Tack Johan! Jag uteslöt ängspiplärkan, hade ingen aning om att de övervintrade. Har gott om dem utanför byn, och visst såg det ut som en sån, men jag kunde inte tro det. Men nu har jag svaret, Tack!

Ingen orsak. Tänk på att Vinterhämpling är en annan typ av fågel, mer lika gråsiskan eller grönsiskan med en väldigt liten, kort och så här års gul näbb, de har också en skär övergump, men kanske lättast så uppträder de nästan aldrig ensamma, en typisk flockfågel vintertid. Faktum är att jag lärt mig skilja ut vinterhämplingsflocken på håll från gråsiske/grönsiske flocken då den förra är väldigt tät och koordinerad. Jag har haft en flock här i vinter vid gårdstånga som jag också fotat. Ängspiplärkan vintertid kan i o f s hänga ihop med andra men de går rätt ensamma och födosöker längs tång eller på fälten också. Jag hade några ängspip som hängde ihop med vinterhämplingarna sist jag kollade dem (upptäcks då genom flyktlätet, några vassa lock. Vinterhämplingens lock är rätt likt gråsiskans). Skärpiplärkan är enklast att tänka på de mörka benen, nästan svarta, som skiljer sig tydligt från ängspipens ljusa ben. Skärpipens näbb, om man ser den tydligt är liksom överdrivet lång och bastant. mvh Johan

Jo, det var det jag tänkte med sista bilden, och det är betydligt mer deprimerande än dimman.