort är att ständigt vara nåbar, och också att jobba med saker på nätet eller vara på sociala medier.

Jag tog på mig ett extra uppdrag och fotograferade elever och lärare på den skola jag jobbar, och det har tagit en hel del extra tid med planering runt fotografering och redigering i efterhand. Det var samtidigt lärorikt då det inte är något jag varken vill göra eller har gjort förut. men det kändes skönt att få utnyttja och få användning för en del av den studio utrustning jag samlat på mig genom åren.

Det gav inte mersmak och det är förhoppningsvis inget jag kommer göra som ett återkommande uppdrag. men man lär sig alltid något och eftersom jag fick ganska fria händer var det ändå kul att få försöka göra "sin" grej av det istället för de normalt rätt  platta och stela skolfoton man ser annars.

Pentax Spotmatic, takumar 28mm f3,5 och Ektar pressat till 400. Rosedals trädgård

Veckorna som gått har jag då tiden funnits över spenderat inne i stan och spatserat runt med min Spotmatic och Ektar för att fortsätta dokumentera hösten och vackra platser runt om i stan innan det är över.

Jag har också varit ute i naturen för att tanka en del av den energin som gått till jobb och annat, och det är ofta några platser jag återkommer till som jag når med cykel runt om i Vallentuna där jag bor.

Ubbesjön vallentuna, Leica M240 och Summicron 50mm f2,0.

Skorgarna runt Ubbesjön, Leica M240 och Summicron 50mm f2,0.

Ett reservat som heter Ubbesjön är nära och 20 minuter med cykel har man tillgång till detta vackra parti med både skog och sjö, där kommunen också sett till att bygga välplanerade trä broar som gör att man lätt kan ta sig runt sjön ensam eller ibland tillsammans med barnen.

Första besöket dit med min son Julius en otroligt vacker höstdag blev ett minne jag inte glömmer. Sådana där ögonblick med sina barn där det bara känns underbart och man får vara tacksam att man delar det med dom.

Pentax Spotmatic, Takumar 28mm, och Ektar pressad.

Men en hel del tid har som sagt gått till att traska runt i stan och försöka hinna med lite gatufoto och natur runt om på Djurgården.

Rosedals Trädgård, Pentax Spotmatic , Takumar 28mm f3,5 och Ektar pressad.

Vy från höjd inne på Djurgården, Spotmatic, Takumar28mm Ektar.

Kurragömma vid Tsunami Monumentet, Djurgården. Spotmatic , Takumar 28mm, Ektar 100.

Under en av dagarna den helg jag var inne och fotade passade jag även på att titta förbi Jonas från Analoga kameror, jag nämnde i ett annat inlägg att min Rolleiflex gjorde repor på mina negativ.

Svaret var givetvis att jag hade laddat filmen fel, och det blev ett rätt roligt möte där Jonas inte kunde låta bli att dra på smilbanden och jag skämmas lite. jag hade ju sett SÅ många "tutorials" men ändå lyckats missa en liten detalj då man laddar den. det kostade mig ingenting hos Jonas, men det har kostat mig 3 rullar repad film och en del frustration så det var ändå positivt att få reda på att allt var i sin ordning och att jag nu kan fotografera med den igen.

det var även trevligt att få träffa Jonas och se vart han har verkstaden med tanke på att man säkert kommer behöva gå dit igen vid något tillfälle..( finns säkert någon mer kamera jag kan ladda fel!)

Rolleiflex 75T, Ilford HP5. Precis utanför Analoga kameror hos Jonas i parken utanför.

En annan trevlig bekantskap var en kort träff med Bengt-Åke härifrån Fotosidan som sålde mig sitt Takumar 50mm f1,4 ( 8 element) som jag letat efter.

Det kostade en slant med den nya "analoga inflationen" men det blev ett trevligt snack med Bengt-åke som också bjöd på fika inne på cafe "Lilla Wien" mitt under bajerns uppladdning för match samma kväll. Vi berörde en hel del runt ämnet fotografi, men hann också lära känna varandra något och vi reflekterade just över hur ofta vi har positiva erfarenheter från dessa köp och sälj möten som startar på Fotosidan och slutar på något trevligt fik eller annan mötesplats inne i stan.

Tack Bengt-åke!

Bengt-Åkes egen bild på mig och dottern Yasmine inne från fiket med hans Fuji kamera.

Det nya objektivet ska testas en hel del den närmaste tiden, och det kommer fler bilder från detta senare. Det såg väldigt fint ut och det ser minst lika trevligt ut att använda som de andra mindre Takumar objektiven jag nu har till min Spotmatic. letar bara efter ett 85mm nu också så tror jag det räcker...;)

Nu säger jag hej då för denna gång. Ha en underbar vecka och så syns vi snart i fotovimmlet någonstans i Sverige..

/Over and out..