Makro är räddningen

Det brukar vara så att innan jag ger mig på något annat tar jag först makroobjektiv och kryper i trädgården. Det blir som entrérätt... Jag kan fånga några kryp och fotografera blommor samt rensa tankarna och fundera på nästa steg i skapandet.

Många säger att det är svårt med makro… Jag kan hålla med om det. Om man vill skapa sådana riktigt riktigt nära bilder och något meningsfullt det vill säga en bild inte bara en avbildning på en detalj… Men det gäller i stort sätt allt fotandet. Man måste bestämma sig om vad man är ute efter…

Ett makroobjektiv var också den första fasta objektiv som jag skaffade mig när jag blev ”fast” i fotandet. Ett 50mm till ¾ Olympus system och just makroobjektiven var de som jag fick byta. Fotade även ”sönder” ett 90mmTamron.

Jag skulle gärna ha i min portfolio bilderna från vackra ställen i världen och ibland var det frustrerande att man inte bara kan sådär åka iväg för att fota… Det vardagliga, skolan, jobbet, sedan sjukdomen var ständigt i vägen…

Så istället för storslagna vyer var det olika blomsterrabatter…

I början avbildade jag allt som jag tyckte var någorlunda vackert, men så småningom som jag skrev i tidigare inlägg, lärde jag mig mer och mer och vågade ta svängarna och släppa lös kreativiteten…

Som med allt annat ibland blev det bra och ibland blev det också bra för att man lär sig bäst av sina misstag ;-) Oj, det var en del…. Men det behöver jag inte skriva om.

Makro ger dessutom mer möjligheter än jag förstått i början, det ljusstarka objektivet funkar även bra till mycket annat.

Makro är temat till nästa upplaga av Fotosidans tidning. Det blir en spännande läsning!

Bilderna i bloggen är olika, några har ett antal år på nacken, andra är nytagna :-)

Sommar ljuva sommar…

Efter över två veckors vindstilla kom en liten liten bris från havet. Det blev på en gång lättare och dagen verkar inte bli så tung… Vaknade innan tuppen och gick ut till trädgården. Fyra på morgonen kunde man andas.

Vid skrivandets stund det vill säga runt tio, är solen uppe och skiner starkt, men det känns mycket behagligare. Vindpustar håller myggor borta och jag kunde även strosa runt lite bland rabatterna med kameran.   

Det var inte mycket foto de senaste veckorna. Efter snigelklippning (det måste vara snigelår!, så många kryper fram på morgnarna och kvällarna) har min kropp lagt av och det var omöjligt att anstränga sig till någonting. Dagarna spenderades i ett mörkt rum framför fläkten med lass av glass och annat kallt… Kunde inte ens läsa…

Fick min andra Pfeizer spruta och tack och lov blev jag inte så sjuk som vid första gången… men värmen sätter stopp för det mesta…

Samtidigt skäms jag när jag gnäller i bekväm fåtölj ute på altanen, när folk förlorade sina hem i ovädret i västra Europa, särskilt i de vackra städerna i Tyskland. Livet raderat på en natt i ett skyfall… Det går knappt att ta in all information om vad som hände där… I andra delar av världen härjar betydligt högre hetta och eld skördar tusentals hektar av skogar… Fruktansvärt!

Jag blir inte glad av sommaren i år…

Trädgården klarade sig ganska bra trots stekhet. Det kom lite ohyra på några blommor, några blev uppätna av sniglar som trivdes oerhört i värme och fuktighet och vuxit sig stora, tunga och glänsande… Jag räknar de jag hittar och ”raderar” och dagens antal är deprimerande… men det verkar som att jag får tänka om vilka växter får vara kvar i framtiden, för att sniglar de kom hit för gott och inte mycket jag kan påverka…

Olympus fyllde några kort mellan varven, så det är bara att ta sig i kragen, framkalla, rensa och skapa något nytt… Det kanske även blir läge för en promenad vid havet… Det lugna havet i hettan var mycket vackert, särskilt på kvällarna när solen gick ner som en stor röd ballong och det såg ut att den är på väg att ta sig ett dop…

Det blev hett...

Hettan smög sig på från olika håll och tog över vardagen, det var omöjligt att tänka klart eller göra något.

Det är inte roligt att bli sjuk på sommaren.

Midsommardröm blev till mardröm…

Solstrålar stickiga som nålar eller tistelblad, ljuset gjorde ont och blodfläckar fyllde ögonvitor, migrän och trötthet det var början på sommaren.

Mellan varven kom åska och slog ner... fördärvade elektroniken… fick byta modem och radio gick till sopen.

Trädgården invaderades av mördarsniglar, fästingar och myggor jagade mina ben.

Vilken glädjande början på den så starkt efterlängtade sommaren…

Neeeej… jag vill ha snöööö….

Fotomässigt brukar jag vid denna tid samla på massa makro, blommor, insekter och andra roliga detaljer. Jag försökte lite även i år …

Blomsterrabatter exploderade i regnbågens färger och regndroppar glittrade på potatisar och gräsmattan…

Jag längtar efter svalka…

Spenatens oemotståndliga charm….

Jag gillar spenat och gillar uttrycket om att vistas/fota i spenaten… Det hörde jag för första gången här på fotosidan för länge sen och det var vid första intrycket liiite förvirrande, som ni förstår. Men det tas emot snabbt för att jag gillar ordvitsar och metaforer…

Min svenska blev med tiden dessutom mycket bättre och idag kan jag njuta av fler uttryck som är förståeliga och användbara bara på svenska… det vill säga om man översätter de rakt av blir det något annat…

Ja, ni vet, när man pratar om alla hästar hemma eller begravda hundar och att man anar ugglor i mossen och många fler…

För mig var det enormt frustrerande att inte kunna läsa och skriva på svenska. Jag lade all min lediga tid på att lära mig språket, när jag fick möjlighet att ”bygga” mitt hem i Sverige. För mig betydde språket frihet och möjlighet…

Jag förstår inte människor som bor här i Sverige många år och fortfarande kräver tolk när de behöver röra på sig i samhället…

Spenaten är på tapeten alltså ;-)

Kröp bara lite i liljekonvaljfältet med 35mm makro. Liljekonvaljblad påminner mycket om spenat, blommor doftar ljuvligt, men jag fick inte särskilt lång stund att vara i fototrans. En svärm myggor omringade mig omedelbart och det var svårt att fokusera på plåtandet… det blev pannkaka på det sättet. Kanske inte totalt, men jag är inte nöjd… det blir nästa år och jag får skaffa mig en djungelolja…

När allt går åt skogen…

då är det bästa att gå till …skogen.

Det är ett starkt uttryck ”går åt skogen” och egentligen var det inte så starkt för mig, men det hände det ena efter det andra och jag kände att jag behövde rensa tankarna.

Tog en sväng till Haverdals naturreservat. Hade ingen lust att fota, men maken tvingade mig att ta med mig makro… och det var bra! Med makro är aldrig fel. Även om promenaden bildmässigt var sisådär, men en liten blomma och lite annat fastnade på kortet och jag fick vädra hjärnan.

Kom hem skönt trött och kan bara skriva att skogen är den bästa medicin när man inte är riktigt säker på vad det är som skaver… det vill säga smådeppig eller bara trött. En skogspromenad ger livsglädje tillbaka, efter någon timme eller två bland fågelkvitter, dofter av blommande tallar och massa annat är man som på nyfött.