899 - Vid vatten

Var för några dagar sedan på ängarna, såg två stora flockar med tofsvipor, vi har ju ganska varmt, så de dröjer sig kvar. Det har varit några dagar nu när molntäcket skingrats ibland, och himlen blir blå. Konstaterade att bonden tagit in korna för vinterförvaring, en del förvaras väl i frysboxen.

Där borta gömmer sig byn och mitt hem

Gässen är alltid här, utom när allt är täckt av is och snö

Idag körde vi till Listerlandet, utflykt nr 3 där den sista hamnen skulle besökas, Djupekås. Det var helt vindstilla, spegelblankt och vädret var än gråmulet, än bländande sol.

Solen kom fram, tog ett litet panorama, eller kanske triptyk

Andra sidan viken, tomt på turister, kyla och fukt lockar inte

Men fastboende finns här, en vacker plats att vara på

Kråkor finns här så klart

speglad i vattnet liknar den mer en fladdermus

Trutarna anstränger sig måttligt

Ibland flyttade en och annan på sig några meter

En kelsjuk katta gjorde oss sällskap

Plötsligt hörde jag ett sommarkvitter, det var ingen inbillning, det var en gulärla

En flock änder tog en sväng, kan ej arten

Detta tröttnar jag aldrig att se på

Det gör dagen bra

Till sist en svan

Det var allt, tack för mej.

898 - plus en

Stora saker har hänt, det har blivit ett barnbarn till, en liten grabb.

Och en av byns storkar har skaffat en ny utsiktspunkt, rakt över vägen vid pizzerian.

897 - mörkret närmar sig

Ute en timme, blött och kallt om fingrarna, men ack så härligt att vara ute. Där satt någon liten fågel och sjöng för full hals inne i ett snårigt buskage, så underbart att lyssna på. Nu blev det inga fågelbilder, hade fickkameran med, tänkte enfärgat idag, och det blev det. 

Följde kostigar, men mötte ingen ko

Herculesdammen

och utsikten från tornet

börjar bli blött i markerna

sen slirade jag hem i leran med skotern. 

896 - grålaserad November

Rapport från bygden: Här längst ned i syd ligger molntäcket strax över huvudet, eller direkt på, det börjar bli surt i markerna. Så brukar November vara här, grå och stillsam, förutom när det blåser. For igår ut till ängarna, såg en större flock vadare, men de höll sig 500 meter bort dit jag inte kan ta mig. Solen försökte skina genom molnen, det var fint.

Båtplatsen växer igen lite mer varje år

Mitt i det platta på ängarna ligger en stor stenbumling. Där kan man på vinterhalvåret understundom se en örn, eller flera. Därför kallar jag den örnstenen. Där satt en nu också, men de ser mig redan på 200 - 300 meters håll så innan jag stannat och fått upp kameran är de halvvägs mot nästa samhälle.

Så idag for jag till havet, 4 grader varmt, lite småblåsigt och duggregn. 

En och annan dekorativ våg. Det blir att stanna och ta en bild då och då, konditionen är lite sådär.

Sedär, nu övergår duggregnet till regn efterhand, ganska stillsamt.

En ännu ej av vågorna bortspolad blomsterprakt.

Nu blir det att byta kamera, det blir den långa. En flock grönfinkar håller till där, närapå omöjliga att se på marken.

Men i luften syns de bättre

och ankor så klart, väldigt tomt på fågel idag. Men gott om vatten.

Ja det var inte mycket märkvärdigt att visa upp. Regnet bara ökade, och jag for hem, men högst i 70 km/h då det kändes säkrast på 2 hjul. 

895 - snabbtur

Ute en timme med skotern, fotoväskan hängande över axeln. Först ut på ängarna, där fanns denna art av arktisk Calidrisvadare, det finns en 3-4 arter som liknar fåglarna på bilden under, jag kan inte säga något mer bestämt.

Ute på ett näs hade svanarna samlats för kvällsputsning.

De vanliga vitkindade gässen på sin vanliga plats

En glada kom

landade

de är ganska svårupptäckta när de sitter still i landskapet

Sen ut till dammarna, rådjur där de brukar vara, get med kid

Såg några björktrastar

Sen hem igen, åkte till storkarnas tillhåll de senaste dagarna, vid gårdsbutiken, men just när jag kom var alla borta, nåja, de återkommer.