Blommor i morgonsol

Så kommer då här fler blommor. När jag tar en trädgårdsrunda tidigt, solen står rätt, och ljuset faller så där fint över en blomma, då måste jag bara in och hämta kameran. Det känns ännu bättre att se på blomstret då. 

Först den vita pionen, en favorit. Den har en kryddig, härlig doft. Och när morgonljuset faller in i den, kommer det som en varm glöd inifrån blomman. Svårt att fånga ljusskimmer av sådan karaktär på bild dock.Bara stick ner näsanDoftpion efter nattregn. En fransk ros, ger mig romantiska känslor. Rejält väldoftande.MossrosenNågon jag fått som stickling för länge sedan.  Blir stor.En sort jag dragit upp från en avklippt pinne, lättast med de förädlade varianternaEn riktig mormorsrosMorgonsolen är finOch så mjölkört (mjölke, rallarros). I denna del av landet har det alltid varit riktigt, att när denna ört börjar blomma, då börjar sommaren. Och när den slutar, är sommaren slut. Med det väder vi har nu, har en liten osäkerhet börjat insmyga sig.Gökblomster, trivs på våta ängarOch - naturligtvis - vallmon. Försökte på denna bild fånga lite av det härliga skimmer blomman ger. Var inte lätt, det blåste rejält, gräs och blommor for runt. Men med tålamod går det. En något mer vindstilla plats

Djur

Andra gruppen i bildmapp 18 innehåller djurbilder. Nu blir det ju förekomst av små  vilda djur omkring byn, både älg och rådjur som varit i samhällets närhet är bortskjutna. Det är sådant som sker i det tysta, och ingen verkar sakna de djuren. Troligen för att nästan ingen som bor runt byn går ut och ser efter.

 Först en hare, som brukar hålla till på samma plats. Det är ju så med harar och rådjur, att de inte ser en person som står still verkar det som. Höll på att bli nedsprungen av en råbock en gång. Det är bara att hålla kameran uppe och fingret på avtryckaren. Efter att ha varit lite osäker, satte den sig nära mig, och efter en stund gav den sig lugnt i väg. En mellanbild, nässelfjärilSå fåglar. Kärrhöken patrullerar våtmarkerna, ibland har den och gladan lite styrkeuppvisningar sinsemellan. Tofsvipan. Strök så nära förbi, svårt att få en bild då med fungerande autofokus. Dessutom kan det vara knepigt att själv hålla balansen och inte falla. Äntligen har denna skäggdopping kunnat lägga sig på äggen. Svarttärnorna tar lagt beslag på flera bon innan. Men den hinner. Blir lite revirbråk ibland. 

Olika objekt

Så har jag då gjort vid nästa stora hög med bilder. Börjar med de här, diverse objekt. 

Har lagt märke till, att de vanliga spakarna att dra i (skärpa, kontrast, struktur, ljus, färg, lyster) är nästan alltid nog. Tar jag i för mycket, blir jag inte nöjd, när jag ser bilden nästa dag. Det blir för onaturligt, fel känsla. Försöker finna rätt ljus när jag tar bilden, det är så oerhört viktigt. Grunden måste vara rätt (råbilden menar jag), annars blir det knepigt. Försöker få fram den där känslan jag hade när jag tog bilden, försöker få fram hur jag tänkte om slutresultatet.

Först klassikern "regn på rutan" här i sommnyansenSedan en handblåst flaska med röd halsaldrig fel med kontrasfärgerKan inte tröttna på att se ljus sila ned genom lövverk, och belysa diverse objekt. Här snårvindans bladAtt sträcka sig mot den livgivande kraften. Med stöd.Sädesfältens guld när de böljar i vinden. En skåning kan aldrig tröttna på att stå och se hur maten växer.och här några avvikare. Det finns alltid såna, och de behövs.

De vilda och de tama

Så har jag då kommit till slutet av bildhög nr 17, bilder tagna när jag cyklat hem. 

Det blir blommor, blommor och blommor.

Först ängshaverrot, en vanlig blomma ute just nu. Benämns nog ogräs av en del, men jag tyckte den var så vacker, att jag tog en bild av den från 5 olika platser, vilket gör att bakgrunden har olika färg. Tagoprogon pratensis. Endast utslagen dagens första timmar. så de som stiger upp lite senare ser den aldrig.  Roten är ätlig och söt sägs det, men jag har inte testat. Så hundkexet, som svävar skirt över landet. Flädern, väldoftande och riklig i trakten. Plockade ett år säckar med dessa blommor till Kiviks musteri. Hade först arbetat ett dygn, och sedan ut och plockade med familjen hela förmiddagen. Tänk vad jag har orkat. Nu är bara förmiddagen kvar när det gäller nämnvärd fysisk aktvitet. När det är bra. Lusern, räknas nog som nyttoväxt, åtminstone gillar hästar det. Tror detta är en vild variant.Och så en annan nyttoväxt, nässlan. Plockar varje vår till soppa.Gräsets vajandepå ängenOch så hemma! Doftpionen är vacker, men har redan vissnat ned allesammans. En kornvallmo stack upp ur rabatten, lyste i solens strålarFrån andra hållet, med en bakgrund av lavendel, har 16 kvadrat av lavendel, den tål värme och torka (praktiskt). Men inte använt det i mat. Ännu. Så till favoriter, rosorna. Denna förädlade sort doftar fruktigtOch gula har sin speciella fina doft. Som denna klängros.Mormorsros, okänt ursprung, rotskott ges till vänner och släktingar. Djup fyllig doftMossrosen, tacksam och mycket väldoftandeOch till sist: Ljuset faller på skönhet och löss. Men denna skönhet är tålig och bryr sig inte. 

Och nu med färg.

När jag cyklat hem från regelbunden service på sjukhuset, har jag de sista gångerna haft med mig kameran i en mjuk axelremsväska. I cykelkorgen skulle det inte gå, utrustningen hade skramlat i bitar. I väskan har jag min 1200D med billigaste kitoptiken 18-55 och 70-300 samt kinamellanringar. Så använder jag gamla grejer ibland, och skulle nåt hända med dem, är förlusten inte så stor. Denna budgetoptik kan överraska både hit och dit. Men även om det ser skarpt ut, efter beskärning och visning i 100%, syns det så väldigt tydligt skillnad jämfört med bättre saker. 

Om man som jag numera inte stressar fram längre, går det ju att stanna här och där längs vägen för att kolla, finns här något att ta en bild på?

Direkt utanför staden finns översvämningsvallarna, och i gruset nedanför kommer blåelden, den kräver några år, men trivs fint i torr, varm grus och sand.Nu ska ännu en ny samling köptempel (s.k. shoppingcenter) byggas på bästa tänkbara jordbruksmark mellan staden och mig. Jorden kastas undan respektlöst, grus och betong in. På de områden som ännu inte är ödelagda, är det illrött av vallmo. Skönheten mot fulheten. Rött rött röttmera röttrött i rött. Går det? Jovars.Och så stanna till vid sjökanten. På en vild ros satt en långhorning, rhagium mordax, eller lövträdslöparen. Det låter himla fint med alla namn, men faktum är, som så ofta vid artbestämningar, att jag drabbas av stor osäkerhet. Vad vet jag egentligen? Spelar det nån roll? Men jag gillade mötet, och uppskattade att den stannade länge nog. Fortsätter gående genom den flera meter höga grönskan i sjökanten. Lite rött i det gröna, men jag kan inte finna vad blomman heter, vill inte ägna dagen åt det heller. Flugan ser ut som köttfluga.Och så, plötsligt djupt där nere, en liten skönhet.