Se i svart och vitt

Lite försök med svartvitbilder, som det heter. Som omväxling till alla starka färger. Men egentligen är det ju gråskala. På något sätt kan saker framträda tydligare i gråskala. Som i Tatis mästerverk - Semestersabotören. Fyrkantig bild, gråskala, och inte ett begripligt ord. Men det är just det - man koncentrerar sig på handlingen i filmen då. En genial film. 

Först lövträdslöparen. Satt och solade sig på en nyponros.En torrfura växer lite överraskande vid sjöstranden i den leriga platta sumpmarken. En vallmo, rött i rött. Men nu ses bara formen. När jag ser på blombladets struktur och form, då får jag tankar om 50-talsinredning, vet inte varför.En alldeles underbar väldoftande ros. Behöver stort format. Mitt omedelbara intryck när bilden var klar var lite känsla av evigt farväl. Både sorgligt, vackert och förgängligt.En kornvallmooch en mormorsrosOch så de vajande fälten igen, gräsets rörelse i den eviga vinden. Försökte få lite känsla av en mellanscen  i en svensk 50-talsfilmTill sist denna blyga sak, lusern möjligen, här mild i framtoningen.

Om möss och människors planer

I midsommartid gjorde frun och jag en utflykt till Kåseberga. En plats som är väldigt långt söderut i landet,värd att se året om, har god fisk, och branta backar ner mot havet, samt Ales stenar så klart. En märklig sak vid stranden, är att växtligheten är så annorlunda där. Och har det regnat lagom på försommaren, vädret är vackert och himlen blå, så en del år är backarna mot havet illröda av vallmo, himlen blå och havet glittrar. Helt underbart. Ja, det var det jag såg framför mig i bilen.

Denna dag var väderprognoserna högst osäkra, och regnet i Skåne hade fallit ojämnt. Men vi körde, och väl framme i Kåseberga var det nermulet, kraftig kall vind, och backarna torra med ganska lite vallmo. Men jag tog lite bilder, och vi åt middag. 

Först själva stranden, promenadvänlig, inte badvänlig. Backarna är ganska branta, så tung kameraryggsäck  plus vind var mycket utmanande när det gällde att hålla balansen. I förgrunden något slags vicker, bak det något strandgräs. Här var det lite vallmo, och en del blåeld.Kalla vindstötar slängde runt vallmon.Men en del ögonblick ljusnade det lite. Och vallmon är en blomma jag har svårt att se mig mätt på. Den är egenartad på så sätt, att när solljusets strålar faller snett in i den, är det som om den röda färgen förstärks och lyser själv. Detta kan inget foto i världen visa, och jag har försökt måla detta i akvarell, olja och akryl, men det lyser inte vibrerande rött från målningen. Så dels har blomman ett intryck jag aldrig sett någon fånga rättvisande, dels är den bara vacker i ögonblicket där den står. För om någon plockar och tar in den, så faller de röda bladen av snabbt. Men i mulet väder, ja då kan den avbildas riktigt.En tistel, höll fast den ett mindre blåsigt ögonblickNågon slags snårvinda, som tryckte sig mot markenBlåelden, fick inte bättre bild än denna. I det öppna landskapets blåst for blommorna ut och in ur sökaren som ett suddigt streck. Körde med 1/2000 dels sekund. Det var absolut nödvändigt att hålla i skaftet, men ändå riste och for de runt. En malvaSkrattmåsar fanns däroch trutarTog en bild med mobilen från middagsbordet. Fiskmiddagen var god, men de s.k. vitfiskwallenbergarna var inget annat än en kopia på en vanlig norsk fiskekaka. Som är gott f.ö.Stannade till på väg tillbaka, rågfälten vajadeoch vinden for över gräs och backar.

Fågellycka

Ja, hemma igen, och trädgården ser något förvuxen ut rent allmänt. Ingen brådska. Är nu några veckor bak i bilderna, så här kommer lite fåglar flygande i cyberrymden till Er. 

Först skäggmesen. Det är en fågel jag inte sett förrän i år. Den skulle finnas vid dammarna hemma, och följdriktigt har jag stått vid en trolig position en 3-4 gånger innan. Hade sett ett streck i luften vid rätt plats, och det var inte riktigt sparvfärgat. Den färdades mellan 2 vassruggar, tvärs över en skogsväg. Boet troligen vid en träddunge. Stod lite här, lite där. Så plötsligt, vid vassruggen vid dammen, satt den! Den stannade ibland till, som jag misstänkte, och spanade innan den korsade 100 meter öppet fält. Sann lycka att få en skarp bild på denna pippi! I sin riktiga miljö. Den är ju vacker dessutom.  Den satt ett par sekunder åt gången, ingen höjdarflyktbild, men ändå!Så ur annan vinkel, med mat. Satt gärna en bit in i vassen.Och så bakifrån. Sen - borta!Och sen en pausbild, ett enkelt grässtrå, icke att förakta. Skäggmesen kom inte tillbaka närmaste timmen, så jag gick. Hemma hände det saker. Mesungar lämnar ju boet redan i gryningen, men rödstjärtens 2 ungar gjorde det mitt på eftermiddagen. Denna spanar efter sin kompis, som redan flugit iväg, flera meter! Nästan som att födas, när den tränger sig ut. Så ja, landar på grenen rakt under. HUNGRIG!Mamma avvaktar p.g.a. fotografen.Så fotografen stänger fönstret och avlägsnar sig. Det är viktigt att de små får sin mat. 

Celine

Nu har jag varit upptagen ett tag. Min dotters lilla Celine föddes samma dag flyttbilen gick till deras nyinköpta hus. Så nu är jag morfar! Ett litet underverk.

Mina gamla bildhögar får ligga till en annan gång, för det här är viktiga saker. Har redan tagit en del foto, familjen kom från BB i går e.m. Har min Chromebook med mig, och bildredigerar i Polarr. Men en sån lite söting behöver inte redigeras så mycket. Och hon är så liten, så de flesta bilderna tog jag med Makroobjektivet. Men prata lite kan hon redan, och göra miner till morfar.

Trädgårdsblommor

Så kommer här resten av trädgårdsblommorna. Tog och laddade upp mig själv med sömn mellan bilduppladdningarna.

Först en liten regnskur, så liten att den avdunstade på någon timme.Men det är fint att se påAklejan, där efterhand alla frösådda blir blå, men vackert ändåNågon medicinalväxt med kraftig lukt, ej doftFärggrant! Grekisk vädd i motljus framför en vägg av midsommarblomsterSparrisen får växa till sigMidsommarblomstret eller malvanFörföriska sveper ljusstrålarna över demDenna sorten klippte jag en pinne av på annan plats om hösten, satte, och se! Men det tog allt några år. Alla mina rosor är rotäktaLåt det nya komma fram, det gamla går in i skuggornaNuddas av ljusetDen glada gula glädjegivande AklejanOch här fotograferad på nationaldagen, tror jagBlyg men förföriskGlödande vibrerande vit, den vita rosen från YorkHär var det färggrant, men den har en fruktig frisk doftNågot äldreFylls av livgivande ljus AklejanOch till sist, mogen och vacker, får den avsluta kavalkaden