Stefans bilder
833 - fåglar
Plötsligt händer det - snön vräker ner en stund, får se hur länge den får ligga. Kunde vara fint och ut med kameran, men orkar inte mer än till brevlådan. Så det blir ur lagret igen. Men bra mycket finare och ljusare blev det plötsligt.
Ute i sumpskogen satt skatan, tyvärr hamnade skärpan lite bredvid ser jag nu.
Vakten när de andra betar runt dammarna. När gräset är så här högt är ungarna redan nästan vuxna, gässen är kvicka om våren att finna en plats och lägga ägg.
Sävsångare, de var inte så många 2018, många fler att se året innan.
Det är bara vid denna tid jag ser dem, ett par månader om året.
Sången är härlig, en njutningsfull tid när konserten är runt mig.
Silhuettbild av en av de vanligaste fåglarna.
Lövsångaren.
Den brukar ha benen så.
Sången går att lyssna på länge utan att örat blir trött.
Nu är detta ingen fågel, men den fick vara med ändå.
832 - tillbaka till framtiden
Tillbaka för bilderna är från 2018 och framtiden för att sommaren kommer även 2019. Ute skiner solen idag, vinden är iskall och jag håller mig still inne. Har inga nya bilder från idag. Eller igår. Men här kommer makro, det gillar jag, har skickat efter mellanringar, även om jag vet att de är svåra att använda, för små marginaler. Förresten såg jag igår en svartmes utanför sovrumsfönstret, den gillade frö som jag bjöd på. Aldrig sett en svartmes häromkring innan. Nu strök en flock vitkindade gäss över huset, det händer saker.
Liten, knubbig med stor näsa, vi ser alla olika ut.
Stekelliknande, men ändå inte.
Det verkar finnas många färgkombinationer av flicksländor.
Huvudet. Svårt med skärpa och skärpedjup framförallt då man kommer nära. Darr i handen och svag rörelse i växter.
Gott om dessa i sumpmarker, vad det nu är för insekt.
Blomfluga med en dräkt som påminner om getingens, men bara nästan.
Trollslända kryper ur larvskalet
Flugrumpa. Sitter på ett grässtrå och kollar omgivningen.
Jaktspindel eller med sitt riktiga namn, vargspindel, är tålmodiga, listiga och har bra syn. Denna har haft jaktlycka.
Drar ihop ett blad med trådar, så blir det ett fint mat och gömställe, ett litet hem.
Till sist en riktigt svart bild, överbliven. Eller övergiven?
831 - fortsättning
Idag blir bilderna mer måttligt tonade, kaffe tror jag den toningen heter. Ganska trött, så det skrivna blir minimalt. Och bilderna visar träd och åter träd.
830 - färglöst men ändå inte
Gick en runda vid havet igår, fåglarna var få och synnerligen skygga, så det blev att rikta uppmärksamheten mot något mer pålitligt, något som stod still. Det blev träd, stenar och is, saker som lät mig sikta med kameran i lugn och ro. Blir några bilder med lite varmare ton idag, resten kommer imorgon.
Kovägen
Stigen längs med havet
Tillsammans står de där, enade.
Mot ljuset
829
Kom ut i skogen någon timme igår, de höll på med trädfällning och rensade upp efter blåsten som varit. Idag blåser det igen, iskall genomträngande nordan ute. Trodde fåglarna skulle flytt till andra ändan av skogen, men motorsågen berörde dem inte. Min morbror brukade berätta när han var skogsarbetare, att älgarna ignorerade honom, de stod lugnt kvar.
Genast jag kom ut sken solen, det gnistrade som diamanter bland alla droppar. Hur jag än försökte ville det inte synas i kameran. Hade jag haft huvudet med mig, kunde jag möjligen ha fibblat bland inställningarna och valt strålande ljuspunkter, men nu blev det inte så.
Rakt mot solen blir det dagar som denna en effekt där alla våta grena ser ut att sitta i halvcirkel, det går åtminstone att ana på bilden. Ack vilken skillnad det är på ögat och kamerasensorn. Och så skiljer mjukvaran också.
Sen gick jag lite längre in bland träden och fann fåglarna, lade ut lite frö.
Som syns på ljuset blev det snabbt både nermulet och dis, skymning mitt på dagen.
Ser kallt blått ut, men kändes ganska milt.
Skärpedjupet är väldigt kort.
Äntligen kom den, blyg och vacker.
Sen gick jag hemåt.



















































