En mycket ovetenskaplig jämförelse

Jag gick en liten stund i staden ungefär kl 17 för ett par dagar sedan, och i min axelremsväska hade jag 5 kameror, som jag tog en bild av samma motiv med. Jag hade inte ändrat på inställningar, eller fixat något speciellt med dem innan. En del blev lätt suddiga, då jag är lite darrig. Och i min G1X råkade det bli .jpegfiler i av misstag, troligen vreds inställningsratten till "scen" när jag tog upp den ur väskan, som var lite trång och tung. 

Mobiltelefon Nexus 5X Nikon P300 Sony RX100 Canon G1X Canon 7M2 med Tamron 17-50 VC 

Bilder från sista höstdagen

Tog dessa bilder sista höstdagen innan kylan slog till, var ute med en kamrat på en liten promenad. Denna dag hade jag både sällskap, solljus och några fåglar dök upp. Har nu idag feber igen, hoppas allt blir rätt, det känns lite yrsligt oklart. 

Först kungsfågeln, en riktigt kvick liten rackare. Inte helt ovanlig i skogen, men ganska svår att få bild på. Snabb, rörlig, liten, inne i skuggorna, löven, försvinnande liten. Jag stod på samma ställe en vecka senare, jag vet att de är där ibland. Såg inga fåglar, men behövde kissa. Så det gjorde jag. Då sätter sig en kungsfågel på grenen en meter framför näsan, och där sitter den så länge jag kissar. Fin var den. En nötväcka flyger upp, men ljuset var dåligt i skuggan.Se där! En svarthätta.En lövsångarliknande sångare. Kallar de flesta som ser ut så här för lövsångare, jag vet inte bättre.Benved, ett mindre träd som trivs storligen i trakterna hemomkring. Lite giftig (utvärtes mot skabb), och vacker om hösten. Fåglarna gillar att sprida trädet, fröna måste ha en hög grobarhetsprocent efter vad jag kan se i trädgården. Behöll ett träd på tomten som fåglarna satt, det var vackert, lagom stort, och stod där inget annat träd ville växa. BenvedsbladUnder större träd växer det i buskform. 

Åt det abstrakta hållet

Mer ut lagret. Detaljer ur verkligheten kan ju verka abstrakta, det är när man ser helheten som man förstår vad det egentligen är. Men detaljer är intressanta att studera, de säger mycket om helhetens uppbyggnad, vad helheten egentligen är. 

Höstfukt på rutan. På sina ställen på glaset har dropparna kunnat samlas tillräckligt (mer smutsigt där?) för att dras ned av tyngdkraften. Ser ut som vertikala vägar. Eller livets vägar, rakt eller förgrenat. En del vägar är mer raka och släta, andra mer krokiga och ojämna.På ännu närmare håll framträder detaljerna i vägarna med omgivning. Det ser mer intressant ut då, mer att fundera över.Och på riktigt nära håll blir detaljerna riktigt intressanta. De till synes släta vägarna var inte så släta. Interaktion med omgivningen syns. Det blir mer ett, fast inte likadant. Likartat kan det nog vara. Och i gränserna mellan olika områden kan det synas hur komplicerat det egentligen är (men i grunden är det nog väldigt enkelt, om vi bara förstod det). Fraktala kanter mot det andra, kanske fraktala händelsehorisonter, lite komplicerat uttryckt. Eller går det bara att betrakta det hela med ro på lite avstånd, som något dekorativt, av tillfälligt intresse. Avslutar med denna bild, den bara fanns där. Har ingen aning om när och hur den tagits, har bara kommit åt knappen utan att märka något, troligtvis. 

Visar sig till sist

Fortsätter soltemat, följer solens framträdande en morgon, från dimma till det är nästan klart. Möjligen kan mitt solintresse bero på att jag största delen av mitt liv arbetat inomhus i lokaler utan fönster där årstid eller dag eller tid på dygnet ej spelat någon roll. 

Livgivaren

Solen är just nu en stor bristvara, vilket Christers bilder från skånska alperna i dag bevisade. Eftersom jag tar bilder på allt möjligt som ser intressant ut, och råkar komma i min väg, så har jag även sysslat en del med solfotografering. Det gäller att passa på när den är försvagad, för den är ju väldigt stark. Här kommer bilder på den när den först försiktigt kikar fram, för att sedan ta över och dominera allt mer.