Ejderstenen

På en plats jag brukar stå (stod där idag och tog bilder på en havsörn) finns det en bit ut i vattnet en sten som ejdrarna föredrog, andra stenar syntes inte intressanta. Det verkar vara så med fåglar, vissa stenar är bättre än andra. Det är stiliga fåglar med mysigt ljud, låter verkligen som kusten. På första bilden är det skugga, klockan är 05.04, det är lite kyligt och färgerna blir också lite kyliga. Men solen har redan kommit över horisonten, de är från 12 Juli bilderna, och solljuset börjar värma ådorna

ejderungarna får gärna komma upp på stenen för ådorna, här börjar solens varma ljus träffa dem, klockan är 05.10

rena dagiset den stenen

ja, det är stiliga fåglar och här börjar det orangevarma solljuset träffa dem, de vuxna är vaksamma, kastar blickar strax till vänster om mig

nä minsann, vad pågår här? intensiv blick strax nedom till vänster om mina fötter, där har jag tidigare sett mink på vintern bland is och stenar

oavsett vad det var (åtminstone inte jag, ejdrarna ignorerade mig) så utbröt full panik

samlad flykt bort, lägg märke till hur hur solen så grundligt ändrat färgen på ejdrarnas dräkter, från gråbrunt till guldbrunt, högst förvånande

och här drar de iväg

försvinner till fjärran

till sist en rörelsebild på landande ejder, tagen 50 minuter senare då solen stod högre och färgerna normaliserades

Anka + gås

Nu blir det helt vanliga fåglar, gräsand och grågås. De har ju sin plats. Tror detta är ett gäng yngre ankherrar som driver omkring, såg inte att de gjorde något ofog

Söta ankungar är alltid en favorit för den tillfällige flanören (tyvärr även gäddan) så här kommer mamma anka med ungar, egna eller andras

05.30 är klockan då bilden togs

flygande anka

landande anka

från landande anka till landande gås

planar ut

där framme är rätt plats

mjuklandning

bromsfallskärm behövs bara lite

Kusten

Lite olika bilder från kusten, alla tagna i mycket låg och skarp morgonsol den 10 Juli. Det är ju naturbilder, läste dagens artikel här om naturfoto, den var intressant onekligen, men jag lägger mig inte i diskussionen, tar bara bilder om och om igen, vilket får mig in på några ord från Jan om mängden publicerade bilder, vilket kan stämma på mig. Och jag har själv ställt mig samma fråga: varför gör jag så här? Det vet jag inte, det är bara drivkraften att ta bättre bilder, kanske vill jag bevisa det, vet inte, men jag gillar det bara. Det är ett spännande forum här, jag gillar att vara med helt enkelt. Lovar att försöka begränsa och sortera mer, det har jag lovat mig själv. Sen har jag skaffat bättre utrustning efterhand, inget överdyrt, men det stimulerar väldigt när jag upptäcker vad det går att göra med den. Kanske blir jag mätt en dag, på fåglar eller foto i sig, inget som går att förutse. 

Startar med betet vid kusten som håller fri sikt, fint grönt kort gräs och drar insekter till starar m.m. 

vadarflockar som flyger, syns och hörs är en kustfavorit som får själen att lyfta lite extra

så här kommer några kärrsnäppor tror jag

men här får ni hjälpa mig - vilka är de två skygga filurerna i vassen, de var svårfångade, såg i fågelboken till ingen nytta

sedan lite morgongräs - igen - gillar det

sedan en riktig seglare från fjärran som lossat förtöjningarna vid 06, vem är Elisabeth?

allra sist en mindre varelse i kustlandskapet, som kan trivas med boskapen på första bilden

Skärfläcken

Ja, det blir den fågeln - igen. Det är bara det att den är så vacker, och jag har råkat befinna mig på samma plats om och om igen. Det blir ofta till att mörka ner bilden lite, för det vita är så väldigt vitt hos skärfläckan, och blir helt utbränt annars, jag kör inte med masker eller vad man nu gör. Så - här är den - igen!

Bilder från 10 Juli, start 05.30

och när jag står där i lugn och ro, låter mig uppslukas av utsikten, så ljudlöst blixtsnabbt bakifrån - attack!

lärkfalken i spikrak kurs mot något där borta, såg ej vad som hände där, men det blev stor oro i leden bland vadarna, det lugnade snabbt ned sig och fridens liljor lade sig åter igen över vattnet där det flög flockar med små vadare, en mycket njutbar syn

till sist hade den långbente storboven insmugit sig i församlingen

Vitkindad gåsfamilj

Den 10 Juli är de vitkindade gässlingarna halvvuxna. Ännu är de duniga och söta. Gåsfamiljen har lugna dagar med lugnt vatten och hyfsat bete, inga större störningar. Men säkert dyker det upp en och annan varelse som vill ha gåsstek. Just nu denna dag var det emellertid mycket lugnt. 

... och vem är du?