Stefans bilder
En plats där jag brukar stå och titta
Stranden i Åhus, fågelskyddsområdet. Lätt att nå, fint att se. Fågeltillgången ytterst varierande, men det gör inget.
Först våtmarken, denna dag ingen pippi. En annan dag kan det bli hundra fåglar bara på detta lilla utsnitt.
Sedan några steg ned till stranden.
Följer den norröver ett par hundra meter.
Kommer till en favoritplats att stå på
där det är skönt att bara vara, oavsett väder och fåglar.
Det är ett litet sandnäs riktat mot revet utanför. Gott om spår i sanden, men inga mänskliga.
Sedan är det bara att gå tillbaka igen, köra hem och ta en macka.
Bilder utan gemensam rubrik, eller?
Lite bilder som inte passade in någon annanstans lades i en hög för sig. För så brukar jag göra. Hoppas allt blir rätt, febern gör mig lite snurrig. Nå, här kommer de:
På tvättlinorna hade nattens fukt samlats, och solen steg för att lysa över oss.
Mellan linorna hade spindeln gjort sina egna, de var vackrare.
Det sista hallonet.
Sista spindeln för året solar sig
En blomfluga, trots att det var tidig höst.
Och här släpps barnen fria att flyga ut och lämna hemmet för att etablera sig annanstans.
Några fåglar
Lite blandade fågelbilder, tagna en dag när hösten endast hade börjat anas. Inget speciellt, bara vad jag såg en vanlig dag.
Åkte till stranden i Åhus. På vägen såg jag en glada
på lite för långt håll, men vacker var den. När bönderna kör skördemaskinerna finns där oftast glador, vråkar och storkar. Något smått kan ju skrämmas upp, eller ligga dött.
Kom ner till havet, en svan simmade ut.
En flock vitkindade gäss cirklade några varv, de väntade på att jag skulle gå. Och det gjorde jag.
Sen kom från revet utanför, på väg mot dammen innanför landremsan, några grågäss. Att kalla trakten hemomkring för Gåsariket är verkligen ingen överdrift.
Stranden mot söder
Längre ut, över havet, drog gäss söderut.
De vanliga strandfyndarna fanns där, en kråka som gärna tar småmusslor
och en ung fiskmås på spaning.
Bilder på solen
Visserligen har det varit sol hemmavid i dag, något otippat, men dessa bilderna är tagna för en månad sedan. Man ska kanske inte ta bilder rakt på solen, men det är svårt att låta bli när solen inte är så stark, utan man kan se rakt på den. Det är en fortsättning på soluppgångsbilderna från i går, men nu är solen själv själva objektet. Tog f.ö. en kort promenad vid havet i dag, helt vindstilla och endast lite gräsand, grågås och storskarv på långt håll. En enstaka mås passerade, och någon falk, också långt bort. Ovanligt dött kort sagt.
Kristianstadsslättens pastorala (taket på en grisfabrik nere till vänster) miljö, solen just över horisonten.
Solen kan göra ett virrvarr av grenar till något speciellt
och med lite dis göra landskapet till en målning
eller som ett japanskt träsnitt?
eller linoleumtryck
enkelt grafiskt. Kastade den skarpa bilden, behöll den lite suddiga.
kan ljusmåla det tristaste träd.
Solen går upp
Varje dag går solen upp, det är ju inget särskilt, men samtidigt livsviktigt. En del vinterdagar märker man inte riktigt när den eventuellt gått upp. På sensommaren tog jag en liten cykeltur utanför byn, just för att fånga soluppgången.
Det gäller att hinna före solen
och möta den på vägen
se hur den förgyller allt
gör det vardagliga vackert
nu kryper den några grader över horisonten
stiger och skiner genom trädens lägre delar
känns välkomnande varm
stiger lite till
sprider sin skönhet över fälten en stund innan det torkar upp
och nu är det strax över och allt blir platt.
