849 - vårspaning

En tur med bilen idag, 5 mil blandad körning. Dieselmotorn drar 0,44 l/mil ( snitt hela körningen inkl 2 kallstarter) det är jag mycket nöjd med. Vandrar över en äng in i en dunge.  Varmt och gott där det är lä, i snår och träd sjunger bofinkar och mesar. Högst njutbart. Ser efter platsen där de första blåsipporna kommer upp varje år, en pytteliten fläck på jorden. 

Jodå, den plantan blommade som förväntat. Intill den hade gullvivebladen blivit centimeterlånga. Sen fann jag en ensam blåsippa också.

Småfåglarna var knepigare, de sjöng och flög runt, men gömde sig i riset.

Ut mot vattnet fanns inte mycket, några gravänder och detta rödögda par. Strandskator lever inte endast vid vatten, hela somrarna hemma hörs de flyga runt huset uppe i  i luften, och jag har en halvmil till sjön och en mil till havet. 

På väg till bilen visade sig äntligen en bofink, i sin finaste vårdräkt satt den där. 

Han väntade nog på frun. 

848 - det föränderliga landskapet

Tog en liten cykeltur idag, vädret var typiskt Mars här, solglimtar, mest mulet, kraftig vind med stötar som ibland innehöll större eller mindre mängder vatten. Men några bilder blev det. Motvind och mjuk väg tar mycket på cykelns batteri. 

Gav mig iväg för att avnjuta fågellivet på ängarna, men landskapet hade snabbt förändrats, ängarna var borta, vatten överallt. Vägen försvann ner under vattnet, dumt att fortsätta, ingenstans att kliva av, och hur länge håller packningarna tätt i navmotorn?

Det enda att se när jag vände var att starflocken nu var mycket större än sist. Det blev att dra till dammarna, vinden förde mig dit. Såg att sothönsen och skäggdoppingarna och det vanliga knölsvanparet hade kommit. Rördromen var tyst, eller så kunde den inte överrösta vinden. På en pinne i vattnet där svarttärnorna brukar sitta om sommaren, där satt skarven i sin finaste dräkt.

Men den gillade inte sällskap.

Så eldriften förde hem mig, där fanns en del blomster som börjat slå ut, scilla t.ex. och svällande persikoknoppar. Kejsarkronan på bilden under slår snart ut, knähög redan. 

Till sist rosenplister, som sprider sig och växer som det vill. Här i gräsmattan. De flesta hade förgiftat den för länge sedan, men jag tycker den är fin, så den får hållas. 

Sen blev det inte mer bilder, horisontellt iskallt småspikregn drev in mig med blöt kamera. 

847 - blandat från senaste året

Det blev stillsamhet inne idag, så jag gjorde en snabbkoll i arkivet och fick fram detta, alla bilderna är i färg. Lite blandad kompott. Något ljusare väder ute och en del vind över landskapet hör jag när jag sitter här. Lyssnar på en isländsk tonsättare - Veigar Margeirsson som gör mest filmmusik, förmodligen för att det ger säkrast inkomst. Den estetiska branschens vägar är beströdd med taggiga rosor. Lyssnar mest på musik från 2000-talet, gärna med tonsättare från Island och Japan, t.ex. Yuki Murata. Eller varför inte Max Richters (EU)  The Blue Notebooks? Nä, nu blir det bilder. Denna första härunder ser ut som både harkrank och slända, där den gömmer sig under bladet och kikar över kanten. 

Idag skriver jag över bilderna, omväxling förnöjer, eller förnyar? I vart fall, härunder är det definitivt en harkrank. De är ganska stillsamma och tacksamma för makrofotografen. 

En knubbig minifluga, jämför den med tornspetsen mitt emot den. Tornar är värre än taggar, det är säkert. 

Något åt stekelhållet som sitter på något åt renfanehållet.

Kamouflerad i skuggan gömmer sig jägaren

Och nu över till något helt annat, (s)kåda in i bärnstenens inre, ja det är ju gammal kåda, nästan elektrisk nere till vänster på bilden är den, eklektiskt elektrisk eftersom den på grekiska heter elektron, och har givit namn åt elektriciteten på grund av sina elektrostatiska egenskaper

Fröspridning, en grundläggande egenskap för livet

En del blir fotograferade för sitt ovanliga utseende, som svampen på bilden här, är den inte märklig?

Hav tålamod, ett hav av tålamod, så får ni inte missmod mina vänner, snart är aklejans tid inne

Till sist en mamma - barn bild. 

846 - monokrom spaning

Det var blåsigt ute idag, mulet. Fick dra upp huvan på jackan, annars blåste mössan av. Vattnet stiger så långsamt i sumpmarkerna, ser ut att bli ett normalvått år. Hörde rördromen, såg starar och en hök, men ingen av dem ville vara med på bild. Blev ingen lång runda, bara runt dammarna. 

Genomsnittlig väg, fanns torrare och våtare avsnitt. I de våtare gällde det och veta var vägen gick. Mötte en man med barnvagn och klafsande gångskor. 

Vigg är det gott om. Grågässen håller till i dessa dammar, den dominerande arten. De hade revirstrider nu, våren går framåt. Lägger väl ägg när som helst nu. 

På en vattendränkt äng i närheten letade skrattmåsarna efter mat. Men vad äter de? Något med näring måste ju finnas där. 

Alldeles intill dem hade 2 trutar funnit sin egna plats. Ja, det var allt, mer än så blir det inte idag. 

845 - det närmar sig

Så kom jag äntligen ut, en helt underbar dag, ut på ängarna. Vädret mest mulet och iskall vind, men det var högt till himlavalvet och fritt åt alla håll. I hela denna rymd var det liv på fåglarna, bara att stå och njuta. Det blir bilder som en liten dagboksanteckning, men inga bilder kan visa hur det känns eller upplevs. 

Vattenståndet har ökat som det är brukligt på våren, det är ängarna under vattnet, det sjunker lagom till äggläggning. 

Viporna är i farten

Vadare har kommit

Vad det nu är, men de låter vackert och ser härliga ut.

De allestädes närvarande ankorna

En annan sorts ankor

Obeskuren bild av lärka, rent omöjlig att se om man inte ser var den landade.

Kråkan i landskapet

Varje år ser jag flera kringdrivande båtar ingen verkar intressera sig för

Den store smög förbi bak min rygg

Ålakråkor finns det lite här och var

Några tranor snurrade förbi

Några mindre flockar bläsgås syntes

Det är gässen som dominerar i landskapet, fyller upp

De vitkindade har tagit över

Finns i stor mängd

Fina är de

Men de har i det närmaste fullständigt trängt undan grågåsen. Lite suddigt här, 1/800 sekund är för lite. Men jag såg knappt några grågäss alls.