Söker rätt blurr i bakgrunden

Ska börja ta mer bilder med manuella objektiv, tänkte köpa ett par till, men ack vad de gått upp i pris! Jämfört med för 2 år sedan, så har det verkligen hänt något med priserna. För en 5-10 år sedan gjorde jag mig av med några, vilket jag ångrar nu. I väntan på det som skall inköpas, så tog jag de enda två jag hade hemma. Först ett Pentacon auto 2,8/135 som monterades på en Olympus E-M1, en bra kamera för att ställa in skärpan för hand. Med 135 mm brännvidd fortplantas mina skakningar så illa i sökaren, att det är svårt att se skärpan perfekt, men det går. I det närmaste alla bilder här under är tagna med full bländaröppning, någon med bländare 4. 

Tycker Pentacon sköter sig väl, lite mjukt blir det på full öppning, men det är inte hela världen, åtminstone inte när det är suddig bakgrund som jagas. 

På nästa är det motivet som var viktigast, men det gäller att dra på ordentligt med kontrast i bildbehandlingen när ljust tränger på i bländare 2,8. Det föreställer en kaprifol, av den vilda sorten. 

Nästa objektiv har inget namn, det är köpt för en hundralapp nytt för kanske 5 år sedan, C-fäste. 35 mm och största bländare 1,6. Då det inte fäster riktigt så djupt som det skulle i adaptern, kan det bara användas på avstånd 0,5 till 1,5 meter. Monterades på en Panasonic GM1, som matchade det lilla objektivet. Blir blåfärgad kontur på skärmen när skärpan är rätt, det fungerade även i skarp sol, med viss svårighet. 

lite mjuk och lagom händelserik i bakgrunden, mycket måttlig kontrast obehandlat

hade den med mig på promenad över fälten också där ett och annat träd växte, skärpa på närmaste kvist

men visst blev det lite liv i grenarna! Här under är det kastanj

Testade denna bild på lyktorna, det blev lagom blurrig bakgrund där

till sist promenadkompisen, blev hyfsat med det lite halvdana objektivet minst sagt, tror jag drog till med bländare 5,6 här. 

det följde med en bijouvalp också, med sagolik energi, blev ingen bild på den. 

Länge sedan

Ja, det var länge sedan sist, livet kommer emellan ibland, så är det väl för oss alla. Men nu har jag lite bilder här, inget komplicerat. 

Först några tagna i trädgården 10/2, det är exakt en månad sedan, allt har bara blivit liggande. 

Julros, något bedagad, här ovan och lungört här under. Julrosen står just vid fågelmatningen, den är lite utsatt. 

sedan de mer vanliga vårblommorna i trädgården, snödroppe och vintergäck

den botaniska krokusen är också tidig, och alla dessa vårblommor är lika fina än när dygnsmedeltemperaturen är måttlig och tjälen biter sig fast i jorden. 

denna botaniska krokus sprider sig i mattor, på samma sätt som snödroppar, följande 2 bilder tagna 26/10

som sagt, de är lika fina än där de växer i mattor i gräsmattan. Var idag ute och gick på förmiddagen när jag väntade på frun som var på undersökningar, målsättningen var att se om en Sony RX100 kunde trevligt bakgrundsblurr i sina bilder, största bländaröppning. Tyvärr var vädret sämre idag, kylan bet in i märgen. 

det här blev inte mycket till fin bakgrund

prövar att gå närmare, det hjälper

detta här ovan blev ganska lagom avstånd mellan skärpepunkt och bakgrund

så här nära nästan suddas bakgrunden ut. Funderar på att inköpa en del äldre optik för att få trevligare promenadbilder. På slutet av bildsökandet fann jag ett fint fågelområde, det blir att återvända vid tillfälle. 

På promenad

Det blev en promenad idag, i stadens utkant. Vägen dit såg fin ut, en grad varmt, men vägens osynliga is fick bilen att fara något lite ostadigt. Ingen fara, det var inte jag som körde. Riktig snålvind över fälten, lugnt i dungarna så de lockade mest att gå i. 

högt vattenstånd i år, en stor del av betesarealen är sjö

när skog får sköta sig själv

nedanför fågeltornet, att gå upp i det var inte att tänka på med tunn is över stegen

det blir lite som nya vattendrag vid högvatten

det var en gång i tiden regementets mark, och därmed övningsfält, det sköts väl mot sjön kan jag tänka. Just denna byggnad kan möjligen ha varit avsedd som skydd för de värnpliktiga när en stod utanför med sergeanten och den unge mannen med nervöst svettig hand kastade skarp handgranat. 

omväxlande öppet och dungar

bortfrätt under solen ståtar staden Christianstads silhuett med de typiska omgivande fälten

gladorna har ökat, ormvråkar minskat

de alltid närvarande gässen, i detta fall kanadagås

isfigurer kan ju vara någon till glädje

och till sist - ifärg!

en hypnotisk bild

Små vänner i skogen

Ekorren

Jag är en av de personer som tycker om ekorrar, en del andra hatar dem, något jag har svårt att förstå. Visserligen är den en gnagare, men betydligt sötare än en råtta och ekorren verkar rent allmänt ha bättre uppförande också. För några år sedan, när vi satt tysta och pysslade på husets ovanvåning, så hörde vi små tassar springa fram och tillbaka i kryputrymmet, råttor? Nä, det visade sig vara ekorrungar. Honan hade tagit sig upp via stuprännan och funnit en liten glipa i takfotens nät, trängt sig in och gjort en fin bohåla skyddad i isoleringen. Ekorrarna gjorde ingen skada där, inte ens minsta lort eller annat. De var exemplariska hyresgäster. Troligen hade hon fött de tre ungarna i Februari, och i April började de springa ute. Oemotståndligt söta. När det är varmt har jag altandörren (alldeles nära deras ingång) öppen hela dagen, och ekorrarna sprang in och ut. Fodersäcken stod ett par rum in, ungarna sprang runt som de ville, och var de hungriga hoppade de ner i säcken. Ingenting förstörde de, lämnade inga visitkort, och var hur fina som helst. Ute gömde jag valnötter i grenklykor, de älskade valnötter. Tyvärr har jag en granne som hatar ekorrar, så jag fick en del klagomål, som jag tog med ett leende och vänliga ord. Fram mot hösten försvann hela ekorrfamiljen efterhand, en visade sig med avhuggen tass, men försvann, livet kändes lite grymt, saknade dem. Har satt upp en ekorrholk hemma, tyvärr inte funnit någon intresserad hyresgäst. Bilderna nedan blev en liten berättelse och är från promenaden nyligen. Det brukar alltid finnas någon ekorre nära promenadspången i sumpskogen, enstaka naturvänner lägger en handfull fågelfrö när de passerar. 

den sprang uppför stammen med en väldig fart, svår att fånga i sökaren

sen upptäckte den något i mossan, kanske hade en nötväcka gömt frön där? sökte lite med tassarna också

kollar ordentligt

fortsätter uppför stammen

kollar läget, var ska jag leta nu?

fortsätter ned till spången där fröer ibland läggs på räcket

kan finnas där under snön. Hur gott väderkorn har en ekorre?

men längre fram fanns det mat, det hade fotografen själv ordnat med, arvodet för att stå modell

sinnebilden av söt ekorre

på denna vril är det vanligast att folk lägger frön

tittar du på mig?

sen var maten snart slut

och nu var bloggen också slut