Vivitar series 1 70-210 1:3.5

Och nu över till något helt annat som omväxling. Gav 100 kr för ett manuellt retro objektiv,  det är ganska ljusstarkt, och icke-intuitivt att hantera. Skjutzoom med vrid. Ibland måste jag bara testa (eller leka). Det har Olympus OM fattning, normalt är det Nikon. Bländare oftast 5.6 - 8.  Tog ett varv eller två runt huset för att testa det, här är resultatet:

Jättegetrams med regn på

sedan blåregn, köpte det som miniblåregn, det stod blickstill i tillväxt en 10-15 år, men sköt plötsligt i höjden i ett stort träd intill, slingrar sig upp i toppen. Tänkte då, att det skulle vräka ut ett regn av blå blommor synligt från långt håll, men nu blommar det längst upp i toppen bland bladen, rikligt men närmast osynligt

sedan lupinerna, som inte riktigt velat växa hemma, men nu plötsligt vill de det

trädgårdsvallmo, den sprider sig med frö

rosa akleja

och en annan blå

bukettspirea

en storvuxen sorts kinesisk pion

en normalstor kinesisk pion bländare 3.5

till sist denne lille vännen, möjligen blåmes, flyttat hemifrån samma morgon (beskuren bild). Här ligger skärpan nedtill på skruven lite framför fågeln, det är närmast omöjligt få skärpa på något som rör sig med detta objektiv, när jag gick med det i trädgården och stod still och såg upp i det röda persikoträdet, satte sig plötsligt något som till utseende och ljud hade likheter med en höksångare, så jag lyfte kameran, då flög fågeln direkt. Men den lille blåmesen flög inte, bara rörde sig lite och pep efter mat. 

Romantisk morgon med final

Nu är vi i Åhus, vid Korran - det är en vattensamling 50 meter från stranden, belägen i fågelskyddsområdet, vid högre vatten har den flöde in från havet, vid lägre vatten blir det mycket med näringsrik gyttja, till glädje för vadare, ankor och andra fåglar. Klockan är 05.30 den 18 Maj när vi startar på vägen dit, en kort promenad genom en dunge

genast vid vattnet mötte mig skärfläckorna, här är en på promenad. Solen är låg och når just över vallen, rakt på fåglarna. Skärfläckor är ju synnerligen vita i fjäderdräkten, och är man inte försiktig, så bränner det vita ut illa snabbt. Så bildbehandling blir därefter. Men det är ett härligt ljus, kraftigt med varm färg. Det blir lite många bilder också, romantik får ta lite tid.

här låg en annan, om det var ägg under vet jag ej, man måste hålla avstånd, särskilt om de häckar

vi glor lite på varandra

ganska stillsamt så här långt

den ene letar lite mat, bredvid en större strandpipare, även om den kallas större är det en ganska liten pippi

den letar på i riktning mot den andra skärfläckan, har väl ögonen på den

den andra kommer och landar intill. Själv är jag full med mjölksyra i armarna, lägger mig på magen, får stöd för armarna och har lagt ryggen i smärtsam vinkel, men vad gör man? måste ha stadigt grepp, relativt långa exponeringstider i det svaga ljuset, men det ser ju starkt ut

nu håller de sig intill varandra

nu börjar de tydligt vara nära varandra, inta olika positioner, det är honan till vänster på bilden ovan, hon väntar på reaktion från den ätande mannen, och efter en liten stund visar ha intresse, lite kelsjuk minsann

men vad är det för något som ligger där borta? Glor med sitt stora glasöga? På oss?

nä, låter mig inte störa, här är något på gång, fortsätter med kelandet

får jag stå still länge till, innan han förstår? undrar hon, men nu blir det lite mer fart i honom

sedan verkade de ha lite lek med att skvätta vatten med näbbarna, han beundrar den stiliga honan

lite eftermys, sen säger vi 

hej då

ja, det ser ju fint ut, men lyckas häckningarna? tar kråkorna alla äggen, eller lyckas de flytta ett bo till mer skyddad plats? Både vipor och skärfläckor reagerar likadant och samtidigt på kråkorna, och viporna vill inte ha skärfläckan för nära heller. Såg för några dagar sedan ännu inga ungar, eller någon skärfläcka som låg och ruvade, men jag kan ju inte se allt, kan ju bara hoppas. Efter fotograferingen den dagen (kommer mer bilder sen), så vaknade korna till, kor med kalvar galopperade rakt mot mig, och jag avlägsnade mig diskret, dags för frukost ändå. 

Tosteberga ängar 13 Maj - 2

Så fortsätter jag med lite detaljer ur landskapet. Sädesärlan var så fin, att den bara måste få en bild, bilden tagen senare på morgonen, bättre ljus trots molnen

En svan passerade, i början av promenaden då det var gryning och tjocka moln, så trots ljuset blev det bilder. 

vit svan mot blå himmel är en klassiker, men med molntäcke blir det lite grått. 

en liten sångare

sedan lite hur landskapet kan se ut

sen lite blommor

Tosteberga ängar 13 Maj - 1

Tillbaka till vårblommorna på Tosteberga ängar. Där är allt från öppen torrbacke till beteshage, från havsstrand till lundar. Givande med andra ord. Startar med själva lundarna, ofta hassel, getapel och andra mindre träd och buskar, men även stora som ek och bok. 

fann denna blomma i lunden, nu har jag fått hjälp med arter denna gång. 

det är tandrot (dentaria bulbifera) den är flerårig och förökar sig med groddknoppar vanligtvis, eller via jordstammen. Har tydligen inget större behov av genetisk diversifiering. Namnet kommer av tandlika knoppar på jordstammen. 

gulsippor växer också i lundarna

på en mandelblomsäng kan man känna tonerna av Evert Taube, nästan så det rycker i benen

blandat med gullvivor

någon kattfot fick jag inte med, och blå viol borde jag haft med bild på

gullvivans blomma är svårfotograferad, men så här ser den ut

orkidéerna smög sig in överallt

brunörten är vanlig, av många sedd som ogräs i trädgården, en ört som anpassar sig till det mesta, egentligen fin att se på 

jungfrulinet växte långt ned i gräset, såg så fint ut att det bara måste bli en bild. Hette från början jungfru Marie lin. Färgen kan variera från rödaktigt till vitt. Blomman är myrmekofil, dvs myror gillar fröna och bär iväg med dem så de sprids, fröna innehåller energirik olja och liknar till det yttre en liten insektslarv. Samma med t.ex. vitsippor. Heter på latin polygala - mycket mjölk - för att man trodde korna gav mer mjölk om de åt blomman.  Tillhör ärtsläktet - inte lin.

till sist skörbjuggsört som växte i strandkanten där korna trampade lera. Det är en städsegrön kustväxt. Bladen har en egen kryddig smak till matlagning. Den innehåller mycket c-vitamin, grön året om, växer vid havsstränder, och hjälper mot skörbjugg. 

del 3, det sista från pansarskjutfältet

Startar med en blomma känd av alla, liljekonvaljen. Tillhör familjen sparrisväxter, brer ut sig med både jordstam och frö, kan trivas mycket bra i trädgården. Som bekant giftig, mest irriterande för magen, men även hjärtrubbningar. Idisslare brukar undvika dem, men andra husdjur har blivit påverkade av gifterna. 

Aklejan här är nog också kommen av dumpat trädgårdsavfall, som det lätt kan bli i ett skogsavsnitt nära villabebyggelsen. Aklejan är en perenn ranunkelväxt, men ofarlig för den som vill smaka. Införd av munkar för att smörja på skabb. 

någon spirea, kanske kvastspirea, nog från trädgård också. Spireor är rosväxter. 

rågvallmon är en sommarens färgprick i det gröna. Lysande intensivt röd. Producerar mängder med pollen attraktivt för insekter, bra för biodlare. Sädesfält kan se fantastiskt vackra ut fulla med denna vallmo, men kanske inte bonden gillar det. 

rosmarinvide kan också ses i trädgårdar, har passande buskstorlek. Också måttligt rotsystem som inte förstör rör och husgrunder. En ursprunglig krypvideart i landet. 

nog smörblomma med insekt

här råkade sommarvicker komma på återbesök

insekten igen

och till slut några skogsmyror