Leica M; Gräset är oftast grönast där du står!

Det har varit en hel del snack om Leica M och objektiv i bloggarna den senaste tiden. Det är nästan som att jag börjar tro att Fotosidans blogg är sponsrad av Leica, eller att en ljusskygg lattedrickande Leicasekt använder Fotosidan som en plattform för att värva nya medlemmar :)

Ni som inte är intresserade av att läsa ett långt inlägg som till stor del lutar åt det tekniska hållet får gärna dröja kvar och titta på bilderna, de är alla tagna med ett objektiv för under tusenlappen. Bilderna är tagna under ett besök i Lettland i december 2008, då jag bodde på ett slitet Hostel/studenthem i utkanten av Riga som skämtsamt brukar kallas för Riga Hilton! Klicka på bilderna för att se dem i större format.


Utsikt från Riga Hilton © Mikael Good, 2008

Det är många som är frestade av Leica M-kameror och jag kan förstå varför. De är robusta, pålitliga och håller för många års användning. Men å andra sidan kostar Leica M enligt mig på tok för mycket och nypriserna på orginaloptiken är nästintill orimlig. Även om analoga Leica M är klassiska kameror för fotojournalister så är de tyvärr allt för begränsade för min arbetsmetod och att köpa en Leica M6 med en 35´a att bara ha som en flanörkamera och ta runt tio rullar film med per år är inte riktigt ekonomiskt försvarbart för mig... En digital Leica är tyvärr allt för dyr och begränsad för mig. För andra fotografer kan dock en Leica M vara ett viktigt redskap för bildberättandet, det beror helt enkelt på vad man vill ha sagt med sina bilder och vilken metod man väljer.


Utsikt från Riga Hilton © Mikael Good, 2008

Leica M är suverän med vidvinkelgluggar men så snart man går över 50 mm så är det mycket svårt att sätta skärpan rätt. Hade Leica varit lite mer affärsmässiga hade de kunnat utrusta sina digitalare med skärmvisning och då hade skärpeinställningen med ett 90 eller 135 mm varit en barnlek. Men tyvärr är inte Leica M8 och M9 så vidare värst bra på höga ISO och ett M9 hus kostar mer än hela min kamerautrustning.


Utsikt från Riga Hilton © Mikael Good, 2008

Blir det då bättre bilder med Leicaoptik? I mitt tycke så levererar Leica och även Carl Zeiss aningen bättre bilder än ex. Canon. Med bättre bilder menar jag faktorer som snygg oskärpa, motljusegenskaper, distorsion, vinjettering, kontrast, hög- och lågdagerteckning, de faktorerna är faktiskt viktigare för mig än om ett optik är knivskarpt i mitten. Faktum är att jag inte behöver jobba lika mycket med RAW-bilderna när jag använt Leica eller Carl Zeiss optik som när jag använder Canon optik.


Riga Hilton © Mikael Good, 2008

Leica det är dyrt tycker säkert de flesta men faktum är att jag bara betalat mellan 600 kronor och 2500 kronor för min manuella Leica-R och Carl Zeiss optik! Det går att fynda riktigt bra optik! Men begagnat priserna är tyvärr på väg uppåt. Det är många Canon fotografer som har upptäckt förträffligheten i att använda gammalt tyskt glas på sina kameror och då framförallt vid filmning. Jag har tre olika hus som jag använder som bakstycke till min Leica och Carl Zeiss optik. Ett s.k. fullformatshus, ett hus med 1.6 ggr förlängning och ett hus med 2 ggr förlängning två av dem är utrustade med Live View.


Parkeringen vid Riga Hilton © Mikael Good, 2008

Trots att jag sitter på en hel del bra optik till mina kameror så använder jag främst ett grått Canon EF 24-85 mm objektiv när jag jobbar. Det objektivet köpte jag billigt på Tradera för ett par år sedan och det levererar bilder av förvånansvärt hög kvalitet som räcker gott och väl till affischer i A2-format och för uppslag i magazin. Jag har valt en liten zoom som arbetsverktyg trots dess begränsningar främst för att jag inte vill se ut som en julgran med flera kameror och objektiv runt halsen när jag är ute på jobb och jag vill inte heller ha ett stort tungt zoomobjektiv som skrämmer slag på människorna som jag möter. Det är lättare att se cool ut med en liten kamera och ett litet objektiv :)


Bästa 35´an till Canon? © Mikael Good, 2009

Kom ihåg att det viktigaste är inte vad man har för utrustning, det viktigaste är vad man vill säga med sina bilder och hur man får det sagt och det kan man lika väl göra med en kamera och ett objektiv för ett par hundralappar som med en kamera och ett objektiv för runt 100 000 kronor. Det är vanligt att jag får frågor om vad jag har för kamera och objektiv till mina bilder men jag har konstigt nog aldrig fått frågan om vad jag har för penna och diktafon till mina reportage.

Välj den kameran och det objektivet som passar bäst för just ditt berättande, men kom ihåg att gräset oftast är grönast där du står!

Som avslutning kommer här en kort instruktionsvideo om RAW-formatets stora fördelar gentemot JPG: RAW Power - The Stooges

//Chasid

2010-04-15 12:01   Makten

"och det kan man lika väl göra med en kamera och ett objektiv för ett par hundralappar som med en kamera och ett objektiv för runt 100 000 kronor."

Nä, inte om man inte trivs med den billigare utrustningen;-)

Besvara

Svar från Chasid 2010-04-15 12:43

Du har helt rätt i att man främst ska använda det man trivs med!

Men om olyckan skulle vara framme och det enda som finns till hands är en enkel analog kamera för några hundralappar då gäller det att kunna bemästra även den kameran och ta bra bilder med den!
//Chasid

Svara

2010-04-15 12:14   Helena Viking

Carl Zeiss är något jag funderar på.
Hur fukar det med Canon 7D tror du?

Jag har fleråriga planer men om ca 4-5 år vill jag nog ha en ny kamera! :)

Tack för en intressant läsning och fina budskapsbilder.


mvh
Helena

Besvara

Svar från Chasid 2010-04-15 12:46

Carl Zeiss på Canon funkar fin fint, särskilt med kameror som har Live View! Carl Zeiss T* 50/1,4 är mumma som porträttobjektiv på en kamera som Canon 7D :)
Kul att du tyckte om bilderna och läsningen!
//Chasid

Svara

2010-04-15 12:48   Urr

Trots att jag själv är förtjust i min gamla Leica M2 från 1958 och min 35/2 från 1966, så är ditt inlägg sakligt och korrekt. Att vara glad för det man har och inte sukta efter mer är sunt, inte minst i fotografins ofta så prylfixerade värld.

Besvara

Svar från Chasid 2010-04-15 13:01

Tyvärr lever vi i ett samhälle där förnöjsamhet är en bristvara, de flesta blir aldrig nöjda utan jagar ständigt efter nya prylar, upplevelser och kickar i ett försök att värja sig mot den gråa vardagens kärlekslöshet och tomhet. Både du och jag vet vad det egentligen är som våra medmänniskor längtar efter och behöver fylla sina liv med :)
//Chasid

Svara

2010-04-15 13:17   Benganbus

Å jag har ett autogiro,
där drar Leica 100 spänn som straff varje gång jag snackar om deras analoga M Leicor.. ;)
B)

Besvara

Svar från Chasid 2010-04-15 13:21

Drar de bara 100 spänn per månad :) Nåväl jag tycker att du gör en välgärning i din blogg emot överkonsumtion och utarmning av jordens resurser genom dina recept för återanvändning :)
//Chasid

Svara

2010-04-15 19:55   EGW

Riga Hilton -- de som byggde det nåste ha varit på studiebesök i Hallunda! Eller om det är tvärt om? :-)

Det finns flera skäl till att det snackas mycket utrustning här (av dig också :-)):
1. Alla som fotograferar är intresserade av sin utrustning. Det är nödvändigt att man är lite intresserad av den, annars kan man inte lära sig att använda den rätt.

2. Det är lätt att prata om utrustning, och lätt att ta ställning i olika utrustningsfrågor. Inga stora moraliska eller diffusa estetiska problem att försöka förstå.

3. De som fotograferat ett tag bygger verkligen upp en erfarenhet och en kompetens kring utrustningen, som de gärna delar med sig av.

Samtidigt efterlyser många människor mer samtal kring bilder. Jag har engagerat mig lite i det, men det är trögt. Vi har inte så mycket kompetens att prata om bilder, och bildanalys blir dessutom ofta långsökt och konstgjord. Vi får inse att bilden talar ett eget språk. Att göra ord kring en annan persons bild, när bilden själv säger allt väsentligt, det blir ibland rent av dumt. Detta är säkert ofta skälet till att många nöjer sig med en berömmande kommentar till bilder de tycker om, och struntar i resten.

Runt kontroversiella bilder (med sex och nakenhet, eller kanske våld eller påträngande socialrealism) blir det förstås en hel del snack kring bildernas budskap. Somliga tycker att det är viktigt, personligen är jag inte så intresserad av just de bilderna. De budskap som dessa bilder kan antas förmedla föredrar jag att se i genomarbetad och analyserande text. Bilder som är för påträngande kan jag inte ta in, lika lite som jag kan ta till mig ett verbalt budskap som är alltför aggressivt och påträngande. Det vädjar inte till några positiva känslor och skapar ingen lust till engagemang från min sida.

Andra människor är annorlunda i det här avseendet -- vi är alla OK.

Intressanta samtal kring bilder, där fokus ligger på bilden som sådan och inte kring ett socialt eller moraliskt budskap, ingen har kunnat visa mig hur ett sådant samtal egentligen skulle se ut. Men om du läser min kommentar noga så kan du i alla fall se en kommentar till dina bilder, och en som kan ha bottnar om du är uppmärksam. Titta överst i kommentaren, och fundera över om du förstår vad jag vill säga med den! :-)

Besvara

Svar från Chasid 2010-04-15 23:26

Även om bilderna ser lite mörka och dystra ut så har jag faktiskt bott i ett liknande område i Sverige i elva år och jag tyckte mycket om det området med sin sköna blandning av människor från all världens olika hörn och kulturer. Det doftade mellanöstern i trapphuset och barnen pratade en blandspråk med varandra. Det händer att jag längtar tillbaka men till min stora glädje har det börjat flytta in många människor från olika världsdelar i mitt bostadsområde och jag har fått bra kontakt med några av dem :)

Men jag är och förblir nog en förortsromantiker trots att jag nu bor i villa och jag har svårt att förstå många människors rädsla för att närma sig förorten och dess invånare. Jag vill lova att förorten bjuder på många spännande möten med människor och kulturer, även om det som inföding kan vara svårt att bli accepterad så är det väl värt mödan när man väl blir det :)

Du har rätt att utrustningen är av viss betydelse för bildskapandet, men för mig är det ändå viktigare att försöka behärska tekniken så att jag kan börja bryta mot den! Men det finns ärligt talat mycket i mina kameror som jag inte riktigt begriper mig på och det brukar sluta med att jag kör vidare i gamla väl invanda fotografiska hjulspår som fortfarande fungerar utmärkt för mig oavsett om jag kör med film eller minneskort i kameran! Det är väl lite därför som jag föredrar manuell optik med tydliga skalor framför autofokusoptik som jag inte riktigt litar på trots teknikens landvinningar. Jag är medveten om att jag låter som helt rätt målgrupp för en analog Leica M men jag har blivit så förtjust i den digitala teknikens fördelar att jag inte vill gå tillbaka!

Jag kan bara hålla med dig om det mesta som du skriver om bilddiskussion! Det är tyvärr väldigt svårt att få igång en bra bilddiskussion på nätet och jag tror att det beror på att vi inte kan se olika människors fysiska reaktioner över bilderna. De bästa bilddiskussionerna har jag faktiskt haft på utställningar eller över en kopp kaffe och ibland har de diskussionerna varit helt ordlösa!
//Chasid

Svara