Må stativ, vind och regndroppar hamna på ett varmt ställe!

Jo, eftersom jag förutsåg bristande sömnförmåga så tog jag stativet i ena handen och kameran i den andra. Detta efter att först ha testat vilket av två likadana objektiv som verkade ha bäst kantskärpa. Prylarna var ju redan framme, så jag tog det som verkade bäst och gick åstad. Jaha, vilken bild går att ta som inte tusentals andra redan tagit i Uppsala?

Nej, jag tror faktiskt att det här är en av de ovanligare vinklarna på domkyrkan. Någon har säkerligen varit före, men jag tror jag undvek de allra värsta stereotyperna. Sedan var jag tvungen att gå en rejäl bit i hög takt, för det blåste och fingrarna höll på att trilla av. Någon väska hade jag inte, så det var antingen ett löjligt topptungt stativ i ena handen eller kameran i ena och stativet i andra. Någon som stoppat händerna i i bunke isvatten någon gång? Skönt med lite fukt och vind!

Ända hit, där jag ofta hamnar. Det här var dock en ny upplevelse då det stod två gånger SJ Uppsalapendel och två gånger SJ-pendel inne på nattvila. Tidigare har det nog varit betydligt mer sparsmakad beläggning på nätterna. Ett jäkla liv på SL:s  X60, som stod under kontaktledningspänning, kunde jag konstatera när det var tyst omkring. Först 70 mm från ena hållet...

...och 28 mm från det andra.

Hur var det då med regndropparna? Ja, ni ser ju vad fint det blev på 28 mm och f/11! Inget motljusskydd finnes och det som passar ser mer ut som en parabolantenn än ett motljusskydd, då den främre linsen roterar vid zoomning... Nej, inte fokusering, utan zoomning! Helt rakt blev det nog inte heller, men jag gav upp av någon märklig anledning. Annars såg jag inte till många, men det satt en, vad som såg ut att vara en utsatt själ, i en av värmekurerna och sov. Det verkade som att denne fick vara ifred för väktaren med jycken som granskade mig noga. Han såg ut att undra vad det var för märklig typ som smög runt mitt i natten...

Jaja, jag é int' bitter... ;) Imorgon hoppas jag på fina tåg i tid, en god restaurangmiddag och kanske några bilder innan dess. Det blir som det blir, men något stativ blir inte! Ett tungt och jobbigt as att släpa på är vad det är, fast bilderna blir ju ganska skarpa och inte så fulla med brus...

Arlanda, om fem månader?

Om fem månader, minus ett år och en dag såg det ut så här:

SAS Boeing 737-683 LN-RPB taxar för start från 19L.

Ovant ljus och mystiskt grönt jox i bakgrunden.

Plats för tornsvalor som obstinat vägrar flytta sin blogg till Fotosidan, trots intensivt kampanjande från somliga. ;)

Motigt, fyrkantigt och många förbindelser var det här.

Jo, jag minns att det gick att klä sig ledigt. Mer sådant igår!

Nytt sortiment! Dagsfärska bilder från Dagnys...

Slut på rean för den här gången! Dagen till ära förärades (!) hårddisken med en mapp för 2013 då jag inte tömt ut några bilder i år, förrän idag vill säga. Jag släntrade in ganska sent, så det var tvärfikat, uppfikat, påtårat och lite annat när jag kom. Slutsnackat var det dock inte ännu... Min egen ficka, ehum, fika fick inte vara med på någon av mina bilder. Det var dock andra som stal hallonkakans själ innan jag gjorde processen kort...

Antingen håller hon i kameran eller koppen... I boken bara kameran! :)

Anders var ett nytt ansikte för mig, men övriga var välbekanta sedan tidigare.

Som J-O, B-O och Anna. Otten försöker undkomma kamerasvepet, men se det gick inte! Fast nästan...

Ni förstår säkert vad det svartvita betyder... Jag fick förstås en fakirmässig ljusmålarplats. Rauni skumtar till vänster med Anders iPad och det är nog säkrast att jag inte lägger upp bilden jag tog efteråt. Man (jag!) vill ju inte få ett 24-70 i skallen nästa gång, liksom.  Affe och Claes hade mindre våldsverktyg med sig, även om Claes skäggkamera nog kan fungera som tillhygge om det kniper. Fast jag prognostiserar helt enkelt att jag springer snabbare...

Uselt tillhygge

Fokuspunkten på bordet, vilket kanske beror på att Claes fått digitala frätskador i nacken. Elakt ljus, minst sagt!

Jag slog följe en liten bit med Anders, men han avvek vid en grön skylt. Själv fortsatte jag upp mot helgedômen och där var det minst sagt bussigt.

Det här en bit bort var visst inte intressant. Jag noterade saken i alla fall och ber härmed att få tacka för en trevlig fika, om än något kortare för mig än för övriga! Alla övriga fick inte vara med ovan, men det löser sig nog så mycket som det klickade och smattrade.

Mellandagsrea i bloggen! Osorterade bilder bortvräkes!

Ja, det gäller ju att vara ute i tid! Nu har jag sett nog av det här lagret med överblivna bilder i mappen "Oanvända bloggbilder". Det är bilder som jag förminskat i samband med andra blogginlägg, men som sedan blivit över.

30/4: Ringgatan, Uppsala

1/5: Kungsgatan, Uppsala

1/5: Sofielundsgatan, Uppsala

1/5: Sofielundsgatan, Uppsala

1/5: Uppsala C

16/5: Under Klarastrandsledens bro vid Stadshuset/Stockholm C

27/6: Arlanda Norra

11/11: Stockholm C

11/11: Stockholm C

Nu kan de flyttas till avdelningen "Använda bloggbilder" och sluta reta mig. Om det var något att ha vet jag inte; att de blivit liggande beror på att jag inte riktigt varit övertygad.

Förresten så verkar batteriskrället ta laddning av spänningsutvecklingen att döma. På första försöket hoppade laddaren snabbt över i toppladdningsläge, men med ett försök till så fungerade det. Sedan sjönk uppmätt polspänning under laddning sakta tills den började stiga igen. Det vill säga att det bara tog lite laddning i början, men att det vartefter började ta emot mer, för att sedan utvecklas som en normal laddning där spänningen stiger tills laddaren byter till toppladdning. Dock är det inte riktigt samma sak som att batteriet också behåller laddningen och kan lämna tillräckligt med ström. Nästan lite spännande att se hur det går...

Direkt ur den stora frysen och tåget mot månen

Ska det vara isglass i bilbatteriet? Jag bara undrar lite försynt? Tydligen tycker batteriet det... Visst, jag har mig själv att skylla som inte kört med bilen och tänkt att jag ska lägga på laddaren "snart". Som det är nu är bilen på en ort, vinterdäcken på en annan och batteriet står i hallen och surar. Det gick inte ens att låsa upp dörrarna för att leta redan på en skadeanmälningsblankett som grannen undrade om jag kunde avvara.

Hela 3,7 volt mätte batteriet när jag efter ett träningspass med tung blötsnösanering av bilen lyckats "bryta mig in" under motorhuven. Det var för en stund sedan uppe i hela 4,77 volt tack vare värmen i hallen. Om sidådär tre år har det väl tinat så att jag kan se om cellerna fryst sönder eller om batteriet går att rädda åtminstone för ett tag. Jag hoppas inte på för mycket, men jag får väl se vad laddaren har för åsikt senare. Batteriet såg i alla fall inte ut som en fotboll, vilket alltid är något.

Färdiggnällt, tror jag, för egentligen tänkte jag bara lägga in en bild jag stötte på när jag grävde i arkivet. Bildteatern ger "Tåget mot månen":