Susan Hanserkers foto

Om mina försök att fota framförallt hundar och natur, men också att försöka utveckla min kreativitet, teknik och mina bilder.

Funäsfjällen dag 2 - 150 mm och 14 mm

Dag 2 sken solen och vi valde guldtur 558 med start vid Andersjöåfallet. Jag brukar inte vara så fascinerad av just vattenfall, men det här var riktigt fint. Turer startar med en 303 steg lång trätrappa med utsiktsplatser på lämpliga ställen. Tyvärr blev det inte något fotat vid vattenfallet. Den var rätt mycket folk, många hade nog bara stannat till vid fallet och gick hela, eller en bit, av trappan för vi såg inte så mycket folk resten av turen. Och många hade också med sig hund, vilket inte hade varit något större problem om det inte varit för det att Alice börjat löpa. Så, för att slippa ha en massa hanhundar runt oss, så blev det en ganska rask marsch upp. Lite trist, men ibland får man anpassa sig till verkligheten. Och fallet finns ju kvar till kommande år.

Turen är ganska kort och vädret var som sagt vackert. Jenny, dottern och Alice valde att "koppla på" guldtur 557 där turerna möttes för att få en längre tur medan Yvonne, jag och Spejja tog det lugnt och njöt av solen. Blev dock inte så mycket fotat denna dag.

Det fanns väldigt gott om hänglav i fjällen. 150 mm macro.

150 mm macro.

Spejja njuter också av solen. 14 mm. Ser för övrigt att jag tycks fått något större skräp på sensorn...

14 mm.

Postat 2021-09-30 19:26 | Läst 322 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Funäsfjällen dag 1 - 85 mm

Väl hemkommen från en semestervecka i Funäsfjällen. Den här gången var vi fyra som for iväg; min bonusmamma Yvonne, bonussyster Jenny, dottern och jag. Och så några hundar förstås.  Med tiden har jag blivit rätt bekväm så vi hyrde en stuga och tog dagsturer. Skönt att inte behöva tänka på hur mycket man packar med, att kunna välja turer efter väder och humör. Och skönt att få sova i en riktig säng. Datorn fick dock stanna hemma, så det är först nu jag tittar igenom bilderna ordentligt. Första dagen blev det en tur till Andersborgs våffelstuga (med tillhörande våffelpaus) och Lillskarven (men det vara bara Jenny som besteg toppen) Yvonne hade trillat och gjort illa ryggen tidigare i år, så hon ville starta försiktigt för att vara säker på att kroppen skulle hålla. Dottern "samlar" på växter och ville "nyckla" (artbestämma) så många som möjligt, och jag - ja jag ville njuta av naturen och fota så mycket som möjligt. Denna dag tog jag bara med 85 mm upp på fjället. Vädret var lite gråmulet, men emellanåt tittade solen fram. Men mot slutet av dagen började himlen se hotfull ut. Vi han dock tillbaka till stugan innan regnet bröt ut.

Blev en väldig massa, nästan identiska, bilder på den här vyn. Blev så förtjust i det snöklädda fjället i bakgrunden. Och så fort jag tagit en bild så flyttade sig molnen lite så solen sken mer eller på ett annat ställe på fjällsluttningen...

Spejja (Gamle Mizar fick stanna hemma denna gång. Lite sorgligt, men bara att konstatera att hans kropp nog inte längre håller för längre turer, åtminstone inte flera dagar i sträcka. Han var dock i gott sällskap av maken och sönerna, maken är lärare och sönerna pluggar fortfarande, så de kan inte komma ifrån så lätt under terminerna.)

Dotterns Alice.

Postat 2021-09-27 22:01 | Läst 273 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Projekt fota hundsport del 6 - några sista bilder

Så har jag fotat alla hundsporter som jag hade tänkt. Jag har fått bilder på nosework, specialsök, agility, rally, lydnad, spår, sök och rapport. Och många olika raser: shetland sheepdog, softcoated wheaten terrier, pudel, aussie, cocker spaniel, dvärgschnauzer, schäfer, podengo portugues och irländsk terrier. Alla kommer inte få plats i klubbstugan, men förhoppningsvis kommer bilderna ändå till glädje för ägarna och en del kommer säkert användas till kursreklam och liknande. Men lite märkligt känns det ju att inte ha med någon bild på någon pumi, "min" ras.

Jag hade en sökbild i huvudet som jag ville prova att få till. Så vi for Rösaring make, dotter och hundar. Där finns fin skog att fota i, men också intressanta fornlämningar (en processionsväg, gravhögar och en labyrint). Nu är hon ju inte någon sökhund, men skälla kan hon om man bara vet hur man ska få igång henne. Här står dottern bakom kamouflagenätet med en boll i handen.

Efter att ha tänkt igenom bilderna en gång till (undrar hur många timmar jag tänkt på dessa bilder) så landade jag åter i att jag bara ska ha en bild på varje sport. (Tänk att det ska vara så svårt att hålla sig till sina egna regler...) Och jag är inte beredd att "offra" sökbilden på pudeln Arwen. Vi hade i alla fall en väldigt trevlig stund i skogen. Och bilderna blev helt okej, kan nog vara värt att utveckla bildidén någon gång i framtiden.

Så jag beslutade mig för att göra en sista fotografering för detta projekt. Det fick bli lite lekbilder, eftersom man leker mycket när tränar hund. Och så en hel del bilder på fritt följ som ingår i flera av sporterna, så där kan jag "komma undan" min egen regel om en bild per sport... 

Dottern och hennes hund Alice i fritt följ och i lek. Alice är döpt efter ett experiment i en partikelaccelerator i Cern, A Large Ion Collider Experiment. Inte hade dottern en aning om att Alice var ett av de vanligaste hundnamnen, då hade hon sannolikt valt ett annat namn.

Efter många turer fram och tillbaka har jag nu bestämt mig för vilka bilder jag ska förstora upp. Har beställt dem i mindre format från Crimson för att se att färgbalans och redigering i övrigt ser bra ut innan jag beställer förstoringar.

Imorgon har vi tävlingar på klubben, jag som tävlingsledare och dottern i sekretariatet. Sen tar vi semester och åker med hundar, bonusmamma och -syster till fjällen. Och även om det här har varit ett jätteroligt projekt så ska bli väldigt skönt att koppla bort både det och jobb en vecka. Och kameran kommer naturligtvis också att följa med.

Postat 2021-09-17 21:29 | Läst 303 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Projekt fota hundsport del 5 - rapport

Den sista bruksgrenen jag tänker fota är rapport. (Det finns ett par grenar till, men det får bli något annat tillfälle.) I rapport är man två förare. En förare stannar på en station, A, medan den andra föraren går iväg med hunden till B-stationen. Föraren skickar hunden tillbaka till föraren på A-stationen. Sen skickas hunden tillbaka till B-stationen. I de högre klasserna kommer föraren på B-stationen ha flyttat sig till en ny station, C. När hunden skickas från A till B, som alltså är tom, måste hunden spåra föraren till station C. Hunden ska springa snabbt och den får inte störas av saker den möter på vägen som andra hundar, vilda djur eller svampplockare. Man skjuter också skott under tiden hunden springer sina sträckor. Rapporthundens ursprung är som budbärare och hjälp vid krig där hunden skulle springa mellan olika militära posteringar och bära med sig tex meddelanden. 

Till rapporten hade jag också Emma till hjälp, hon har tävlat SM i rapport så hon har koll på sporten. Och så behövde vi ju en hund också, gamla irländska terriern Taylor fick ställa upp. Hon är jämngammal med min gamla hund och för sådär 12 år sedan gick vi allmänlydnadskurs tillsammans. Men då var det med husse. Men vid fotograferingen fick vi med matte Elisabeth istället. Vi har inte umgåtts så mycket, men det tog inte så lång stund innan vi kom igång ordentligt.

Som vanligt blev det många bilder. Men rapporten är definitivt den sport som jag tyckt var knepigast att få till. Dels sker den i skogen, hundarna springer fort och det ska helst synas på bilden också. Och så var det det där med att få skärpan på rätt ställe. Urknepigt, det var svårt att ställa skärpan på hunden och följa den i skogen, eller i alla fall på någon plats som såg ut som skog. Och när vi diskuterade bilderna efteråt så visade det sig också att vi tyckte väldigt olika om bilderna. En erfarenhet (som jag i och för sig visste om redan innan) är att aldrig visa en bild som jag inte är tillräckligt nöjd med själv. Jag har ofta helt andra krav på en bra bild än vad hundägaren har. Det var i alla fall inga komplicerade människor, utan vi kunde ha en konstruktiv diskussion om bilderna. Men absolut något jag ska hålla i minnet för framtiden, för med "fel" person kan det kanske bli jobbigt.

Först provade vi att fota i skogskanten vid klubben. Även här hade jag svårt att få skärpan bra. (Kanske att jag inte riktigt hade kameran på bästa inställning...)

Det här var den bilden som Taylors matte och husse gillade bäst. Kanske för att den tydligen var väldigt lik en bild på någon "rapport-bok". Jag tycker däremot inte att skärpan sitter riktigt. Och jag var heller inte så förtjust i miljön/bakgrunden.

Rapporthalsbandet var en sån där detalj som inte alltid hamnade rätt. Det hände ett flertal gånger att vi glömde att vrida hylsan mot kameran när vi skickade Taylor fram och tillbaka åt olika håll mellan Emma och Elisabeth.  

Taylor är en sån där hund som ofta blir ännu sötare på bild än i verkligheten. På vissa bilder tycker jag att hon påminner om en seriefigur.

Det här är min favoritbild på Taylor. Jag tycker hon ser så taggad ut.

En skarp skogsbild, men det ser ju inte ut som hon springer särskilt snabbt. (Vilket hon ju inte heller gjorde eftersom vi bara skickade henne ca 20 meter så kom hon ju aldrig upp i någon hastighet.)

Och så en av de obligatoriska avslutande porträttbilderna.

 

Postat 2021-09-14 22:09 | Läst 266 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Projekt fota hundsport del 4 - bruks, att skrämma slag på folk och trist attityd

Så var det dags att börja fota bruksgrenarna. I brukset ingår bland annat spår och sök. I spår ska hunden, inte helt oväntat, följa ett spår där en människa har gått. Hunden är hela tiden i sele med lina. I söket skickar man ut hunden lös att, på ett effektivt sätt, leta efter gömda personer (figuranter) i ett skogsområde. När hunden hittat en figurant ska den visa var den är genom att antingen stanna vid figuranten och skälla tills domaren kommer till dem eller ta en särskild markering i munnen, springa tillbaka till domare och förare, hämta dem och ta dem tillbaka till figuranten. Eftersom bruksgrenarna är de sporterna inom brukshundklubben som jag har minst koll på så kändes det bra att min klubbkompis Emma "gick igång ordentligt" på projektet och gärna ställde upp. Jag har fotat Emmas hundar flera gånger förut och vet att hon alltid engagerar sig fullt ut för att jag ska få bra bilder. Hon har lika lätt att bli manisk som jag. Så vi stämde träff på klubben en eftermiddag, Emma med hennes aussisar, Rebecca med hennes pudlar och jag. Vi har en trevlig liten skog alldeles invid klubben med varierande miljöer att fota i.

Vi började med Arwen, vi hittade den här platsen som är "så mycket jag" när jag fotar. Arwen var väldigt taggad och gjorde ett par ärevarv när hon fick chansen (hon är fortfarande ganska ung) så Rebecca fick hålla henne i halsbandet för att hon skulle vara still. Jag gillar verkligen den här bilden, och så gjorde även Rebecca och Emma. Men när vi pratade om bilderna efteråt så kom diskussionen upp om att några klubbkamrater troligen skulle ha synpunkter på att Rebecca höll Arwen i halsbandet. Det är tydligen inte okej på tävling, däremot gör säkerligen många så under träning, särskilt med unga hundar. Och eftersom jag inte vill att någon ska få gliringar och dumma kommentarer på grund av mina bilder så beslöt vi att ta om dem en annan dag. Tråkigt att det ska vara så, men jag är glad att jag i alla fall stämde av med Emma och Rebecca.

Lilla May fick också leka sökhund. Eftersom Emma hade råkat ta på sig "mindre hundtränings-lika" kläder så fick Rebecca modella med May också. Vi hade ju kunna välja denna bild att representera söket istället, men dels blev May väldigt fin på spårbilderna och så kändes det ju synd att inte låta en pudel representera någon av bruksgrenarna. 

May spårar. Den här bilden orsakade stor förtjusning hos "brukstanterna" som Emma kallar mattarna till Mays kullsyskon. Inte minst för att May är ganska störningskänslig och spårar rakt mot mig. I själva verket la Emma bara ut lite godis som May letar efter samtidigt som Rebecca håller spårlinan sträckt. Så nu vill "brukstanterna" att Emma ordnar en träningshelg med fotografering i Stockholm. Får se hur jag ska hantera det. 

Sen satte vi upp ett gömsle, tanken var att försöka få lite bra bilder på skallmarkering. Arwen hade bestämt sig för att hon skulle in till Emma, så där blev det inga tävlingsmässiga markeringsbilder. Men roligt hade vi allihop. 

Rutinerade Linna kan däremot skälla på kommando. Men bilderna blev kanske mer roliga än bra. Linna skällde på både länge och bra. När vi fotat färdigt och kom ner till klubben igen så berättade några klubbkompisar att det kommit ned en man som var upprörd för han trodde att det var en hund som hade blivit attackerat av ett vildsvin för han hörde en hund som skällde så förtvivlat. Tyvärr visste de inte då att det var vi som höll på, utan det var först när vi kom ut ur skogen med kamera och kamouflagenät som de förstod hur det förhöll sig. Och vid det laget var mannen borta så vi fick ingen möjlighet att berätta för mannen att det inte var någon fara.

Några dagar senare tog vi nya bilder på Arwen. Denna gång var hon betydligt lugnare. Dessutom kom vi ihåg att sätta på rätt halsband. Så även om jag fortfarande tycker bättre om den första bilden så är jag glad att vi fotade om. Innan jag sedan skickar iväg bilderna för utskrift ska jag se till att de alla passar ihop redigeringsmässigt, men först ska jag se till att jag har fotat alla bilder jag behöver. Den här bilden kan nog bli bra med lite mer stuns i färgerna, kanske att jag ska redigera bort grässtrået framför trädstammen också. 

Postat 2021-09-10 22:39 | Läst 292 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
1 2 Nästa