Livgivaren

Solen är just nu en stor bristvara, vilket Christers bilder från skånska alperna i dag bevisade. Eftersom jag tar bilder på allt möjligt som ser intressant ut, och råkar komma i min väg, så har jag även sysslat en del med solfotografering. Det gäller att passa på när den är försvagad, för den är ju väldigt stark. Här kommer bilder på den när den först försiktigt kikar fram, för att sedan ta över och dominera allt mer. 

När mörkret börjar släppa

Bilderna visar min korta promenad till havet, just i tidigaste gryningen, när jag ser vart jag går. Det är inte långt, eller hänförande heller, men bilder blev det. Platsen är Åhus. Förmodligen ser där likadant ut nu, bortsett från gryningsljuset. För i dag är det en söndagsmorgon med betonggrått ljus ute. 

När jag går mot havet är hamnen till vänster. Och fågelskyddsområdet är sankmarken emellan, den kan ju ändå inte bebyggas. Bilderna är inte helskarpa, exponeringstiderna var lååånga handhållet. Jag hade nämligen satt ISO på 100 sist jag hade kameran, och totalt glömt det sedan. Men å andra sidan kan ju misslyckanden ge lite spänning. Här tänkte jag mig, att ljuset skulle spegla sig i vattnet. Men planen höll inte. Sedan var jag på stranden, såg åt höger...och vänster. Ditåt gick jag.Dimbanken drev bortåt, det såg ut som en mycket trevlig morgon.Ganska tomt ut mot havet, men det skulle snart ändra sig.Men först några dimbankar till. Fortsättning följer. 

Ut ur dimman flög de

Nu har dimman lättat lite, men solen själv har fortfarande dimmern över sig. 

Snäpporna kommer fortfarande in från havet efterhand. Ljuset är inte mer än att det går att ta bilder. Jag var förvånad över att det blev bilder när jag stod där, solen var helt inhöljd i dimman. Spovsnäppa?

De håller sig på stranden, flyger ett skutt ibland.

Kärrsnäppa?Drar i små flockar längs med strandenMen detta är nog någon annan snäppa, småsnäppa? Jag tycker det är svårt. Ljuset är också svårt. Men humöret är på topp. Möjlig myrsnäppa. Det ljusnar nu.Men snäppor är det i vart fall. Så mycket begriper jag. Solen bryter lite genom dimman.När det blev klar dag gick jag hem. Ljuset blev platt på förmiddagen, och snäpporna hade flugit till dammen andra sidan strandens sandvall. På väg till bilen fann jag denna figur med attityd.

...och när jag stod där i dimman, kom fåglarna.

Fågelfoto i dimma, kan de va nåt? Jo då, åtminstone en utmaning är det. Kul att prova på något nytt. Att framkalla bilderna är också en utmaning, solen hade på sin höjd knappt brutit fram genom diset. Och ibland var diset riktigt tätt. Men varför inte?

De första 4 är nog inte framkallade tror jag, möjligen beskurna och .jpegkonverterade. Alla sätt att förändra dem gjorde dem sämre. Så det blir profiler helt enkelt, och som ni ser, går det lätt att grovt artbestämma ändå, t.ex. anka eller icke-anka.

StorskarvGråtrut möjligen, tycker näbbprofil stämmer.KråkaAnka, möjligen bläsand?Här kommer de, snäpporna. Tidigt, rakt utifrån havets mörker, och landar direkt i strandkanten. Bildkvaliteten blev tyvärr inte bättre, skumt ljus och dimma. Solen har inte brutit fram.Lite närmare, lite mer ljus. En fågel som gör mig glad.En snabb vändningSå passerade denna anka, kan det vara bläsandshona? Till sist så pass ljust att det  blev en bild på en nylandad snäppa, ser den inte lite trött ut? Har nog flugit hela natten. 

...och in i dimman.

Sett igenom de lagrade bilder jag har kvar att pyssla med i vinter. Tydligen har jag varit vid havet fler tidiga morgnar än jag trodde. Men det är ju en så fantastisk känsla att se soluppgången, början till en ny dag, och allting vaknar. Här spelar tiden ingen roll heller, det såg likadant ut för länge sedan, och troligen kände människan som såg på det likadant som jag gör nu. Har utrustning på ryggen i ryggsäck, och 2 kameror om halsen. 

Startar med dimbilder. Det är ju inte ovanligt med dimslöjor på hösten, och jag gillar att se på det, det händer mycket spännande när ett dimområde rör sig i ett landskap. Sedan kommer solen in i det hela, och då blir det sagolik stämning. Nåväl, här kommer framöver Åhus strand, som så ofta. 

Första bilden, när jag kommer ner och ser längs stranden, den gick inte att få bra. Är för ljus bl.a. Men visar åtminstone hur det är, innan solen kommer och rensar dimman. Alldeles underbart. Tyst förutom vågornas lugna slag, och förväntan på hur denna morgon skall se ut innan det blir dag, och ljuset blir tråkigt.Se! Här syns det, att nu går det inte att hindra längre. Solen bryter snart igenom.Här kommer den, en härlig känsla.Och ute på revet vaknar de som vanligt. Det blir ju närapå rakt mot solen som bilderna tas, kan väl skilja en 5-10 grader (geometri, inte temperatur). Härligt att stå och titta med objektivet som kikare. Ljuset ökar, och skarven förbereder sig på att ta emot solen. Kommer mer senare.