Tävling och feedback

Jag brukar inte tävla med mina bilder, även om det händer någon enstaka gång. Men förra året skickade jag in en bild till SM. Man inser ju att man inte har någon chans som glad amatör mot alla superduktiga fotografer, men jag var nöjd med bilden och den fick ändå en bedömning som jag var mer än nöjd med (Honourable mention - god tävlingskvalitet).

Hur som helst, i somras skickade jag in samma bild och ytterligare en till en annan fototävling, pet photographer of the year. Det som lockade här var att man även skulle få feedback på sina bilder. Så förra helgen kom resultatet. Kul att läsa feedbacken, här finns kanske lite att lära. Bjuder på både bilder och kritik ifall det är någon mer som tycker det är kul att läsa vad domarna tycker. 

Och jag var riktigt nöjd även denna gång, professional standard kändes ju väldigt bra för en amatör med prestationsångest. I alla fall tills jag såg bilderna som "hamnat i betygs-gruppen över min". Där fanns absolut en hel del bilder som jag tycker var riktigt bra. Men också en hel del som jag kanske inte tyckte var lika bra.

Men så idag kom ett mail till jobbet. Ett program som jag använder dagligen (eller i alla fall borde använda dagligen) hade vunnit en tävling. Tydligen bäst i alla kategorier. Till saken hör att jag tycker programmet är så dåligt att jag precis sagt upp avtalet med dem. (Sedan jag började på jobbet för knappt ett år sedan har jag inte gjort annat än rätta en massa felbyggda widgetar, rättat diverse fel som de gjort vid implementeringen och "upplyst" dem om diverse buggar. Och programmet är galet lätt att göra fel i och i vissa avseenden rent användarfientligt. Men det är klart, eftersom programmet bygger på att man själv skapar en massa widgetar så kan man ju sätta sin bästa utvecklare på att bygga upp en perfekt tävlings-vy.) Så vad säger egentligen en tävling om hur bra något är?

Här kommer i alla fall bilderna med feedback. Bilden med ormbunkar är samma som jag skickade till SM 2022.

Sista bilderna. Och första.

För en dryg vecka sedan tog vi farväl av den gamla hunden. Inte helt oväntat, men otroligt jobbigt trotts att det inte fanns något alternativ. Det finns mycket att säga om den hunden. Men han har betytt otroligt mycket för mitt fotograferande. Och han älskade att bli fotograferad. Jag har en liten hemmastudio, och så fort jag ställde i ordning för att fotografera satte han sig mitt i rummet och väntade. Skulle man fota någon annan fick man stänga honom ute från rummet. Dessutom kunde man flytta honom lite hur man ville, och blixtarna bekom honom inte alls, så han var fantastisk att träna på att ljussätta. En hund finns ju fortfarande kvar, förhoppningsvis får hon snart sällskap av en ny liten fotomodell. 

Allra sista bilden

Sista skogspromenaden han orkade gå med på

Första bilden, april 2009