Fotografiska rökringar

Bilderna i bloggen kan med fördel förstoras!

Svartvitt är för veklingar och dinosaurier!

Medan andra i frenesi jagade de sista julklapparna, skyndade till tåget eller slet vid spisen inför julaftonens firande spatserade jag runt i mörkret med ett japanskt digitalt under. Helt befriat från T-Max och Tri-X! Det brukar ibland klagas friskt på brus, men hur gigantiskt är inte kornet vid pressning av film till 3200 ASA? ;)

Ägaren till den här cykeln kanske önskar sig en ny i julklapp? :)

Ok, min provokation höll bara till andra bilden. Jag faller till föga inför feghetens kranka blekhet! Med en kombination av natrium- och kvicksilverlampor gick det att välja på grön snö, lila himmel och illgula områden.

Nu blir det bot och bättring, för nu är det slut på fjanterierna. Hårdingar kör med färg! ;)

Jag gick en premiärtur längs plattformen vid spår 1 som nyligen öppnats på Uppsala C. Numera kan man gå ned i trappor, eller ta hissen, vid Strandbodgatan. Plattformen är låååååång.

Om kommunen börjar med aprilskämten redan nu eller om de inte flyttat några cyklar vet jag inte. Helt klart är att överensstämmelsen mellan verkligheten och kartan är dålig.

Fuktigt var bara förnamnet på vädertillståndet. Kameran var täckt i vattendroppar och sökaren började bli klart otydligare på grund av imma. Svartbäcksgatan mot Skolgatan.

I korsningen Svartbäcksgatan - Skolgatan. Jämför gärna med tredje bilden i det här inlägget som är taget på samma plats, fast i början av september. Noterbart är att belysningen vid övergångsstället var tänd, fast det inte behövdes. Nu var den becksvart!

Till sist vill jag rikta en jul- och nyårshälsning till alla, men i en stil som kanske passar de som gillar att fotografera järnväg, kala betongkontruktioner och liknande särskilt väl. Till och med tågen var nästan utan förseningar. :)

Nu blir det Kalle, kaffe och kaka... ;)

Postat 2011-12-24 15:04 | Läst 1202 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

It's real clear in Q4... What the hell are you talking about?!

Jag kunde inte låta bli att tänka på den här när jag såg Tommys blogginlägg om Q4...

Det jag syftar på sägs vid 2:25, men titta gärna på hela. Har du varit på ett föredrag så känner du nog igen en del av problembilden, så att säga. Igenkänningskomik brukar ofta fungera bra...

Ska jag nämna något mindre komiskt, eller möjligen väldigt komiskt beroende på hur man ser det, så har jag införskaffat Leo Tolstoys War and Peace i engelsk översättning. Tro nu inte att jag är någon som normalt plöjer igenom tegelsten med samma hastighet som man extraherar malm på SSAB. Det här var mera ett infall och även John Steinbecks The Grapes of Wrath fick följa med, på engelska förstås. Annars var de senaste böcker jag läste på nämnda språk David Simons Homicide - A year on the killing streets och Chris Ryans The one that got away. Den förra är boken som låg till grund för tv-serien Homicide - Life on the street. En klart rekommendabel skapelse där David Simon följde några kriminalare under ett år i Baltimore för att sedan skriva boken ifråga; den är alltså baserad på verkliga händelser. David Simon har senare varit inblandad i bland annat tv-serien The wire, som fler kanske har i minnet. Den senare är, åtminstone för mig, en sådan bok som är lätt att sträckläsa i. Dock rör det sig inte om något litterärt storverk, men den är verklighetsbaserad. Dock råder det delade meningar om en del saker och Andy McNab har skrivit en annan bok i samma ärende.

På svenska läste jag senast Leif GW Perssons första bok Grisfesten. Inte heller det någon kreation i paritet med Leo Tolstoy. Dock måste jag tillstå att den tämligen rundlagde kriminologiprofessorn kan skriva ordentligt, vilket är en åsikt jag inte har om somliga som mer sentida inträtt på deckarscenen. Ibland förefaller det som att det förväntas att läsaren inte klarar mer än "Expressen-meningar". Jag tycker mest att det blir frustrerande att läsa. Någon som dragit det till någon slags extrem, men då gjort det till en stilistisk poäng är Jens Lapidus. Nu har jag bara läst Snabba Cash, men det är i mitt tycke en riktig rotvälska. Samtidigt har jag en mer förlåtande inställning till det just eftersom det används som ett stilistiskt grepp i det fallet.

Frågan är vad jag ska ta på svenska nästa gång? Jag har några på lager... Peter Englunds Stridens skönhet och sorg kanske skulle passa i någon slags avlägsen linje efter Tolstoy. Annars finns bland annat GW:s andra och tredje bok på lager också. Jag tycker det är lite kul med dessa böcker eftersom de är satta i dåtidens nutid, vilket får till effekt att det blir lite nostalgiskt utan att låta som en historisk roman. Jag menar, Grisfesten innehåller bland annat ett postrån, vilka inte var helt ovanliga, men vem har hört talas om ett rånat postkontor idag? Nej, just det, de finns inte kvar. Först var det Svensk Kass Service och nu är allt mer eller mindre nedlagt. Tanterna som hämtar pensionen personligen via manuell hantering är utrotningshotade och straffskattade via olika avgifter. Nu är det nya tider, men skjortan eller blusen är fortfarande lika trång - eller trängre. ;)

För att upprätthålla bilden av åtminstone en amatörmässig fotograf, om nu någon orkat läsa så här långt i svamlet, så lägger jag in en tveksamt komponerad bild innehållandes en jycke med för innevarande årstid lämplig pälsutformning. I september 2009 när bilden togs framstod den kanske som något yvig i sin utformning. ;) Hundrasen borde väl vara en Samojed om jag inte är helt ute på den berömda cykeln...

Postat 2011-12-23 00:49 | Läst 1280 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Hayyiiaa - fortsättningen in i Uppsalamörkret

I den andra våldsamt avhuggna halvan fortsätter resan in i mörkret. Förut, i första halvan, skymtades en tunnel som med raska steg passerades för att undersöka eventuella bildmöjligheter. En slarvig liten panorering på en timmerbil som passerar över kanske kan vara något? Möjligen inte toppen av fotokonstens berg, men det blev något i alla fall. ;)

Efter att passerat tillbaka genom tunneln, förbi Scandic, Statoil, moskén och allt vad det nu är är för något ser jag den här kompositionen när jag vänder mig om:

En liten ;) till någon som har gott om amerikanska diesellok i arkivet, för det är betong och det är Ostkustbanans bro över Gamla Uppsalagatan. :)

Längre bort längs nämnda gata ligger nu något som kallar sig Svartbäckens Livs. Jag har aldrig varit in och förut låg det något annat här, som det brukar vara med den här typen av lokaler. Verksamheter kommer och går, men nu är det bling-bling i fönstren som gäller:

Borta vid Fyrishov håller man sedan ett bra tag tillbaka på och hackar hej vilt i marken för att bygga någon ny hall. Här var jag egentligen inte riktigt beredd utan ryckte upp kameran snabbt när lastaren körde ut på vägen. Även om det inte så långt härifrån faktiskt finns ett hus som lutar något i stil med vad det till höger ser ut att göra, så är det kameran som är på sned. Jag prövade att räta upp bilden, men jag gillade den mer i sitt urpsrungliga utförande, tro't eller ej. :)

Ytterligare en bit längre bort, där Dalabanan möter Ringgatan fick det bli stopp, både enligt signalen som meddelar vägskyddets status och för fotograferingen. En bit innan försökte jag tafatt ta en vy med ett hus och med domkyrkotornen i bakgrunden. Det var dödfött. En sådan operation visade sig, som jag nog egentligen misstänkte, kräva ett stativ jag inte hade med mig.

Postat 2011-12-14 15:53 | Läst 1486 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Hayyiiaa - eller en halv Uppsalaskymning...

Efter att ha känt självömkan och ondgjort mig över att vädrets makter mest bidrar med fukt och blåst, så blev det i alla fall lite bilder. Någon snö syntes inte till och fuktigt var det fortfarande; egentligen hade jag tänkt gå en betydligt rakare väg, men jag ångrade mig och gick en omväg. Då kan det bli så här, åtminstone till hälften, för resten kommer i nästa inlägg.

I viss mån kan möjligen en viss inspiration från en tunnelman med faiblesse för gamla manuella objektiv skönjas. Ljuset måste nog sägas vara bland det elakaste som finns, om man försöker få korrekta färger. Ska jag vara helt ärlig så är den övre bilden nedan inte helt skarp, fast det syns inte riktigt i mindre storlekar. Lite måste jag dock undra hur guppen är beskaffade när det är skyltat enligt nedan. ;)

Rondellen mellan Gamla Uppsalagatan och Tycho Hedéns väg, det vill säga gamla E4:

Tunnlarna verkar ha en förökningstakt, i likhet med rondellerna, som närmar sig den hos smågnagare:

Fortsättning lär följa i den halvan som höggs av i titeln. ;)

Postat 2011-12-13 12:21 | Läst 1307 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Det skiljer nog ungefär 30 grader...

Trots att det inte är särskilt kallt för årstiden visade det sig bli rejält rått och otrevligt när temperaturen började sjunka efter solens nedgång. Jag har egentligen varit sugen på att ta med mig stativet någon kväll, men det bara regnar, blåser eller är allmänt otrevligt ute. Idag gick jag i alla fall en liten sväng för att få lite luft, men jag blir inte alls sugen på att fotografera i det här vädret. Gångtakten blir lite väl hög eftersom det blir ganska kyligt så fort man stannar, samtidigt som ansiktet känns som ett blött lakan som hängt ute i minusgrader.


Saltsjö-Duvnäs station den 23:e juli 2011


Uppsala slott den 10:e december 2011

Det blåste en riktigt fuktig isande vind uppe vid slottet. Jag blev mycket kortvarig på platsen, men brände av en stackars bild. I avsaknad av stativ blev det lite lång slutartid, ganska stor bländare och högt ISO-tal...

Kan man beställa +15 grader, julbelysning och snö? Det skulle passa mig perfekt för att ta med stativet och dra av lite meditativa nattbilder. Nähä, säger ni, för snö smälter vid plusgrader. Suck... :)

Postat 2011-12-10 19:45 | Läst 1188 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera
1 2 Nästa