Gatufoto för dummies

Bakom rubriken så döljer sig en sammanslagning av två tidigare inlägg om gatufoto för nybörjare. Tanken är inte att jag ska köra med repriser i min blogg, men efterfrågan på en reprisering av artikelserien Gatufoto för nybörjare har varit såpass stor att jag faller för trycket och kör en repris, jag lovar att det här med reprisering inte ska bli någon vana i min blogg och jag kommer bara att reprisera om det finns en stor efterfrågan efter ett tidigare inlägg bland mina läsare! Denna gången har jag valt att lägga ihop de båda artiklarna till en enda och ge dem den nya rubriken Gatufoto för dummies del 1 & 2 som en av mina läsare föreslog. Texten är dock redigerad och en del foton har bytts ut.

Det är nu 27 år sedan jag började med gatufoto och lite av det som jag lärt mig genom åren tänker jag nu dela med mig genom artikeln Gatufoto för dummies i min blogg.



Gatufoto har blivit populärt och antalet gatufotobilder på olika hemsidor har ökat de senaste åren. Men tyvärr så har kvaliteten på gatufotobilderna blivit sämre. Suddiga, avhuggna och sneda bilder tagna bakifrån på gamla damer med rullator eller farbröder med hatt tycker iallafall inte jag är speciellt bra gatufotobilder. Enligt mitt sätt att se så ska en bra gatufotobild innehålla någon form av händelse eller ett avgörande ögonblick som fångar betraktaren, det får gärna vara med en smått humoristisk ton. Trots att gatufotografi har ökat i popularitet och antalet utövare har ökat kraftigt de senaste åren så är många av de gatufotobilderna som jag ser idag av mycket dålig klass, jag tror att digitalkamerornas intåg delvis är en orsak till detta, det är alldeles för lätt att filma av ett antal rutor från höften utan eftertanke. På filmtiden höll man mer på bilderna och slösade helst inte sin film i onödan. Den bästa medicinen mot kliande avtryckarfingrar tror jag är att köpa sig en analog kamera och lära sig att fota analogt från grunden, med allt vad det innebär av framkallning av film och mörkrumsarbete, när detta förfarande väl sitter i ryggmärgen - ja då är det dags att eventuellt börja gatufota "analogt" med en digitalkamera.

Vad ska man ha för kamera vid gatufoto?

Är en fråga som ofta ställs. Svaret är helt enkelt en kamera som du trivs med och känner utan och innan. En del föredrar mätsökarkameror, andra små smidiga analoga- eller digitala kompakter medan andra föredrar antingen analoga eller digitala systemkameror. Jag har oftast fotat med systemkameror, då jag föredrar spegelreflexsökare framför mätsökare. Men spegelreflexerna har en stor nackdel i att de låter betydligt mer än mätsökarna och det kan vara en nackdel om man vill vara diskret, men jag smyger inte när jag gatufotar och då spelar inte slutarljudet så stor roll för mig. Men fotar man mycket från höften så kan en tyst och diskret mätsökarkamera vara att föredra eller varför inte en fickvänlig digital kompakt med liten sensor och stort skärpedjup!

Vad ska man ha för objektiv vid gatufoto?

Är en annan fråga som ofta ställs. Också detta val är en smaksak men jag rekommenderar den som gatufotar att använda ett fast objektiv med brännvidd mellan 24 och 85 mm för småbildsformatet eller likvärdiga brännvidder med Crop-kameror, men det kan även vara rätt så kul att experimentera med extrema vidvinklar som fisheye. Själv så föredrar jag den klassiska gatufotobrännvidden 35 mm. Valet av fasta objektiv kontra zoom är ganska så enkelt då fasta objektiv gör att man måste vara mer rörlig och aktiv i sitt gatufotograferande och det är alltid att föredra och att ställa in fasta objektiv i hyperfokalläge är mycket lättare än med zoomar.

Vad ska man fota respektive inte fota?

Personligen så tycker jag att man inte ska fota människor som är i nöd på ett eller annat sätt inkräktar i andra människors intigritet. Gatufoto får inte gotta sig i andra människors problem eller lidande. Låt bli att fota utslagna, missbrukare, nödlidande eller kändisar såvida de själva inte ber om att få bli porträtterade. Om inte vi gatufotografer kan reglera detta själva så kommer vi kanske snart att genom ny lagar att bli ganska så inskränkta i vårt fotograferande. Så är det redan för gatufotografer i en hel del länder...

Får man arrangera sina gatufoton?

Nej! Nej! Nej! Att arrangera sina gatufoton på plats eller i Photoshop är helt förbjudet och sådana foton är ej att räkna som gatufotografi. Gatufotografi handlar om att fånga de snabbt flyende ögonblicken av tid!

Låt dig inspireras!

Ett bra sätt att lära sig gatufoto är att titta på mycket gatufoton och därigenom låta sig inspireras av dem. Det har tagits många fantastiska gatufoton genom åren och många av gatufotopionjärernas fotografier finns till beskådan på internet. Kolla gärna min favoritlista där finns många av de gamla och nya gatufotohjältarna representerade! Nästa steg är att köpa fotoböcker och gå på utställningar för inspirationens skull, för dem som bor utanför Stockholm, Göteborg och Malmö så är det tyvärr snålt med fotoutställningar och då är det bra att internet finns! På internet finns det mängder av bra fotoutställningar att ta del av. Våga vidga vyerna och plocka in influenser från konstvärlden. Jag brukar ta med mig min lilla dotter och gå och titta på utställningarna i Galleri Smedbyn som ligger en dryg km från mitt hus, de brukar ha en del spännande konst på sina utställningar, konst som även har inspirerat mig i mitt gatufotograferande! Ett annat bra inspirationsmedium för gatufoto är film, det går att lära sig en hel del om människor, kameravinklar och ljussättning genom att titta på film. Jag har en gedigen proffessionell videokurs i bagaget och den har tillfört en hel del till mitt fotande och bildberättande.

Lär dig se!

En fotograf som har influerat mig mycket i mitt bildskapande är Christer Strömholm, jag kom i kontakt med hans bilder och berättelser när jag läste Aktuell Fotografi på biblioteket som 14 åring. Jag hade förmånen att få träffa Christer i samband med en av hans utställningar i mitten av 90-talet. Jag ställde bl.a. en kort fråga till Christer:
- Vad är ditt bästa råd till mig som ung bildskapare Christer?
Christer spände blicken i mig, och sa kort och rappt på typiskt Strömholmskt sätt:
- Lär dig se!

Hur fångar man de snabbt flyende ögonblicken av tid?

Tyvärr så finns det inte någon patentlösning för hur man lär sig att exponera i exakt rätt sekund. Själv så har jag övat, övat och så har jag övat tills jag lärde mig det helt enkelt, medan andra har en medfödd förmåga att fånga de snabbt flyende ögonblicken. Ett bra sätt att lära sig är att registrera situtioner är att "fotografera" utan kamera, det är ett bra sätt att lära sig att se olika situationer på och när man väl har lärt sig att se situationerna, ja då är det dags att börja fånga dem med kameran.
Att vara engagerad och intresserad av människor är ett måste vid gatufoto och det är även bra att ha viss kunskap i beteendevetenskap. Men tyvärr är det som så att alla inte har det som krävs för  att bli gatufotografer.

Se men inte synas

När man gatufotar ska man vara som en fluga på en vägg, det gäller att se men inte synas. Om du drar blickarna till dig så är det svårt att fånga ögonblicken. Osynliggör dig genom att inte klä dig inte som en fotograf, lämna kameraväskan eller fotovästen hemma och jobba med enbart en diskret kamera och ett objektiv och försök att smälta ihop med omgivningen så gott som det går. Vad gäller kläder så brukar jag klä upp mig något när jag gatufotar. Men det kan vara svårt att vara en osynlig gatufotograf i länder där de inte har sett en vit man tidigare, som bilden ovan visar.

Gå närmare eller håll dig på bekvämt avstånd?

bland väljer jag att gå nära och ibland väljer jag att ta några steg tillbaka för att fånga människan i miljön, en del gatufotofundamentalister påpekar gärna att man alltid ska gå nära, men för mig så är människan i miljö viktig i mitt gatufotograferande och jag försöker kombinera ihop både människor och miljö så gott som det går. Oftast så är jag ganska så rörlig och försöker aktivt att röra mig "in mitndringen" (mitt i händelsernas centrum) men det händer att jag tar mig tid och letar upp en plats där jag blir stående ett tag, väljer ut ett utsnitt, ställer varsamt in tiden och bländaren och ställer kameran i hyperfokalläge för att sedan vänta in rätt ögonblick. Vid hyperfokalfoto så ställer man in en viss bländare och fokuserar på ett visst avstånd så att bilden blir skarp från halva fokusavståndet till oändligt.

Exempelvis så så ställer jag in bländare 8 och avståndet på 5 meter och har då skärpa från 2,5 meter till oändligt, hyperfokal är betydligt snabbare än autofokus! Men det gäller att objektivet har en tydlig avståndsskala annars är det väldigt svårt att fota med hyperfokal, fasta objektiv och fullformat (35 mm) är helt klart att föredra vid hyperfokalfoto. Men de små digitalkompakterna i Ricoh GR-D serien är en fröjd att hyperfokal fota med då skärpedjupet på bländare 4,5 räcker från 1 meter till oändligt!

Gatufota på hemmaplan eller bortaplan?

En del föredrar att gatufota på hemmaplan och andra på bortaplan. Att gatufota på hemmaplan kan vara ganska så svårt, särskilt om man bor på en mindre ort, men tar man sig bara vanan att bära med sig en kamera så släpper snart den initiala nervositeten, visst man kan stöta på en del personer som undrar vilken tidning man jobbar för, men möten med människor är alltid kul oftast kan det leda till en intressant pratstund, är man rädd för att möta människor så ska man inte hålla på med gatufoto. Att åka till ett annat land för att gatufota kan vara riktigt uppfriskande. Jag gillar möten med för mig nya människor, kulturer och företeelser och det smittar nog av sig på mina bilder.

Får man manipulera sina gatufoton i ett bildbehandlingsprogram!

Svaret är ett trippelt NEJ! All form av kloning och annan borttagning eller tillägg i gatufoton är fullständigt förbjuden, gatufotografer som håller på med detta är inte längre gatufotografer utan illustratörer. Många gatufotografer anser t.o.m. att det är manipulation att beskära en bild, men fullt så drastisk är inte jag, jag kan tänka mig att beskära en bild om det skulle behövas!

Får man använda blixt vid gatufoto?

Det bästa är att så långt som det är möjligt att använda sig av befintligt ljus, men om situationen kräver tycker jag att det är ok att använda sig av en blixt. Jag använder mig av blandljusautomatik för att få fram en bra blandning av befintligt- och blixtljus, sköter man denna inställning rätt så är det faktiskt svårt att se att en blixt varit inblandad, men när jag använt mig av blixt är jag ändå noga med att påpeka detta.



Nu är min artikelserie Gatufoto för nybörjare slut för denna gången och jag tackar för att ni tog er tid att läsa igenom mina gatufototankar! Jag kanske återkommer med en uppföljare lite längre fram om jag känner för det. Alla ni gatufotorävar som läst denna artikel får gärna fylla på med det som ni tycker att jag har missat antingen i kommentarerna eller i era egna bloggar.

Länktips. I de här utmärkta bloggarna finns det en hel del matnyttigt för den som är intresserad av gatufoto : Spånerier  •  Straight Photography
Här kan du läsa lite om skillnaden mellan Fotojournalistik och gatufoto.
Studera gatufotografins främst aföreträdares metod i det här filmklippet: Henri Cartier Bresson

Dagens låt: Walkin' Blues - Muddy Waters

//Chasid

Pimp my lens - Mitt favoritobjektiv har fått en röd ring :)

Nu när Sima SF 100 mm f/2 soft focus + macro nästan blivit var mans och kvinnas egendom bestämde jag mig för att pimpa till mitt Sima något för att göra det lite mer unikt och exklusivt.

Först körde jag objektivet i diskmaskinen för att det skulle bli så rent och fräscht som möjligt. När objektivet var torrt och rent plockade jag fram en T2-adapter, en adapter med fokusindikering, svart- och röd eltejp, superlim samt det superhemliga muskaredskapet. Efter lite fixande och trixande hade jag pimpat mitt Sima med en röd ring a la de överskattade L-objektiven, monterat fast en T2-adapter samt en adapter med fokusindikering och fixat till skarven med lite svart eltejp. Sedan tog jag fram det superhemliga muskaredskapet och bearbetade linsytorna i objektivet.


© Mikael Good, 1995

Simat förvandlades från ett trist svart plaströr till ett exklusivt och unikt objektiv med en chick röd ring och moderniteter såsom fokusindikering :) Bildkvaliteten är nu ännu sämre än orginalets men i detta fall ska det läsas som bättre :)

För er som är nya på det här med Simafotografering vill jag ge rådet att inte använda objektivet på en digitalkamera med APS-C format, det blir helt enkelt för bra resultat då! Bäst resultat får du om du använder Simat på en gammal hederlig analog kamera som är laddad med 50 eller 100 ASA film, men en s.k. digital fullformatare kan också fungera. Har du inte en "riktig" analog kamera så går de att hitta begagnade för en hundralapp eller två. Kameran på fotot nedan kostade en hundralapp och den är med sina stora ljusstarka och tydliga sökare perfekt för seriös Simafotografering.


© Mikael Good, 1996

För er som vill ha lite fler bildexempel från Simat är ni välkomna att göra nedslag här:
http://www.chasid.fotosidan.se/viewpf.htm?pfID=95686
http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=53401
http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=131280


Mitt pimpade Sima SF 100 mm f/2 soft focus + macro

Dagens låt: Beväpna er - Ebba grön

//Chasid

Läs Micke Bergs utmärkta blogginlägg från den 13/8

Micke Bergs text är helt klart det bästa gatufotoinlägget som jag har läst på mycket, mycket länge! Snacka om att träffa huvudet på den berömda gatufotospiken, läs och tag åt dig om du håller på med gatufoto: http://www.mickebergphoto.com/blogg.htm



Jag har hittat den perfekta granen! Riga december 2007. Klicka på fotot för att se det i större format.

Dagens låt: All Along the Watchtower - Bob Dylan

Klicka på låten om du vill lyssna på den!

//Chasid

Kangkang Kang gatufotograf i mästarklass!

De bästa och mest vitala gatufotona som jag har sett på senare tid är tagna av en relativt okänd ung franska gatufotograf som kallar sig Kangkang Kang.

Kangkang använder sig av en billig digital systemkamera och ett rangligt, plastigt zoomobjektiv samt en enklare digitalkompakt, en utrustning som många teknikförståsigpåarna säkert anser vara nästintill oanvändbara till seriös fotografering. Kangkangs foton är fantastiskt bra och håller i mitt tycke helt klart mästarklass inom genren gatufoto detta trots att Kangkang inte har en dyr analog mätsökarkamera eller en digital fullformatare med fasta ljusstarka vidvinkel- eller normalobjektiv till sin hjälp vid sitt fotograferande.

Det är nästan som om jag som har hållit på med gatufoto i 25 år blir lite avundsjuk när jag ser den närhet, spontanitet och den lekfullhet som präglar Kangkang Kangs gatufoton. Men Kangkang bryr sig säkert inte så speciellt mycket om tekniken utan lägger sitt fulla fokus på att fotografera och det förfarandet syns i hans foton! Det enda som jag inte riktigt gillar med Kangkangs foton är att en del av dem är överarbetade i photoshop, jag tror att fotona i sitt orginalutförande är tillräckligt starka för att stå själva utan hjälp på traven, det kanske bara är en smaksak en annan betraktare kanske tycker annorlunda än mig.

Gör ett besök på Kangkang Kangs sida på AltPhotos och njut av underbara gatufoton:
http://www.altphotos.com/Gallery.aspx?&a=MemberGallery&memberid=5541







Gatufoton från i våras, digitalkompakt med sned extern sökare.

Dagens låt: You got to walk that lonesome valley - Mississippi John Hurt



//Chasid

Var inte rädd för att möta människor när du gatufotar!

I år firar jag som bekant 25 år som gatufotograf och därför så kommer det att bli rätt så mycket fokus på just gatufotograferande i min blogg. Denna gången tänker jag berätta om ett möte som jag gjorde i Nothing Hill i London i slutet av det förra seklet.

När jag var i London en vecka i januari 1996 så gick jag omkring en dag och gatufotade med en gammal rejäl manuell systemkamera laddad med Ilford FP4 i stadsdelen Nothing Hill i London. Jag växlade mellan två objektiv, en 16 mm och en 40 mm. När jag hade gatufotat i ungefär en timma fick jag kontakt med en äldre irländsk herre som jag precis hade fotograferat. Jag hade en längre givande pratstund med den irländske herren då han bla frågade mig varför jag fotograferat just honom. Jag förklarade för honom att jag var en svensk gatufotograf som var ute och fångade ögonblick och frågade honom om det var ok att använda bilden som jag tagit på honom i utställningssyfte. Han skrattade och sa att det var helt ok för honom att bli utställd och att det skulle bli en kul anekdot att berätta för kompisarna på puben!



När jag visade fotot på den irländske herren för en kompis några år senare så sa han att han hade blivit utskälld efter noter av samme irländske herre, jag tror främst att det berodde på att min kompis hade smugit runt med en telezoom och inte var beredd att stanna till och prata med den irländske herren. När man gatufotar så får man inte vara rädd för att stanna till och prata med människor man möter, jag har haft en hel del intressanta samtal med människor som jag mött genom mitt gatufotograferande genom åren.



När jag tittar på mina gatufoton från London 1996 så här i efterhand, så måste jag erkänna att jag misslyckades ganska så kapitalt med de flesta av mina gatufoton vid det tillfället, jag missade de flesta ögonblicken och var allt som oftast för långt borta, jag var nog i ganska så dålig gatufotoform när jag var i London i januari 1996. När jag åkte till Prag ett halvår senare så var ordningen återställd men det är en annan historia!



Jag föredrar att gatufota med vidvinklar då det skapar närhet till motiven och möjligör för den som blir "porträtterad" att opponera sig om han/hon vill. Att folk har misstyckt att jag porträtterat dem har bara skett ett fåtal gånger och då har jag alltid varit tillmötesgående och respekterat deras önskemål! Det är bara dumt att slå lagboken i huvudet på dem i sådana situationer genom att hävda sin rätt att fotografera på allmän plats. Att fota med teleobjektiv är för mig lika overkligt som att gå omkring med en kikare på stan, vågar man inte vara aktivt In mitndrinen - mitt i händelsernas centrum med antingen vidvinkel eller normal ska man enligt mitt sett att se det inte hålla på med gatufoto

Vill du läsa lite mer om gatufoto? Läs då gärna mitt tidigare inlägg om gatufoto: In mitndrinen - mitt i händelsernas centrum eller artikeln  Gatufoto für dummies

Dagens låt: Black is The Colour - Hamish Imlach



//Chasid