Samma promenad i färg 1 av 2

Sitter med fönstret helt öppet så jag kan höra dessa tusen starar som sitter i en jättepoppel i kvarteret. Alla sjunger samtidigt, det är en av höstens bästa upplevelser, varje år. 

Här kommer nu färgversionen av promenaden jag lade ut igår som monokromt. 

Stranden i Åhus, fågelskyddsområdet. Eftersom jag just köpt 10-18mm objektivet så måste det ju användas. Bara att lägga sig på magen och fyra av. Stranden södrut igenSedan, i Blåherremölla, fanns där lite att se på. Kvarnen gick, malde mjöl till försäljning (förlustaffär), frun bakade och serverade. I uthuset kunde jag se en utställning av skånska gåramålningar. En intressant gren av konsten, nog den enda folkliga förr. Skildrade sin tid, fyllde ett syfte. Och vackert att se på. Jag åt några moreller från ett vilt träd, och betraktade en trädstam som låg där i skogen. Där är mycket information som jag inte kan tolka, men fint att se på. Verkaån i sin dalgång. Oerhört liten med norrländska mått, men mycket betydelsefull här nere. Vacker och avkopplande. Solen som silar genom löven. Kunde höra något som lät som en sommargylling, men träden är så höga och lövrika, att det är närapå omöjligt att se fåglarna. Inte mycket vatten och varmt i luften. Går fint att stå mitt i ån. Ganska igenvuxet, det gör inte så mycket.Och jag har hela skogen för mig själv.

Monokrom natur - är det något?

Nu är ju inte naturen i en monokrom färgskala, åtminstone för människor. Hur andra varelser ser den försöker vi förstå, men inte ser de den exakt som vi inte. En del ser andra saker, som förskjutet färgspektrum, ibland med mer än ögonen t.o.m. Det finns ju olika elektromagnetiska våglängder. Åtminstone tänker vi så. 

Här går jag loss med Lightrooms svartvita möjligheter, som visade sig fungera väldigt väl. Visar naturen i hela gråskalan, från svart till vitt. 

Startar vid stranden i Åhus.  Väldigt fin sand, men lite kallt i vattnet ibland. Här står jag vid fågelskyddsområdets gräns och ser söderut......och norrut. Tomt, men det skall vara så. Tillträde förbjudet sommarhalvåret, fågelskyddsområdet är 500 meter framöver, före hamnen.Sedan ner till Maglehem, Blåherremölla. Numera privatägt. Här gick jag förbi ett fönster i kvarnhuset.Sedan på en stig längs med Verkaån, som jag tycker så mycket om. Ja, överhuvudtaget är alla Skånes åraviner vackra. Här har jag mjukat till bilden för att inte överbelasta betraktaren med alla tusentals detaljer en superskarp bild ger. Det kan bli lite jobbigt. Och varit nödd att då acceptera två urfrätta stenar nedtill i bilden. Får läsa på en annan gång om markering - lager. Lågvatten i kröken efter sommartorkan. Mjukgjord bild. Lite mer fart här, också mjukgjort. Praktiskt att promenera med tåliga sandaler och uppkavlade byxor, bara att gå ut i ån och fyra av kameran. Trädet närmast har ett intressant hål i stammen, sett rakt framifrån är det helt rektangulärt. Funderar över tomtar, vättar och älvor som kan bo där, och som vi inte kan se längre, moderna människor. Här är det mer stillsamt, en rogivande promenadstig. Den har den där känslan. Vilken tid på året det än är, känns det fint att gå här. Och till sist - ni ser varför jag gillar att vara vid Verkaån. 

Get i färg

Så slutligen bilder på rågeten, nu i färg. Och kidet förstås. 

    Här gick jag över från Elements 14 till Lightroom. Skillnaden förvånade mig.     

Ungt och lekfullt

Otvivelaktigt är kid söta. Lite bilder i färg nu, begränsat till kidet, och dess lekfullhet. 

Betar med mammaFår lite spring i benenFull fart Kollar mamma så hon är kvarMer skutt Och kolla läget igenMitt i alltsammans satt haren och filosoferade

Av fjädern blev det ingen höna

Nu blir det färgbilder ett tag, startar med fjädertema. 

Buteo buteo heter ju ormvråk på det nästan utdöda språket. Vilket översatt blir vråk vråk. Lite oskarpt på de första bildernaNågot bättre. Den är inte ringmärkt, lite ovanligt tycker jag. Så flög några tranor förbi bakom mig när jag såg efter ormvråken. Vändning 180 grader, och några snabba bilder. Vad jakttornen i trakten är till för vet jag inte. De är många, och viltet nästan inget. Här fanns faktiskt ett litet älgbestånd för 20 år sedan, men det sköts bort. Någon påstod att det var av trafiksäkerhetsskäl. Som tur är skjuter ingen på tranorna. Ännu. Har själv varit jägare, och har inget emot jakt. Men jakten ska kombineras med vett, vilket bevisligen inte alltid sker. Har varit med om otäcka saker häromkring. Så samma fjäder som innan, nu i färg. Gillar den lite varma nyansen. Den blå pricken går bra att fantisera över. Har ingen aning vilken fågel fjädern kommer ifrån.