Strukturer

Strukturer, mönster, färger. Plötsligt bara finns det där, bara att ta upp kameran. Dessa strukturer fann jag på stranden nyligen.

Ekorren

En ny bildserie; nu en ekorre. Den är visserligen inte en fågel, men kan hoppa bra. Också tagit dessa bilder i skogen för en vecka sedan. Jag har ju haft en ekorrfamilj här hemma, men en granne uttryckte sina åsikter om ekorrar, och sedan försvann alla korrarna. Om det var av mänsklig hand, eller de flyttade vet jag ej, men en av dem led efter att fått armen amputerad i en fälla. Jag är lite misstänksam mot människor som är grymma mot djur, för steget vidare är kort, mycket kort. Denna kurre i skogen såg välmående ut, och var säkert van vid människor. För övrigt: Ekorrar äter inte fågelungar eller ägg.

    Ett hopp. Se hur framsidan breds ut undertill, det ger bättre bärighet.              

Större hackspett

En stannfågel som lever allmänt utspridd; inte bara i landet, utan från Europa till Ochotska havet. På bilderna är det en och samma individ; en hanne (röd fläck i nacken). Den har sitt revir i ett klibbalskärr, där den också är fotograferad. Själv upplever jag dem som mindre skygga då de serveras mat på vintern. Nötbehållaren i trädgården är en favorit. Året om går det att lokalisera hackspett genom näbbens trumvirvel på trädstammen, och i häckningstider kan de ha många högljudda rop, speciellt om flera par har revir intill varandra. 

Nötväckan

Sitta europaea med fint namn. Stannfågel som kilar upp och ner för trädstammen som den vill. Har sitt fasta revir där den gömmer jordnötterna jag gav den i skogen. Flyger iväg sådär 50 meter, kilar in nöten i en springa, sedan samma om igen. Minns nästan alla nötter genast, men har glömt många mot slutet av vintern. Men det gör inget, den gömmer inom en begränsad radie på favoritställen, så den vet ändå var den skall leta. Vid vårhäckningen är den högljudd, det går knappast att missa om det finns en nötväcka i skogen. Av färgerna att döma, är det möjligen både hane och hona på bilderna. 

Rödhaken

Sötshock! kunde rubriken också varit. Det är en liten söt favorit som jag värnar mycket om i trädgården, blir glad varje gång jag ser den. Dessa bilderna är också tagna i skogen för "rätt" fotomiljö. Tycker bakgrund och miljö gör mycket när levande varelser skildras. Dess färg gör den lätt att upptäcka i vinterskogen; ibland rör den sig vid marken som en gärdsmyg, ibland sitter den 2 meter upp på en gren. Gillar täta snår, och har en vårsång som ibland låter som de klaraste porlande toner, en riktig favoritsångare, ett närmast himmelskt ljud. 

Nu blev det ganska många bilder, men till sist blev det omöjligt att välja bort fler, den är så fin.