Gott nytt år med blogg nr 600 och gråsiskan

Tredje delen av promenaden, här visas gråsiskan, nästa och sista del blir grönsiskan. Men det får vänta tills nästa år. Ett par av bilderna är lite brusiga, det kan bli lite höga ISO en mulen Decemberdag inne i skogen under snåren säger jag som ursäkt, å andra sidan är det kanske jag som kluddat med framkallningen.   

  Plötsligt fanns hela flocken där runt mig, de åt under relativ tystnad, men hade mycket kontaktläten när de flög en bit. Trots att gråsiskan är färgrik smälter de väl in i landskapet, denna ser stolt och vacker ut.       Det gäller att hänga i! Hälften åt av alkottarna, hälften gav sig ner mot marken, som var vatten i sumpskogen.    Lite brusigt      här med, men det kan ju bero på beskärning kom jag att tänka på.     Först undrade jag varför så många fåglar såg ut att dricka vatten länge och väl, de verkade inte sjuka ju.     Men så såg jag mängder av orange frön som låg på vattnet, vet inte vilket träd de kommer ifrån, men här växer i huvudsak klibbal och ask.        Det är ju lättåtkomliga frön i mängd och liten risk för angrepp bland allt ris och vatten.       Snipp snapp snut och sen var året slut

599 - naturpromenad 27 December - olika varelser avbildade

Del 2 av 4 från denna givande promenad, bättre hade det varit om jag hade tagit med mig reservbatteriet. Men å andra sidan, vad gör det om 100 år? Gjorde ett objektivklipp i dag efter ett tips från en medlem på Fotosidan, det kommer väl om en vecka, ska bli spännande att testa.   

  Entitan lockade jag ur buskarna med lite frön.     Den var skyggare än vanligt i dag, och de andra mesarna var väldigt skygga, stjärtmesarna pep iväg med meståget in i buskagen. Stjärtmesarna här bryr sig inte om frön verkar det som.       Nötväckorna var aktiva, hördes här och där i skogen.      Ormvråken var enda rovfågeln jag fick en bild på, det är ganska knepigt inne bland träd och buskar. Till höger om den var en falk, och en duvhökshona for omkring bland grenarna längre bort.     Rödhaken, så söt. Vid foten av trädet och stenen nedtill på bilden satte sig falken ett ögonblick.      Talgoxen kastade löven med god kraft genom luften.      Här hoppar hon när jag lyfter kameran      och sätter sig andra sidan trädstammen.      Blåmesen hängde i en tråd        men denna krabaten är alltid lite nyfiken      ser ganska bekvämt ut.     Trädkryparen är en tystlåten favorit.   

591 - Vråkar

Inte hunnit med bilderna från promenaden i går, och nu är det dags att lägga sig strax. Då får det bli sparade bilder på vråkar, det blir dagens tema.   

589

Eftersom jag får hålla mig inne, även denna vackra dag, så fortsätter lagerbilderna. Denna gången är vi tillbaka till 2 Juli, och startar på morgonen.    

  Klockan är 04.46, jag har cyklat så långt det gick på denna grusvägen, och står på en vall som skyddar fälten mot högvatten. Här har jag utsikt åt alla håll, vad händer denna morgonen? Ut mot sjön, där borta till höger, är det lugnt. Detta är den enda vildmarken här, det går inte att ta sig fram helt enkelt. Solen är inte riktigt uppe,men bryter sig just igenom, då vänder jag mig om och ser åt andra hållet.     Se där! Inte bara jag njuter av den uppåtgående solen. Att det är mycket blött i gräset syns på räven.       Nä, bäst att dra, försvinner ner i grönskan, rör sig genom den utan att avslöja sig det minsta.      På fältet finns också vete,     här kommer solen, gör vetet till guld.      Flädern lapar sol     liksom nässlan.      I betfältet bestämmer viporna sig för att lyfta, det är morgon, tid att dra.   

588

I dag startade dagen med en riktigt fin soluppgång, sedan sol emellanåt. Frost hela dagen. Hade varit toppenfotoväder om inte febern hållit mig inne. Inte mycket att göra det, men gott om tid att läsa och fundera när det går. Men nu - fåglar i mej - blir det bilder på flygfä! Från 4 Juli.   

  Promenerar oberört förbi när jag tar bilder på ormvråksungar.      Stannar sedan och undrar varför jag glor så, normalt sett reagerar folk inte när den går där.       Gladan har fått syn på något, ungarna är hungriga i boet.      Gulärlan har långt säkerhetsavstånd.      Ormvråken är väldigt sur på mig för att jag fotograferat ungarna, så jag tar några bilder och avlägsnar mig sedan.