Stefans bilder
I dag
En Aprilvädersdag, runt 5 grader, som någon gång tangerar 9. Men ute känns det som vinter i blåst och skurar. Små solglimtar. Låg kvar i sängen på morgonen.
Men kl 7 stack solen fram, då fick jag brått ut, innan den var borta. Gräsglitter lockade.
Violen gömde sig där.
Sen fick jag syn på fler blommor, Forsythian.
Aprikosen
och persikan. Stackars pollinatörer, är de ute ens? Det var vinterklädersväder trots solen.
Här väntar Pyrus Pyrifolia på sin tur.
Sen stack solen till riktigt, och det blev lite high key vid trappen.
Skulle till Åhus och handla, blev en omväg om Pulken. Det regnade mer eller mindre, motvind. Tranorna stod i en 500 meter lång kvartsbåge och surade, ointresserade av att roa oss intresserade.
Där stod några par för sig själva.
Åhus bjöd på lite lätt björkgrönska.
och vid havet var det närmast tomt på sjöfågel, men denna bofink satt i en dunge.
Sumpskogen - i sig själv
Nu bilderna av skogen i sig själv. Den är väldigt bra för djurlivet, människor kan endast med stora svårigheter ta sig fram genom den i obanad terräng, så ingen gör det. Djur kan gömma sig, få vara i fred.
Den är fin att bara stå och se på, vildväxande, med ljus och speglingar, mossa.
Bättre att beundra från stigen än att försöka forcera.
De gamla fallna, döden i skönhet, mossan är så vacker.
En av de syner jag gillar mest i skogen. Såg en gång ett stort område i Lappland täckt av denna mossa, oförglömligt.
Så till speglingar, ytspegling
här bryter det undre igenom i synfältet
och här börjar jag drömma
mig allt längre bort.
Sumpskogen - växtfynd
Under ett ärende till staden igår, besökte jag en av promenadoaserna utanför tätorterna. Det är en sumpskog, där stigar och spångar dragna. Det blev en timmes fotograferande under tiden frun fick naglarna fixade i staden. Börjar med lite växtfynd där, nästa publicering blir skogen i sig. Vill påpeka, att bildkvaliteten inte alltid är den bästa här, men det går ju att se vad det föreställer. Drömmen vore ju att lätt orka släpa med sig 3 Canon 1Dx, en med fast tele, en med vidvinkel, en med makro, alla med L-optik. Men så är det inte. Suktar så klart efter en 300 2,8 med extender, men det kostar som ett bilbyte, glöm det.
Startar med denna som liknar förgät mig ej, säkert ett resultat av att någon dumpat trädgårdsavfall i skogen. Det brukar ge trevliga resultat när folk gör så, näring till skogen och fina växter dyker upp.
Vårlöken, eller på norska - guldstjärnan, kan kanske vara vildväxande.
Mormors glasögon (tyska: augentrost) eller teveronika är väldigt söt att se. Har använts som läkande te, bra för ögonen sades det. Latinska vere unica betyder sannerligen makalös, troligen hänsyftande till läkande effekter en gång i tiden.
Påfågelsögat övervintrar som vuxen fjäril, de är därför tidiga, denna ser lite sliten ut. Den gillar röda och blå blommor, larverna syns som en svart rörlig massa på nässelblad.
En lian minsann, sådana finner man inte i en virkesåker.
Någon märklig lökväxt, troligen från en trädgård.
Tibast, daphne mezereum, är en vild växt, vacker men farlig. Ett par bär kan göra en människa mycket obehagligt sjuk i månader.
En gammal växt, viktig i en skog, både stående och liggande. Kanske de gamla växterna som får leva sitt liv fullt ut, dö i skönhet och återgå, kanske är det just det som gör en riktig skog.
Citronfjäril. Övervintrar också som imago, liksom påfågelsögat. De kan leva nästan ett år, lite av ett fjärilsrekord. Lever över Europa bort till Ochotska havet.
Till sist vitsippan så klart. Bilden tagen med Tamron 600mm. Hade jag tagit den med Canon 200mm 2,8 hade den blivit mycket klarare. Men som sagt, det går inte att släpa på allt.
Närgången i trädgården
Bara några trädgårdsbilder från i går, har inte gjort vid dagens bilder ännu.
Först en djupdykning bland rabarberna
sedan en persikoblomma, har alltid gillat deras rosa färg mot en blå himmel.
Kejsarkronorna trivs lite till, försvinner ner i marken vid midsommar, utom fröställningen. Finns naturligt från Turkiet till Himalaya, och heter något så pampigt som Fritillaria Imperialis. Kungsängsliljan är också en Fritillaria, klockliljesläkten är stor.
Ur snigelperspektiv.
Gult ska de va i påsk.
De botaniska tulpanerna igen.
Vårvindar friska
Det var en kall dag igår, vinden mullrade fram och vindstötarna fick pareras för att jag inte skulle flyga av cykeln. En väldig skillnad att stå i en trädgård eller ute på öppet fält. Inte många fåglar rörde på sig, ja inte mycket människor heller. Men jag tog en tur, det var mulet 4/5 av tiden, och lyssna efter fågel var inte lönt när blåsten står rakt in i öronen. Men det är en upplevelse det också, stå still på en plats i vassarna och bara se sig runt.
En och annan kärrhök var ute, kråkorna följde dem.
Gässen flög förstås, men på högre höjd fick de kämpa i motvind.
Tillsammans byggde de sitt bo.
Ett inte så ovanligt sätt att vinterförvara sin båt i dessa trakter.
Så här ser fälten ut jag cyklar över, knappast en plats att smyga sig på. Storspovarna flög här och där, men alltid för långt bort.
Plötsligt mitt i det brungröna, fanns en handfull av dessa pyttesmå blommor, så vackra.
I den annars spegelblanka dammen
gick det vågor.
