Stefans bilder
Den gångna höstens dagg
Ja, hösten är borta, daggen borta. Men bilderna är kvar.
Först en spindelvävskavalkad. Det var på torkvindan de hade gjort många nät. Sen kom nattfukten, morgondaggen, och soluppgången. Då gick amatörfotografen ut med sitt Tamronmakro för ett litet morgonäventyr i trädgården.
Och så får jag ju se det en gång till nu.
Pärlhalsband.
Glitter utan guld.
Pyrus pyrifolia. Så gott, så saftigt, så aromatiskt.
Mormorsros, morgonfräsch.
Funnen svartvitmapp
Tagit mig upp att sitta framför datorn en stund igen. Fann bland mapparna en färdigframkallad svartvitmapp, alla bilder tagna med mobilen och svartvitappen Lenka. Svartvitapplikation med mer tekniskt korrekt språkbruk, tror jag. Det är ingen komplicerad Androidapp, men tar endast i svartvitt. Ibland blir resultatet ganska bra. Bilderna är tagna de senaste 4 månaderna.
Ett pileträd vid tegelbruksdammarna, som ligger mellan byn och sjön.
Dammen och kyrkan, Gustav Adolf heter den delen av byn.
Plommonträdet Herman med clematisen Georg. Båda från Balsgårds förädlingsstation.
En gångbro vid byn intill, Hammarslund. Som håller på att bli en stadsdel. Gånbron ligger mellan byn och sjön (Hammarsjön, eller för Er som bor norröver: Hammarselet, vilket är mer korrekt än sjö). Bakom kröken därborta finns ett träd med en stor vril, som någon lägger fågelfrö på. Uppskattat av de små vännerna. Jag la märke till det när jag såg, att vrilen var blanksliten ovanpå, lite ovanligt i skogen.
Låg senhöstsol genom snårskogen, ett oemotståndligt motiv.
En lite mer tunnelformad variant.
Orörd kallar jag denna bild för, jungfrulig skog. Här breder sjöns utkant sig ut i skogen vid högvattenperioder, kalla årshalvan. 
Några enkla små bilder hemmavid
Hade några bilder i lagret, och skall försöka lägga ut dem. Ingen bra dag, feberyr i huvudet, och mycket annat, men så är det att vara ständigt infektionsutsatt. Hade inte stavningskontroll funnits hade texten varit mycket svårbegriplig.
Mörkerkörning är mycket tröttande, men snart är jag hemma.
Utsikt från min tandläkare.
Utsikt från fönstret närmast där bildbehandlingsdatorn står.
Och här med ljusstake.
Vanlig natur utanför byn, stövlar är bra.
Några meter gångbro finns för de med lågskor.
Hos min köttleverantör får jag en nyfiken blick. När jag går ut igen med 2 kassar kött, ja då vill jag inte se grisen i ögonen.
Virkesåker, den vanligaste platsen att finna en gran
men just nu finner folk dem mest utanför stormarknaden.
Skåpmat
Det blir tre svartvitvarianter idag.
Vinterfåglar, större storlek
Bilder från en dag då jag fann mest gäss. Det är ju så oerhört olika från gång till gång, om och vad jag finner i fågelvärlden. Men en sak är säker, som boende i Gåsariket har jag noterat att denna vinter kommer det väldigt lite gäss. Jag ser och hör inte alls så mycket av dem ute, och normalt sett höst och vinter när det inte är helt igenfruset, så flyger flock efter flock med hundratals fåglar över huset morgon och kväll. I 35 år. Lågt brukar de flyga, med ett väldans kackalorum. MEN....i år är det i det närmaste helt tomt med gäss över huset.
De vitkindade gässen har gått från sällsynt till snart dominerande art.
Grågäss har det funnits enorma mängder av, men var är de nu? Jag upplever det som om 90% har försvunnit från mitt närområde.
Fler vitkindade, de verkar vara en något mindre skygg art.
De grå lyfter
Här syns gåsens tyngd.
En blandad samling, olika gåsarter kamperar gärna tillsammans om vintern.
Snett motljus. Förr kunde jag sitta en halv dag för att bara se och lyssna på gässen. Ibland tyckte jag, att jag kunde ana vad de sade till varandra.
Motljus är fint
Till sist klämmer jag in en trast. Liknar björktrast i mina ögon.



